Dag 33: Konsten att slösa bort sitt liv

Vad är det som hela världen är beroende av, och i ett konstant sökande av? Exakt alla människor? Jo, sex och förhållanden – detta är det stora, enorma begäret som existerar inom exakt alla människor, och det är detta vi spenderar våra liv att leta efter. Men vad är det egentligen vi letar efter i sex? Hur är det vi tror att sex ska lyfta upp oss till skyarna, och placera oss själva i en upplevelse av extas? För jag menar, sex såsom det för närvarande fungerar och uttrycks i världen är en kort liten uppbyggnad till en orgasm, och sedan är det slut, och efter det är vi tillbaka på samma plats igen inom oss själva, och vi fortsätter att leta efter sex.

Det jag har kommit till insikt om när jag tittat på mitt eget liv i förhållande till sex, är hur otroligt mycket tid jag slösat på att söka efter förhållanden och sex – så många timmar, dagar, veckor har jag spenderat att tänka på, fantisera om, eller vara ute och jaga efter nästa sexuella eskapad – och vad har detta lätt till? Jo, ingenting! Att leta efter sex är faktiskt det mest onödiga tidsfördrivet som finns, eftersom jag inte kan ta med mig någonting utifrån det, jag kanske får ett minne som jag kan komma ihåg ett tag, och tänka tillbaka och säga inom mig själv att, shit vad bra sex det där var! Men det är det enda.

Och vad hade jag kunnat använda min tid till istället? Jo, jag hade kunnat skriva, jag hade kunnat lära mig ett språk, jag hade kunnat lära mig någon slags dans, jag menar jag hade verkligen kunnat använda min tid till att göra någonting som jag sedan hade haft nytta för och kunnat ta med mig i livet. Så – slutsatsen är att sökandet efter sex är en extrem självbegräsning, och det är inte konstigt att många människor när de kommer upp i 50 års ålder går in i en ”50 års kris” – eftersom de fattar att, shit! Jag har lagt ned så jävla mycket tid på skit i mitt liv, och nu är mitt liv snart slut! Vad har jag bidragit med? Vad har jag verkligen gjort för mig själv som varit bra, och som jag kunnat vara stolt över? Ingenting!

Det som verkligen lurat mig till att söka efter dessa sexupplevelser är själva upplevelsen av att vilja ha sex, nämligen upplevelsen av begär – för det känns ju så riktigt, och viktigt – och som om att min enda lycka i livet väntar på mig i ett förhållande eller i en sexuell upplevelse, och gentemot sådant som hade varit nyttigt för mig, såsom att utveckla mig själv och att lära mig själv nya färdigheter, mot det har jag bara känt ett motstånd och därför undvikit sådant. Men allt är bakvänt, och det som känns jobbigt och dåligt att göra, det är sådant som faktiskt är bra för mig, medans sådant som känns enkelt att göra, som jag känner ett begär inför att göra, det är oftast sådant som inte tar mig någon vart alls.

Så, slutsatsen av detta är att jag absolut inte kan lita på vad det är jag känner om någonting, istället får jag ta och se på vad det är jag gör med mig själv och mitt liv rent praktiskt, vad är det jag ackumulerar som mig själv? Hur kommer mina handlingar verkligen att inverka på mitt och andras liv? Och sedan utifrån att titta på mig själv genom en sådan matematiskt och objektiv lins kan jag ta beslut som är bra för mig, och som leder mig i rätt riktning.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att slösa bort mitt liv genom att söka efter sexuella upplevelser och förhållanden, i tron att sexuella upplevelser och förhållanden kommer att höja mig till skyarna, och göra mig själv fulländad – istället för att se, inse och förstå, att den tiden jag verkligen kunnat använda till att skapa mig själv såsom fulländad, genom att skriva, applicera självförlåtelse, och lära känna mig själv såsom min fysiska kropp, har jag istället ägnat åt att leta efter en upplevelse, och därför har jag faktiskt i mitt sökande efter fulländning i formen av sex, skjutit fulländning som ett uttryck av och som mig själv längre, och längre bort ifrån mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att fulländning är någonting jag kommer att hitta genom att följa mina begär, mina tankar, mina drömmar och fantasier, istället för att se, inse och förstå – att för att uppleva, och skapa mig själv såsom fulländning, så måste jag lägga ner hår arbete, jag måste vara disciplinerad, konsekvent och i varje ögonblick ackumulera mig själv såsom fulländning genom att sluta leta i varje ögonblick, och stå här såsom min mänskliga fysiska kropp i sin fulla längd, från tårna till fingerspetsarna, och praktiskt leva fulländning som ett uttryck av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att sökandet efter sex är en hägring, det känns som om en sexuell upplevelse kommer ge mig någonting, men om jag verkligen tittar på vad sökandet efter sex leder till, genom att se på mitt eget liv, och se på andra människors liv vilka har helt levt utifrån att få uppleva sex, så ser jag att det inte leder någon vart – jag ser att man letar, letar, och fortsätter leta efter sitt begär och att man aldrig någonsin kommer fram – därför stoppar jag mig själv ifrån att leta, och jag disciplinerar, och stålsätter mig själv att i varje ögonblick leva fulländning, genom att stå här som min kropp, och mitt andetag helt och fullt ut, utan att separera mig själv in i tankar, fantasier, dagdrömmar och upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag i princip har slösat bort mig själv på att söka efter en upplevelse av extas i formen av sex, och att jag aldrig har hittat en bestående extas, eftersom jag aldrig har haft tålamodet, och disciplinen att utveckla och skapa mig själv såsom extas – därför stoppar jag mig själv såsom sökandet efter extas, och jag står upp inom och som mig själv, och disciplinerar mig själv såsom att skapa mig själv såsom extas, genom att i varje ögonblick uttrycka mig själv helt och fullt, utan rädsla, ångest, och tvivel – och utan att tillåta mig själv att vänta på att jag ska leva mitt liv – jag lever mig själv här, och tillåter inte mig själv att ta mig själv för givet

