Monthly Archives: June 2012

Dag 61: Jakten På Drömmen

Innan du läser denna bloggen bör du läsa detta och detta, eftersom du kommer att förstå, och se mer tydligt exakt vad det är jag kommer beskriva, och utforska nedan.

Idag ska jag skriva om jakten på drömmen, vilket är jakten på den ultimata positiva upplevelsen, och i mitt liv har den jakten primärt utformat sig i begäret efter kändisskap, samt sex. Och mitt begär av att få vara känd har varit intimt sammankopplat med mitt begär mot sex, eftersom jag förstod att om jag skulle vara känd, skulle kvinnor också fatta tycke för mig lättare, och oftare än om jag inte var känd.

När började jag då leta efter den där stora positiva upplevelsen? Jag minns min tid i högstadiet; redan då hade jag en känsla om mig själv att jag skulle ”bli någonting mer” – jag skulle ”göra någonting mer med mitt liv” och jag skulle absolut inte bli sådär ”vanlig” som mina klasskamrater. När mina klasskamrater pratade om att skaffa ett jobb, och sedan slå sig till att ro och vara nöjda med sig själva så brann jag inombords efter någonting mer, eftersom jag ville att mitt liv skulle innehålla ”något speciellt”. Och jag kände mig under denna tid överlägsen mina klasskamrater, för jag visste att mitt liv skulle vara ”speciellt”.

Jag letade länge efter min nisch så att säga, där jag skulle kunna slå igenom och visa mig själv i världen. Tillslut bestämda jag mig för att gitarr fick duga, och jag skulle alltså bli en känd trubadur/låtskrivare – och jag började träna mig att spela gitarr, och skriva låttexter – tålmodigt och oavbrutet – träna, träna, träna; tills jag en dag faktiskt kunde spela gitarr, och skriva texter riktigt bra.

Jag gav alltså upp mitt liv, sunt förnuft, och enkelheten i att leva här i detta ögonblick, för att försöka uppnå den där känslan av positivitet, att uppnå ”drömmen”; och den främsta orsaken till detta var därför att jag fruktade att bli ”normal” – ”som alla andra” och att mitt liv skulle bli ”ointressant och tråkigt”.

Konsekvensen av min jakt blev att jag under min uppväxt aldrig lärde mig att leva ”det vanliga livet” – i vilket det krävs att man har ett ”vanligt jobb” och att man har en ”normal lön” – och p.g.a. av att jag sökte efter någonting mer, så lyckades jag inte etablera mig själv i pengasystemet, skapa en lön, och göra mig självständig, utan jag levde istället på mina föräldrars goda vilja; alltså det motsatte hände, mitt liv blev faktiskt stillastående, och tråkigt, eftersom jag inte tog till vara om de möjligheter som öppnades upp i min verklighet, utan jag ville istället hela tiden ha mer, och mer, och mer.

Detsamma hände i mina förhållanden – där jagade jag också hela tiden efter ”någonting mer” – konsekvens blev att mina förhållanden sakande substans, och innehåll, eftersom jag inte hängav mig till dem, och verkligen beslutade mig för att göra någonting av dem. Alltså slutade även här min jakt att få uppleva mer, den där ultimata positiva upplevelsen, i att det motsatta manifesterade sig; alltså ingenting.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga någonting mer, att vilja uppleva någonting högre, bättre, starkare, och aldrig vara nöjd med vad som är här i detta ögonblick, och vad som är fysiskt här manifesterat med mig, och på så sätt alltid missa den faktiska verkligheten som är här runtomkring mig varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga den ultimata positiva energiupplevelsen, och ge upp mitt liv, min förmåga att tänka klart, min förmåga att ta sunda och förnuftiga beslut, allt för att få uppleva, och känna mig själv uppladdad och positivt fylld med energi – istället för att se, inse och förstå att denna energi är innehållslös, och att jag genom att jaga denna energin aldrig kommer kunna skapa någonting i mitt liv som är av substans och innehåll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att jaga energi, upplevelser, och känslor, att istället manifestera mig själv, och min verklighet en och jämlik med mitt åtagande att stötta mig själv, och min verklighet, och skapa förhållanden som är baserade på sunt förnuft och tillit och som har innehåll och substans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se/känna och uppleva mig själv såsom att ”jag är på väg mot någonting större/mer” – istället för att se, inse och förstå att denna känsla och upplevelsen av mig själv inte är riktig, utan endast är en upplevelse som jag hittat på för att övertyga mig själv om att min jakt på den ultimata positiva upplevelsen är rättfärdigad, och värd sitt pris

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att den ultimata upplevelsen, är att känna mig hög på en positiv upplevelse, såsom en känsla av att jag är uppladdad och i ett tillstånd av fullständig orgasm – och leva för att manifestera denna upplevelse – istället för att se, inse och förstå att den ultimata upplevelsen är att leva här som mig själv, fysisk, stabil, och trygg i mig själv i varje ögonblick – självdirigerande och stabil och utan någon som helst fruktan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli en konsument, som alltid jagar efter en positiv känsla, efter en dröm, och en upplevelse av någonting mer, och jag förlåter mig själv att jag därigenom har tillåtit och accepterat mig själv att överge mitt ansvar gentemot min kropp, och denna fysiska existens – och att jag aldrig skapat någonting av egen vilja – utan alltid endast existerat för att konsumera, och för att få känna fler, och mer energier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera för att få uppleva, känna, och ta del av positiva energier – och aldrig ta beslutet att leva för alla, och leva vad som är bäst för alla – och leva detta oavsett vad jag känner, eller upplever – och utan att vilja få någon upplevelse tillbaka, såsom en energi av att känna mig positivt laddad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig göra någonting utan att förvänta mig någonting tillbaka, såsom en positiv upplevelse, en energi, eller en känsla av att känna mig själv mer än, och på så vis helt ignorera mitt ansvar mot mig själv såsom min kropp, och min fysiska verklighet, och helt överge detta ansvar eftersom jag inte känner någon positiv känsla, i förhållande till att ta hand om, och bry mig om mig själv, min kropp, och direkta fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig att aldrig ta till vara på mig själv här – att inte se att det finns ingenting mer, det finns ingen dröm att uppfylla – utan att den enda drömmen som faktiskt finns, är verkligheten – och den är här precis framför min näsa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att mig själv, och min nuvarande verklighet för given, eftersom jag tänker att den i förhållande till min dröm ändå inte är någonting värd, eftersom min dröm kommer att vara så mycket bättre, och härligare – istället för att se, inse och förstå att min dröm inte finns, min dröm är inte verklig – utan det är en idé jag skapat i mitt huvud, och som jag tillåtit mig själv att bli helt besatt och kontrollerad av

