Kvinnlig Vakt Misshandlad I Arrest

En kvinnlig vakt har blivit misshandlad i Flemingsbergs polisarrest. Gärningsmannen var en nyligen intagen man, och hans anledning att befinna sig i arresten var att han gått loss på sin familj. Det krävdes sex poliser för att ta hand om mannen, som sedan i arresten, några timmar senare, kom att vaktas av enbart en vakt – en kvinna, 65 år gammal. Och för en potentiellt farlig, samt våldsam man, är ju ett sådant upplägg perfekt för att slänga några knytnävar mot närmaste auktoritet – vilket också gjordes.

Kvinnan hamnade på sjukhuset, och nu har polisen beslutat att se över sina rutiner gällande bevakning av nyarresterade – all verksamhet i stockholmsområdet ska ”riskbedömas”.

Problemet som kommit till ytan är såkallat ”ensamarbete” – nämligen att enbart en vakt blir tillägnad att bevaka nyintagna till arresten. Det säger ju sig självt, att i ett arbete där man hanterar människor som, med stor säkerhet, känner sig mycket pressade, och är allmänt adrenalinstinna, kan det vara till fördel att vara mer än en person närvarande – kanske till och med mer än två personer.

En fråga kan ju då ställas gällande hela denna situation, varför är det inte mer än en vakt som bevakar dessa människor? Det enkla svaret är, såsom i så mycket annat, pengar – pengar ger staten möjlighet att anställa mer vakter, och mer poliser, och det motsatta sker när det inte finns pengar – då måste staten dra ner på anställningarna, och arbetsmiljön för de redan anställda blir då som en naturlig följd, osäkrare.

Således skulle vi kunna ge vår stats beskyddare, polisen, en bättre arbetsplats genom att frigöra mer pengar.

Men hur går det till, i en värld där pengar ständigt är en bristvara? Där vi måste konkurrera, skapa nya idéer och produkter, jobba hårt, bara för att kunna skapa en något sånär stabilt samhälle? Svaret är att det inte går – i vårt nuvarande pengasystem kan vi räkna med att sådana situationer som jag här beskrivit kommer att fortsätta – människor kommer inte att lyckas leva och arbeta i bekväma, säkra, och tillfredställande omgivningar, eftersom det inte finns tillräckligt med pengar för att skapa dem; och det är, i förlust på bättre ord, helt förjävligt.

Utöver det kan man också fråga sig själv, varför finns det sådana här våldsamma människor till att börja med, som måste låsas in på arresten? Varför är vi tvingade att ha en polisstyrka, bara för att hålla en dräglig nivå på antalet konflikter som varje dag realiseras i vårt samhälle? Svaret är, att vi inte effektivt arbetar med förebyggande insatser – vi väntar tills människor blir helt besatta av inre demoner, vilka i sin tur många gånger är en produkt av det stressiga, och brutala pengasystem vi lever i, innan vi faktiskt gör någonting åt saken.

Men, i ett jämlikt pengasystem, eller i ett system med grundlön, hade vi kunnat ge oss själva det samhället vi vill leva i, ge våra statstjänstemän en trygg vardag, och samtidigt ge oss själva en trygg vardag; eftersom vi haft tillräckligt med resurser för att faktiskt skapa och stödja det som behövs för skapandet av en tillfredställande och stabil omvärld.

Vi hade kunnat se till att tillräckligt stöd fanns för alla människor, och att vi därmed arbetade förebyggande mot våld, och mentala sjukdomar – rädsla, ångest, och stress som en drivkraft till nervösa sammanbrott hade inte längre funnits – vi hade istället kunnat fokusera på att skapa en värld där alla har det bra, och där alla är omhändertagna.

Alla vill vi ju egentligen bli omhändertagna, och vi vill att någon bryr sig om oss – varför skapar vi då inte en sådan värld? Det är möjligt, och det är upp till oss att göra så, lösningen är framför våra ögon och i direkt sammanhang med själva problemet – pengar. Därför ger vi pengar jämlikt till alla – och värderar pengar utifrån det enda riktiga värdet som faktiskt existerar – nämligen liv.

Källor:

http://www.dn.se/sthlm/stopp-for-ensamarbete-i-arrest

http://www.dn.se/sthlm/kvinnlig-vakt-misshandlad-i-flemingsberg

 

Advertisements