Dag 8: Rebellen II och Pengar

Punkt 1: Rebellen II

Ilska, frustration, och reaktioner, det är vad jag upplever när någon pekar ut någonting till mig, eller ber mig göra någonting. Det spelar dock en stor roll vilken person det är som pekar ut denna sak till mig, men är det en auktoritet, eller låter personen auktoritär, då reagerar jag. Då blir jag rebellen som absolut inte ska göra vad en annan säger till mig, eftersom jag måste tydligen värna om min integritet, genom att absolut inte göra det någon säger till mig.

Oftast håller jag rebellen inombords, men han finns där och dyker i tysthet upp i de flesta situationer. Det som jag allra helst hade velat, hade varit att leva ut rebellen, och säga nej! Jag vill inte! Aldrig! Istället har fördömt denna upplevelse av mig som rebellen, och förtryckt den, istället för att ta tag i den, skriva om den, och sedan korrigera mig själv på riktigt.

Problemet med rebellen är att han inte ser verkligheten som den faktiskt är, utan han ser verkligen utifrån hur han känner sig, och han känner sig naturligtvis förödmjukad, han känner sig förlöjligad, and vill ha revansch, och visa att det är han som bestämmer. På grund av detta tar rebellen inte några vettiga beslut, utan beslut som är baserade på känslor, och emotion, och som inte är riktiga – beslutet blir då inte heller riktigt på något sett.

Vad är det som rebellen inte ger till sig själv, varför tror han att han måste stå upp mot andra, bevisa sig själv, och göra sig hörd och sedd? Jo, han har ännu inte accepterat sig själv, och han har ännu inte tillåtit sig själv att respektera sig själv, och uppskatta sig själv – dessa är grundproblemen.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva det som om jag måste bevisa mig själv, som att jag måste göra mig själv hörd, och visa att ingen kan mucka med mig, för jag är starkare, istället för att jag accepterar mig själv här, och istället för att jag tillåter mig själv att respektera mig själv och uppskatta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att andra kan förödmjuka mig, och göra mig mindre värd genom deras ord, och inom detta tro att jag måste bevisa mig själv inför andra, och konstant vakta vad andra tycker, och säger om mig, genom att rebellera, och uttryckligt säga till dem att jag inte är inte som de tror – istället för att inse att vad jag upplever såsom att känna mig förödmjukad inte har någonting att göra med andra, utan är min egen skapelse, och kan således inte korrigeras utifrån att jag försöker kontrollera andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att söka efter andras erkännande, och vilja att andra ska erkänna mig som en stark, förnuftig, intelligent och självständig människa – och när detta inte händer – reagera och försöka manipulera min verklighet till att se mig såsom jag vill att de ska mig – istället för att jag lever här, en och jämlik – och slutar sig mig själv på något speciellt sätt, utan istället lever mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter andras erkännande, och söka att förändra mig själv, genom att förändra bilden andra människor har utav mig, och den bilden jag har av mig själv, istället för att inse att det inte handlar om att förändra en bild – utan om att helt ta bort alla typer av bilder, eftersom dessa uttrycker en idé och inte står här en och jämlik med verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att slåss mot andra människor för att få dem att se mig såsom den bilden jag vill att de ska se mig som, istället för att jag tillåter mig själv att acceptera mig själv, och uppskatta, och värdesätta mig själv – och således inte vara i ett behov av att få andra att tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, önska, och ha ett begär av att andra ska tycka om mig, ska älska mig, och ska finna mig trevlig, roande, och underhållande att vara runt, och att vara med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska att andra människor ska se mig som perfekt, och ska tycka att mitt liv är perfekt, och ska se mig såsom en mycket speciell människa, som har speciella egenskaper, och som därför är värd att ge respekt till och acceptera – istället för att tillåta mig själv att acceptera mig själv, att värdesätta mig själv och att uppskatta mig själv – och således inte vara beroende av vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort mig själv, genom att vilja att andra ska uppmärksamma, hitta, definiera, och ge mig värde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att andra människors ord ger mig värde, istället för att inse att det jag upplever såsom värde, är en känsla som jag kopplat till en annan människas ord, och har därför ingenting att göra med den andra människan, utan är en konsekvens av vad jag skapat inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli erkänd som en stark, självgående, självdisciplinerad, och skrupelfri människa, som inte har någon svaghet, eller någon dålig sida – i begäret av att få bli älskad av andra – istället för att jag tillåter mig själv att älska mig själv, och istället för att jag tillåter mig själv att stödja mig själv, uppmärksamma och värdesätta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om andra människor tänker att jag är underlägsen, och svagare än vad de är – att tro att jag då blir underlägsen, och svagare än vad de är, och att jag därför måste bevisa mig själv inför dem att jag inte är svag – istället för att inse att jag blir endast svag, och jag är endast underlägsen, när jag tillåter och accepterar mig själv att känna mig själv, och leva underlägsenhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt enda värde, och min enda betydelse i denna världen, utgår ifrån vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mitt värde bli definierat utifrån vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva egenvärde här i varje ögonblick, genom att jag tillåter och accepterar mig själv att inse att ingen kan styra mig, ingen kan degradera mig, ingen kan vinna över mig, ingen kan förnedra mig – eftersom jag skapar alla upplevelser inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta fullt ansvar för allt det jag upplever inom mig själv, och således göra mig självständig, och göra mig kapabel att leva, och uttrycka mig själv här – oberoende av vad andra tycker och tänker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte är tillräckligt stark för att leva självständighet, och att jag inte är tillräckligt mogen ännu för att stå upp här och ge mig själv allt värde, och således sluta vara beroende av hur jag tror andra definierar och värdesätter mig – istället för att inse att jag är redo, och att jag är redo när jag väljer att vara redo, således väljer jag att vara redo

