Dag 16: Pengar och Kontroll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av en upplevelse att jag inte är tillräcklig, att jag är fylld av misstag, och att ingenting av mig själv är tillräckligt – istället för att se, inse och förstå att jag fördömer mig själv, och att självfördömande inte leder till någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av ångest och fruktan att jag inte kommer att ha kontroll över min verklighet, och att min framtid kommer att bli färglös, och utan några nyanser av smakrika energier, istället för att se, inse och förstå – att om jag definierar glädje, och lycka såsom min möjlighet att uppleva energier, så har jag begränsat mig själv som dessa orden i oändlighet, eftersom jag faktisk inte behöver känna någon energi för att leva mig själv som glädje och lycka här – såsom ett fysiskt uttryck av mig själv här en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att jag ska förlora kontroll över min värld, att frukta att om jag släpper kontrollen över mig själv och min värld, att jag då kommer uppleva att min värld rasar samman, och att min värld inte är lika rolig att leva i längre, och inte har samma sorts stabilitet som jag vant mig vid att min värld har – istället för att se, inse och förstå att kontroll alltid är baserat på rädsla, och rädsla alltid är baserat på det faktum att jag inte tillåter och accepterar mig själv att lita på mig själv – sålunda tillåter jag mig själv att lita på mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka få kontroll över mig själv genom att kontrollera min värld, att försöka hitta mig själv, och finna ro i min själv genom att kontrollera min värld, att försöka förtrycka min rädsla och ångest genom att slåss, och kämpa, och konstant försöka förhindra att jag förlorar kontroll i min värld – istället för att tillåta och acceptera mig själv att slappna av, och att låta mig själv andas, och inte definiera mig själv i förhållande till min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i konstant fruktan och ångest inför att förlora kontrollen i min värld, inför att inte längre ha möjlighet att styra min värld i enlighet med min fruktan, mina begär och min ångest – och i detta fördöma mig själv, och vara arg på mig själv för att jag förlorar kontrollen – istället för att se inse och förstå att behovet av kontroll tillkommer endast den som inte tillåtit sig själv att lita på sig själv i varje ögonblick, och leva fullt ut varje dag, varje ögonblick, och inte frukta framtiden, utan leva framtiden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och vara hård mot mig själv när jag slappnar av, när jag tar dagar däri jag inte gör någonting, då jag endast tittar på film, och inte gör någonting särskilt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv såsom deprimerad, och lat – och definiera mig själv såsom lat och deprimerad såsom att vara dålig, och förbjuden, och på så vis gömma mig själv för mig själv, såsom existensen av mig själv som lat och deprimerad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma ifrån mig själv mitt begär att ge upp inom mig själv, mitt begär att ge efter, och att inte längre behöva driva mig själv, knuffa mig själv, och fösa mig själv framåt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv såsom mina beroenden, vad jag är beroende av, vad jag vill ha, och såsom min tendens att ge efter för vissa beroenden, ta och leva ut dessa beroenden, oavsett vad de har för konsekvenser för min kropp, och för min generella upplevelse av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att bli sårad och utnyttjad, att känna ångest och rädsla inför att bli lurad, inför att ge mig själv hän till en annan, öppna mig själv, visa mig själv, och sedan bli ignorerad och bortkastad – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inse, att den jag faktiskt vill öppna mig själv inför är mig själv, den jag vill leva mig själv inför är mig själv – det är jag som kallar på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att leva osjälviskt, att vara rädd att leva utan ett ego, utan begär, utan en liten röst inuti mitt huvud som smider planer, som pratar om vilka valmöjligheter jag har, och som ser varje ögonblick och situation såsom ett slagfält, istället för en möjlighet att uttrycka och expandera mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att leva osjälviskt, i rädslan att jag ska bli utnyttjad, i rädslan att jag inte längre ska kunna kontrollera min verklighet, och ha makt över min verklighet – i rädslan att jag inte längre kommer kunna göra precis vad jag vill, när jag vill, och hur jag vill – utan att jag faktiskt kommer att ha ett ansvar gentemot mot mig själv, och min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att ansvara för någon mer än mig själv, inför att ta hand om någon mer än mig själv, inför att bry mig om någon mer än mig själv, i rädslan och ångesten att jag kommer bli avvisad, och att jag inte kan lita på någon annan, för vad jag än gör så kommer jag bli sårad och skadad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att bli sårad och skadad av en annan, inför att jag kommer ge mig själv hän till annan, och tillåta och acceptera mig själv att öppna mig själv, men sedan att jag blir skadad – istället för att inse att jag inte kan bli skadad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av rädsla att förlora pengar, att förlora kontroll, att tro att om jag inte har pengar, att jag inte heller har någon kontroll, eller någon förmåga, och möjlighet att dirigera mig själv i denna världen – istället för att inse att så inte är fallet, och att jag faktiskt har en möjlighet att dirigera och styra mig i denna världen, på ett sett som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av fruktan att förlora pengar, att tro att pengar är viktigt, att pengar utgöra mitt liv, och att jag måste försvara mina pengar oavsett vad detta innebär, i tron att pengar gör mig till den jag är, istället för att inse, se och förstå att jag gör, och skapar mig själv till den jag är, inte pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag inte har möjlighet att spara pengar, och bygga på mig själv mer pengar, och öka mina inkomster, tjäna mer, utöka min profit och mina vinster, att jag kommer hamna efter, och att jag inte kommer klara av att överleva i denna världen, istället för att inse, se och förstå att så inte är fallet, och att jag gett pengar ett högre värde än det förtjänar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra pengar till min gud, och att göra pengar till det som jag hänger mig själv gentemot, i tron att om jag inte dyrkar pengar, och ger mig själv hän till pengar, att jag annars kommer att förlora mig själv och inte klara av att existera och leva i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste ha pengar, jag måste ha känslan av att jag är rik inom mig, såsom en upplevelse, för att känna mig trygg, och lugn i denna världen, i tron att om jag inte har denna upplevelse inom mig, såsom att känna mig själv trygg, lugn och räddad i denna världen, att jag då inte kan stå stabil, lugn och bekväm i mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv såsom stabilitet genom att tro att detta är någonting jag endast kan leva genom att ha pengar, att tro att om jag inte bygger upp mig själv i denna verkligheten till att konstant ha ett överflöd med pengar, till att konstant ha mer pengar än vad jag behöver, så att jag kan spara, och så att jag kan bygga upp en förmögenhet, att jag då inte kan vara stabil