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra och skapa mina visioner/drömmar i samklang med principen av vad som är bäst för alla, och i beaktande av vad som är verkligt, vad som är här, och vad som är funktionellt och praktiskt möjligt att skapa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka uppnå idéer i mitt huvud, istället för att se, inse och förstå att dessa idéerna som dyker upp i mitt huvud inte är riktiga, och de kan inte skapas här i denna fysiska verkligheten utan konsekvenser – därför slutar jag att besinningslöst försöka skapa min verklighet till att efterlikna de idéer som kommer upp i mitt huvud, och jag lugnar ner mig, och ser vilka konsekvenser mina handlingar har

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig beakta vilka konsekvenser mina handlingar har, och förstå att när jag jagar en dröm besinningslöst, som går ut på att jag ska konsumera, få, och ha mer, mer och mer – att det är någon som måste bistå detta mer, mer och mer – och att denna någon kommer bli min slag – och ha mindre, mindre, och mindre – därför inser, ser och förstår jag hur viktigt det är att jag tittar på vad mina handlingar åsamkar andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta för givet att jag andas, och att jag är här i min kropp, och att tänka att det är inte tillräckligt att jag är här, att jag andas, och att jag är i min kropp, utan tänka att jag måste ha mer, och att någonting är fel, när jag inte känner upplever mig själv som mer – istället för att se, inse och förstå att ingenting är fel – och att min kropp och mitt andetag är en gåva – och är livet och min möjlighet att skapa mig själv som liv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att för givet mig själv, att ta för givet min kropp, att ta för givet att jag här, och istället för att uppskatta och vara tacksam för att jag här – att leta efter, söka efter, och begära mer, mer och mer – och drömma mig själv bort till en illusorisk framtid där jag uppnår och känner mig själv uppleva en positiv upplevelse

Jag åtar mig själv att sluta söka efter en positiv upplevelse, och istället leva här i min fysiska verklighet, med min fysiska kropp, och inte ta mig själv eller min verklighet för given

Jag åtar mig själv att ta ansvar för min kropp, och för min fysiska verklighet, och vara hängiven min kropp, och min fysiska verklighet – och verkligen bry mig om mig själv, och min verklighet

Jag åtar mig själv att inte längre drömma mig bort, utan istället ta mig själv tillbaka hit – och hänge mig själv till att skapa en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att enbart skapa drömmar/visioner som är praktiska, funktionella och som inte har konsekvensen av att skada någon

Jag åtar mig själv att inse att när jag följer en dröm, en känsla – så avsäger jag mig min förmåga att använda sunt förnuft, och ta sunda och effektiva beslut – därför slutar jag att följa vad jag känner/upplever och jag driver mig själv istället till att ta sunda, effektiva beslut baserade på sunt förnuft

Jag åtar mig själv att bli sunt förnuft på alla sätt, och på alla plan – och inte tillåta och acceptera en enda automatiserad tankegång inom mig som jag följer och lever efter – utan jag dirigerar mig själv

Dag 60: Tillfredställa Andra

När jag lyckas göra människor nöjda, och tillfredsställda mår jag bra. När jag lyckas göra människor arga, och frustrerade, eller missnöjda då blir jag rädd, och jag fördömer mig själv. Det är intressant att jag skriver här när jag lyckas GÖRA – eftersom detta betyder att det är jag som skapar den andra människans upplevelse av sig självt, och att hur jag uttrycker, eller inte uttrycker mig kommer att GÖRA/SKAPA den andra människan. Detta är ju naturligtvis inte sant, eftersom den andra människan faktiskt skapar sin upplevelse av sig själv, helt själv och utan min hjälp.

Därför kan man fråga sig om en annan faktiskt kan vara nöjd eller tillfredsställd tack vare mig? Och kan en annan vara arg, frustrerad och missnöjd tack vare mig? Eller är detta enbart punkter som den andra möter inom sig själv. I min upplevelse så är de flesta upplevelser som jag har i förhållande till min verklighet där jag antingen upplever mig själv nöjd, eller missnöjd, baserad på mentalt snicksnack. Där jag genom att tala med mig själv i mitt huvud intalar mig själv diverse sanningar om den situationen i vilken jag befinner mig. Den är antingen dålig, eller bra, och jag är antingen nöjd eller missnöjd.

Så det är som sagt inte jag som skapar den andra människans upplevelse, och det är inte den andra människan som i sin tur skapar min upplevelse. Att jag mår bra när en annan människa är nöjd eller tillfredsställd, och att jag mår dåligt när en människa ogillar vad jag gör, det handlar ju inte om den andra människan överhuvudtaget, utan enbart om mig.

Frågan är då exakt varför/hur jag skapat en sådan här personlighet av att frukta att inte vara andra till lags? De minnen som kommer upp har att göra med mina föräldrar, och hur jag alltid varit väldigt mån om att få bra betyg, för att de ska vara nöjda med mig. Jag ville att mina föräldrar skulle vara nöjda med mig, så att jag inte skulle bli bortglömd, och övergiven. Jag ville visa att jag hade ett värde för mina föräldrar, och att de inte borde överge mig, eftersom jag hade ett värde för dem; så i grunden och botten agerade jag från en rädsla att vara ensam, och övergiven, och vara tvingad att stå själv i denna verklighet utan att kunna uppleva någon slags hjälp utifrån.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha hjälp, stöd, och stabilitet utanför mig själv, genom att få andra att tycka om mig, acceptera mig, genom att jag får dem att känna sig tillfredsställda, och glada runt mig – istället för att jag lever stabilitet, hjälp, och stöd för och som mig själv – och ser till att tar egna beslut, och lever mitt liv för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av andra människors tillit, tillfredsställelse, och nöjdhet med mig, för att jag ska känna mig stabil inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att vara och bli ensam i denna verklighet, i tron att jag är värdelös ensam, och att jag inte kan leva ett funktionellt och normalt liv när jag är ensam, i tron att jag måste ha någon som står bredvid mig, som säger hur jag ska leva, vilka beslut jag ska ta, vilka beslut jag inte ska ta, och som helt enkelt visar mig vägen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att inte ha någon som i varje ögonblick står bredvid mig och säger att, du gör rätt, allt är bra, allt är okej, det är såhär du ska göra, det är såhär som det ska vara