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag är svag, och att jag är en genetiskt underlägsen individ, och tänka att jag därför måste söka uppmärksamhet, och erkännande ifrån andra, istället för att jag själv lever erkännande och uppmärksamhet här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med andra, och tänka att jag är en genetiskt underlägsen och sämre individ än vad andra är, istället för att inte tillåta mig själv att ta bort denna tanken, och stå upp hår såsom självvärde, självkärlek, och självuppskattning, och leva jämlikhet

Jag hänger mig själv till att leva mig själv såsom egenvärde, såsom självuppskattning, såsom att jag tillåter mig själv att vara nöjd med mig själv, och såsom självrespekt

Jag hänger mig själv till att inte längre söka definiera mig själv efter hur andra ser mig, och upplever mig – utifrån vilket värde andra ger mig – och istället ger jag mig själv egenvärde, och jag ger mig själv respekt, och jag tillåter mig själv att definiera mig själv

Jag hänger mig själv till att stå upp såsom självständighet, varigenom jag inte längre är beroende av att skapa mig själv utifrån hur jag tror andra ser mig – utan istället skapar jag mig själv här såsom andetaget, såsom det levande ordet – och jag lever vad som är bäst för mig, eftersom det är bäst för alla

Jag hänger mig själv till att sluta försöka övertyga andra om att jag är stark, eller disciplinerad, fokuserad, en vinnare, eller perfekt på alla sätt – och istället tillåter och accepterat jag mig själv att gå min process för mig själv, som mig själv, och utan att jämföra mig själv med andra

Punkt 3: Pengar

Pengar, och rädslan för att förlora pengarna. Och sedan upplevelsen av ett en annan utnyttjar mig för mina pengar, och inte ger mig tillräckligt med pengar tillbaka. Sedan också skuld för att ha pengar – dessa är diverse punkter jag de senaste dagarna upplevt i förhållande till pengar.

