Dag 12: Rädsla För Vad Andra Tycker

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte göra någonting en annan ber mig om på ett tillräckligt bra sätt, så att min partner blir nöjd och tillfredställd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv när en annan inte är nöjd och tillfredställd med någonting som jag gjort, och tänka att jag inte är tillräckligt tillfredställande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest att en annan ska tycka att jag inte tar hand om mina ansvar tillräckligt bra, och istället tycker att jag är oansvarsfull och inte går att lita på

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta handlingar utifrån utgångspunkten att jag vill att andra ska acceptera mig, och tycka om mig, och anse att jag är tillfredställande och ansvarsfull – istället för att jag tar handlingar här, utifrån vad jag ser är sunt förnuft

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla när en annan säger till mig vad jag ska göra, och hur jag ska göra det, och känna det som att jag i det ögonblicket kvävs och inte kan andas, och som om jag inte tillräckligt kan leva ut mig själv och ha roligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla när en annan ber mig att göra någonting, eller frågar mig huruvida jag har gjort någonting eller inte, och i detta känna det som om jag kvävs, som om jag är kontrollerad och styrd av en annan och inte får någon frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla att jag inte ska bli accepterad av en annan, utan frukta att en annan ska bli arg på mig, och tycka att jag inte tillräckligt effektivt följt instruktionerna, och gjort det som denna bad om mig, istället för att leva och uttrycka mig själv här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att en annan rent faktiskt kan kontrollera mig, rent faktiskt kan kväva mig, rent faktiskt har möjlighet att komma in i mitt huvud och manipulera mig, istället för att inse att det trots allt är jag som bestämmer min riktning, och som bestämmer vart jag ska gå och hur jag ska gå

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kämpa mot en annan om min frihet, i tron att en annan kan kväva mig, och kan stjäla min frihet ifrån mig, i tron att jag måste bevisa att jag är fri för andra, för att jag ska kunna leva självfrihet här, istället för att inse att självfrihet är någonting som bara jag ge, eller ta ifrån mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och se mig själv som en rebell, som måste kämpa mot systemet, kämpa mot samhället, kämpa mot andra, i tron att om jag inte gör detta, så kommer jag förlora mig själv, och förlora min frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och att tro att jag är mina tankar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld mot katterna när jag tycker att jag inte på ett tillräckligt sett underhållit och get katterna någonting roligt och spännande att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld mot katterna, och tycka att jag har svikit katterna, när jag inte lekt med dem på ett sådant sett att de sprungit omkring mycket, och varit väldigt aktiva, istället för andas, och inte acceptera och tillåta mig själv att tänka en enda tanke

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag är en dålig människa, och att jag måste bestraffas, om jag inte utför ett ansvar, en uppgift, såsom en annan har instruerat mig att utföra uppgiften, och tro i och med detta att jag borde bestraffa mig själv, och visa mig själv som en hängiven slav till denna andra för att på så vis ta tillbaka mitt värde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att agera för en annans skull, istället för att agera på det jag ser är sunt förnuft

