Dag 31: Studiestress

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa i mina studier, och försöka hinna göra så mycket så möjligt, och spara så mycket tid som möjligt, i tron att jag tjänar på det, istället för att se, inse och förstå att jag tjänar inte alls någonting på det, eftersom jag skapar en obehaglig och obekväm upplevelse inom och som mig själv som inte är bra för mig överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa, och jaga i min verklighet, och försöka göra så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt, i tron att jag har en brist på tid, och om jag inte stressar, och rör mig själv i och som rädsla och ångest, att jag då kommer missa någonting viktigt, och förlora någon möjlighet – istället för att se, inse och förstå att det är när jag stressar, och rör mig fortare en ett ögonblick i taget som jag missar saker, och som jag missar möjligheter, eftersom jag har tunnel-vision och inte ser vad som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att röra mig själv i och som ångest, stress och nervositet – i tron att det hjälper mig, och gör mig mer effektiv om jag är stressad, ångestfylld och nervös – istället för att se, inse och förstå att jag har svårare att koncentrera mig själv, svårare att fokusera, och svårare att ge mig hän åt projekt och ögonblick i min verklighet när jag stressar, eftersom jag hela tiden tänker på nästa sak som ska bli gjord, istället för att göra, och leva vad som är här i detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta det lugnt och röra mig ett andetag i taget, och ta beslut ett andetag i taget, och göra det som är här i mitt andetag perfekt, fulländat, och leva tålamod

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva tålamod och perfektion, i det att jag tar ett ögonblick i taget, och jag lever det ögonblick till mitt yttersta, utan att längta efter eller projicera mig själv in i nästa ögonblick – och så går jag steg, och för steg, ögonblick för ögonblick, utan att förhasta mig själv, och utan att stressa upp mig själv – effektivt, och strikt, i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera stressade människor som effektiva människor, i tron att desto mer saker jag får gjort, desto mer effektiv är jag, istället för att se, inse och förstå att om jag gör jätte mycket saker, men inte lägger ner tillräcklig tid, fokus och energi på vad jag gör, så kommer det jag gör att bli skit – och då har jag gjort jätte många saker som är skit – således fokuserar jag på kvalité istället för kvantitet – på att leva perfektion, istället för att leva en idé om att jag är bättre desto mer jag producerar och hinner med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad att existera såsom en producent, i tron att desto mer effektiv jag blir på att producera, desto mer värdefull blir jag, istället för att se, inse och förstå – att de produkter som finns i handeln idag visar hur värdelöst det är att röra sig såsom stress, ångest, för att försöka producera så mycket som möjligt – eftersom alla saker som finns att köpa är bara skit, och går i sönder direkt, och är bara gjorda för att köpas, och inte gjorda för att vara perfekta på alla sätt och vis

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att öva mig själv i att leva tålamod och perfektion, i det att jag tar ett ögonblick i taget, och lever det ögonblicket till fulländning – och att jag inte fokuserar i det ögonblicket på att bli klar, och göra det så fort som möjligt, utan att jag istället fokuserar på att göra det så bra, och så effektivt som möjligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa saker som jag inte är nöjd med, att ta beslut som inte är genomtänkta, att köpa produkter som jag inte testat och undersökt huruvida det är den bästa produkten att köpa, och i stora ordalag göra förhastade slutsatser, göra förhastade beslut – och bara vilja bli klar med saker och ting – istället för att tillåta och acceptera mig själv att planera, att ta den tiden som behövs, att tänka igenom saker och ting, att överväga, och att ge varje ögonblick den tid det ögonblicket behöver – och inte försöka stressa saker och ting

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv i att öva mig själv att vara tålamod – och att ha tålamod – och att verkligen, när jag rör mig, när jag tar beslut, och när jag applicerar mig själv i min verklighet, att jag då vet vad det är jag gör, och hur jag gör det – eftersom jag planerat vad det är jag gör, och eftersom jag lagt ner den tid, och kraft på att undersöka vad det är jag gör – att inget av mina beslut, eller inget av mitt leverne är förhastat – eftersom jag levt tålamod här i varje ögonblick, och inte stressad, och försökt hinna med mer, eller göra mer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag inte kommer hinna med att leva om jag slutar att stressa, istället för att se, inse och förstå att det är när jag stressar som jag inte lever, eftersom då är jag i en upplevelse, och faktiskt inte här – därför inser, ser, och förstår jag att det enda sättet att faktiskt leva är att sluta stressa, och i varje ögonblick då jag märker att jag håller på att gå in i en upplevelse av stress, att stoppa mig själv och föra mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa upp mig själv genom att tänka på hur lite tid jag har, på hur jag ska använda tiden, och på att oroa mig själv om det inte finns tillräckligt mycket tid, och istället för att studera när jag sätter mig ner och studerar, och inte studerar när jag inte studerar, att konstant existera i en sorts förväntan och spänning gentemot mina studier – istället för att se, inse och förstå – att denna rädslan, och stressen hjälper mig inte med mina studier, och skapar endast en upplevelse av mig själv av att vara stressad, och i brist på tid – därför stoppar jag mig själv och jag för mig själv tillbaka hit till verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha det bästa betyget på mitt prov, i begäret av att när jag blir klar med min utbildning, att kunna skaffa ett jobb som jag tjänar mycket pengar på att ha