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå upp inom och som mig själv, och sluta frukta, vara nervös, och känna ångest inför att vara ensam i denna världen, och utan andra människors känslomässiga engagemang i vad jag gör och inte gör i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att bli bortglömd, och inför att vara en no-body, och istället för att förlåta denna rädsla, försöka skydda mig själv mot att uppleva denna rädsla, genom att hela tiden leva och uttrycka mig själv på ett sådant sätt att jag är helt säker att alla människor i mitt liv tycker om mig, och tycker att jag är trevlig och rolig att vara runt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag måste ha någon som står utanför mig själv, som säger till mig vad som är bra, och dåligt – i tron att jag alldeles för dålig för att kunna avgöra sådant själv, och att jag är alldeles för ineffektiv i min applikation av och som mig själv för att kunna se vilka punkter i min verklighet som är bra för mig, och vilka punkter i min verklighet som inte är bra för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att när andra känner sig missnöjda och inte tillfredsställda med mig, att detta är ett tecken på att jag gjort något fel, på att jag är fel, och på att jag gör någonting som inte är bra, och att jag genast måste ändra på mig själv eftersom JAG är fel – istället för att se, inse och förstå att det andra människor upplever runtomkring och med mig inte har något att göra med mig, och handlar inte om mig, och att jag i min applikation av mig själv därför inte kan ta andra människors upplevelse av mig i beräknande när jag skapar mig själv i varje ögonblick – utan istället tillåter och accepterar jag mig själv att titta inom mig själv, och lita på mig själv – och andas och skapa mig själv här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan människa är missnöjd med mig, att bli emotionell, känna mig upprörd, stressad, och ledsen, och undra inom mig själv, hur eller vad jag måste göra för att få denna andra människa att återigen acceptera mig, och att återigen vara glad, och tillfredsställd runt mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som om jag inte har någon stabilitet, eller någon riktning, och klarhet inom mig själv, när en annan är missnöjd, eller arg på mig – och agera/känna det som att allt jag måste göra är att få denna andra människa att återigen tycka om mig, och vara tillfredsställd med mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som att min högsta prioritet i livet är att få andra att alltid känna sig glada runtomkring mig, och tro/tänka att så fort någon blir det minsta arg, eller frustrerad, eller missnöjd runt mig, att det är min uppgift att göra dem glada, tillfredställda, och nöjda med sig själva igen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om andra människor är nöjda med mig, då är allt i mitt liv på spår, och jag är på väg i rätt riktning, istället för att se, inse och förstå – att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fråga mig själv om jag verkligen är på rätt spår, och om jag verkligen gör/lever på ett sådant sätt som jag vill

Jag åtar mig själv att inte längre försöka göra andra människor nöjda/tillfredsställda runtomkring mig

Jag åtar mig själv att inte längre definiera mig själv utifrån människors känslomässiga och emotionella upplevelse runtomkring mig, utan inse, se och förstå att det jag upplever inom mig själv handlar enbart om mig – och det andra upplever inom sig själva handlar enbart om dem

Jag åtar mig själv att leva stabilitet här, och inte göra min stabilitet beroende på att andra människor ska känna sig nöjda/tillfredsställda med mig

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att bli bortglömd, och övergiven – utan istället lever jag här självständig, och stark i min applikation av mig själv

Jag åtar mig själv att ta beslut själv, och inte längre göra mig själv beroende av andras samtycke i mina beslut

Dag 59: Rädsla Är Värdelöst

När jag arbetar märker jag att jag har mycket lättare att stressa upp mig över saker och ting, och börja oroa mig själv, och självklart är det som jag oroar mig för att förlora jobbet, och att helt enkelt vara alldeles för dålig för att min arbetsgivare ska vilja ha kvar mig. Det är dock fascinerande att se hur absolut värdelös denna rädsla är att faktiskt hjälpa mig att behålla jobbet, eftersom det enda rädslan faktiskt gör för mig är att jag blir mer virrig, och stressad, och jag gör mer misstag och fel. När jag istället tar det lugnt på jobbet, och gör mina uppgifter i tur och ordning, då blir konsekvensen att jag gör ett bättre jobb. Jag kommer ihåg alla detaljer av mina uppgifter och jag gör dem snabbt och effektivt. Detta bevisar att rädslan är fullständigt värdelöst, och har absolut ingen praktisk funktion i mitt liv.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv, vara nervös och rädd att min arbetsgivare ska tycka att jag gör ett dåligt arbete, och inte längre vilja ha kvar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös för att jag ska glömma någonting, eller göra ett fel som min arbetsgivare kommer bli arg på mig för att jag gjort – istället för att tillåta och acceptera mig själv att ta det lugnt, och helt enkelt försäkra mig själv om att jag inte gör något fel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd och känna ångest att kunder ska bli missnöjda med mig, och arga, och tycka att jag inte kan göra mitt jobb – att jag ser för ung ut – och att de hellre skulle vilja åka med någon annan istället för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna min nervös och osäker när människor inte tycker om vad det är jag gör, och står bakom mig så att säga, men istället tycker att jag är dålig, och sämre än andra – istället för att se, inse och förstå att jag definierat stabilitet i förhållande till vad andra människor tycker om mig, istället för att jag lever stabilitet här i varje ögonblick, och alltså inte tillåter mig själv att bli influerad av vad andra känner och tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå upp inom mig själv och göra mitt jobb här i varje andetag, och när jag har reaktioner på mitt arbeta, att använda den tid jag är ledig, att applicera förlåtelse, och korrigerande självstadganden, för att på så vis korrigera och hjälpa mig själv att stå upp ifrån mitt negativa beteende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte driva mig själv att applicera förlåtelse när jag har reaktioner, och det finns ett tillfälle för mig att ta tag i reaktionen, undersöka, och släppa denna med hjälp av självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra människor ska känna sig nöjda med mig för att jag ska vara lugn, och så fort jag märker att någon är missnöjd med mig, eller irriterad på mig, att genast gå in en upplevelse av att känna mig osäker, och nervös, och av att känna det som att jag förlorar min stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att det begränsar mig ofattbart mycket när jag definierar min stabilitet i förhållande till andra människor – eftersom jag då inte står upp, lever och uttrycker mig själv som stabilitet här – utan är fullt beroende av vad andra känner, tycker, och upplever om mig

