Dag 26: Att Expandera Mig Själv, Och Inte Fly In I Rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv inom mig själv för att någon inte tycker om mig, och för att någon medvetet undviker mig eftersom de tycker jag är jobbig, och irriterande – och eftersom de vill kontrollera mig, genom att visa mig att jag inte kan välja när jag ska prata med dem, utan de väljer när de pratar med mig – istället för att se inse och förstå, att denna upplevelse av mig själv såsom att vara rädd och nervös inför att andra inte tycker om mig, inte är riktig på något sätt – och att denna fruktan att någon leker med mig, och ser ner på mig – inte heller är riktig utan enbart en idé om verkligheten som jag skapat utifrån minnen, såsom hur jag översatt verkligheten inom mig själv såsom upplevelser av energi och tankar, istället för att leva, och uttrycka mig själv här som det fysiska en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv rädd inför att vara avslappnad nära människor, och när jag går förbi, eller interagerar med människor i min värld, att spänna min kropp, och gå in en upplevelse av ångest, vari jag inom mig själv upplever mig själv såsom att jag förbereder mig själv för att bli attackerad, och jag förbereder mig själv för att avvärja en eventuell konflikt – istället för att se, inse och förstå – att den fruktan jag upplever inte är riktig, utan en skapelse av min fantasi, och av min medverkan i och som tankar inom mig själv, däri jag tänkt, och funderat och utifrån detta skapat en fantasibild av verkligheten, bestående av energi och upplevelser – istället för att leva, och stå här – en och jämlik med verkligheten, och sluta fantisera och istället besöka verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna mig själv, och bli stel inom och som mig själv när jag interagerar, och medverkar med andra människor – och existera i och som fruktan av att bli mobbad – i tron att det på något sätt kan skada mig att bli mobbad, i tron att det på något sätt är farligt att bli mobbad – istället för att se, inse och förstå – att bli mobbad är enbart en fysisk omständighet som jag möter här, och såsom fysisk innehåller den inte i sig själv en upplevelse av rädsla – därav förstår jag att den upplevelse jag skapat inom mig själv såsom rädsla gentemot att bli mobbad, är en lögn, och en idé och en översättning, ett inbillat fantasifoster om vad verkligheten – därför för jag mig själv tillbaka hit till andetaget och det fysiska

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och leva mig själv en och jämlik såsom ett fantasifoster i mitt huvud, och existera såsom idén av att alla är ute efter att skada, och att det enda sättet att skydda mig själv på är att gömma och hålla mig själv tillbaka i och som rädsla – istället för att se, inse och förstå – att rädsla kan aldrig gynna mig, eftersom rädsla får en att ta beslut som inte är genomtänkta, som inte är beaktade, utan enbart gjorda såsom en reaktion på vad som är här – således stoppar jag denna rädslan och ångesten inom mig själv, och jag för mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag kommer råka illa ut, att jag kommer förlora mig själv, och att jag kommer göra bort mig själv om jag tillåter och accepterar mig själv att leva utan rädsla, att leva utan ångest, och att leva utan att hålla mig själv tillbaka – och jag inser att och förstår att rädsla, och ångest inte hör hemma inom mig, därför att det enbart fungerar såsom en mur mellan mig, och att faktiskt uttrycka mig själv ovillkorligt, avslappnat, och i självtillit i varje ögonblick – därför lever jag slutet på rädsla i varje ögonblick, genom att varje gång rädsla och ångest kommer upp inom mig – att jag stoppar mig själv, och jag för mig själv tillbaka hit till verkligheten – tillbaka till denna fysiska, och gemensamma värld vi alla delar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig själv i rädsla och ångest, och tro att jag är skydd i rädsla och ångest, och tro att om jag lämnar denna rädslan och ångesten så löper jag risken för att placera mig själv i en situation där jag blir missbrukad, och hånad – istället för att se, inse och förstå att den rädslan inför att bli missbrukad, och hånad – upplevelsen av att vara missbrukad och hånad – faktiskt inte är riktig, utan är endast en upplevelse av mig själv i mitt huvud, endast en idé av mig själv som jag skapat genom att koppla negative emotionella upplevelser till ögonblick då jag varit skrattad åt, eller då andra människor retat mig – jag inser och förstå att om jag blir skrattad åt är det inget personligt mot mig, det handlar inte om mig, och jag inser att det jag upplever är en upplevelse, och således inte riktig – och samma om jag blir retad – vad jag upplever inom mig själv såsom energi är inte riktigt, utan endast en skapelse av och som tanke som jag kan stoppa genom att inte medverka i denna upplevelsen – därför för jag mig själv tillbaka till verkligheten och jag stoppar mig själv från att medverka i denna illusionen såsom energi, såsom tanke

