Konsumtionspsykos och Ipad 2

Nu släpps Ipad 2 i Sverige och alla springer som galningar till affären för att inhandla denna nya, teknikens mirakel. För att kunna tillfredställa begär på sådant sätt krävs pengar – alla har inte pengar – vissa har inte ens mat.

Vilken tragisk ironi det är, att vi springer efter en Ipad – totalt uppslukade och uppjagade av möjligheten att få röra vid, lukta på och leka med denna nya prylen – medans människor dör av svält. Det är så vi kommit att leva – i vår egen personliga värld, med våra tankar, drömmar och personliga upplevelser. Där ingen annan och ingenting annat spelar roll – det är bara våra begärs uppfyllning som har betydelse – resten betyder ingenting.

Är det inte någon som ser på vår ständiga konsumtion, denna jakt på pengar och överlevnad – och tänker – vad i helvete är det som pågår här egentligen?

Jag tänker så, jag undrar varför vi låter människor svälta och hur vi kan vara helt oberörda, till den grad då vi ser fram emot och blir alldeles till oss vid tanken på en ny Ipad 2. Är det verkligen moraliskt korrekt att låta hela ens liv gå ut på konsumtion, samtidigt som vi vet att det finns människor som inte har någonting i detta system?

Varför bryr vi oss inte det minsta? De allra flesta är helt oberörda. För dem finns endast deras liv, deras drömmar, deras välmående, och när det kommer till andra finns det ingenting. De som lever på gräddtoppen, vilket är vi, har ofta lätt att glömma att i detta system gynnas inte alla människor. Faktiskt gynnas väldigt få. De allra flesta svälter och lever på existensminimum. Det är ett problem. Ett problem vilket borde vara alla människors högsta prioritet att ordna, men som det inte är. Istället är den högsta prioriteten Ipad 2, den nyaste tekniken, och den härliga energin som kommer då vi köper något nytt.

Är detta ett acceptabelt beteende? Fråga dig själv om du hade ignorerat, föst undan och varit lika oberörd, om det varit du som levt på existensminimum, och du som inte haft någonting att äta. Förmodligen och med all säkerhet hade du då inte ställt dig på samma sätt gentemot konsumtion, glädjekicken i att få sina händer på en ny pryl. Förmodligen hade du då förstått att det måste finnas någon stackars sate som sitter och gör dessa prylar. Att de finns en massa stackars satar som sitter över hela världen, förslavade, och gör prylar att konsumeras av Europa och USA.

Konsumtion för konsumtionens skull, för kickens skull är inte acceptabelt. Människor svälter och lever på existensminimun. Att då gå ut och köpa för nöjes skull, och slicka i sig grädden på toppen girigt utan att ens kasta en blick på de utmärglade gestaltarna vid sidan om, det är helt enkelt inte okej. Vi hade aldrig gjort så mot oss själva. Vi vet ju vad vi vill ha – säkerhet, trygghet, mat, bostad, kläder och vatten. Varför kan vi då inte se att detta är precis vad andra vill ha också? Och, att de förtjänar det lika mycket som vi?

Jag vill göra möjligt för himlen på jorden. En plats där alla människor får det stöd som de behöver i form av sina basbehov tillfredställda. I dagens samhällssystem av rädsla, tävlingsinstinkt och överlevnad finns inte mycket till övers för en sådan himmel – därför måste vi förändra vårt system. Undersök – jämlikt med pengar för alla. Det är en lösning som kommer göra alla till miljonärer, och ta väck allt lidande förorsakat av girighet och konsumtionspsykos.

Advertisements