Jag åtar mig själv att leva stabilitet och stå som min egen stabilitet oavsett vad andra tycker eller känner om mig

Jag åtar mig själv att inse att rädsla aldrig hjälper, utan att det alltid går mycket bättre när jag är lugn, stabil, och håller mig själv stabil här i andetaget

Jag åtar mig själv att inte ta beslut, och leva utifrån upplevelser av och som energi

Dag 58: Omdefiniera Ord II

Idag ska jag omdefiniera ordet/meningen/utrycket ”frihet att uttrycka sig själv” – som med andra ord skulle kunna översättas till spontan, bubblande, och utan fruktan eller ångest.

Informationsinsamling

Nuvarande förståelse

Min nuvarande förståelse av att leva frihet att utrycka sig själv, är att man är spontan, och man pratar, lever, och medverkar här utan att vara nervös för vad andra ska tycka eller inte tycka; man tillåter helt enkelt sig själv att släppa taget, och inte oroa sig om hur man borde vara, vad man borde säga, hur man borde se ut – utan man är istället.

Ordbokens definition

1. Att vara fri från begräsningar

2. Personlig självständighet och frihet från slaveri, fängsling, eller förtryck

Hur ordet låter

Fri-het

Fri-och-hes

Fri-hel

Fri-utan-fel

Skapandefasen

Kreativt skrivande

Det som går att se i ordboken, och i hur vi definierat frihet i vår värld, är att frihet endast existerar mot någon annan. Vi har t ex definierat det som frihet att vägra att arbeta för någon vresig patron, eller störta en kung – och alltså tar vi då tillbaka våran frihet, vilket betyder att våran frihet aldrig var våran egen.

Det är också intressant att titta på hur USA:s propagandamaskin använder frihet för att få folket att följa efter utan att ställa jobbiga frågor. Här ses frihet som någonting du måste kämpa/döda för – och som är någonting en annan kan ta ifrån dig, om du inte ständigt är på din vakt, och skyddar din frihet.

I grund och botten ses frihet såhär i vårt nuvarande system: jag är fri eftersom du inte kan tvinga mig att göra någonting, eftersom det är jag som kan tvinga dig att göra någonting – och alltså har frihet blivit någonting som vi tävlar om, och som endast en kan äga – eftersom frihet är att ha kontroll och makt över en annan, och ha frihet att bestämma. Men är detta verkligen frihet?

Ljudet av ordet frihet – fri-hel – säger en hel del. När vi inte längre har begär, när vi inte längre söker, och vill ha mer, och mer – utan när vi är tillfreds här – inte styrda av ett sökande efter något mer – då är vi fria. Alltså – fri-hel. När vi inte längre definierar oss utifrån vad som händer i vår värld, utan vi skapar oss själva, och står hela – då är vi fria.

Slutlig definition

Frihet är att stå här som andetaget och sluta söka, leta efter, och vilja – utan istället stå HEL här i varje ögonblick.

Kontrollfrågor

Representerar min definition det ordet verkligen betyder?

Ja

Är min definition fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid denna definition in i evighet?

Ja

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från ordet frihet, genom att tro att jag måste söka efter frihet, jaga efter frihet, slåss för frihet, och dö för frihet – istället för att se, inse och förstå – att det är en idé att frihet är någonting som vi endast kan uppleva som oss själva genom att bevisa för andra att vi är fria – istället för att vi står upp här som andetaget och lever frihet – såsom att vara hel – i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter frihet utanför mig själv genom att vilja bevisa för andra att jag är fri, att jag kan uttrycka mig själv utan att bli rädd, eller tillbakahållen – och i detta separera mig själv ifrån, eftersom frihet utifrån en sådan definition är någonting jag hela tiden måste jaga och försöka manifestera, och som inte finns här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att frihet är någonting jag inte har, utan som jag måste slåss för och kämpa för, och som jag måste bevisa inför andra att jag har – genom att få andra att tänka, och tycka att jag är fri – och att jag kan uttrycka mig själv utan besvär

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva frihet här i varje ögonblick, i varje andetag – genom att se, inse och förstå – att frihet är att leva här utan några begär, och utan att konstant söka efter någonting mer, eller någonting bättre

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag inte behöver kämpa för frihet, och slåss för frihet – utan att jag helt enkelt kan besluta mig själv för att leva frihet här, och sedan leva frihet utan någon upplevelse, utan någon känsla, utan någon idé om hur jag ska nå frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka uppnå frihet, genom att skapa mig själv som en upplevelse av energi – varigenom jag definierat frihet såsom att känna mig hög på energi och överlägsen, och i kontroll av andra människor – istället för att se, inse och förstå att frihet inte är någonting jag måste uppnå, utan någonting som jag kan leva här – genom att helt enkelt släppa taget om begär och behovet av att bli någonting mer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa begäret efter att få bli och vara någonting mer, bättre, starke, effektivare, och istället för att hela tiden söka efter någonting – leva mig själv här såsom effektivt – leva mig själv här såsom frihet – leva mig själv såsom de ord jag vill uppleva och vara som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att frihet i vårt nuvarande system har fått en snedvriden och illusorisk definition som motsäger sig självt – därför slutar jag att försöka leta efter och hitta den frihet som systemet påstår finns – och jag inser, ser och förstår att JAG är frihet

Jag åtar mig själv att leva frihet i varje andetag, och i varje ögonblick genom att sluta leta, och söka efter någonting mer – såsom mer energi – fler upplevelser – fler saker – och jag för mig själv tillbaka till andetaget – och lever frihet här – genom att faktiskt vara fri att ta beslut som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att vara hel i varje ögonblick – genom att andas effektivt i varje ögonblick och vara medveten om HELA min kropp – här

Jag åtar mig själv att sluta leta efter hela mig – och istället se, inse och förstå att HELA jag är HÄR om jag lever HELHET som mig själv genom att vara medveten om HELA mig såsom HELA min mänskliga fysiska kropp

Dag 57: Omdefiniera Ord I

Idag ska jag titta närmare på attraktion, vad/vem jag är attraherad till och varför jag är attraherad av just dem/det. Jag föreslår att du läser denna blogg för ett perspektiv, och för att få förståelse om hur vi skapar upplevelsen av att vara attraherade mot någon, eller någonting.

