Dag 28: Skönhetshysteri

Idag ska jag arbeta med skönhetspunkten, eller utseendefixeringspunkten igen, eftersom denna verkligen kommit upp inom mig de senaste dagarna, och kräver att bli dirigerad.

Det jag har märkt är att jag definierat, och isolerat diverse olika ord i just utseende, t ex har jag definierat fulländning, lycka, frihet, och bekvämlighet i just utseendet, och genom detta skapat idén att jag måste vara vacker för att kunna leva dessa orden som mig själv. Det är fascinerande hur jag spenderat en stor del av mitt liv att söka efter skönhet, både i förhållanden, och med mig själv, bara för att få uppleva mig själv fulländad, och fri – fri från rädsla – i det att jag inte behöver vara rädd för att någon ska säga till mig att jag är ful, men är det verkligen frihet? Nej det är inte frihet, det är slaveri – att göra mig själv beroende av vad andra tycker om mitt utseende, för att definiera hur jag ska uppleva mig själv, det är slaveri.

Det är också intressant att föra tillbaka denna punkt av skönhetshysteri till hur jag har skapat förhållanden i min värld med kvinnor. Jag har alltid skapat dessa förhållanden från en utgångspunkt av att vara attraherad till någons utseende, någons kläder, ansikte, händer, eller något liknande – och aldrig har mitt beslut att vara med en annan tagits utifrån mig själv, såsom, detta beslutar jag här, utan att någonting rör sig inom mig. Och detta har haft konsekvensen att jag missat många möjligheter i mitt liv att lära känna och skapa förhållanden med tjejer som verkligen hade kunnat assistera mig, och hjälpa mig att expandera mig själv, bara för att de inte passade in i min idé av vad skönhet är. Så skönhet är verkligen ett jävla fängelse, attraktion är ett fängelse, allt som inte är självdirigerat, och självskapat är ett fängelse, eftersom man blir beroende av det för att röra på sig, och leva.

Självförlåtelse:

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv till en slav inom mig själv, genom att leva mitt liv genom att följa energier inom mig, och följa sådana energier som jag upplever som positive, och undvika sådana jag upplever som negative – och på grund av detta leva hela mitt liv såsom en slav, och en följeslagare, där jag hela tiden följer mina reaktioner – istället för att sluta detta beroende, och stå upp inom mig – och istället skapa min egna principer, och bestämma mina egna beslut – där jag lever utifrån sunt förnuft och inte energier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det som jag upplever inom mig själv känns bra, att följa det som jag upplever inom mig känns bra, och därmed bli besatt av bilder, och idéer av skönhet – i tron att om jag upplever någonting positivt, och bra, så betyder detta att det måste vara bra, istället för att se, inse och förstå – att jag inte kan ta vad som dyker upp inom mig för givet, utan att först se vad det faktiskt är jag tillåter och accepterar mig själv att medverka i och leva utifrån

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv såsom utseendefixerad, genom att tro att det enda som betyder någonting är utseendet – och värdera mig själv utifrån mitt utseende, och tro att om mitt utseende inte är till glädje för andra, och att andra inte tycker jag ser snygg, eller normal ut – att tro att jag då är värdelös, och att mitt liv är utan mening – istället för att se, inse och förstå att mening i mitt liv är att stå, uttrycka och leva mig själv här – och skapa mig själv till ett uttryck såsom vad som är bäst för alla, därför har jag en mening, och ett skönhetssökande är inte den meningen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt med idén om skönhet, och koppla skönhet till sex, och sexualitet – och tro att jag måste presentera och uttrycka mig själv som en viss bild för att kunna uttrycka och leva mig själv såsom sexualitet, i tron att sexualitet har någonting att göra med en bild, med färger, med idéer om vad som är snyggt, och vad som är fult – istället för att se, inse och förstå att sexualitet är ett fysiskt uttryck av och som mig själv varigenom bilder inte är relevanta

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad till att styras, och kontrolleras av bilder – genom att tro att om jag lyckas skapa mig själv såsom vacker, såsom ordet definierats i vårt samhälle – att jag då kommer bli lycklig, och att jag då kommer att känna mig fulländad, och hemma – istället för att se, inse och förstå att de upplevelserna som dyker upp inom mig själv när jag motsvarar bilden av vacker som samhället skapat, inte är riktig fulländning, riktig tillfredställelse, och riktig acceptans av mig själv, utan enbart en villkorlig och begränsad reaktion av energi – som kommer ta slut så fort jag inte längre ser ut som den bilden samhället presenterar

