Dag 22: Popularitet

Idag hade jag en reaktion då mina klasskamrater pratade om gamla förhållanden, och sex – jag upplevde i det ögonblicket rädsla. Rädslan som kom upp inom mig handlade om rädslan att bli sedd som svag, underlägsen, och bli retad av andra p g a av denna svagheten. Jag har upplevt denna rädsla tidigare i mitt liv också, jag minns när jag gick i 8:an, i grundskolan – mina kompisar satt och pratade om sex, och förhållanden – och min kompis delade med sig av att han nu hade blivit av med oskulden. Detta upplevde jag mycket rädsla gentemot, eftersom jag fruktade att jag nu ska bli attackerad såsom att vara en oskuld, och retad för att jag inte var mer erfaren vad det gäller sex.

Det är intressant att se hur stort värde som sex ges i vårt samhälle, och det är intressant att de personlighetstyper vi definieras som i skolan, i många fall blir definierade just utifrån hur mycket sex vi har haft, och därmed hur ”populära” vi anses vara. Jag minns att de populära i min skola, de hade alla haft mycket sex, de hade druckit mycket, de hade många vänner och de var därför stjärnor. De som inte hade haft sex, de som tyckte om att studera, de som hade hobbyintressen som inte var fokuserade runt sex, och alkohol, de var sedda som förlorare, och underlägsna.

Själv var jag en av dem som ville få bli sedd som populär, och jag drack, och sökte att få skapa ett förhållande, inte för att jag själv hade någon direkt lust att uppleva mig själv i ett förhållande med en annan, utan så att jag kunde säga till mina kompisar att jag hade ett förhållande. Snacka om att kompromissa med mig själv.

Det är faktiskt nördarna, det är de som har andra intressen de brinner för, de som brinner för studier, och de som inte deltar i denna tävling om vem som är populär, och vem som inte är populär, som faktiskt lär sig att leva effektivt, och lär känna sig själva. De spenderar tid med sig själv, de följer sina egna vägar och går bortom grupptrycket, och det är självklart dit jag med borde gått, men istället tog jag omvägen och valde att kompromissa mig själv, och slösade därför bort största delen av min ungdom på korkade saker såsom droger, kompisgäng, och alkohol.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta och definiera mig själv utifrån hur många kompisar jag har, utifrån hur många människor som ser mig som en viktig del av deras liv, i tron och idén att om jag får definiera och se mig själv såsom populär, så betyder detta att jag är mer värd – istället för att se, inse och förstå att denna definition av värde som jag skapat är inte riktigt värde, utan falskt värde, i det att jag måste kompromissa mig själv för att känna mig själv värdefull – det är inte egenvärde utan självhat – därför lever jag istället värde som mig själv här, genom att tillåta och acceptera mig själv att gå min egen väg, att lyssna på mig själv, och gå bortom grupptrycket.

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv bortom grupptrycket, att leva mig själv bortom grupptryck – att inse, se och förstå att behovet av att bli accepterad och validerad av en grupp, är i rent faktiska termer självhat manifesterat – eftersom jag genom att söka efter en grupp att acceptera mig, inte tillåter och accepterar mig själv att utforska mina intressen, att se vem jag är, att se hur jag föredrar att leva – således slutar jag att falla för, och dirigera mig själv utifrån en upplevelse av grupptryck

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna fruktan och ångest inom mig själv, att jag ska bli förlöjligad, hånad och bli sedd som underlägsen, när andra pratar om sex runtomkring mig – i fruktan att någon ska fråga mig någonting om sex, eller relationer – och att mitt svar därefter ska bli hånat såsom att inte varit ett tillräckligt häftigt, eller starkt svar – istället för att se, inse och förstå, att detta visar mig att jag definierat mig själv, värderat mig själv utifrån min sexualitet, såsom min idé av hur sexuellt erfaren jag är – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva här, och värdesätta mig själv i varje ögonblick, ovillkorligt av vad jag gjort, eller inte gjort i mitt förflutna – jag slutar söka efter att få bli accepterad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter, och vilja bli accepterad och definierad såsom cool av andra – att önska och vilja att när jag pratar eller uttrycker mig själv med andra, att andra ska ta ett intresse vid mig, och se mig såsom en häftig, stark och erfaren individ – och om detta händer, känna mig själv trygg, och säker i mig själv – istället för att se, inse och förstå att den tryggheten, den säkerheten, den upplevelsen jag har inom mig själv är inte riktig, utan enbart en känslomässig upplevelse skapad och stimulerad av hur min omgivning är – således förstår jag att om jag lever efter, definierar mig själv efter denna upplevelse, att jag då gör mig själv till en slav till min omgivning – jag tillåter inte mig själv att leva mig själv som en slav

