Dag 10: Skolbetyg II

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att betyg betyder någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit mig själv att frukta att om jag inte får bra betyg, så kommer mitt liv att vara misslyckat, och jag kommer inte kunna leva ut mina begär, och jag kommer inte få uppleva ett speciellt och unikt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera speciellt och unikt, i fråga om min förmåga att leva dessa orden, till pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om jag inte får ett bra betyg på min föredragning, så kommer jag inte kunna vara nöjd med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla att inte vara bra på min föredragning, i rädslan andra människor kommer fördöma och se ner på mig som en misslyckad, och underlägsen individ

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att min föredragning inte är tillräckligt analyserande, och självständig – och att jag därför inte kommer få ett bra betyg på min föredragning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att om jag inte får ett bra betyg så är jag inte värd någonting, och då är mitt liv meningslöst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från egenvärde, och tro att min enda möjlighet att uppleva värde som mig själv är att få bra betyg i skolan, och bli ansedd och definierad som en effektiv och stark student

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att jag inte kommer bli någonting i framtiden, eftersom jag inte fick bra betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och skapa mig själv utifrån begäret att bli någonting i framtiden i systemet, att inta en position och att bli ansedd av andra såsom att vara viktig, istället för jag står upp och lever mig själv i varje andetag, och således inte lever för en framtida utgång

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva för framtiden, att leva för att jag ska uppnå någonting speciellt i framtiden, istället för att jag lever här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och se mig själv som effektiv i skolan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta ett värde i att vara effektiv i skolan, och få bra betyg, och definiera mig själv utifrån detta – istället för definiera mig själv som liv, som här och andetaget – vari jag inte är separerad från mig själv på något sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att offra mig själv såsom liv för att vara speciell, och för att uppnå resultat i skolan, där lärarna ser mig som duktig, och effektiv, och stark

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, nervositet, och rädsla inför att jag inte kommer lyckas, och inför att jag har gjort ett misstag, eller glömt någonting, och att jag därmed kommer bli ratad av läraren, eller mina klasskamrater

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att jag kommer bli utskrattad av läraren, och att mina klasskamrater kommer att titta på mig som om jag är misslyckad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv som en person som aldrig misslyckas, och som alltid får bra resultat, och som alltid klarar att få bra betyg i skolan, och värdesätta och hålla vid denna idén och definitionen av mig själv – istället för att leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av rädsla och ångest att jag inte ska få de bästa betygen, och att jag inte ska kunna framhäva mig själv i mängden, i rädslan att bli bortglömd och bortstött, eftersom ingen ser mig som kapabel att klara av de uppgifter som ges i skola

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja imponera på mina klasskamrater, och vilja imponera på läraren

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja imponera och få människor att tänka och tycka om mig, att jag är speciell, att jag är unik, och att jag har förmågan att vara intelligent

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vara sedd som intelligent

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vara sedd, förstådd, och ihågkommen som intelligent, och göra ett rykte av mig själv att jag har insikt och förståelse i svåra problem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja visa mig själv såsom att jag har insikt och förståelse i svåra problem som inte många andra förstår

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska och vilja att jag ska sticka ut bland människor, och att jag ska ses såsom att ha ett mycket effektivt intellekt, och en hög intelligenskvot, och att människor därför ska bli imponerade av mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig underlägsen andra människor, genom att tro att jag måste ha deras erkännande, och att jag måste få dem att tycka att jag är intelligent och har ett starkt intellekt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med hur jag presterar i skolan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att mina föräldrar ska bli imponerade av mig för hur bra det går för mig skolan, och att de ska prata med sina kompisar om mig, och att de ska känna sig stolta över mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och vilja att mina föräldrar ska känna sig stolta över mig, och tycka att jag är ett barn som är värdig deras uppmärksamhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha uppmärksamhet från mina föräldrar, och vilja att mina föräldrar ska erkänna och definiera mig som en bra son, en bra gunstling, som förtjänar att bli uppmärksammad och älskad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli älskad av mina föräldrar, genom att bevisa mig själv i skolan, och genom att visa att jag klarar av att vara bättre än de andra eleverna i min klass

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som ett misslyckande att få godkänt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv när jag får godkänt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli upphetsad, och känna mig glad, och stimmig när jag får ett bra betyg av läraren

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas och önska att jag kommer få ett bra betyg av läraren, och att läraren kommer tycka att min prestation varit utan några misstag, och värdigt ett mycket högt betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha de positiva känslorna, men inte de negativa känslorna – istället för att inse att de tillhör ett och samma system, och att det ena inte kan existera utan det andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in en upplevelse av att känna mig upphetsad, tillfredställd, och nöjd med mig själv när en lärare sagt till mig att jag får det högsta betyget, och i detta känna det som om jag är bättre än alla andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jag efter denna upplevelsen av att känna mig speciell, omtyckt, och älskad av min lärare, och mina klasskamrater – istället för att stå upp här såsom andetaget, och leva ett ögonblick i taget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera och tänka på framtiden, såsom vilket slags jobb jag ska ha, var jag ska jobba, hur jag ska få jobbet, och frukta att mina planer inte kommer gå i lås – istället för att leva och agera här i varje ögonblick, och inte skapa några förväntningar inom mig, utan leva och agera i varje ögonblick i förhållande till vad som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att tänka att jag måste uppnå en viss sorts acceptans i systemet, att jag måste bli något, och bli erkänt som någonting i systemet – istället för att stå upp här i varje andetag, och leva utan förväntningar, utan hopp, utan möta och dirigera mig själv här – i realiteten som är här

Jag hänger mig själv till att sluta definiera mig själv utifrån skolbetyg

Jag hänger mig själv till att leva utan förväntningar, utan att projicera mig själv in i framtiden, och utan att drömma om hur eller vad jag ska göra i senare skede, och jag agerar istället här i varje ögonblick

Jag hänger mig själv till att sluta frukta att få godkänt i betyg

Jag hänger mig själv till att sluta försöka tillfredställa mina föräldrar, och söka uppmärksamhet från mina föräldrar – och jag lever istället här genom att ta förnuftiga beslut, och agera utifrån sunt förnuft – och således inte leva utifrån irrationella drömmar och begär

Jag hänger mig själv till att inte längre leva efter drömmar, projektioner, idéer och hopp – och jag lever istället här i varje ögonblick – och står upp såsom vad som är bäst för alla, och lever inte bara för att skapa mig själv ett bra liv

Jag hänger mig själv till att inte längre vara en slav till rädsla och ångest, utan till att istället leva här i andetaget utifrån sunt förnuft – och således inte vara rädd för att få dåliga betyg, inte vara rädd för att inte få pengar, och inte vara rädd för att möta denna verkligheten såsom den fungerar

Advertisements