Vad som står klart är att upplevelsen av att vara attraherad i princip är mitt sökande efter positiv energi, och att känna mig ”uppladdad” vilket symboliseras inom mig själv såsom ett begär efter sex. Detta begär är riktat och upplevs gentemot specifika människor, och anledningen till detta är att dessa människor lever, och uttrycker något ord uttryck på ett mer effektivt, och bättre sätt än vad jag gör. Som ett exempel: om jag är attraherad av en kvinna som uttrycker sig själv väldigt obehindrat, och bekvämt, betyder detta att dessa egenskaper är sådana som jag inte har gett mig själv, utan istället saknar, och därför letar och försöker att uppnå utifrån.

Om jag så tittar på vilka egenskaper i kvinnor som får mig att uppleva denna känsla av attraktion så är det självförtroende, och förmågan att uttrycka sig själv fritt. Det är dessa två karaktärsegenskaper som jag oftast reagerar på och tänker ”men oj vad hon är unik!” – ”hon är verkligen speciell!” – istället för att förstå att det jag ser är faktiskt mig själv; fast förstås en del av mig själv som jag ännu inte rent praktiskt utvecklat och levt.

Frågan är då, hur lever jag rent praktiskt självförtroende, och frihet att utrycka sig själv? Först och främst är det läge att omdefiniera orden och hitta deras faktiska betydelse. Se denna bloggen för att förstå och lära dig hur du omdefinierar ord.

Självförtroende

Informationsinsamling

Nuvarande förståelse

Hittills har jag sett och definierat självförtroende i mitt liv såsom förmågan att gå med rak rygg in i de mest oberäkneliga situationer, där man kanske stöter på människor som absolut inte tycker om än; men man låter sig inte kuvas och man fortsätter att uttrycka sig själv som förut. Man låter sig helt enkelt inte känna sig underlägsen, och mindre än.

Ordbokens definition

Stark tilltro till den egna förmågan.

Hur ordet låter

Själv-för-troende

Själv-förtro

Skapande fasen

Kreativt skrivande

Att förtro betyder att lita på någon, och ge någon ett ansvar som man sedan förväntar sig att de ska uppfylla. Ordet innebär att man redan har ett visst förtroende för någon, och att man litar på att de ska göra det som de verkligen säger. Men i grund och botten innebär förtro, att man ger någon ett ansvar. Om vi då tittar på självförtroende – går det att se orden själv och förtro hopsatta till ett ord, vilket innebär att självförtroende är när man förtror någonting till sig själv; man tar ansvar över sig själv.

Att leva självförtroende är alltså förmågan att ge en själv ansvar för ens liv, där man inte längre hoppas på att saker och ting ska hända, eller där andra ska göra saker och ting åt en, utan man tar tag i det som måste göras, i de situationer man befinner sig i, med de människor man umgås, och man dirigerar sig själv; eftersom man inser, ser och förstår att det är enbart själv som är förtrodd med ansvaret att skapa och dirigera denna situation, och om inte själv gör någonting, då händer inte heller någonting.

Här passar också ordbokens definition in, att man har en ”stark tilltro till den egna förmågan” innebär att man litar till sig själv, och skapar saker och ting själv utan att vänta, hoppas, eller önska – man tar helt enkelt för sig.

Slutlig definition

Förmågan att ta ansvar för vad man vill ska hända i sitt liv, och hur man vill att det ska hända, och se till så att detta händer.

Kontrollfrågor

Representerar min definition det ordet verkligen betyder?

Ja

Är min definition fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid denna definition in i evighet?

Ja

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för mig själv i mitt liv, och sluta hoppas, eller vänta på att saker och ting ska hända, eller förändras i mitt liv utan att jag gör någonting – jag inser, ser och förstår att jag måste agera, jag måste leva, jag måste styra, jag måste ta beslut för att saker och ting ska hända

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att jag tar beslut, jag dirigerar mig själv, jag styr, och lever – att istället vilja att andra ska leva för mig, och säga till mig vad jag ska göra i mitt liv, hur jag ska göra det – och när jag ska göra det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att erkänna att jag har full kontroll mitt liv, att allt hänger på mig och hur jag lever, och att det inte finns någon som rent faktiskt har makt över mig – i rädslan för att jag då kommer att ta beslut som är dålig, som är korkade, och som kommer försätta mig i en situation där jag inte äger, eller ha möjlighet att styra mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tycka att jag är inkapabel att leva, styra, och fatta beslut i mitt liv, och tänka att jag inte är tillräckligt mogen, utbildad, eller stark inom och som mig själv – och istället för att lära mig att leva självförtroende, att istället hoppas att allt löser sig, hoppas att saker och ting kommer gå såsom jag vill, och att allt ska bli bra tillslut – istället för att se, inse och förstå att det är fullständigt psykotiskt att hoppas på någonting ska hända, när jag inte gör någonting för att det ska hända; jag inser, ser och förstår att jag måste agera – jag måste styra mitt liv – jag måste stå som ansvarig inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta med att styra, och dirigera mitt liv, i hoppet om att jag inte ska behöva göra det, och att saker och ting ska bra i slutändan, utan att jag behöver göra någonting för att de ska gå bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se och definiera mig själv alldeles för svag för att ha fullt ansvar, full kontroll, och full makt i mitt liv, och tänka att det är någonting jag inte kan leva, och stå som – och att jag istället får vänta med att leva dessa orden tills jag blivit äldre – istället för att se, inse och förstå att jag kommer att få vänta i en evighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå upp inom och som mig själv och inse, se och förstå att om jag vill att någonting ska hända i min värld, om jag t ex vill träffa nya människor, om jag vill utöka mina kontakter, vad som helst – så måste jag se till att det händer, eftersom ingen annan kommer, eller kan göra det för mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förtro mig själv med ansvaret för mitt eget liv, och inse, se och förstå att det är roligt att ha fullt ansvar för mitt liv, det är roligt att sluta vänta och istället börja skapa, styra, och dirigera, och det är roligt att sluta hoppas och istället skapa det jag vill ska bli en verklighet

