Dag 4: Rättvisa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga en annan för vad jag upplever inom mig själv, och en anklaga en för att jag känner mig själv obekväm, eller arg, och anklaga en annan för de tankarna som dyker upp inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga en annan för att inte vara givmild nog

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på en annan, min egen upplevelse, och natur av mig själv, såsom att snylta av andra, och hellre låta andra spendera pengar, och ge mig saker, än att jag spenderar mina egna pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utnyttja andra för att på så sätt tjäna pengar, eller tjäna tid, och vinna någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera hur jag hellre tar från en annan än ger, hur jag hellre låter en annan stödja mig, och ge mig det jag vill ha, än att jag ger mig själv det jag vill, och stödjer en annan såsom jag själv vill bli stödd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glida på andras givmildhet, och utnyttja andras givmildhet, så att jag själv aldrig ska behöva ge, eller göra någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera min egen applikation av mig själv såsom att jag inte tar ansvar över alla mina ord, och över alla mina handlingar, genom att jag lever ut reaktioner, och tar beslut utifrån reaktioner på en annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig rädd och nervös för att en annan ska ta någonting ifrån mig, och utnyttja, ta mina pengar, eller ta mina tillhörigheter, och göra mig fattig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska att en annan ska göra det jag säger till dem, och att jag ifråga om arbete, ska göra exakt lika mycket som en annan gör, och tänka att om jag gör mer än vad än annan gör, att det då är orättvist

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i idéer om vad som är rättvist, och vad som är orättvisst, om vad som är bra, och om vad som är dåligt, och helt tappa bort mig själv i en inre strid, där jag hela tiden mäter om det jag gör till en annan, och det en annan gör mot mig är lika, och är rättvist

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att om en annan inte gör lika mycket, eller ger lika mycket som mig, att det då är orättvisst och att jag håller på att bli utnyttjad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att jämföra, och undersöka hur pass lika jag ger i förhållande till en annan, hur pass lika jag tar i förhållande till annan, istället för att stå här, och ge som jag vill få i varje ögonblick, och sluta att konstant mäta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att ha allt i precis samma mängder, så om en hjälper mig i en timme, att jag då känner att jag måste hjälpa denna i en timme, istället för att inse att jag inte måste ge någonting tillbaka, och att jag inte måste ha någonting i gengäld för att göra någonting för en annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera order rättvisa inom idén av skuld, och inom tron att om någon gör någonting för mig, så blir jag skuldsatt, och om jag gör någonting för någon annan, så skuldsätter jag den personen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se och uppleva min verklighet, och mig själv, utifrån idén om skuld, och skuldsättning, utifrån idén om att jag är född i skuld, och att jag måste återta mitt värde genom att köpa tillbaka min skuld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att jag inte står i skuld till någon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse att ingen står i skuld till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att skuld är ett mentalt koncept, och att skuld i verkligheten, här, faktiskt inte existerar – det går inte att se skuld – det går inte att röra vid skuld – skuld är en mental upplevelse, och sålunda en falsk upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att dirigera och styra mig själv utifrån en falsk upplevelse av skuld, utifrån idén att jag ligger i back, och att jag för att ta igen mig själv måste kämpa, och ge, och var snäll, och vara givmild, i tron att annars blir saker och ting inte rättvisa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstant mäta hur mycket pengar jag ger en annan, eller hur mycket jag hjälper en annan, gentemot hur mycket pengar jag får tillbaka, och hur mycket denna andra människa hjälper mig i gengäld, och konstant vara vaksam på hur mycket jag ger, och hur mycket får, och vakta denna transaktion observant – istället för att ge såsom jag vill få, ge ovillkorligt – ge utan att förvänta mig någonting tillbaka – ge här en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv såsom att vara girig på en annan, genom att tro att den girighet jag ser i en annan, och reagerar på i en annan, inte existerar inom mig, istället för att inse att det är mig själv jag ser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utnyttja andra, och ta från andra före jag tar från mig själv, förvänta mig av andra innan  jag förväntar mig av mig själv, att kräva av andra innan jag kräver av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska göra för mig, vad jag har ännu inte gjort för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja andra ska hjälpa mig, när jag ännu inte hjälpt mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att ge andra, och vara rädd för att använda mig själv som resurs före andra, i rädslan att jag ska ta slut, i rädslan att jag ska ge bort för mycket, och bli utnyttjad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att jag kommer bli utnyttjad, och att jag inte kommer att få tillbaka så mycket som jag ger, i rädslan och ångest att andra kommer skratta åt mig, och tycka jag är löjlig, och prata bakom min rygg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest för att andra ska tycka jag är löjlig, och bakom min rygg säga att jag är patetisk, och att det går att lura mig till att göra vad som helst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se givmildhet såsom en svaghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se givmildhet såsom någonting positivt, och någonting som gör en till än bättre människa än att inte vara givmild

