Dag 40: Att Vara En Ledare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg och frustrerad när någon säger till mig vad jag ska göra, och hur jag ska göra det – och känna mig själv som om jag blir berövad min stolthet och min självrespekt – i tron att stolthet och självrespekt är ord som jag måste leva genom att få erkännande av andra såsom att jag alltid kan ta beslut själv, och såsom att jag alltid kan allting utan att jag behöver någon annan att visa mig hur jag ska uttrycka mig själv, eller hantera en viss punkt i min verklighet – istället för att se, inse och förstå att applikationen av dessa ord såsom att vara beroende av andras erkännande är totalt självbegränsande, eftersom jag faktiskt behöver, och har nytta av att andra hjälper mig, och visar mig hur jag kan bäst kan göra saker i min värld – därför förändrar jag min applikation av mig själv som stolthet och självrespekt och lever:

Stolthet: stolthet är när jag står upp inom mig själv och stoppar en självbegränsande och destruktiv automatiserad mental beteendemönster – och att jag istället för att leva självintresse – såsom att jag endast bryr mig om själv och tänker på mig själv i mina beslut – att jag lever här såsom vad som är bäst för alla – och tar alla konsekvenser av mina beslut och handlingar i beaktande, och handlar på ett sådant sätt att konsekvensen blir vad som är bäst för alla

Självrespekt: självrespekt är jag stoppar mig själv från att leva som en slav till energier och inre upplevelser – och att jag istället lever självdirigerat, och effektivt här i varje andetag – och lever som klarhet och stabilitet – och tar beslut utifrån denna klarhet och stabiliteten som mig själv – såsom beslut som gynnar alla i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera egenvärde utifrån hur mycket jag kan imponera på andra människor såsom att vara en ”self-made man” – och att få andra att se och förstå mig såsom att vara en supermänniska som inte har några svagheter, inte har några brister – utan är perfekt och vet allting oavsett vad – istället för att se, inse och förstå – att detta är inte verkligheten av mig själv, eftersom jag inte alls är perfekt, och jag inte alls vet allting, och jag inte alls har perfekt koll på hur jag borde leva, eller inte leva – och därför tillåter jag och accepterar jag mig själv att vara ödmjuk – och låta mig själv lyssna på andra, och ta andras råd och hjälp – för att jag inser, ser och förstår att detta kommer hjälpa mig att expandera och bli mer effektiv i min applikation av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att det är skamfullt och dåligt att ha svagheter, och därför försöka gömma, och dölja mina svagheter för andra, genom att visa upp mig själv såsom någon som alltid har allt under kontroll, såsom någon som alltid vet, och alltid har en lösning, och vet den bästa vägen – istället för att se, inse och förstå – att om jag istället för att låtsas att ”jag vet” – och ”jag har allt under kontroll” – tillåter mig själv att var ödmjuk, och öppna upp mig själv – och fråga efter råd när det behövs, och att tillåta mig själv att lyssna när någon påpekar att det finns punkter i min verklighet jag inte lever effektivt – att jag då skulle expandera, och jag skulle bli mycket mer effektiv och faktiskt assistera mig själv att transcendera mina svagheter, eftersom jag kunnat lära mig själv från andra hur de har gått igenom och förändrat sina svagheter till styrkor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att visa upp mig själv inför min värld och min verklighet som en ”stark man” – som ”aldrig har några problem” – som ”aldrig har några skavanker och som aldrig gör några misstag” – i tron att det är skamfullt att ha problem, att det är skamfullt att ha upplevelser, och att jag som man borde ha kontroll och alltid veta