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att agera för att göra en annan glad, tillfredställd, och lycklig, istället för att agera på det som jag ser är bäst för alla, och det som gynnar alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att agera för att göra en annan glad, lycklig, och för att få en annan att tycka om mig, istället för att agera på ett sätt som jag ser är sunt förnuft, och som jag ser är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att agera och handla för att få andra att tycka om mig, och inte vara arga på mig, istället för att stå här med integritet, och agera på sådant som jag ser är till fördel för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att göra andra missnöjda, och arga med mig – och i denna fruktan kompromissa mig själv, och istället för att uttrycka mig själv en och jämlik – hålla mig själv tillbaka, och stå tillbaka, och låta världen snurra vidare utan att jag någonsin ingriper – istället för att stå här en och jämlik och agera när jag behöver agera, tala när jag behöver tala, och ingripa när jag behöver ingripa utifrån vad jag ser är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska acceptera mig som sin slav, som den personen som gör sådant de tycker om och finner tillfredställande, i önskan om att få bli accepterad och omhändertagen av någon utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv till en slav åt rädslan att andra inte ska tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv till en slav åt rädslan att andra inte ska ge uppmärksamhet åt mig, att andra inte ska se mig, och att andra inte ska definiera mig såsom en viktig del av deras liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att göra en annan arg på mig, och missnöjd med mig – i tron att om en annan är arg och missnöjd med mig, att jag måste vara detsamma, och tro att jag inte kan stå upp en och jämlik och själv definiera mig själv, i tron att jag måste ha en annan för att göra detta åt mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga andra för att vara dem som skapar min upplevelse av mig själv, istället för se, inse och förstå att det är jag som väljer hur jag ska agera, det är jag som väljer vad jag ska säga, det är jag som väljer hur jag ska tänka, och det är således jag som har ansvar över mig själv ifråga om hur jag upplever mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att en annan ska se misstag i det jag gör, och bli arg, och peka på de misstag jag har gjort, och visa hur jag ska göra någonting korrekt istället – i tron att en annans ilska är någonting att frukta, är någonting farligt, och någonting som kan skada mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att ilska kan skada och göra illa mig, att en annans missnöje med mig kan skada och göra illa mig, istället för att inse och förstå att dessa upplevelser endast är idéer i mitt sinne, och är inte riktiga

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag måste skydda mig själv mot en annan, genom att hålla mig själv tillbaka, och genom att inte alltför mycket blotta mig själv, såsom vem jag verkligen är, i tron att om jag blottar mig själv så kan jag bli övertagen, och överkörd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag kan bli övertagen, och överkörd, att jag kan bli förödmjukad och förlöjligad, istället för att inse att alla dessa upplevelser är självskapade inom mig, och har ingenting att göra med hur min verklighet är mot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att leva en och jämlik här, utan tankar, utan fruktan, och utan ångest – i rädslan att jag då kommer bli en annans slav, att jag då kommer bli kontrollerad och manipulerad av en annan, eftersom jag inte kan tänka på varför människor gör som de gör mot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest inför att en annan ska vara missnöjd med mig, och tycka att jag är otrovärdig, och därmed försöka hacka på mig, eller försöka visa för andra människor att jag är en underlägsen figur

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att bli avslöjad och sedd av andra såsom att vara otrovärdig, och såsom att vara inte värd, och inte tillräckligt bra för att bli älskad, och accepterad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att vara osynlig, och inte ha människor till att se mig, i rädslan att om de ser och uppmärksammar mig, att de då kommer bli arga på mig, och kanske inte tycka likadant som jag, och hålla mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att människor i min värld inte ska tycka som jag, och inte ska hålla med mig, i rädslan att de kommer attackera mig, och bli arga på mig, för att jag tycker annorlunda än vad de gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att andra människor i hemlighet anser att jag är värdelös, och tycker att jag är en skam, eftersom jag inte tycker, och tänker såsom anses vara det normala sättet att tycka och tänka på

Jag hänger mig själv till att acceptera mig själv, till att älska mig själv och till att tillåta mig själv att uttrycka mig själv utan att vara rädd, nervös och oroad inför vad andra tycker om mig

Jag hänger mig själv till att inte längre gömma mig själv bakom rädslan att andra inte ska tycka om mig, och att andra inte ska acceptera mig själv – och jag lever istället ut mig själv här – en och jämlik – och visar mig själv vem jag verkligen är när all rädsla är borta

Jag hänger mig själv till att upptäcka vem jag verkligen är, och till att lära känna mig själv som vem jag verkligen är, och sluta spela en roll driven av rädsla och ångest – och istället komma ut i dagsljuset, släppa rädslan och våga leva

Jag hänger mig själv till att våga leva – till att våga lära känna mig själv – till att våga återskapa, och återföda mig själv såsom ett exempel av vad som är bäst för alla

Advertisements

One thought on “Dag 12: Rädsla För Vad Andra Tycker

Comments are closed.