Monthly Archives: September 2011

Avundsjuka som Självsabotage i Förhållande till Självförlåtelse

Avundsjuka i förhållande till självförlåtelse tar sig formen i tävlande, jämförelse, självfördömande och resulterar ultimat i självförtryck – varigenom man förtrycker sig själv som naturlighet och enkelhet ‘här’ för att istället försöka ’visa sig på styva linan’ – visa sig vara någon speciell gentemot andra.

För att visa på hur tävlan manifesterar sig i din självförlåtelse: då du applicerar självförlåtelse – och du ser hur dina ord och därmed din självförlåtelse börjar ändra karaktär, subtilt och svårfångat men ända så pass att du kan se det – till och i formen av en tävlan; varigenom du ser hur en nyans av konceptet och energin ‘vinnande och förlorande’ börjar färga dina meningar – detta är avundsjuka som influerar din självförlåtelse.

Vad som händer är att vi istället för att förlåta oss själva och stå en och jämlik med våra inre demoner – och därmed släppa oss själva fria från dem genom att villkorslöst och utan att hålla kvar vid någonting som personligt förlåta oss själva – är att vi identifierar oss med våra inre mentala verkligheter och jämför dem med andras. Och när vi definierar oss själva som vår inre mentala verkligheter kommer vi också vilja beskydda dem – vi jämför dem med andras – och istället för att på så vis släppa alla mentala upplevelser – en och jämlik med insikten att vi inte är dessa inre mentala illusioner – så manifesterar vi avundsjuka – som tar sitt utryck i tävlande.

Och när vi tävlar blir vi helt låsta och oförmögna att assistera och stödja oss själva – och då blir självförlåtelse – istället för ett ögonblick av ovillkorlig och total avslappning där vi släpper oss fria från vårt förflutna – en kamp för att vinna – för att visa vår personlighet som den starkaste, mest unika och bästa – eller vår självförlåtelse som den starkaste, mest unika och bästa.

Avundsjuka kan också influera vår självförlåtelse redan innan vi börjar applicera den – det kan hända att vi sätter oss ner och läser vad någon annan skrivit, eller vad någon annan kommit fram till och insett i sin självförlåtelse – och i det ögonblicket jämför vi oss själva med honom/henne – och vi tillåter oss själva att bli avundsjuka.

När vi sedan sätter oss ner för att applicera vår självförlåtelse gör vi så från en utgångspunkt av avundsjuka – där vi känner oss underlägsna och på så vis applicerar vår självförlåtelse som ett försök att genom energi ‘bygga upp oss själva’, och visa att ’vi minsann kan!’ – men i en sådan applikation av oss själva försvinner hela nyttan med självförlåtelse, eftersom vi inte gör den för oss själva längre, eftersom vi försöker skapa en bild av oss själva mot världen – för att övertyga andra att vi duger – istället för att vi använder självförlåtelse till att släppa oss fria från mentala åkommor som vi lider av.

Och därmed – genom att applicera självförlåtelse en och jämlik såsom avundsjuka – missbrukar vi och saboterar vi för oss själva – och stödjer istället för liv – ego.

Således är det viktigt att vi vid applikation av självförlåtelse gör det tydligt för oss själva – att vi applicerar självförlåtelse för oss själva och inte någon annan; inte för att imponera, inte för att vinna, inte för att hålla kvar vid – utan för att stödja och hjälpa oss själva till att bli starkare och mer effektiva människor.