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att hoppet alltid bedrar, att känslan av att ”jag kan göra det imorgon istället” – och ”det kommer alltid nya tillfällen” – inte är riktig, och sann – eftersom imorgon kommer inte erbjuda samma tillfälle, och det kommer inte komma hur många möjligheter som helst – därför måste jag disciplinera mig själv till att ta de möjligheter som öppnar sig här – och sluta vänta, hoppas och önska att mitt liv ska levas av sig självt

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att om jag har någonting jag skulle vilja göra, att det ända sättet att verkligen göra detta, är att faktiskt och rent fysiskt göra det – det finns inget annat sätt – och alla tankar i mig som säger att det finns ett annat sätt är enbart ursäkter och rättfärdiganden för att jag inte ska stå upp inom och som mig själv och ändra mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ändra mig själv till att ta ansvar över alla delar av mitt liv, och inte längre förskjuta mitt ansvar gentemot mig själv, och min makt över och som mig själv på andra människor, genom att tänka och tro att jag är för svag, jag är för underlägsen, och jag är för dålig – jag inser att detta bara är ursäkter och rättfärdiganden för att jag inte ska ändra på mig själv, trycka mig själv igenom min rädsla och ångest, och faktiskt skapa mig själv här såsom liv – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat att känna, och tänka mig själv såsom att vara underlägsen, sämre än, mindre värd än vad andra är – och använda denna upplevelse av mig själv såsom en ursäkt, och ett rättfärdigande till varför jag inte ska stå upp inom och som mig själv som självförtroende, och förtro mig själv med ansvaret över mitt eget liv, och över mig själv

Jag åtar mig själv att ta ansvar över mig själv och mitt liv, och ta saker och ting i egna händer, och agera – när det är någonting jag vill skapa, uttrycka, eller manifestera här

Jag åtar mig själv att sluta vänta, sluta hoppas, och sluta önska och istället agera, och skapa här, vad jag vill se manifesteras här

Jag åtar mig själv att ta beslut, och vara självständig i mina beslut, och inse, se och förstå att det inte handlar om vad andra tycker, eller känner – utan mitt liv handlar om mig själv, såsom vad jag ska acceptera och tillåta av mig själv och vad jag inte ska acceptera och tillåta av mig själv

Jag åtar mig själv att förtro mig själv till min egen förmåga – genom att inse att jag är inte svag, jag är inte underlägsen, eller sämre än – och att det är upp till mig att skapa, formulera, och dirigera mig själv och min verklighet i den riktning jag vill att den/vi ska gå

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att ingenting någonsin händer genom att vänta, hoppas, önska, och drömma – utan att jag måste rent faktiskt skapa för att saker och ting ska hända

Imorgon kommer jag att omdefiniera ordet, eller meningen, frihet att uttrycka själv.

Dag 56: Att Tävla!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla med andra genom att visa hur mycket positiv energi jag upplever och känner inom mig själv, och tänka att om jag upplever mest positiv energi, då är jag bäst, och då vinner jag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med andra människor i fråga om hur mycket positiv energi jag upplever, och tänka att jag måste vinna över andra människor, och uppleva mest positiv energi, i tron att om jag inte upplever positiv energi inom och som mig själv, att tro att jag då förlorar och att jag inte är värd någonting

Jag förlåter mig själv att tillåtit och accepterat mig själv att tävla med andra människor genom att subtilt jämföra mig själv med andra i fråga om pengar, kläder, förhållanden, och kompisar – och göra mina handlingar, mina ord, och mina beslut enbart utifrån denna utgångspunkten av att vilja visa andra människor att mitt liv, och min upplevelse av mig själv är bättre än deras, och mer värd än vad deras upplevelse av sig själv är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga efter förhållanden, och jaga efter att uppnå ett sådant förhållande, en sådan position som jag vet att andra människor vill ha, för att på så vis kunna få andra avundsjuka på mig, och därigenom känna mig själv lyckad, och överlägsen andra – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att inse, se och förstå att denna tävlingen bara begränsar mig, eftersom inga beslut jag tar är för mig, och som mig – utan endast för att vinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka imponera på andra människor med mina kläder, och mitt utseende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja imponera på andra människor med hur min partner ser ut, och hur mina vänner ser ut – och hur många vänner jag har