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att min enda möjlighet att tjäna mycket pengar, och att lyckas skapa en position för mig själv i systemet där jag är effektiv, är genom att få höga betyg, och genom att skaffa en anställning, istället för att se, inse och förstå att det finns fler vägar än denna att ta i systemet – och att det definitivt finns andra sätt att tjäna pengar på än att skaffa en anställning – därför stoppar jag mig själv från att tro att min utbildning kommer avgöra hela mitt liv, och inser istället att jag kommer avgöra hela mitt liv – därför använder jag mig det jag lär mig i utbildningen för att förbereda mig själv att stå effektivt i systemet, men jag gör inte mig själv beroende till utbildningen – jag inser, ser och förstå att jag kommer finna en väg om jag tillåter mig själv att vara öppen för de möjligheter som öppnar upp sig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha en anställning, och vilja ha en arbetsgivare, en fast lön, och fasta arbetstider, i rädslan för att själv ta ansvar över att skapa min egen inkomst, och min egen anställning, i rädslan för att jag inte kan klara det, och för att det inte kommer gå bra, och för att jag inte vet hur jag ska göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv begränsa min rörelse av mig själv i systemet till vilket betyg jag får i skolan, och tänka och tro att det betyget jag får i skolan kommer avgöra vad jag är kapabel till att göra i livet, istället för att se, inse och förstå att jag kommer att avgöra vad jag är kapabel till i system – och att det viktigaste ifråga om att skapa någonting i systemet är disciplin, konsekvent handlande, och planering – därför slutar jag att oroa mig själv och tittar istället på möjligheter såsom hur jag kan skapa en effektiv position för mig själv i detta livet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att staten, och politiker ska sköta min verklighet åt mig, och skapa mitt liv åt mig – och önska att bli omhändertagen med socialbidrag, och andra sociala försäkringar – istället för att jag står upp, skapar en plan, och själv tar ansvar över hur jag ska placera mig själv i denna verklighet – och utbildar mig själv, och ser vad det är jag behöver göra, och hur det är jag behöver göra det, och sedan gör det

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdera mig själv utifrån hur jag lyckas med mina studier, och tänka att om jag lyckas bra med mina studier, och om jag lyckas få höga betyg, att tänka och tro att jag då är bättre, och mer effektiv än vad jag hade varit om jag inte fått höga betyg, och om jag inte lyckats med mina studier – istället för att se, inse och förstå att jag begränsar mig själv genom att definiera mig själv i förhållande till min studier, således ser jag att mina studier är en möjlighet att placera mig själv i en effektiv position i systemet – men jag ser också att jag inte kan sätta någon tillit till denna möjligheten, eftersom jag då separerar tillit från mig själv – och begränsar mig själv i min rörelse – därför gör jag en plan att göra min studier så bra som möjligt, men utan att jag definierar mig själv i enlighet med detta beslutet, eller att jag begränsar detta som en enda möjlighet

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte utbilda mig själv om hur systemet fungerar, och således placera mig själv i en position där jag möjliggör för mig själv att vara min egen arbetsgivare, och skapa mina egna jobb – och således inte vara beroende av att en arbetsgivare ska godkänna mina betyg och ge mig en anställning

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att jag inte kommer ses såsom att vara tillräckligt bra, och tillräckligt smart för att få en anställning på ett som är sett i samhällets ögon, såsom att vara ett bra jobb – jag inser ser, och förstår att denna upplevelse är korkad, eftersom huruvida jag får ett bra jobb, eller inte, är på det stora taget irrelevant – vad som är relevant är att jag placerar mig själv i en stabil position i systemet, så att jag kan gå denna process så effektivt som möjligt – men att lyckas, och bli någonting i systemet finns det helt enkelt ingen mening med

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i min applikation av mig själv genom att definiera mig själv i enlighet med pengar, och i enlighet med ett jobb – och tro att min enda möjlighet att kunna driva, och röra mig själv i denna verklighet är om jag får det perfekta jobbet, och om jag blir erkänd av andra såsom att ha det perfekta jobbet – istället för att se, inse och förstå att det finns andra vägar att vandra, och att jag inte ska låsa mig själv vid just den bilden av den ”korrekta vägen” som media och samhället visar – jag håller mig själv öppen och utbildar mig själv om hur systemet fungerar

Jag åtar mig själv att inte längre stressa med mina studier, eller oroa mig själv att jag inte har tillräckligt med tid att göra mina studier, och jag står istället upp här i varje andetag och jag gör mina studier med tålamod, och såsom perfektion – jag tar ett ögonblick i sänder och går det ögonblicket till fulländning

Jag åtar mig själv att göra mina studier för mig själv, såsom ett projekt för mig själv att lära mig själv mer om systemet, och hur systemet fungerar, och att förbereda mig själv inför att placera mig själv i en effektiv position i systemet där jag har möjlighet att skapa en förändring

Jag åtar mig själv att inte tänka på mina studier när jag inte studerar, och att göra mina studier när jag gör mina studier – och att inte tänka på vad klockan är och hur mycket tid jag har kvar när jag gör mina studier – jag rör mig själv i varje ögonblick till min bästa förmåga och slutar oroa mig själv – jag inser, ser och förstår att det hjälper ingenting till att oroa mig själv

Jag åtar mig själv att inse att det handlar inte om kvantitet utan om kvalité – således åtar jag mig själv att läsa effektivt, och att vara här i varje andetag när jag gör mina studier, för att på så vis göra mina studier så effektivt, och perfekt som möjligt – och sedan när jag är klar – påbörja nästa projekt och göra det med samma utgångspunkt

Advertisements