Dag 13: Offermentaliteten

Om någon annan blir arg på mig, frustrerad, och tycker att jag gjort någonting fel, så har jag en tendens att för det första bli rädd, och för det andra tycka synd om mig själv. Jag definierar mig själv ett offer, och jag känner det som om jag är våldtagen av denna ”dumma andra” – och att jag absolut inte gör någonting! Min upplevelse av mig själv, den skapar ju denna andra människa tänker jag.

Men det är ju självklart så att jag skapar min egen upplevelse, och oavsett om en annan blir arg på mig, eller känner sig glad i min närvaro, så ska detta inte influera mig. Om det influerar mig så tyder det på att jag separerat mig själv från vissa uttryck, och ord, och jag har definierat dessa såsom att innehålla vissa sorters symboler, och energier – som jag sedan blir kontrollerad av. Men det är jag som har skapat dessa symboler, och energierna, det är jag som har kommit att ackumulera min upplevelse av mig själv till att vara vad den är idag.

Det finns ingen att anklaga, och det finns ingen att förändra – jag kan inte förändra någon, och speciellt inte från utgångspunkten att jag känner mig ledsen, och dåligt behandlad, nej – jag kan endast och enbart ändra mig själv. Det enda sättet jag sedan kan visa hur andra bör leva, är genom att jag står som exemplet, jag står som det som är bäst för alla, och jag tillåter och accepterar inte mig själv att svaja. Oavsett om andra reagerar, reagerar inte jag – jag står här såsom andetag och tillåter inte mig själv att gå in i energi, eftersom jag vet att energi endast skapar olycka.

Så, jag slutar att förvänta mig själv någonting av andra, och jag börjar istället förvänta mig själv av mig själv – och det är att jag varje dag ska driva mig själv till att leva på ett sådant sätt att jag när jag går och lägger mig själv, vet att jag levde och tog de beslut som var bäst för alla – det var gjorde i omtanke för alla i mitt liv och inte gjorda bara för mig själv.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig som ett offer när en annan blir arg på mig, att känna mig som om någon gör någonting mot mig, och att ingenting är mitt fel, och att jag därför har rätt att anklaga denna andra för vad jag upplever inom mig såsom att vara ledsen, och känna mig åsidosatt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja förändra min verklighet, utan att jag först står som exemplet på förändring

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilka förändra en annan, utan att jag förstå står, lever, och bevisar för mig själv att jag är exemplet på förändring

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa hemligheter inom mig själv gentemot en annan, genom att tänka inom mig själv huruvida jag tycker om, eller ogillar en annan, och på så vis skapa energireaktioner inom mig gentemot en annan, istället för att omedelbart då jag ser och upptäcker en tanke inom mig, stoppa mig själv och föra mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig sviken, förråd, och illa behandlad av en annan, när en annan blir arg, frustrerad, och reagerar gentemot mig, istället för se, inse och förstå att jag har inom mig själv skapat förväntningar om hur andra ska vara, eller leva – istället för att se och hantera verkligheten här, såsom den verkligen existerar – och se och lära känna mig människor såsom de verkligen är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära känna människor såsom de verkligen är, utan enbart lära min idé av dessa människor, såsom jag hoppas att de ska vara, tänka och uttrycka sig själva som, istället för att stå här, en och jämlik med människorna i min värld, i varje andetag, utan att skapa en förväntning, och på så vis lära känna dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli emotionell, och vilja börja gråta när en annan blir arg och frustrerad på mig, och tänka inom mig att jag blir dåligt behandlad, att jag blir misshandlad, och att jag på grund av detta har en rätt att känna mig emotionell, och börja gråta – istället för att se och inse att jag inte blir misshandlad, och att jag inte blir dåligt behandlad – utan det istället är jag som skapar dessa upplevelserna in om mig genom att tänka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig av en annan att aldrig reagera, och att aldrig ha en emotionell upplevelse gentemot mig, och känna mig lurad när en annan ändå har en sådan emotionell upplevelse gentemot, istället för att inse att sådana förväntningar inte är realistiska

