Dag 6: Rebellen

En upplevelse som kommer upp ofta är ilska och frustration mot en annan, när denna andra säger till mig vad jag ska göra, eller hur jag ska göra det – oftast känner jag ett extremt motstånd mot att göra någonting som en annan säger till mig att göra, eftersom jag vill göra saker på mitt eget sätt. När någon säger till mig hur jag ska göra någonting känner jag mig som en slav, och som om jag är tvingad till att göra saken.

Jag är ofta på spänn, som om jag håller i mig, i rädslan att någon ska kontrollera mig, eller försöka manipulera mig, och vinna över mig på något sätt. Och när en annan talar, och berättar för mig hur jag ska göra, eller kan göra en sak – det är framförallt då som jag spänner mig, och går in i ett motstånd – som om jag spjärnar emot för att jag inte ska förlora mig själv, och försvinna ut i världsrymden, bort från mig själv, och bort från min kropp.

Jag har samma upplevelse när någon ber mig om en tjänst, genast känns det som att jag är pressad, och som om jag håller på att förlora kontrollen, och ”ge efter”, och därför förlora. Så även då spjärnar jag emot, och håller mig själv in i det längsta för att gå med på vad en annan säger till mig, eller ber mig om. Jag försvarar mig själv på detta sättet, försvarar mig själv mot vad jag tror är en fiende som kan ta över mig om jag inte spjärnar emot tillräckligt. Och naturligtvis känner jag igen detta ifrån hur jag upplevde mig själv när jag växte upp. Det kändes mestadels som en strid att vara hemma, och som att jag fick kämpa för att inte försvinna och bli övertagen, och kontrollerad av någon annan.

Jag inser hur bisarr denna upplevelse är, vad är det som jag försöker skydda mig själv emot? Vad är det som kan skada mig med att jag hjälper en annan, eller med att någon annan ber mig om någonting – det finns faktiskt ingen ren fysisk risk, vilket betyder att min rädsla är enbart, och helt baserad på en illusion, och en idé om verkligheten, och inte på den faktiska verkligheten som är här.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skydda mig själv mot andra människor, och spjärna emot när andra människor ber mig om nått, eller frågar mig om nått, i rädslan att jag ska förlora kontrollen över mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försvara mig mot andra människor, genom att använda ångest och rädsla, och på så vis placera mig själv i en upplevelse av mig själv såsom att vara på spänn, såsom att vara vaksam, såsom att ta det försiktigt, och att i varje ögonblick värdera mina handlingar, och analysera mina handlingar, i förhållande till vilket värde de har för andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädslan inför att någon ska kontrollera och manipulera mig, och tvinga mig att göra någonting som jag inte vill göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att bli tvingad, och inför att någon begär av mig att jag ska göra någonting för dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att bli attackerad, inför att bli överväldigad av en annan, utan att jag kan försvara mig, och hugga tillbaka, i tron att jag kan bli skadad av en annan människas ord

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag måste spjärna emot en annan människa, och att jag måste i varje ögonblick vara beredd på att jag kanske kommer bli attackerad, och att jag då måste ha någonting jag kan slänga tillbaka, eller någonting som jag kan göra tillbaka, i tron att jag måste göra detta för att överleva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av ångest och rädslan, såsom rädslan för att bli kontrollerad, och för att förlora min egen makt, och min egen förmåga att styra över mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och nervositet över att jag kommer förlora min förmåga att styra över mig själv, eftersom en annan människa säger ord, och utför handlingar, som gör att jag förlorar all kontroll – istället för att se och förstå att inga ord, eller handlingar som en annan, kan i rent faktiska termer kontrollera mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av nervositet och ångest att jag ska förlora kontroll, och att jag ska förlora min förmåga att styra över mig själv, och navigera mig själv i min verklighet, och jag ska bli bestulen min självrespekt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att någon kan stjäla någonting av mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att någon kan stjäla min självrespekt, och min förmåga att styra över mig själv, istället för att inse och förstå att detta är en idé och en fantasi – för i rent faktiska och fysiska termer kan ingen stjäla min självrespekt, och ingen kan stjäla min förmåga att fatta beslut för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste försvara vad jag säger, och att jag måste visa att jag inte är en förlorare, och att det jag säger är viktigt, och tas på allvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att andra inte ska ta mig på allvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska ta mig på allvar, i tron att det är viktigt att andra ser mig som viktig, och att jag är en seriös och allvarlig person, i tron att jag måste ha andras respekt, och andras erkännande för att jag ska kunna stå upp i och som mig själv, och leva självrespekt, och självkärlek

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv, genom att tro att jag måste vakta mig själv, så att inte andra ska kunna ta över mig, styra mig, eller kontrollera mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att all min rädsla för att förlora kontrollen över mig själv, och för att förlora kontrollen över hur andra ser mig, uppfattar mig, och tänker om mig, är en illusion som inte finns i den faktiska verkligheten här, utan enbart i mitt huvud som en idé

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att andra ska se mig som oseriös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att andra ska se mig som osäker, och oseriös, och löjlig, och tycka att jag är en svag människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att inte kunna kontrollera mig själv, och kontrollera vad andra tycker och tänker, och känner och upplever om mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att veta vad andra tycker om mig, och kontrollera vad andra tycker om mig – och existera i en rädsla att någon ska tycka, eller tänka att de är överlägsna och bättre än, är intelligentare, har mer kontroll, och en större överblick än vad jag har

När jag ser att jag går in i rädslan, och ångesten att förlora kontrollen, och att jag fruktar vad andra tycker, eller känner om mig – så hejdar jag mig själv omedelbart, jag tar ett djupt andetag, och jag för mig själv tillbaka till verkligheten såsom denna fysiska verklighet – och jag korrigerar mig själv till att leva, och uttrycka mig själv här, en och jämlik såsom andetag, i förståelsen att ingen kan påverka, eller styra mig, för jag påverkar och styr mig själv

Jag hänger mig själv till att släppa all den kontroll som jag byggt mig själv runt, p g a rädslan att leva obehindrat, och som ett flöde

Jag hänger mig själv att inte ge in till rädslan, och att inte definiera mig själv utifrån hur andra ser mig, eller känner om mig, eller tänker om mig – jag hänger mig själv att respektera mig själv, älska mig själv, och värdesätta mig själv

Jag hänger mig själv till att inte vara beroende av andras upplevelse av mig, för att jag ska känna mig trygg, säker och stabil i mig själv – jag lever stabilitet här – jag andas stabilitet här – jag gör perfekt stabilitet här som mig själv

Advertisements