vad som ska göras – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att vara ödmjuk, öppen och intim med mig själv – och öppna mig själv för mig själv – och se vilka svagheter jag har, och när jag upplever problem – att jag tillåter och accepterar mig själv att dela med mig av detta så att jag kan lösa mina problem, och hitta effektiva lösningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig berövad av min manlighet när någon säger till mig hur jag ska göra, eller utföra någonting, och tänka att: ”jag gör som jag vill! Ingen ska få säga till mig hur jag ska göra eller inte göra saker, det är jag som bestämmer!” – istället för att se, inse och förstå att detta är en ego-reaktion – och att de upplevelserna jag har inom mig själv kommer från en idé inom mig om att jag måste bevisa mig själv som självständig, och värdig – för att kunna leva självständighet och värdighet som mig själv – således stoppar jag mig själv och jag för mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag blir degraderad, och att jag förlorar när någon säger till mig hur jag ska utföra en viss handling, och hur jag ska agera i ett visst ögonblick – i tron att för att jag ska kunna leva värdighet som mig själv, och för att jag ska kunna leva självständighet som mig själv – så måste alla i min verklighet se och definiera mig som självständig, stark och värdig – istället för att se, inse och förstå att om jag släpper mitt begär av att få erkännande av andra – kommer inte detta att göra mig oförmögen att leva orden självständighet och värdighet – utan jag kan istället leva dem här som mig själv en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bestämma allting som händer i min värld, i tron att om någon annan bestämmer vad som händer i min värld så betyder det att jag är en förlorare, och att jag är underlägsen andra, istället för att se, inse och förstå att jag placerat ett irrationellt värde vid att bestämma – och att jag definierat ledare såsom att vara människor som är bättre än, och mer värdefulla än sina följeslagare – istället för att se, inse och förstå att en ledare är ingenting utan någon som följer honom – och att således spelar det ingen roll vem som tar ett beslut, eftersom alla som är med om att genomföra beslutet spelar en lika stor roll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vara en ledare i min verklighet, och vilja bli sedd av människor i min verklighet såsom att jag är stark, stabil, och kompromisslös i min ledarroll – och att jag får sista ordet i varje beslut – och att jag blir den som säger att så ska det bli, eller så ska det inte bli – i tron att om jag inte gör detta, att jag då är underlägsen, och sämre än andra människor i min värld – istället för att se, inse och förstå att jag separerat mig själv från egenvärde, och att jag separerat mig själv från självrespekt – i det att jag tro att det enda sättet för mig att uppnå, och leva dessa orden, är genom att bli känd, och få andra människor att se upp till mig, och definiera mig såsom någonting speciellt och unikt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag blir kränkt, och förminskad, om jag inte kan bestämma över, och ha kontroll över allt i min verklighet, och om jag inte kan visa gentemot andra att det är jag som bestämmer, och att det är jag som har kontroll över allt i min verklighet, istället för att se, inse och förstå – att detta är en illusion – och att jag inte kan uppleva mig själv kränkt eller förminskad, om jag inte själv skapar en sådan upplevelse inom mig själv – och i och med detta ser och förstår jag att jag skapat mig själv som en upplevelse av att känna mig kränkt, och förminskad när jag inte får bestämma, eftersom jag skapat och medverkat i en positiv polaritet inom mig själv av att känna mig överlägsen, och stark när jag får bestämma