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av bilder, och tro att hur man ser ut är det som avgör ens upplevelse av sig själv, i tron att det viktigaste man har är ens utseende, och tro att utan att man ser bra ut, och utan att andra tycker att man är sexuellt attraktiv, är totalt värdelös – istället för att se, inse och förstå att det som avgör ens upplevelse av sig själv är vilka tankar, och ord man tillåter och accepterar att existera inom en själv – och således slutar jag att döma mig själv, och att leva mig själv utifrån tanken att jag måste se bra ut för att kunna acceptera mig själv

jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå hur begränsande det är att leva sig själv utifrån hur man ser ut, hur begränsande det är att acceptera sig själv utifrån hur man ser, för hela tiden är man beroende av vad andra tycker, och av hur andra definierar skönhet, hur andra definierar vad det är att vara vacker – och därför är man konstant på jakt efter att få bli accepterad av andra, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att acceptera mig själv här såsom en fysisk kropp, och således sluta bry mig om mitt utseende, utan istället acceptera mig själv såsom min kropp en och jämlik

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att andra människor ska fördöma mig såsom att vara ful, såsom att inte ha någon attraktionskraft, och såsom att inte vara sexuellt attraherande – i tron att jag måste basera min självacceptans av mig själv på huruvida andra tycker jag är attraherande, och snygg – istället för att inse, se och förstå att det är begränsande, och oacceptabelt att definiera mig själv utifrån vilken slags reaktion andra människor upplever runtomkring mig i förhållande till hur min kropp ser ut – därför står jag upp här, och lever och skapar mig själv såsom självacceptans i varje ögonblick – där jag inte är beroende av en annans åsikt, eller upplevelse av mig själv för att jag ska leva självacceptans här, en och jämlik

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från fulländning, att separera mig själv från perfektion, genom att tro och tänka att jag måste leva dessa orden genom att imponera på andra, genom att visa andra att jag ser snygg ut, att jag ser vacker ut – och att min kropp ser ut som de kroppar som anses i samhället utgöra vackra kroppar

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i min rörelse i min värld, att begränsa mig själv ifråga om vem jag talar med, och hur jag talar med dem, genom att lägga vikt vid människors utseende – och tänka att människor med ett utseende som är perfekt är bättre och lever mer bekväma och fullständiga liv än människor som inte har ett perfekt utseende – istället för att se, inse och förstå att detta är enbart mina idéer om skönhet, och att ingenting av det jag känner, eller tänker faktiskt stämmer – eftersom när man tar väck alla bilder, är alla samma här

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli betraktad som en modell, att vilja bli ansedd och definierad av andra såsom att ha ett utseende som kan liknas vid en modells – och basera min stabilitet på att få ett erkännande av andra av att jag ser bra ut – istället för att stoppa mig själv, och tillåta och acceptera mig själv att leva här, ovillkorligt – och leva självacceptans, och självuppskattning oavsett om andra tycker om mig, ser mig som en modell, eller inte

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att dessa upplevelser inom mig i förhållande till skönhet, såsom mina tankar inom mig som dyker upp, med vilka jag definierar och värderar människor utifrån min idé av skönhet – är inte ”mina” upplevelser, och är inte ”mina” tankar – utan detta är sådant jag kopierat och härmat från att ha tittat på min värld, och hur människor i min värld uttryckt sig – därför har jag helt enkelt, utan att ifrågasätta dessa principer, levt och skapat mig själv såsom idén av att skönhet är det viktigaste som finns

jag åtar mig själv att inte längre leva mig själv utifrån en idé om skönhet, att inte längre definiera och se på mig själv utifrån denna idén om skönhet – utan istället leva och uttrycka mig själv ovillkorligt, leva och uttrycka mig själv såsom självacceptans, såsom självuppskattning, oavsett hur jag ser ut, och hur andra tycker jag ser ut

jag åtar mig själv att inte längre vara en slav till mitt utseende, att inte längre lägga vikt vid hur jag ser ut, utan istället röra mig själv, och skapa mig själv här i varje andetag – där utseende inte är viktigt, utan endast vad som är här – såsom min kropp, inte som en bild, utan min kropp som mig själv som jag upplever den här fysiskt

jag åtar mig själv att lära känna min kropp på riktigt, och sluta att ta min kropp för given genom att definiera och värdesätta min kropp utifrån hur lik min kropp kan bli i förhållande till bilder som presenteras i samhället av vad skönhet är

jag åtar mig själv att driva mig själv till att röra mig själv ovillkorligt i min värld, och till att interagera, och uttrycka mig själv med människor oavsett hur de ser ut – och i samband med detta stoppa alla tankar, och upplevelser inom mig som har att göra med idén att människor som inte motsvarar bilden i samhället av att vara vacker, är mindre värda, och mer misslyckade

Advertisements