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja visa människor att mitt liv är ovanligt, och extraordinärt, och att jag har fått en vinnande lott i mitt liv – och att jag upplever någonting ”utöver det normala”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra människor ska tänka att jag är lyckligare, och bättre än dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att leva här, och inte oroa mig för denna tävling som pågår i samhället, ge hela mitt liv, och hela min varelse åt processen, och projektet att vinna – varför jag get upp allt av mig själv bara för att få andra att tycka att jag är bäst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa förhållanden med kvinnor för att få andra män att bli avundsjuka på mig, och se mig som en vinnare, som är bäst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skaffa vänner utifrån utgångspunkten av att få andra människor att bli avundsjuka på mig, och tänka att jag har många kvinnor, och att jag är bäst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att träna, och äta utifrån utgångspunkt att skapa en ”snygg kropp” för mig själv, så att andra ska bli avundsjuka, se mig som en vinnare, och definiera mig som bäst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge hela mitt liv åt projektet av att få imponera på andra människor, och visa att jag är bäst, att jag har mest på gång, att mitt liv är mest innehållsrikt, att jag är mest intelligent – att i allt jag gör, aldrig göra någonting för mig själv – utan istället göra det för att vinna och vara bäst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort mig själv, och förbise mig själv totalt, eftersom jag varit helt inriktad på att vinna, och vara bäst – och få andra att bli avundsjuka på mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja uppleva energin av att vara överlägsen, och av att känna mig som en vinnare – och helt, och totalt överge sunt förnuft för att få uppleva denna energin – istället för att se, inse och förstå – att det är ju bara en jäkla positiv energi och inget mer än så – det finns absolut ingen anledning att låta en sådan energi styra mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha mest pengar av alla människor, för att kunna känna mig bäst, och mest lyckad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag går på stan med min partner, att vilja kunna visa upp min partner inför andra, och få andra att tycka att min partner är ”vacker, och svårfångad” så att jag kan känna mig själv speciell, och som en vinnare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att studera, och försöka få höga betyg för att kunna känna mig själv bäst, och som en vinnare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte tillåta mig själv att vara med någon som jag tycker om, och inte behöva vinna – och studera på ett sätt jag tycker är effektivt – och inte behöva vinna – och alltså leva ett enkelt och bekvämt liv där inte min hela existens går ut på att vinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta hela min existens, och hela mitt liv gå ut på att vinna – på att bli bättre på att vinna – och på att undvika att förlora

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att det inte finns någonting mer än att tävla, och att vinna – och tro att om jag tar bort denna tävling från mitt liv att det då inte finns någonting kvar att leva för – istället för att se, inse och förstå att jag har missat mig själv – eftersom jag fortfarande finns kvar här i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att börja spela gitarr för att vinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att prata med mina kompisar om desteni, och vad jag lärt mig i desteni, för att känna mig överlägsen, och vinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut som är korkade, och som inte är effektiva överhuvudtaget, för att vinna, och för att känna mig överlägsen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig leva för att skapa någonting som är bäst för alla – och tro att jag inte kan ändra mig till att leva utifrån en sådan utgångspunkt, i tron att allt jag är, och allt jag är kapabel till är att tävla, och att vilja vinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli uppfostrad, och hjärntvättad till att alltid vilja vinna, vara bäst, och utmärka mig själv såsom att vara speciell och ”utöver det vanliga”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli uppfostrad och hjärntvättad till att tro att livet är en tävling, och att den största skammen är att förlora denna tävling

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att jag slösar bort min tid här, att jag slösar bort mig själv, att jag slösar bort att leva, genom att hela tiden tävla, försöka bli något, försöka vara något, försöka, och försöka – hela tiden utifrån utgångspunkt av att bli sedd och vinna – istället för att tillåta och acceptera mig själv att säga – fuck denna tävling – nu ska jag göra det i livet jag finner roligt, stöttande, och det som kommer leda till en värld som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga fuck denna tävling som pågår i samhället, fuck denna tendens inom mig själv att vilja tävla och bevisa mig själv gentemot andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva mitt liv, utan istället jämföra mitt liv med andras liv, och tänka och fundera på hur andra kan tänkas uppleva sitt liv, och hur mycket energi andra kan ha sina liv, och hur lyckade andras liv är

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta bort alla idéer och upplevelser inom och som mig själv av vad som är viktigt, och vad som är värde – och tro att det som är viktigt, och det som är värde är att vinna – är att jämföra mig själv med andra, och i denna jämförelse kunna se och definiera mig själv såsom att vara bättre än andra

Jag åtar mig själv att sluta tävla och stå upp här som mitt andetag

Jag åtar mig själv att inte längre sträva efter att vinna, utan istället göra något med mitt liv där jag faktiskt gör någonting för och som mig själv, och inte för att vinna – eller bli bättre i jämförelse med någon annan

Dag 55: Att Ge Upp

En viss punkt som jag ännu inte till fullo gått igenom och transcenderat är min tendens att ge upp, och överge viktiga projekt, eller helt enkelt mitt liv, till favör för en upplevelse av depression. Jag har märkt att jag fortfarande gör detta mot mig själv, eftersom jag haft många reaktioner gentemot min partner när hon lever ut en liknande punkt i sig själv; genast blir jag arg inom mig själv, och vill rätta till henne. Men det jag har insett är att det aldrig handlar om att rätta till någon annan, utan det handlar alltid om att rätta till mig själv. Frågan som jag ställer mig själv är därför: hur lever jag fortfarande denna punkt av att vara lat, och ge upp?

När jag tittar i mitt liv så ser jag att en punkt som sticker ut väldigt starkt är hur jag mycket ofta, och länge brukar titta på tv-serier, eller filmer – och detta brukar jag göra istället för att t ex fortsätta med ett projekt, skriva, eller helt enkelt använda min tid till någonting som kräver koncentration, och en viljeansträngning av mig. Ofta brukar jag försöka titta på en film, eller underhålla mig själv med något liknande när det känns jobbigt att ta tag i ett visst projekt, och så går två timmar åt att titta på filmen, och sedan har jag ju naturligtvis en ursäkt när jag klar, till varför jag inte kan ta itu med mitt projekt, eftersom ”jag inte har tillräckligt med tid!”.

Det är intressant att fråga människor vad de gör på sin fritid. Väldigt många som jag frågat kan inte ge mig något direkt svar, och för det mesta säger de att ”de inte gör någonting alls” – vad detta oftast betyder är att största delen av deras liv går att titta på TV och förlora sig själva i diverse slag av underhållning. Det är inte många människor som har ”riktiga och egna liv” så att säga, där de gör och skapar någonting utöver att titta på TV, och dricka sig fulla på underhållning.

Och jag kan se detta i mitt eget liv också, att så himla mycket tid lägger jag på underhållning, och p.g.a. av detta finns ingen tid kvar till att följa mina ”passioner” så att säga – det jag tycker om att göra, och som jag finner utvecklande och engagerande. Eller att säga att ”det finns ingen tid kvar” är faktiskt en lögn, det finns ju tid, saken är att jag inte använder tiden till någonting som är vettigt; vettigt i den bemärkelsen att jag gör någonting där jag måste engagera mig själv, röra mig själv, och faktiskt rent praktiskt medverka i denna verklighet.