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig överlägsen, stark, och bättre än andra människor i min värld när jag får ta ett beslut, och när jag får bestämma hur en viss punkt ska levas, i tron att om jag får bestämma över andra människor, så gör detta mig till en bättre människa, och en starkare och mer effektiv människa – istället för att se, inse och förstå – att nej det gör det inte. Och att i grund och botten bestämmer jag aldrig över någon, eftersom alla tar sina egna beslut, och står fullt ansvariga inför sig själva i fråga om vad de tillåter och accepterar sig själva att leva.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta denna idé om att bestämma över andra tillbaka till mig själv, och tillåta, och acceptera mig själv att inse, se och förstå att verkligen bestämma över någon på riktigt – hade varit att jag bestämde över mig själv – såsom att jag inte under några omständigheter tillåter och accepterar mig själv att gå in i en emotionell eller känslomässiga upplevelse, och tillåter en sådan upplevelse bestämma över mig, utan att jag i varje ögonblick istället bestämmer över mig själv, att jag rör min fysiska kropp, att jag andas, att jag bestämmer mig själv för att tänka när det behövs, att jag verkligen står som den bestämmande faktorn inom mig själv – och att jag inte ger efter för automatiserade handlingsmönster på något sätt och vis

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag försökt kontrollera min värld, och styra min värld, för att uppnå illusionen av att jag kontrollerar mig själv, och styr mig själv, istället för att se, inse och förstå att det enda äkta sättet att styra, och kontrollera mig själv på – är när jag står upp i varje ögonblick här som mitt andetag och stoppar mitt mentala baksnack, och jag stoppar de emotionella och känslomässiga upplevelserna som kommer upp – och att jag inte på något sätt tillåter och accepterar mig själv att ta beslut utifrån, och leva utifrån dessa emotionella och känslomässiga upplevelser inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag aldrig kan uppnå egenvärde genom att försöka tvinga andra att tycka om mig, genom att försöka tvinga andra att respektera mig, och se till mig som om jag är speciell, och unik – eftersom jag inser att ett sådant egenvärde endast är en positiv energi som jag upplever för ett ögonblick, men sedan är den borta direkt igen – och då befinner jag mig återigen i positionen inom mig själv att söka efter detta värdet – således inser, ser och förstår jag att detta enda riktiga egenvärdet är när jag står här som egenvärde – egenvärde i det att jag vet att jag värderar mig själv som liv och lever detta värdet genom att jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta skit från mig själv, att jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta beslut utifrån destruktiva och endimensionella energiupplevelser inom mig – nej jag värderar vad som är bäst för alla såsom det enda av värde – och således lever jag äkta värde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter en annans erkännande att jag är stark, att försöka få en annan att inom sig själva tänka att ”han där är stark” – i tron att om en annan tror och tycker att jag är stark, så betyder det jag att är ”bättre än” och att jag vunnit. Istället för att se, inse och förstå att det är en fullständig illusion – eftersom självklart blir jag inte ”bättre än” – jag är ju fortfarande här med samma färdigheter, och samma kropp, fysiskt sett precis likadan nu som jag var för ett ögonblick sedan – jag inser därför att denna positiva känsla enbart är en upplevelse, och att jag inte kan sätta min tillit vid en upplevelse – eftersom en upplevelse är inte att leva – utan att upp-leva – alltså leva någonting uppe i mitt huvud – därför inser, ser och förstår jag att ”bli bättre än” – enbart kan hända om jag fysiskt lägger ner tid och arbete på att utveckla och förbättra någon viss färdighet jag har, och på så sätt ”blir bättre än” vad jag var tidigare.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att när en annan följer vad jag säger, och tycker att det jag säger är ”en bra idé” – att då känna mig överlägsen, och känslomässigt, positivt laddad – i tron att om en annan följer mina anvisningar, så gör detta mig till en mer speciell människa eftersom jag då ”styr” 2 människor istället för en – istället för att se, inse och förstå att detta är en positiv upplevelse, och att jag därför inte på något sätt kan lita på att denna positiva upplevelse ger mig någon sorts korrekt bild av verkligheten – därför inser jag att i verkligheten händer ingenting – i verkligheten följer en annan människa mina hänvisningar, och jag står kvar där jag står med mina fötter placerade på jorden – och det är allt som händer – således stoppar jag min själv från att medverka i positiva upplevelser och jag för mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara här i varje ögonblick, genom att definiera och skapa ögonblick jag möter i separation från mig själv, genom att tänka att de är antingen positiva, eller negativa – genom att tänka att de antingen är ”bra” eller ”dåliga” – och på så sätt polarisera hela mitt liv, och min applikation av mig själv i mitt liv – genom att göra hela min existens till en berg och dalbana där det finns punkter jag måste undvika, och andra punkter jag måste ha – och i och med detta ser, inser och förstår jag att jag gjort mig själv helt oförmögen att levt praktiskt sunt förnuft här i varje andetag – således stoppar jag mig själv från att polarisera mig själv in i upplevelser av att vara över, och underlägsen – positiv och negativ – och jag för mig själv i varje ögonblick tillbaka hit till min fysiska kropp – och till mitt andetag – jag står upp här

Jag åtar mig själv att inte reagera i ilska och frustration, att inte känna mig underlägsen när någon annan tar ett beslut, eller säger till mig hur jag leva mer effektivt – och samtidigt åtar jag mig själv att inte känna mig själv överlägsen och bättre än en annan när en annan följer mina hänvisningar, eller ett beslut som jag har tagit

Jag åtar mig själv att inte göra mitt liv till en berg- och dalbana, utan jag lever istället här i varje ögonblick – och även om jag upplever det till att vara svårt att ta mig själv tillbaka hit – ja omöjligt – så gör jag det ändå – jag vägrar att ge upp – jag vägrar att inte röra mig själv – jag vägrar att sluta gå – jag ska ta mig själv igenom det jag möter inom mig själv – och jag åtar mig själv att göra detta genom självförlåtelse, genom att skriva, och genom att applicera självkorrigerande uttalanden, och sedan leva dessa uttalanden som mig själv

Jag åtar mig själv att inte definiera mig själv i förhållande till en annan, och att inte söka efter mig själv i en annan – jag inser, ser och förstår att allt jag tror mig själv behöva, att allt jag tror mig själv få, att allt som jag upplever i förhållande till en annan faktiskt enbart reflekterar mitt förhållande med mig själv inom mig själv tillbaka till mig själv – därför stoppar jag mig själv från att söka efter mig själv i andra och jag tar allt tillbaka till mig själv – och genom självförlåtelse, genom att skriva, och genom självkorrigerande uttalanden – skapar jag mig själv såsom vad som är bäst för alla

Advertisements