Såhär Blir Din Ålderdom Ett Helvete

Ett ständigt återkommande ämne i Sveriges medialandskap är den dåliga äldrevården, samt det faktum att pengarna till äldrevården minskar, privata bolag som Carema tar över ruljansen, och anställda ges mer arbete än de tål och klarar av – i slutändan blir summan av kardemumman, en stor och eländig soppa där de äldre betalar priset.

Såhär går att läsa i UNT – ”Pengar till äldrevården minskar”, 17 nov 2011:
”Mellan 2000 och 2009 minskade de offentliga resurserna till äldrevården med 6 procent, samtidigt som antalet äldre ökade med 9 procent, enligt professorn i socialt arbete Marta Szebehely, vid Stockholms universitet.

Per person över 80 år har knappt var sjunde krona försvunnit ur äldrevårdens budget.”

Vidare kan detta läsas i UNT – ”Personal minskar på boenden”, 19 nov 2011:
”Personaltätheten har minskat på de flesta äldreboenden i Uppsala län. Sämst ligger Älvkarleby och Enköping till. Bäst bemanning finns på äldreboendena i Knivsta och Tierp.”

Vad som står klart är att någonting är väldigt fel inom vår äldreomsorg, men inte bara den, utan också inom sjukhusvården signalerar personal att allt inte är som det ska. Dåliga arbetstider, stress, för mycket att göra och före lite tid att göra det på – det är konsekvenserna av nedskärningar. Och det är ju just nedskärningar som är det grundläggande problemet till varför våra essentiella samhällsstödjande apparater nu sakta faller ner i fördärvet – det finns inte lika mycket pengar som förr helt enkelt. Pengar är allstå själva mandeln i mitten på bullen om man säger så, det är själva vattnet som ger trädet näring, och därför kan vi härleda allt det misshag vi upplever, till just bristen på pengar – kampen om pengar.

En fråga är, vart tar alla pengar vägen och varför finns det aldrig tillräckligt? Hur kommer det sig att pengar inte används till att stödja, och hjälpa i samhället de mest sårbara och underlägsna? Och när vi nu märker och ser att den mängd pengar vi har, begränsar den vård och omsorg vi är kapabla att ge till sjuka och äldre, är det då inte dags att ifrågasätta vårt nuvarande pengasystem? Och ifrågasätta den omständighet vi accepterat som ett faktum, att vi måste låta pengar styra oss, när vi istället kan styra pengar.

Eftersom tydligen, kan vi inte ge bättre vård till våra medmänniskor, och grannar, då det inte finns tillräckligt med pengar – men vem är det som skapar pengar? Vem är det som sätter tillit till, och ger pengar ett värde? Det är ju vi som gör det! Varför skulle vi då inte kunna helt ändra på vårt nuvarande pengasystem, och därmed se till att pengar finns i ett obegränsat flöde, när det gäller de mest väsentliga och livsuppehållande funktionerna i vårt samhälle – vi bestämmer ju faktiskt värdet! Och se hur såkallade bail-outs har gjorts till miljardbelopp för att hjälpa banker, när de pengarna istället hade kunnat ges till vanligt folk, för att betala sina räkningar, och ge sina äldre och sjuka släktingar den vård och omsorg de behöver.

Det finns ju helt klart pengar att tillgå, vi kan helt enkelt trycka dem själva, eller kollektivt välja att nationalisera privata företag, och på så vis skapa en budget för att hjälpa de människor som faktiskt behöver hjälp – att företag går med vinst, det är faktiskt ingen riktig vinst, eftersom den vinsten går på andras bekostnad. En riktig vinst, är en sådan som är kännbar för alla människor, och jämlik mot alla människor – och en sådan vinst hade varit ett fungerande, och effektivt vårdssystem – det hade vi i slutändan alla tjänat på.

Som det är nu, fruktar människor att bli gamla, och placerade i vårdboenden – det är helt förståligt. Med tanke på de problem som kommit till ytan med Carema, och med tanke på de nyheter som ständigt når oss, om ett samhälle som mer och mer håller på att vända ifrån ideologin om allas lika värde, till en var för sig självt, och egocentrerad kapitalism.

Det finns som sagt lösningar att tillgå, vi bestämmer över våra pengar och våra resurser – vår arbetskraft och uppfinningsrikedom, och vi är därför ansvariga för att göra någonting åt saken. Ett jämlikt pengasystem, där alla människor är behandlade lika, och där de som verkligen behöver stöd, också får den, är en möjlighet. Vi måste bara våga ge till varandra, det vi verkligen vi själva vill få – nämligen ett tryggt och bekvämt liv, och en sådan gåva kan bara ges när begäret efter profit, och vinst är ett minne blott; så låt oss därför göra korporationens och kapitalismens slagord, om expansion på bekostnad av människa och natur till en ruin av det förflutna – och tillsammans skapar vi någonting som vi är stolta över.

Undersök jämlikt med pengar, och sluta acceptera ett system som inte är bäst för alla – eftersom vi är värda vad som är bäst – och vad som är bäst för alla, är bäst för oss själva.

Advertisements