Målet är att pengar ska vara en praktisk angelägenhet och ingenting mer, för tillfället är pengar dock mer än det.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att förlora pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig trygg och säker när jag sparar pengar, och känna mig osäker, och nervös när jag inte sparar pengar utan istället spenderar pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande till pengar, där jag känner det att om jag förlorar pengar, så förlorar jag en del av mig själv, och därför tro att jag måste vakta mina pengar, och vara säker på att stjäl eller utnyttjar mina pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest inför att förlora mina pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka spara pengar för att på sätt motverka min upplevelse av att känna ångest när jag förlorar pengar, istället för att inse att sparande av pengar endast är ett sätt att förtrycka den rädsla jag upplever

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka spara pengar för att på sätt skydda mig själv mot min rädsla inför att förlora pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg och frustrerad, genom att tänka att en annan tar mina pengar från mig, och att jag förlorar pengar istället för att bygga upp mer pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera och känna mig felbehandlad, och åsidosatt, när jag tycker att någon tar mina pengar, och inte ger tillbaka lika mycket som denne tar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli frustrerad genom att tänka att jag inte kan spara så mycket pengar som jag vill spara, eftersom jag varje månad förlorar mer pengar, och anklaga en annan för detta, istället för att inse att det är upp till mig att dirigera och styra min verklighet, och att dessa saker händer därför att jag inte har kommunicerat mig själv effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv vara rädd för att vara med någon som inte har mycket pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra pengar personligt, och att definiera mig själv i enlighet med pengar, och tänka att om jag inte kan få, eller bygga upp mycket pengar – att jag då är värdelös, och att jag inte har någonting att vara stolt över

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg och frustrerad när en annan frågar mig efter pengar, och känna det som om de istället borde vara mer ansvarsfulla och inte slösat upp sina pengar, utan istället gjort som jag och sparat pengarna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på en annan hur jag tillåter och accepterar mig själv att inte ta ansvar för min verklighet, och att inte leva på ett sådant sätt som är bäst för mig, och att inte ta ansvar för min kropp, och för alla delar av mig själv och min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på en annan hur jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta ansvar för min verklighet, och för mig själv, genom att kommunicera med en annan hur jag vill dirigera, styra, och uppleva min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med mina pengar, och tro att så mycket pengar jag har avgör vem jag är, och avgör hur jag ska uppleva mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att mina pengar ska bli stulna, att någon ska ta mina pengar ifrån mig, och göra mig fattig, så att jag inte har några pengar att köpa mat för och betala min månadshyra med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig mer trygg, och säker när jag har en inkomst, och när jag har ett arbete, än när jag inte har ett arbete, och när jag inte har en inkomst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra pengar till någonting stort, och någonting som jag inte kan prata om med andra, och inte ta beslut utefter, eftersom jag känner att det är moraliskt förkastligt att bry sig om pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna att det är moraliskt förkastligt, och dåligt att bry sig om pengar, och att planera mitt liv utifrån hur jag kan skapa mig själv en inkomst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att presentera mig själv såsom att jag inte bryr mig om pengar, när jag inombords faktiskt upplever många reaktioner i förhållande till pengar, och fruktar att förlora pengar, och samtidigt vill ha mer pengar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med pengar

Jag hänger mig själv till att andas, och när jag upplever reaktioner gentemot och i förhållande mot pengar, att inte gå in i dessa reaktionerna, och inte bli en del av dessa reaktionerna

Jag hänger mig själv till att sluta frukta pengar, och till att sluta ha reaktioner gentemot pengar, och att sluta känna att det är moraliskt förkastligt att bry sig om pengar – och istället hanterar jag pengar som vad det är, ett fysiskt objekt

Jag hänger mig själv till att inte känna mig själv säker, och trygg när jag skaffat mig själv en inkomst, och känna mig osäker, och nervös, när jag å andra sidan inte skaffat mig en inkomst – och istället lever jag här som självtrygghet i varje ögonblick

Jag hänger mig själv till att stå upp och transcendera och gå igenom min rädsla för att förlora pengar, och för att bli fattig, för att bli bestulen, och rånad – och jag står upp här såsom en självdirigerad människa, för vilken pengar är ett fysiskt objekt som man måste ta hänsyn till i denna världen, praktisk hänsyn – och inte något som jag lägger ett emotionellt värde vid

Advertisements

One thought on “Dag 8: Rebellen II och Pengar

  1. Elin Liss

    Tack Viktor!
    Detta tror jag många känner igen sig i, eller i varje fall gjorde jag det.
    (Blev lite orolig där för en stund när jag läste att du skulle hänga dig själv, men blev lättad när jag såg att du skulle hänge dig)

    Like

Comments are closed.