Jag förlåter mig själv att vilja göra ett bra intryck på människor, att vilja att människor ska få ett positivt första intryck av mig – i rädslan och ångesten att om människor inte känner positivt för mig, att de istället ska känna negativt inför mig – i tron att om en människa känner negativt för mig, att detta då betyder att jag är värdelös och misslyckad, i tron att det är det absolut viktigaste som finns att vara omtyckt av alla i min värld – istället för att se, inse och förstå – att behovet av att bli omtyckt av alla i min värld är att kompromissa med mig själv, varigenom jag tillåter och accepterar mig själv att leva på ett sätt som inte är jag, endast för att få erkännande av andra – jag stoppar mig själv att söka erkännande av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ljuga för mig själv, och ignorera mig själv i förhållande till vad slags projekt, och handlingar jag vill uttrycka och leva i min värld – genom att tillåta mig själv att leva handlingar, och projekt endast för att tillfredställa andra människors idé av mig, endast för att få andra att definiera mig som framgångsrik och stark – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv såsom sådana projekt jag genuint tycker är roliga, eller vill göra av andra praktiska skäl – och således inte kompromissa mig själv, och leva, röra mig själv utifrån en idé av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i fruktan för att bli avvisad, och förlöjligad av andra människor såsom att vara svag, och underlägsen, leva och uttrycka mig själv för att bli erkänd, för att få en plats, och ett hem i andra människors liv – och för att på alla sätt och vis undvika ett ögonblick där en annan människa säger till mig att de inte vill ha med mig att göra, eller drar upp saker om mig och börjar förlöjliga mig – istället för att se, inse och förstå att min rädsla är irrationell och baserad på idén att jag är värdelös, därför stoppar jag mig själv från att söka gruppens acceptans, och söka ett hem i andra människors liv – jag står upp inom mig själv och accepterar mig själv, och tillåter mig själv att njuta av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv såsom alltför underlägsen, svag, och betydelselös för att leva, och ta handlingar i vilka jag inte får något stöd av andra människor, utan vilka jag tar och lever som mig själv, för mig själv – i tron och idén att det är värdelöst att göra någonting enbart för mig själv, eftersom jag då inte får något erkännande av andra, i tron att ett sådant erkännande är allt som överhuvudtaget betyder någonting – istället för att se, inse och förstå, att behovet av ett sådant erkännande är mitt självhat manifesterat – därför stoppar jag mig själv, jag för mig själv tillbaka hit till andetaget – och jag tar beslut, utför projekt, och tar handlingar som jag vill ta, och som jag ser är bra för mig, såsom en och jämlik – istället för att i alla beslut söka erkännande, och validering av andra

Jag åtar mig själv att inte längre vara en slav till rädslan att bli utstött, och till idén att jag inte har något värde, eller någon betydelse bara för mig själv, utan att jag måste ha en grupps erkännande för att betyda någonting – jag står upp här som värde och slutar söka utanför mig själv efter trygghet, bekvämlighet, acceptans och säkerhet – och lever dessa orden som mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre söka efter att få bli omtyckt av andra, efter att få bli älskad, och sedd som populär av andra – istället tillåter jag och accepterar jag mig själv att se, inse och förstå att sökandet efter popularitet är i grund och botten självhat, och det faktum att jag inte tillåter mig själv att acceptera mig själv manifesterat – därför accepterar jag mig själv, älskar mig själv, och tillåter mig själv att njuta av mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre söka efter popularitet, och när jag ser inom mig själv att jag har tankar, vari jag vill imponera på andra, på bli sedd, eller hörd – att jag genast stoppar mig själv, tar ett djupt andetag, och för mig själv tillbaka hit till denna fysiska verklighet, och därefter tar jag beslutet att leva för mig själv, som mig själv, här en och jämlik som denna fysiska verkligheten, och därmed sluta sökandet efter att få bli accepterad

Advertisements