Så, nästa gång jag känner suget för att titta på en film eller göra något annat än det som jag vet är bra för mig att göra, då ska jag fråga mig själv – varför vill jag titta på denna film? Vad är anledningen bakom mitt beslut, och om anledningen är att jag känner ett motstånd och ett obehag mot att faktiskt göra något praktiskt, och fysiskt kännbart i mitt liv, då tittar jag inte på filmen, utan utmanar istället mig själv att driva mig själv igenom det motstånd jag känner; och därmed skapa och manifestera mig själv till att bli en praktisk människa, på alla sätt och vis – praktisk ända ut i fingertopparna.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skjuta upp, och vänta med att ta tag i projekt, färdigställa projekt, och arbeta med de saker jag bestämt att jag ska göra, som jag vet är bra för mig, utvecklande, och som ger mig någonting långsiktigt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge efter för upplevelsen av motstånd, och känslan av inte vilja göra någonting, och titta på en film – istället för att göra det jag inte vill göra, och driva mig själv till att istället för att få allt serverat på ett fat, såsom underhållning, där min hjärna stimuleras utan att jag behöver göra någonting, att jag rör mig själv till att stimulera och aktivera mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skjuta upp saker och ting i min verklighet, såsom projekt jag tagit på mig, och såsom ansvar jag tagit på mig, och istället för att tag i, och slutföra/genomföra dessa projekt/ansvar istället tänka att jag vill inte, och sedan agera efter denna känsla och upplevelsen av att ”jag vill inte” – istället för att se, inse och förstå att jag skapar den konsekvensen för mig själv, att jag slänger i princip bort mitt liv, och min tid här, på onödiga saker som inte kommer ge mig någonting långsiktigt, bara för att för en kort tid känna mig stimulerad, och underhållen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära mig själv att säga nej till begäret av att få bli underhållen, och istället se varför jag vill bli underhållen, vad är det jag inte vill göra? Varför vill jag inte göra det? Och istället för att bara ge efter för mitt motstånd, att istället göra det jag inte vill göra, och driva mig själv till att bli mer effektiv i mitt liv – och faktiskt slutföra projekt, och ta hand om mina ansvar på ett effektivt sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nöjd med mig själv, och slappna av i denna nöjdhet, av att känna mig bekväm med att slösa bort mitt liv och mig själv på kortvariga underhållningstrippar – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att utmana mig själv, att röra på mig själv, att disciplinera mig själv, och att inte vara nöjd med mig själv förens jag faktiskt står självdirektiv i varje handling i min verklighet, och att jag inte tillåter och accepterar mig själv att böja mig själv för något motstånd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att mitt begär att få bli underhållen kommer upp vid mycket specifika tidpunkter, och att det just vid dessa tidpunkter, allt som oftast finns någonting jag måste göra, men som jag inte göra – och därför när mitt begär efter att få bli underhållen kommer upp inom mig själv, så stoppar jag mig själv, och istället för att bara ge efter och låta mig själv bli underhållen, så frågar jag mig själv om detta är det viktigaste att göra just nu, eller om det finns någonting annat jag borde göra som faktiskt har prioritet – och som är bättre för mig att göra långsiktigt sätt

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att alla handlingar jag tar, och lever har en långsiktig konsekvens, och att jag genom att se vad dessa handlingar skapar kortsiktigt, kan se den långsiktiga konsekvensen, och därför förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i mina beslut, och handlingar, ta i beaktande vad den långsiktiga konsekvensen av mitt handlande blir – och inte bara tänka på vad som händer just nu

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utifrån vad jag känner just nu, vad jag tänker just nu, och hur jag upplever mig själv just nu, istället för att se, inse och förstå – att för att ta ett effektivt beslut som kommer att stötta mig måste jag ta i beaktande de långsiktiga konsekvenserna av mitt leverne – eftersom jag inser, ser och förstår att denna verkligheten inte bara är just nu – utan är utspridd över en tidsrymd – och att såsom jag lever här blir och skapar min verklighet vid ett senare stadium av denna tidsrymd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå på idén om att verkligheten bara är här ”just nu” – istället för att se, inse och förstå att det är mycket lätt att förstå att verkligheten är baserad på orsak och effekt – och att den orsak – eller handling jag lever här – kommer skapa den effekt jag får uppleva i framtiden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp inför motstånd, och känna det som att ”jag behöver inte trycka igenom motståndet just nu, jag kan göra det en annan gång” – istället för att se, inse och förstå att det är så jag alltid säger till mig själv när jag upplever detta motståndet, och att jag därför aldrig faktiskt trycker mig själv igenom motståndet utan förblir fast inom mig själv i självbegräsning

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när motstånd kommer upp inom mig själv, att medvetet utmana mig själv att driva mig själv igenom motståndet, och inte vara nöjd med mig själv förens jag inte är en slav till en inre upplevelse, utan jag faktiskt dirigerar och styr mig själv i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta med att ta tag i saker, att vänta med att leva mitt liv, att vänta på någonting ska hända, någonting ska förändras, jag ska få mer tid, eller en plötslig upplevelse av energi så jag kan ta tag i saker i mitt liv, istället för att se, inse och förstå att någonting sådant inte kommer hända – utan jag måste sluta vänta medvetet, och ta tag i mitt liv, i mina projekt medvetet, och driva mig själv att slutföra, och arbeta med mina projekt – om de någonsin ska bli klara

Jag åtar mig själv att inte längre vänta, utan istället agera här

Jag åtar mig själv att inte skjuta upp någonting som jag har möjlighet att ta tag i och slutföra här

Jag åtar mig själv att inte fly in i underhållning när jag upplever någonting som svårt och jobbigt att göra, utan jag gör det istället här – jag driver mig själv igenom mitt motstånd och vägrar fly in i en upplevelse av positiva och ”härliga känslor”

Jag åtar mig själv att få saker och ting gjorda, och inte slösa bort mitt liv, och min tid på saker och ting som inte stöttar mig, och assisterar mig att expandera mig själv såsom självuttryck här

Jag åtar mig själv att göra någonting vettigt med mitt liv, vilket är att leva i beaktande av de långsiktiga konsekvenser mitt leverne har