Monthly Archives: October 2011

Vad Har Självförlåtelse Gjort För Mig?

Idag är det drygt fyra år sedan jag hittade självförlåtelse för första gången, och den tiden som har gått sedan dess är den mest fantastiska jag upplevt i hela mitt liv.  Jag har nämligen låtit mig själv släppa mitt förflutna, släppa min rädsla, släppa min ilska, släppa så många av mina beroenden, för att istället leva och uttrycka mig själv här.

Ja, jag har upptäckt att det ändå finns en mening i och som mig själv. Jag måste inte längre söka efter stimulation utanför mig själv – vänner, droger, partys, förhållanden, sex, lycka, framsteg och segrar – jag har funnit att sökandet inte behöver existera. Jag behöver inte söka, försöka hitta, försöka få ta del av någonting utöver mig själv, och det är helt jävla underbart.

För fyra år sedan var jag fortfarande till viss del beroende av marijuana, jag var deprimerad och apatisk, jag kände inte för att göra någonting med mitt liv överhuvudtaget. Jag hade en dröm och den var att bli berömd och omtyckt för min musik. Jag kände det som om livet var slut, och allt som existerade inom mig var en tomhet som jag ville fly ifrån, men inte visste hur.

Det var någonting som saknades, det visste jag, men jag visste inte vad. Vad var det som saknades? Och hur kom det sig att hur mycket jag en försökte uppfylla mina drömmar, och även om jag ibland lyckades, så gav det mig ingen tillfredställelse? Varför var jag inte tillfredställd med mig själv?

Och då hittade jag självförlåtelse, tillsammans med självärlighet, och sunt förnuft, och dessa presenterades till mig såsom verktygen som skulle leda mig till frihet.

Min resa började och den har lett mig hit där jag befinner mig idag. Idag så är jag inte deprimerad längre, jag är inte apatisk, jag är inte beroende av några droger, inte beroende av någon stimulation för att känna mig tillfreds med mig själv. Jag har funnit en ro och ett lugn i mig själv som jag aldrig hade kunnat drömma om tidigare.

Jag söker inte längre efter att få bli känd, och tomheten inom mig är nu fylld med en substans, en fasthet, och en glädje. I korta ordalag skulle jag säga att jag är idag en helt ny människa, utan någon som helst likhet med den människan som jag var för fyra år sedan – så mycket har jag förändrats.

Det har visserligen krävs en hel del av mig, och fortfarande kräver processen om självförlåtelse sin disciplin och styrka. Eftersom självförlåtelse och självärlighet inte är verktyg vi fötts med eller tränats till att använda, så har jag, i stort sett rakt igenom hela min inre vandring, stött på mängder med motstånd.

Jag har inte velat tala ut förlåtelse, jag har inte velat hjälpa mig själv ut ifrån mitt egen konstruerade fängelse av inre demoner, jag har istället önskat att få ligga ner i min säng, inte göra någonting, bara låta tiden gå, och låta mig själv gräma mig själv över hur jag känner. Det har varit tufft att i de ögonblicken tvinga mig själv till att sätta mig ner framför min data och skriva ut självförlåtelse, även fast jag vetat om att det skulle bara bra för mig.

Processen av självförlåtelse är det tuffaste jag tagit mig för att göra i mitt liv, men det är också det roligaste, mest expansiva, föränderliga, och givande projektet jag någonsin gett mig in i. Och det är någonting som jag ger till mig själv för att sedan aldrig igen kunna förlora det. En självrealisation, eller självinsikt som jag lever in i verkligheten till att bli vem jag är kan jag inte förlora – den är med mig här i varje andetag, var jag än är. Sålunda är det allstå värt att kämpa igenom det motstånd som kan komma upp, även om det kan kännas väldigt, väldigt tungt ibland.

Så, på bara fyra år har jag förändrat mitt perspektiv på livet, på mig själv, på min familj, på vänner – på att existera – fundamentalt och på ett alldeles underbart sett. Jag har under dessa fyra åren tillägnat mig själv egenskapen av att vara en riktig människa, en äkta människa, en människa som styr över sig själv och inte blir styrd av inre energier, tankar, känslor och emotioner.

På dessa fyra åren har jag gett mig själv ett värde, jag har gett mig själv respekt, jag har gett mig själv glädje, jag har gett mig själv insikten av att det finns mer än pengar, sex och kändisskap – det finns mig själv. Och denna mig själv är tillfredställelse personifierat, det är självförtroende personifierat, det är självkänsla personifierat, det är helt enkelt nyckeln till ett fulländat liv.

Jag har allstå lärt mig att ingen bild som TV:n visar mig, ingen historia som mina föräldrar drar för mig, ingen dröm som existerar i mitt huvud, ingen himmel, ingen gud, ingen Jesus, ingen Buddha, ingen upplysning kan ge mig sann tillfredställelse. Eftersom jag är sann tillfredställelse, det är vem jag är, problemet har alltid varit att jag sökt efter någonting utöver mig själv, och därför aldrig insett eller förstått den enkla sanningen – att jag är här.

Med självförlåtelse har jag därför insett att jag är här, och har därmed börjat skapa mig själv här till någonting som jag kan vara stolt över. Någonting som jag kan stå för all framtid som och säga att detta är jag – och ingen skam eller ånger finns inom mig eftersom jag är fullständigt nöjd och tillfreds med mig själv, och på det sätt jag lever.

Under fyra korta år har allstå hela mitt liv faktiskt förändrats och det med hjälp av självförlåtelse, och den berättelsen förtjänar att bli berättad. Det finns så mycket mer än det vi blir uppfostrade till att tro, det finns så mycket mer till oss själva än det vi lär oss i skolan. Ett helt universum ligger outforskat rakt framför våra ögon, någonting som vi inte har kunnat se eftersom vi varit alldeles för upptagna av att söka, av att tänka, av att begära, av att frukta, av att vilja, av att försöka finna.