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli förbittrad och frustrerad inom mig själv gentemot en annan, genom att jag medverkar i och som mentalt bakgrundssnack och tänker att en annan borde lyssna på mig bättre, borde behandla mig bättre, borde vara snällare mot mig, borde vara mer omtänksam mot mig, och borde ge mig ett bättre och mer fulländat liv – istället för att se, inse och förstå att det jag önskar att en annan ska ge till mig, är sådant jag ännu inte givit till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli förbittrad, och skapa en avsky inom mig gentemot att en annan rör mig, genom att medverka i mentalt bakgrundsprat varigenom jag tänker att en annan inte går att lite på, en annan kommer enbart att såra, och skada mig, en annan kommer göra mitt liv svårt, och därför kan jag inte lita på en annan över huvudtaget – istället för att se inse och förstå att det jag upplever gentemot en annan, såsom att jag inte lita på en annan, eftersom jag är rädd för att bli sårad och skadad, och få mitt liv att bli svårt – är i grund och botten mina egna rädslor, såsom minnen av hur jag känt mig tidigare med andra personer, utifrån vilka jag sedan dragit en slutsats att jag inte kan lita på andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i mentalt bakgrundsprat varigenom jag tänker att en annan inte tillräckligt lyssnar på mig, istället för att se inse och förstå att detta tyder på att jag inte i tillräcklig mån lyssnar på andra, och att jag inte lyssnar på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lyssna på mig själv, och att inte tillåta och acceptera mig själv att lyssna på andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i bakgrundsprat i mitt huvud, och på så vis skapa hemligheter gentemot människor i min värld, istället för att jag driver mig själv att i varje ögonblick stoppa, min applikation av mig själv såsom att skapa hemligheter, och istället tränar mig själv att andas och vara medveten om mig själv som det fysiska i varje andetag, och i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i mentalt bakgrundsprat vari jag tycker att jag är bättre än andra, och att jag har nått längre i processen än vad andra har gjort – istället för att se inse och förstå att detta inte är sant, och att jag trots allt har möjlighet att lära mycket från dem som går med mig i processen, för att på så vis snabba på min process, och göra min återfödelse snabbare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig såsom jag upplever mig själv, och existerar inom mig själv för närvarande, och istället för att titta på hur jag har skapat mig själv, och vara tålmodig med mig själv, i förståelsen om att det kommer ta lång tid att gå tillbaka och att förändra mig själv, att förvänta mig själv att jag ska vara klar nu – och att jag ska förändras nu i detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att vara nära en annan, i rädslan att jag ska av misstag göra någonting, eller säga någonting som kommer få den andra att bli frustrerad på mig, och tycka att jag stör, och därefter skälla och skrika på mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla när en annan skäller och skriker, och tänka att jag är hotad, att jag måste fly undan, och att jag måste gömma mig, istället för att se, inse och förstå att det faktum att någon skäller och skriker i sig självt inte är farligt, och i sig självt inte på något sätt hotar mig – således står jag här och andas, och jag lever en och jämlik och går inte i rädslan för konflikt då jag hör en annan skälla och skrika

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka min upplevelse av mig själv såsom att vara rädd och känna ångest inför att en annan ska skälla och skrika på mig, genom att tro och tänka att det är dåligt, och att det är en svaghet att uppleva ångest och rädsla gentemot konflikter – istället för att se och inse att det varken är en svaghet, eller styrka – utan det är helt enkelt såsom jag programmerat mig själv, vilket jag nu måste korrigera genom att gå en process

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse att andra människor är inte starkare än mig, de är inte bättre än mig, de är inte mer än mig, och de är ingenting jag måste frukta eller hålla mig undan, andra människor är precis som jag själv är – och således slutar jag att vara rädd för andra, och rädd för konflikter – och jag lever, applicerar, och utrycker mig själv här såsom andetaget istället

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv när jag känner mig trött, och känna, tycka och uppleva att jag inte borde vara trött, utan att jag istället borde vara pigg, och jag borde vara uppåt

Jag hänger mig själv till att inte längre se mig själv, uppleva mig själv, och leva mig själv som om jag är ett offer

Jag hänger mig själv till att i varje ögonblick ta ansvar för vad jag upplever inom mig, och inte anklaga en annan, eller tänka att det är en annan som skapar inom mig vad det är jag känner – jag hänger mig själv till att leva självansvar, och självstyrka – i förståelsen att jag inte är ett offer, jag är skaparen

Jag hänger mig själv till att inte längre frukta andra människor, inte längre frukta konflikter, eftersom jag förstår och inser att det finns ingenting att frukta – andra människor är inte bättre, starkare, eller mer än mig – jag är inget offer, jag är ingen slav, jag är inget lägre stående varelse – och på så vis står jag upp och lever självvärde, och självriktning, och självstyrka

Jag hänger mig själv till att inte längre jämföra mig själv med andra människor, till att inte längre hacka ner på mig själv när jag tror mig själv se att en annan människa är bättre än mig, jag inser och förstår att alla idéer som kommer upp inom mig om att en annan är bättre eller sämre än mig är en lögn, och jag slutar att vara ett offer – och står istället upp här såsom självdirigerad

Jag hänger mig själv till att inte längre leva som om jag vore ett offer för omständigheterna i mitt liv, och jag inser, ser och förstår att jag skapar alla omständigheter i mitt liv – jag är skaparen, och tron att jag är ett offer är endast ett försök av mig att gömma mig själv undan det ansvar jag har som en skapare – därför står jag upp här i varje ögonblick med insikt om vem jag är såsom skapare, såsom självansvarig

Advertisements