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag enbart kan leva mig själv, uppleva mig själv såsom stabilitet och tillit mot mig själv genom att ha pengar, genom att vara rik, ha ett fast jobb, och varje månad få in tillräckligt med pengar på mitt konto för att jag ska kunna känna mig trygg, och säker i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv ifrån mig själv som stabilitet, självtillit, och självtillfredsställelse, genom att tro att jag endast kan leva dessa orden som mig själv om jag är rik, och om jag är accepterad i systemet såsom att vara en mäktig, och rik person som har stora resurser till sitt förfogande, och som kan göra vad han vill

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka fly undan min rädsla för att vara ensam, utblottad, och utan någonting av värde i denna världen, genom att bli rik, genom att försöka konstant bygga upp min förmögenhet, samla pengar, och göra mig själv rikare – istället för att jag använder pengar såsom ett stöd för mig själv att effektivt leva och uttrycka mig själv i denna verkligheten, och inte längre sätter ett personligt värde på pengar, annat än att det är någonting som jag för tillfället är i ett behov av

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att mig själv för givet, och att mig mitt liv för givet, och att göra saker utan att ge det mitt allt, att aldrig hänge mig till någonting, utan att tillåta och acceptera mig själv att stå litet utanför, och inte riktigt ge mig hän, och ge någonting mitt allt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv, och andra för givet, genom att förvänta mig att andra ska leva, och ta beslut på ett sådant sätt som jag hoppats inne i mitt huvud, och som jag tänkt inne i mitt huvud, istället för att förstå att jag kan inte leva så, eller existera så, och att det inte går att ta beslut genom att endast ta mina tankar i mitt huvud i beaktande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta andra för givet, genom att tänka att andra är i min värld för att tillfredställa mina begär, för att vara där för att underhålla mig, och göra mitt liv roligt och trevligt att leva, istället för att inse, se och förstå att andra människor i mitt liv är fysiska varelser, lika riktiga som jag – och att jag således inte på något sätt har en rätt att använda andra såsom min möjlighet att förnöja mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda andra till att ha roligt, och till att skapa och göra min värld såsom jag vill uppleva den, utifrån en utgångspunkt om egenintresse – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva utifrån en princip om vad som är bäst för alla, om vad som är bäst för mig, om vad som gynnar alla och gynnar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte hänge mig själv till de saker som jag för tillfället har i min värld såsom ansvar, och såsom projekt, och såsom förhållanden med andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att alltid stå utanför punkter i min värld, stå utanför förhållanden, stå utanför projekt, och inte riktigt ge mig själv hän till det jag gör, och ge det mitt allt, i rädslan att jag ska förlora, i rädslan att jag ska misslyckas och att andra ska anmärka på att jag misslyckats

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att hänge mig själv till någonting, för att senare inse att det jag hängivit mig själv till varit fel, och inte varit såsom jag trott

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att ge mig själv hän, för att viga mig själv åt en punkt, och ge mitt allt, och verkligen gå denna punkten på mitt bästa sätt, med hela mig, och inte behålla kvar hemliga dörrar, och utvägar jag kan ta, när jag märker att det börjar bli svårt och att jag kanske kommer misslyckas, eller begå ett misstag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta andra för givet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska ge mig, innan jag ger – att vilja att jag ska få mer tillbaka än vad jag ger, och att jag hela tiden ska gå med plus, och få en utökad rikedom, ett utökat liv – hela tiden mer, och mer – istället för att ge såsom jag vill ta emot

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att förändra mig själv, och dirigera mig själv att inte existera med självintresse, utan helt här – i varje ögonblick att jag tar beslut utifrån principen av vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att förlora pengar, i tron att pengar gör mig till den jag är, och att jag utan pengar inte längre kommer ha någon möjlighet att leva, eller uttrycka mig själv, och tro att jag därför måste försvara mig själv, och existera i fruktan, för att kunna säkra min framtid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge pengar ett högre värde än det förtjänar, och tro att jag genom att frukta huruvida jag kommer ha pengar eller inte, kommer att säkra en inkomst i framtiden, istället för att inse, se och förstå att fruktan inte hjälper eller assisterar mig på något sätt, utan endast tjänar till  att skapa mig såsom ett utryck av självkompromiss, där jag kompromissar vad som är bäst för alla, bäst för livet, för att tjäna och ha tillgång till pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla inför att gå med en annan människa, och lita på en annan människa, i rädslan att om jag litar på en annan människa så blir jag svag, och jag kan då bli utsatt för en attack, och bli skadad – istället för att se, inse och förstå, att svaghet endast existerar inom och som sinnet, och att skadad det kan jag endast bli när jag tillåter och accepterar det, såsom att jag tillåter och accepterar mig själv att ta någonting personligt

Jag hänger mig själv till att inte längre frukta att lita på andra människor, eftersom jag inser att detta är en reflektion av mig själv tillbaka till mig själv, att jag fruktar att lita på mig själv – jag åtar därför mig själv att lita på mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre frukta att bli av med pengar, utan istället använda pengar för att stötta mig själv, och människor i min värld – och agera på sådant sätt som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att sluta leva i egenintresse, att sluta att ta beslut, och se på min värld utifrån perspektivet av att det bara är mig själv som betyder någonting, och jag inser och förstå att alla, och allt i min värld är viktigt, och att ingenting kan förbises såsom att vara mer eller mindre viktigt

Advertisements