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för att skapa mig själv såsom fulländning och extas – genom att varje dag sätta mig själv ner och skriva, applicera förlåtelse, och utforska inom och som mig själv hur jag kan skapa mig själv till att leva mer fulländat, mer perfekt, mer effektivt, och hur jag verkligen kan skapa mig själv till att stå och uttrycka mig själv till min absoluta potential

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i varje ögonblick driva mig själv till att stå och leva såsom det som är bäst för mig, och vad som är bäst för mig är att inte tänka, inte fantisera, inte spendera mitt liv i mitt huvudet, utan istället leva här som min kropp, och som mitt andetag, fullt ut i varje ögonblick, och inte hoppas på att mina begär ska materialiseras, utan istället se på vad mina begär symboliserar för mig, såsom ord, och sedan ta dessa orden och skapa dem som mig själv såsom levande ord – därför tar jag orden extas, och fulländning, och jag ser hur jag kan leva dessa orden som mig själv, såsom ett praktiskt, och fysiskt uttryck av och som mig själv här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att allt jag söker efter utanför mig själv, såsom drömmar, fantasier, och begär, är uttryck av och som mig själv jag separerat mig själv ifrån, och inte tillåtit och accepterat mig själv att leva som – därför stoppar jag detta sökande, och jag för istället dessa drömmar, fantasierna och begären tillbaka till mig själv, så att jag kan leva det de symboliserar för mig, såsom mig själv – och således stoppar jag separationen inom mig själv, och gör mig själv hel igen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att jag ska bli hel, genom att vänta på att mina begär ska materialiseras, istället för att se, inse och förstå – att jag inte behöver vänta, utan jag kan leva det jag tror mig själv behöva ha utifrån, som mig själv, här en och jämlik i varje andetag – och således så skapar jag, utvecklar jag, och bygger jag mig själv såsom det jag vill stå och leva som i varje ögonblick – och jag gör mig själv således fulländad och hel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå – att om jag spenderar mina andetag åt att söka efter begär, att jag kommer slösa bort hela mitt liv, och att jag inte kommer göra någonting med mig själv, eller mitt liv som jag kommer kunna vara stolt över, och veta att det jag gjort verkligen varit bra för mig, och för andra – därför stoppar jag mig själv ifrån att slösa bort mina andetag genom att söka efter begär och fantasier, och jag står istället upp här i varje andetag och lever det som är bäst för mig, och gör det som är bäst för mig, och på så sätt skapar jag mig själv såsom det som är bäst för mig själv och bäst för alla andra

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att det jag tillåter och accepterar mig själv att leva som i varje andetag, blir min karaktär, och blir det som formar min framtid, och formar hur jag kommer uppleva mig själv i nästa andetag, därför fokuserar jag mig själv på att stödja mig själv, och assistera mig själv i varje andetag, så att jag därför skapar min framtid till att bli den bästa framtiden jag kan ge till mig själv – såsom ett jag som är bäst för mig själv, och bäst för alla runtomkring mig – ett jag som verkligen bryr sig

Jag åtar mig själv att sluta spendera mina andetag att söka efter begär, fantasier, och drömmar, och jag skapar istället mig själv såsom att leva de ord som jag ser att dessa drömmar, begär och fantasier symboliserar för mig – såsom fulländning, extas, och att vara nöjd, och bekväm, avslappad med mig själv

Jag åtar mig själv att i varje ögonblick vara här såsom mitt andetag, och uppleva mig själv såsom extas, i det att jag uttrycker mig själv här en och jämlik såsom min kropp, och upplever alla sensationer som är här som min kropp, som luften mot min hud, som kläderna mot min hud, såsom det mina fingerspettsar rör, såsom den mat jag äter, och jag åtar därmed mig själv att inte ta mig själv för givet

Jag åtar mig själv att inte längre vänta på mig själv, och jag tar ansvar för mig själv och skapar mig själv till min absoluta potential, till det jag är menad att leva och existera som, såsom ett uttryck av absolut närvaro, och intimitet här såsom min fysiska kropp – där ingenting existerar i mitt huvud såsom tankar, och ingenting existerar i mitt hjärta såsom upplevelser – utan jag är istället helt, och fullt här i varje ögonblick – alltså fulländad

Advertisements