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att bli sedd av andra, att frukta att vara uppmärksammad av andra, i rädslan för att om jag kommer i blickpunkten för andra, och jag står i centrum av uppmärksamheten, att jag då kommer att blotta mig själv, och att någon kommer se en svaghet i mig, och attackera mig, genom att säga att har en svaghet, att jag är underlägsen, att jag är sämre än, och att jag inte är lika bra som andra – istället för att inse, se och förstå att denna rädslan för att bli blottad inte är riktig, att vara blottad är enbart något jag kan vara rädd för, om jag är rädd för vad andra tycker om mig, därför slutar jag att vara rädd för vad andra tycker om mig, och jag för mig själv tillbaka hit till andetaget, och jag tillåter och accepterar mig själv att i varje ögonblick uttryck mig själv fullt ut, utan att hålla tillbaka, utan att frukta att jag ska blotta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla mig själv undan från människor, och undvika kontakt med andra människor, i rädslan för att bli avvisad, och fördömd såsom svag – och hånad, skrattad åt, och att i detta känna mig generad – istället för att se, inse och förstå hur mycket jag begränsat mig själv genom att frukta vad andra ska tycka om mig, och hur andra ska behandla mig, och att i detta inse, se och förstå att det inte är acceptabelt att gömma mig själv i denna rädslan, utan att jag måste leva mig själv såsom vad jag är kapabel, och har potential till att leva såsom – såsom förmågan att interagera med andra utan rädsla, utan ångest, och utan självfördömande – utan istället såsom självförtroende, där jag i varje ögonblick lever mig själv såsom uttalandet att jag älskar mig själv, och att jag verkligen tycker om att vara med mig själv, och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig själv från att medverka i denna världen, att gömma mig själv från att uttrycka mig själv röra mig själv, och vara en del av denna världen, och istället för att leva här till fullo i varje ögonblick, att skapa mig själv såsom självförtryck, och självfördömande, varigenom jag fruktar att prata med människor, fruktar att gå in i situationer och bli sedd av andra människor, fruktar att installera mig själv i nya omgivningar, och uttrycka mig själv ovillkorligt i dessa – därför för jag mig själv tillbaka till andetaget, jag stoppar dessa irrationella rädslor och upplevelserna och jag för mig själv tillbaka hit till andetaget, tillbaka till det fysiska – tillbaka till mig själv såsom här, såsom liv, såsom att vara här en och jämlik

Jag åtar mig själv att inte längre leva i fruktan för att visa mig själv, för att uttrycka mig själv, och för att vara en del av denna verklighet, varigenom jag tillåter och accepterar mig själv att ha en röst, och att leva denna rösten såsom mig själv, som vad är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte längre fly från mig själv, och gömma mig själv i ångest, och rädsla, och att isolera mig själv i denna ångest och rädslan – och istället driver jag mig själv till att etablera och leva mig själv såsom självförtroende, varigenom jag tillåter och accepterar mig själv att ta kontakt, att expandera, att lära känna, och att spendera varje ögonblick här i denna fysiska verklighet tillsammans med allt annat som är här

Jag åtar mig själv att inte längre gömma mig själv i nervositet och ångest, och istället, varje gång jag upplever denna ångest och nervositeten, att ta mig själv tillbaka hit, att fortsätta att interagera, att fortsätta att stå här, och leva här såsom en del av denna verklighet, och inte gömma mig själv, och försvinna in i mitt huvud – utan jag expanderar mig själv, jag lever mig själv – och jag tillåter och accepterar mig själv att se vad jag är kapabel av att göra

Advertisements