Dag 1: Sömn Som En Flykt Från Verkligheten

Idag vaknade jag återigen alldeles för sent, och istället för att ta mig själv upp ur sängen på en gång, så blev jag kvar i den mjuka madrassen längre än vad jag behövde.

Att sluta vara en slav till sömn, och ta mig själv upp ur sängen direkt när jag vaknar på morgonen är verkligen en färdighet, det är som vilken annan upptränad kroppslig funktion som helst. Och själva nyckeln i att ta sig upp ur sängen direkt när ögonlocken första gången rullas upp, är att göra det – att inte lyssna på allt det där inom en som skriker om att, gode gud, låt mig stanna kvar i sängen! Jag vill inte upp, jag vill inte upp! Jag vill vara kvar i sängen för evigt. Men då är det bara att säga såhär, nej! Nu tur jag mig själv upp ur denna sängjävel, för jag har sovit tillräckligt, och jag vet att ingen mer sömn behövs. Jag vet att jag genom att fortsätta ligga kvar i sängen endast flyr undan verkligheten och mig själv, och sådant är oacceptabelt.

Men, jag lever som sagt in dessa orden ännu som mig själv, och anledningen till detta är att jag tillåter mig själv att prata mig själv in i att inte gå upp. Jag säger inom mig att, nej det behövs, nej men se kroppen den måste vila, du kan inte gå upp nu du hade bara varit så himla trött då. Men sådant skit kan man inte lyssna på, utan det gäller att ta sig upp ur den där sängjäveln en gång för alla.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa och hålla mig själv tillbaka i min process genom att sova mer än vad jag behöver, sova endast för att fly undan min verklighet, och fly undan mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ursäkta och urskulda mig, till varför jag inte bör gå upp ur sängen direkt när jag vaknar, och hitta på ursäkter och förklaringar, istället för att bara gå upp ur sängen direkt när jag vaknar

Jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på mina ursäkter, och förklaringar när jag ligger i sängen direkt efter jag vaknat, och ta alla dessa olika ursäkter och förklaringarna på allvar, och följa efter dessa, istället för att lyssna på min kropp, och sedan ta mig upp ur sängen direkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta mig själv upp ur sängen direkt när jag vaknar, men istället skjuta upp när jag ska upp ur sängen, och tänka att jag ska göra det i nästa ögonblick, och att jag bara måste få vila lite till, istället för att ta tag i saken, och ta mig upp ur sängen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag inte är tillräckligt viljestark för att förändra mina sömnvanor, och tro att inte kan förändra mina sömnvanor, och att jag därför inte ska försöka, och lika gärna kan ge upp – istället för att inse att jag kan förändra mina sömnvanor, och jag kan styra över mig själv, det handlar bara om att jag faktiskt måste göra det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig för livet, och gömma mig från att stödja mig själv, och driva mig själv att utöka, och expandera min applikation av mig själv såsom enhet och jämlikhet, här som vad som är bäst för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte driva mig själv upp ur sängen direkt när jag vaknar, och rättfärdiga varför jag inte driver mig upp ur sängen direkt när jag vaknar genom att tänka att jag förtjänar att översova, jag förtjänar att ta det lugnt, istället för att inse att jag förtjänar att vara effektiv i hur jag rör mig på morgonen, och hur jag tar mig upp ur sängen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att missbruka min kropp, genom att inte lyssna på min kropp när den säger till mig att den har haft tillräckligt med sömn, och istället ignorera min kropp, och göra såsom jag känner för i mina tankar, och såsom min känslomässiga, och emotionella upplevelse säger åt mig att göra – istället för att inse att det är min kropp som är verklig, och mitt självsnack, i mitt huvud, som är en illusion, och att jag därmed genom att stödja mitt självsnack, gör mig själv en och jämlik med en illusion