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att polarisera mig själv såsom ordet givmild, istället för att leva givmild såsom en praktiskt handling i varje ögonblick, vari jag agerar på sånt sätt att jag ger, och stöttar, då jag ser att det är den praktiska handlingen som är bäst för alla – inte för att det känns bra, eller för att jag skulle vara en bättre människor därigenom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att inte vara givmild, i rädslan att andra människor ska tycka att jag tar för mycket, och aldrig ger någonting tillbaka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja få någonting tillbaka när jag gör en praktiskt handling, och hjälper en annan, eller kommer överens om att göra ett visst arbete uppdelat, och i detta vakta på att denna andra människan ska göra vad den lovat, och om den inte gör det – reagera och känna mig lurad, bedragen, och som om jag blivit utnyttjad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att bli utnyttjad och bedragen, att vara rädd för att ge, rädd för att hjälpa, rädd för att stötta, i rädslan att jag inte kommer få någonting tillbaka, utan att jag kommer bli missbrukad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädslan inför att jag ska bli bedragen och utnyttjad, istället för att inse att jag kan alltid bara bedra mig själv, och jag kan alltid bara utnyttja mig själv – ingen annan utom jag är ansvarig för vad jag upplever, och vem jag är inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att stötta, hjälpa, och gå en och jämlik med en annan människa, i rädslan att jag ska bli bedragen och utnyttjad, och förd bakom ljuset

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att det jag fruktar i en annan människa, existerar inom mig, såsom den valmöjlighet jag accepterat inom mig själv, att bedra en annan människa, och utnyttja en annan människas givmildhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bedra en annan människa för att kunna tjäna på det, och utnyttja en annan människas givmildhet för att kunna tjäna på det, istället för att leva här med integritet och självständighet – såsom är bäst för alla

Jag hänger mig själv till att sluta oroa mig om hur andra lever, och istället fokusera på hur jag lever

Jag hänger mig själv till att sluta oroa mig själv för om andra bedrar mig, och andra utnyttjar, och istället fokuserar jag på att stoppa mig själv från att bedra mig själv och utnyttja mig själv och andra

Jag hänger mig själv till att sluta fokusera på andra, och istället fokusera på mig själv, vad jag gör, vad jag tänker, hur jag agerar, och hur jag existerar

Jag hänger mig själv till att ta ansvar för mig själv på varje sätt, och i varje del av mitt liv, och stå upp inom mig själv såsom en ansvarsfull människa, och i detta se att vad det än är jag upplever mot en annan är mig själv

Jag hänger mig själv till att sluta frukta att bli utnyttjad, och istället börja ge såsom jag vill ta emot

Jag hänger mig själv till att sluta att jämföra hur mycket jag ger eller får, i jämförelse med hur mycket en annan ger eller får, och istället fokuserar jag på mig själv – och jag fokuserar på att göra det som är bäst för alla i varje ögonblick, oavsett hur en annan agerar

Jag hänger mig själv till att sluta göra mig själv beroende av hur andra lever, för hur jag ska leva – och jag står upp och lever det som är bäst för alla, oavsett om ingen annan gör det – jag fokuserar på mig själv

Advertisements