Tänk så märkligt ändå, att när vi söker är vi så upptagen av sökandet att vi inte finner. Men när vi slutar söka så finner vi att vi trots allt är här, och att det var själva vårt sökande som gjorde oss blinda till att inse detta enkla faktum.

Självförlåtelse har gett mig styrkan att inse att det är sökandet som är bluffen, och har gett mig modet att inse att det inte finns någonting utöver mig själv. Jag är här, punkt slut. Men det har inte varit någon besvikelse, eftersom det finns så otroligt mycket här i denna fysiska i verkligheten, och med mig själv som bara är helt fantastiskt och mycket bättre än någon dröm i mitt huvud någonsin kunnat te sig.

Därför kan man sammanfattningsvis säga, och mycket generellt sett, att självförlåtelse gett mig gåvan att slappna av och släppa allt det där som är utöver mitt andetag, utöver mina mest basala kroppsliga funktioner, så att jag på så vis kunnat uppleva verkligheten, den riktiga verkligheten, som man inte behöver hitta eller finna, eftersom den faktiskt är här hela tiden.

Var Kommer Avtalsrätten Ifrån?

Nu, låt oss diskutera avtalsrätt.

Först ska jag lite snabbt berätta vad avtalsrätt innebär. Väldigt kortfattat kan man säga att avtalsrätt är lagen som bestämmer när du har ingått en rättsligt bindande överenskommelse. Och om du gjort det är du nu skyldig att göra vad du skrev i avtalet, och om du inte gör det så väntar allehanda former av bestraffning på dig.

Avtalsrätten reglerar när ett avtal är slutet och när det är ogiltigt osv. Du behöver inte veta allt det där för att förstå vad jag nu ska förklara och visa om avtalsrätten. Det enda du behöver veta är att avtalsrätten reglerar överenskommelser mellan människor och gör dem bundna till sina ord.

Nu när du vet vad avtalsrätt är det dags att ställa frågan – vart kommer avtalsrätten ifrån? Varför har vi en avtalsrätt?

Låt oss först titta på exakt vad avtalsrätten reglerar – jo just avtal mellan människor. Och vad handlar avtalen om? Alltid handlar dem om pengar. Antingen ska du sälja någonting eller så ska du köpa någonting. Eller kanske du ska göra ett testamente eller skriva ett hyreskontrakt. I vart fall kommer ditt avtal att handla om pengar. Vi kan alltså säga att avtalsrätten har formats som ett hjälpmedel för människor att byta pengar emellan sig själva.

Frågan är då – varför behövdes ett sånt hjälpmedel? Varför ville vi människor ha en lag som övervakade våra överenskommelser? Och varför fanns behovet av att straffa de av oss som bröt mot lagen?

Det hela är väldigt enkelt. Vi är rädda för att förlora våra tillgångar – våra pengar. Och vi vet att utan några pengar är vi maktlösa i denna världen. Vi är utan en röst och utan någon makt. På grund av det känner vi oss tvingade att reglera varje överenskommelse, varje avtal med stränga regler som utlovar straff för de som vågar gå utöver dem. Det är så vi skyddar oss själva ifrån fattigdom – avtalsrätten är allstå en produkt av vår rädsla för varandra.

Men en intressant följdfråga blir ju då – varför finns fattigdom?

Om vi ser på vårt pengasystem går det lätt att hitta ojämlikheter emellan oss. Vissa av oss är födda rika. Andra av oss är födda fattiga och somliga är födda mittemellan. Och på grund av att pengarna är fördelade ojämlikt emellan människor, och på grund av att du aldrig kan vara säker på att du har tillräckligt med pengar tills nästa dag, eftersom de kan försvinna när som, känner vi oss tvingade att slåss mot varandra. Och vi slåss för vår överlevnad. Vi kämpar varje dag för att få tag i tillräckligt med pengar.

Problemet är i grund och botten att vi inte får pengar ovillkorligt – enbart därför att vi lever. Istället är pengar en lyx som vi måste kämpa för att ta del av. Och som det inte ens är säkert att vi får ta del av. När livet är ett sådant kasino drivs vi i panik och ångest att kämpa för vår överlevnad. Vi håller kvar vid våra förmögenheter till varje pris. Ifrån den rädslan och ångesten har avtalsrätten uppkommit.

Avtalsrätten är ett bevis på att vi människor inte vågar lita, eller ens kan lita på varandra – eftersom vi vet att vår granne, precis som oss själva, i tystnad strävar efter sin egen överlevnad.

Så om pengar inte hade funnits. Om pengar varit tilldelat alla människor jämlikt och ovillkorligt – då hade inte heller avtalsrätten existerat. Eftersom vi i en sån värld hade varit lugna och avslappnade. Vi skulle vetat att vår överlevnad var säkrad och trygg. Och istället för att slåss med varandra hade vi kunnat ha kul och sluta överenskommelser som inte behöver skyddas med lagar. Vi litar nämligen på att den andra människan inte kommer skada oss.

Alla lagar är trots allt till för att skydda oss själva mot andra människor. Alla lagar är i grund och botten ett bevis på att vi inte litar på varandra. Och de allra flesta lagar är en konsekvens av vårt pengasystem, eftersom det inte gynnar alla jämlikt. När jämlikhet inte finns uppkommer polaritet – två motsatta sidor – och därmed konflikt. Det är den konflikten vi finner oss i idag – och den konflikten är ursprunget till avtalsrätten.