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att jag inte tar mig upp ur sängen direkt när jag vaknar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara hård mot mig själv när jag märker att jag inte klarar att ta mig upp ur sängen direkt på morgongen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig att jag ska klara att kunna förändra mina sömnvanor direkt, och utan några problem över huvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig att jag ska kunna genomföra mina fysiska planer, och förändringar, utan en viss omställningstid, och tro att allting ska klaras av nu, snabbt, och på en gång – och tänka att så fort jag inte klarar av att göra någonting på en gång, att detta då är ett misslyckande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag är misslyckad, när jag misslyckas med mina planer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mina sömnvanor, med min partners sömnvanor, och tänka att jag är dålig, värdelös, och patetisk när jag inte klarar av att sova lika lite som min partner gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv ifrån mina sömnvanor, istället för att inse att mina sömnvanor är en del av vem jag tillåtit och accepterat mig själv att bli, såsom naturen av mig själv, såsom beroende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma, och se ner på mig själv för att jag skapat mig själv såsom beroende, och för att jag existerar såsom beroende – och tänka att jag därför är värdelös, och att jag måste bestraffa mig själv, i tron att den enda möjligheten för mig att ändra mig själv är för mig att bestraffa mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt glömma bort att vara omtänksam, och att ha tålamod med själv, och låta processen av att ändra mina sömnvanor ta den tid som den behöver.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara omtänksam och ha tålamod med mig själv, och se på mig själv såsom vad jag skapat mig själv till att vara idag, inte med fördömande, men med förståelse om hur jag kommit att skapa mig själv såsom det jag är idag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara hård och fördömande mot mig själv, och förvänta mig själv av mig själv att jag genast ska förändra mig själv, och att jag aldrig ska misslyckas på något sätt överhuvudtaget – istället för att tillåta och acceptera mig själv att vara realistisk med mig själv, och ta en sak i taget, en punkt i taget, och föra denna punkt som mig själv, till fulländande, och ta den tid som behövs för att göra detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv den tid som jag behöver för att förändra mig själv, och inte stödja mig själv effektivt i min självförändring, utan bara förvänta mig att jag ska förändras utan att jag på något sett hjälpt eller stöttat mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte hjälpa och stötta mig själv när jag går igenom en punkt, eller förändrar mig själv, och inse att om jag inte hjälper mig själv, och stödjer mig själv, så kan jag inte heller förändra och skapa mig själv på nytt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att de saker som jag har svårigheter att förändra i mig själv, inte är ett tecken på att jag är en dålig människa, eller på att jag är svag, och gör fel – utan ett tecken på att jag inte har stöttat och hjälpt mig själv tillräckligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se och förstå att nyckeln till att framgångsrikt förändra mig själv är att varje dag skriva, och applicera självförlåtelse, och verkligen stötta, och driva mig själv mot att förändra mig själv, och göra mig själv en mer effektiv människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se att de problem jag har i min applikation av mig själv, i sin kärna egentligen inte är problem, utan tecken på att jag inte stöttar, hjälper, och assisterar mig själv till den grad som behövs för att jag effektivt ska kunna förändra mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att det aldrig finns något fel med mig själv, utan enbart konsekvenser av hur jag tillåter och accepterar mig själv att leva, och vara mot mig själv – och sålunda om jag vill ändra mig själv, kräver detta att jag stöttar, hjälper, och är mot mig själv såsom jag skulle vilja att en annan var mot mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att jag inte levt självdisciplinerat i mitt liv, och för att jag inte lärt mig själv att sova endast så mycket min kropp behöver, och inte mer – istället för att inse att ett sådant självfördömande är totalt onödigt, och att det jag istället ska fokusera på är att hjälpa, och assistera mig själv till att skapa mig själv såsom förändring – en och jämlik här

Självkorrigerande stadganden

När jag ser mig själv gå i på morgonen tankar om hur jag inte ska gå upp, och hur det är så skönt att ligga kvar i sängen, och att det inte gör någonting om jag ligger kvar i sängen, så stoppar jag mig själv omedelbart, jag tar ett djupt andetag, och jag för mig själv tillbaka hit till den fysiska verkligheten – och jag inser och förstår att om jag tillåter och accepterar mig själv att översova, och ligga kvar i sängen när jag faktiskt är vaken, så kompromissar jag och förtrycker jag mig själv – därför reser jag mig upp, tar mig ut upp ur sängen – klär på mig – och möter dagen direkt

När mina ögonlock slår upp, det första jag gör är att jag går upp ur sängen och möter min dag – jag inser att någonting annat än det är att kompromissa med själv, och att rättfärdiga, och ursäkta mig själv mina begränsningar.

Jag vägrar att ursäkta mig själv för mina begräsningar, jag vägrar att rättfärdiga och försvara mina självbegräsningar – jag driver mig själv att expandera och bli mer effektiv i min applikation, och bli en självstyrd, och självdirektiv människa.

Det är klart.

Advertisements