Dag 19: Förlora Pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i fruktan, och ångest när min partner nämner att hon gärna vill spendera, och använda pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva ångest, och börja mentalt bakgrundsprata inom mig, om hur dyrt någonting är, om hur jag måste spara pengar, om hur jag inte kan slösa pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva ångest, och fruktan inför att jag kommer förlora kontrollen över mitt liv om jag spenderar för mycket pengar, och frukta och känna nervositet över att jag inte kommer veta vem jag är längre, eller hur jag ska leva på ett effektivt sätt om jag inte längre har pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna fruktan och ångest inför att jag kommer bli avlurad mina pengar, och känna fruktan och ångest att jag inte kommer ha kvar mina pengar, eftersom någon mjukt, och silkeslent lyckades vinna min tillit, men lurade sedan mig på alla mina pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att beskydda och försvara mina pengar, att inom mig vara beredd på att en annan kommer försöka stjäla mina pengar, och därav sätta upp en mur av bakgrundsprat inom mig, som jag kan använda för att skydda mig själv med, när jag känner att det finns fara att mina pengar ska försvinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att mina besparingar ska försvinna, och att jag inte längre ska lyckas kontrollera mina besparingar, eller ha möjlighet att kontrollera pengaflödet i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att om jag inte konstant är rädd för att andra människor kommer bedra mig, och kommer att försöka gå bakom min rygg, att jag då kommer bli lurad, och förd bakom ljuset och att jag inte längre kommer kunna leva i denna verkligheten, eftersom alla mina pengar stals – och jag blev lurad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda fruktan som ett vapen, och som en sköld inom mig – som jag använder för att vara vaksam, och för att se till att jag aldrig går in i en situation eller en upplevelse där jag kan förlora kontrollen, där jag inte vet vad som kommer hända, och där jag inte vet exakt hur jag kommer leva i nästa ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva ångest, och rädsla som en signal, och tro att det faktum att jag upplever ångest och rädsla betyder någonting, och säger någonting till mig om hur min verklighet fungerar, och om hur människor i min värld är – istället för att se, inse och förstå att den rädsla jag upplever gentemot människor, och gentemot pengar, eller överhuvudtaget, inte säger mig någonting – och är ingenting som jag kan lita på när jag tar beslut inom och som mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att om jag släpper min ångest, och jag släpper min nervositet, att min värld då kommer rasa samman, och att jag inte längre kommer ha någon kontroll – och att jag inte då kommer kunna röra mig i min värld, utan istället vara kontrollerad av en annan – istället för se, inse och förstå att jag inte kan lita på de visioner, och drömmar som kommer upp ur min upplevelse av rädsla, jag kan inte lita på rädsla – och således stoppar jag mig själv som min upplevelse av rädsla och för mig själv tillbaka hit till verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv trött, genom att oroa mig för vad andra gör, och hur andra lever i min verklighet, i en fruktan och en ångest, att andra lever och uttrycker sig själva på ett sätt som är dåligt för mig, men som jag inte har någon kontroll över, och som jag inte kan styra över – istället för att se inse och förstå att huruvida andra lever på ett sätt som inte är bra för mig, är ingenting som jag kan styra över – och ingenting som jag kan kontrollera, men framförallt ingenting som det tjänar för mig att oroa mig för

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att inte ha kontroll över min verklighet, och vara rädd för att om jag släpper kontrollen så kommer min värld att försöka utnyttja och utplåna mig, och tro att jag därmed inte kommer ha någon möjlighet att göra någonting, utan att jag kommer bli en slav till andra, och leva ut resten av mitt liv utan frihet, och i en annans ägo

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest inför att spendera pengar, och definiera det såsom positivt och beundransvärt att spara pengar, men definiera det som negativt och dåligt att inte spara pengar – och tro att om jag bara kan spara pengar, och om jag kan fortsätta att kämpa för att hålla mig själv flytande i denna verklighet, genom att hålla mig själv borta från sånt som kan få mig att slösa pengar – att jag kommer må bra, och att jag kommer att överleva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att undvika att köpa saker, och undvika att använda mina pengar, i fruktan och ångesten att mina pengar kommer ta slut, och att jag vid slutet av månaden kommer stå utan pengar, och att jag kommer vara rådlös inför hur jag ska göra, och att därför inte kommer kunna överleva – istället för att se, inse och förstå – att fruktan för pengar inte på något sätt gör mig bättre att planera hur jag ska använda mina pengar, utan gör mig endast till irrationell vad det gäller mitt penganvändande, då jag använder pengar mer utifrån en upplevelse av fruktan och ångest, istället för att se vad jag har råd med, och vad jag inte har råd med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att mentalt baksnacka om hur jag kan försvara mina pengar, om hur jag kan prata i mitt huvud för att visa min värld att jag minsann inte ska förlora kontrollen över mina pengar – att jag minsann inte är att leka med, och att jag in i det sista ska ha kontroll över min förmögenhet, och tro att detta baksnack är mig själv, istället för att se, inse och förstå att detta bakgrundsprat är ett skyddssystem som sätter igång när jag fruktar att jag kommer förlora kontrollen, och att jag använder det för att behålla en känsla av kontroll över mig själv och min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att den fruktan som jag upplever att förlora kontroll över pengar, är faktiskt den fruktan jag upplever inom och som mig själv att förlora kontrollen över mig själv, reflekterad tillbaka till mig

Jag åtar mig själv att i varje andetag då jag upplever en rädsla att förlora kontrollen, att andas och föra mig själv tillbaka hit till andetag – och inte tillåta och acceptera mig själv att ta beslut, eller att prata utifrån denna ångest och rädslan

Jag åtar mig själv att inte frukta att min värld ska bedra eller svika mig, och att inte längre tro att min rädsla kommer skydda mig – jag inser att rädsla inte hjälper till någonting, utan endast håller mig tillbaka inom mig själv

Jag åtar mig själv att leva utan emotioner, och åtar mig själv att se att emotioner faktiskt inte behövs, utan att jag är kapabel att ta beslut här i sunt förnuft, i varje ögonblick, och i varje andetag – och att det inte behövs någonting annat än sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inte längre oroa mig själv, att inte längre gå in i tankar som är av en oroande natur, utan istället då sådana tankar kommer upp, stoppa mig själv, och föra mig själv tillbaka hit, ta ett djupt andetag, och sedan applicera mig själv som stabilitet och tillit till mig själv

Advertisements