Dag 2: Betygsångest

Idag skulle jag lämna in ett skolarbete, och jag kände mig väldigt ängslig och nervös att jag hade glömt någonting, eller skrivit något fel, så jag tittade i den väldigt många gånger, och gjorde många mindre justeringar i den. Jag vet varför jag är så nervös och ängslig för att lämna in skolarbeten, det är därför jag definierat mig själv utifrån vilket slags betyg jag får av mina lärare. När jag får ett bra betyg känner jag mig så himla stolt, och överlägsen, och när jag får ett dåligt betyg då känner jag det motsatta – lustigt nog.

Det har alltid varit såhär så långt tillbaka jag kan minnas. Skolan har jag alltid lagt ned tid på, och speciellt inför de proven jag har haft. Trots att jag inte velat erkänna det för mig själv så brydde jag mig en hel del. Jag ville absolut inte får bara godkänt, eftersom att bara få godkänt, det var som ett misslyckande.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för vilka  betyg jag ska få i skolan, och frukta att jag kommer få ett mediokert betyg, och inte vara utöver den stora massan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att vara medioker, och normal – och frukta att mitt liv inte kommer bli speciellt, och att jag inte kommer uppleva mig själv, i jämförelse med andra, speciellt i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest inför att lämna in mitt skolarbete, i fruktan att jag inte kommer att få et bra betyg, i rädslan att någon annan kommer överglänsa mig, och göra bättre ifrån sig än mig, i rädslan att jag kommer bli bortglömd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest inför att bli bortglömd, och vara en del av den stora massan, och inte på något sätt sticka ut, eller vara annorlunda – i rädslan att jag inte kommer vara viktig, eller speciell

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vara speciell, och vilja vara unik – och vilja att mitt liv ska ses som speciellt och unikt, och att jag ska vara speciell i mitt liv, och att andra därför ser mig som värdefull och nyttig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig, och vara nervös att jag inte ska klara av mina studier, och att jag inte ska ha tillräckligt med tid, och att jag ska skjuta upp att göra mina studier och istället vara lat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest att jag kommer skjuta upp att göra min studier, och att jag därför inte kommer få några bra betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara nervös att jag inte ska få bra betyg, istället för att gå här och medverka i mina studier en och jämlik, och göra upplevelsen till någonting roligt, utan press, utan ångest, och utan någon rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra av mina studier, någonting stort, och någonting obekvämt, och någonting som jag borde frukta och känna ångest inför, istället för att gå mina studier här, och alltså inte tänka på det, utan bara göra det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv att jag inte vet tillräckligt mycket, eller att det är någonting essentiellt som jag har glömt, och som kommer straffa sig vid en senare tidpunkt, när jag kanske får ett jätte dåligt betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas, och önska på att jag ska få ett jättehögt betyg, och att jag senare i livet ska vara eftertraktad på arbetsmarknaden, och i detta önska att alla vill att jag ska jobba med dem, och att jag ska gå med i deras företag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva egenkärlek, i det att jag tillåter och accepterar mig själv att älska mig själv, och tycka om mig själv, och inte begränsa mig till att enbart tycka om mig när systemet ger mig bra betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bara tycka om mig själv när jag får beröm, och när andra tycker jag gör någonting bra, istället för att alltid tycka om mig själv, och alltid tillåta mig själv att uppskatta mig själv, oavsett vad andra tycker, eller känner, eller upplever gentemot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mina studier till en stor grej, och till någonting som jag tror att jag måste använda rädsla och ångest för att kunna ta mig själv igenom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro och tänka att rädsla, och att medverka i rädsla och ångest inom mig, gör mig till en bättre och mer uppmärksam student, istället för att inse att rädsla och ångest endast skapar en tunnelvision, där jag inte kan se vad som är runtomkring mig, eftersom jag är upptagen med min rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att rädsla hjälper mig att bli en bättre människa, att vara mer stabil, och insiktsfull – istället för se att rädsla endast gör mig rädd, och inte hjälper till någonting annat än att göra så att jag oroar mig för vad som ska hända

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta press på mig själv att jag ska få bra betyg i skolan, och att jag ska bli uppmärksammad av lärarna som en bra, en godkänd, och en omtyckt elev – istället för tillåta och acceptera mig själv att slappna av, och att gå till min skola för mig själv, och som mig själv, utan att jag har några krav, eller förväntningar på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa alla krav och förväntningar på mig själv, och istället njuta av min tid i skolan, och göra min upplevelse av mig själv i skolan till att vara avslappnad, avkopplad, och bekväm med mig själv – oavsett vilka betyg jag får

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och acceptera mig själv att värdera mig själv utifrån vilka betyg jag får, istället för att värdera mig själv här, såsom ovärderlig, enbart därför att jag andas, enbart därför att jag är en fysisk varelse, och att jag såsom en fysisk varelse förtjänar respekt, och att bli behandlad väl

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att jag inte behöver få bra betyg för att kunna tycka om mig själv, och för att kunna uppskatta mig själv, och för att kunna glädjas åt mig själv, och med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att den enda lösningen till min ångest, och rädsla, är att jag står upp inom mig, och tillåter och accepterar mig själv att uppskatta och sätta värde på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att utan skolan, och utan någon som säger till mig att det jag precis gjort är bra, och är acceptabelt, att jag är värdelös – i tron att jag måste ha någon slags auktoritet som styr över mig, och säger till mig när jag är bra och när jag är dålig – istället för att inse att jag inte behöver någon som säger till mig vem jag är, och att jag således kan säga till mig själv att jag är tillräcklig, och att jag är värdefull

Jag hänger mig själv till att stoppa min upplevelse av mig själv såsom rädsla och ångest gentemot min skola, och mot att få dåliga betyg i skolan

Jag hänger mig själv till att respektera, och leva självvärde, och inse att jag inte behöver betyg för att göra detta, jag kan göra det för mig själv oavsett

Jag hänger mig själv till att stå upp inom mig, och leva självrespekt i varje ögonblick, och göra denna självrespekt oantastbar, densamma oavsett om jag inte får bra betyg i skolan, eller om jag får utmärkta betyg i skolan

Jag hänger mig själv till att i varje ögonblick när rädsla kommer upp inom mig i förhållande till skolan, och till betyg i skolan, att stoppa mig själv och föra mig själv tillbaka hit till andetaget, tillbaka till verkligheten – och därmed leva mig själv som självrespekt

Jag hänger mig själv till att verkligen leva, eftersom jag inser att livet såsom konstant fruktan för hur andra ska reagera på mig, och värdera mig, inte är att leva – utan att vara död – således hänger jag mig själv till att stå, gå, tala och uttrycka mig själv här – såsom andetaget – utan fruktan – och således leva på riktigt

Advertisements