Dag 41: Att Bli Låtsaskvävd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad när jag inte får bestämma, och när jag känner det som om en annan bestämmer mer än vad jag gör, genom att tänka och tro – att om jag inte bestämmer så betyder att jag förlorar, och är sämre än en annan – istället för att se, inse och förstå – att känslan att förlora är inte riktig, och att förlora på riktigt är när jag tar ett beslut som inte är bäst för alla, utan som har konsekvenser som skadar – och därför inser, ser och förstår jag att det spelar absolut ingen roll vem som tar ut beslut, utan istället vad det beslutet innebär för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att vilja vinna, och bevisa mig själv såsom speciell, unik, och särskild – och leva detta genom att projicera en låtsasbild av mig själv in i denna verklighet som representerar styrka, kraft, mod, och överlägsenhet – och göra detta för att på sätt försöka skrämma andra människor att ”inte försöka kämpa emot mig” – i rädslan för att om de skulle ”kämpa emot mig” – att jag då skulle förlora mig själv, bli förödmjukad, hånad och utskrattad och inte längre vara sedd av andra såsom att vara normal och acceptabel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skydda mig själv från att bli ”överkörd” och ”kontrollerad” – genom att försöka vakta mitt territorium – genom att när någon frågar mig om jag kan göra någonting, eller säger till mig att jag kan göra någonting på ett annat sätt, att gå in i motstånd och vilja göra det ”på mitt sätt” – och vilja leva på ”mitt sätt” – i tron att detta är det enda sättet jag bevakar ”mitt värde” – och ser till så att jag inte blir ”överkörd” och ”kontrollerad” – istället för att se, inse och förstå att jag inte kan bli ”överkörd” av en annan – det krävs en bil, eller att något annat tungt objekt rör sig mot mig, och krockar med mig i en snabb hastighet för att jag ska bli över

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett begär att kontrollera saker i min värld, och styra saker i min värld, så att jag kan uppleva illusionen av att jag bestämmer, och att jag vinner, och att jag är bäst – och när jag inte kan kontrollera, och styra min värld så att jag upplever denna illusion av en positiv upplevelse inom mig själv, att bli arg och frustrerad, och deprimerad, och känna det som om jag inte har ett tillräckligt fulländat liv, utan att det är någonting som saknar i mitt liv som jag på något sätt måste ge till mig själv – istället för att se, inse och förstå – att jag blivit beroende av positiva känsloupplevelser – som faktiskt inte är riktiga – utan enbart är upplevelser av energier – och att jag genom att bli beroende av dessa upplevelser, har försummat mitt ansvar gentemot min praktiska verklighet – och min process av att leva praktiskt här i varje ögonblick – därför stoppar jag detta beroende till positiva upplevelser och jag för mig själv tillbaka hit till denna fysiska verklighet och jag står – och uttrycker mig själv här såsom en fysisk varelse – och inte som en varelse helt dirigerad och styrd av energi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli irriterad och frustrerad när jag inte får saker som jag vill ha dem, och när andra i min värld inte åtföljer mina begär, önskningar, drömmar och fantasier, och känna det som om jag förlorar någonting – någonting jag tydligen måste ha för att vara stabil här som mig själv – istället för att se, inse och förstå att detta är ett beroende till positiva känslor jag skapat – och jag inser att när jag tillåter mig själv att vara beroende av positiva känslor – och jag tillåter mig själv att leva som en vampyr, som en konsument, som måste ha någonting ut från min verklighet, i form av en känsla – att jag då lever destruktivitet – och att jag förgör mig själv och min verklighet eftersom jag helt försummar att leva praktiskt – försummar min kropp – och försummar människor i min verklighet – därför för jag mig själv tillbaka hit till andetaget – och jag lever fysiskt – jag lever genom att röra mig själv här i förhållande till vad jag ser med mina fysiska ögon och jag stoppar alla energier som rör sig inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv såsom naturen av att rebellera, av att trotsa, av att vara emot andra – i tron att om jag inte trotsar, och rebellerar, och hävdar mig själv såsom vad jag tänker och upplever – att jag då kommer förlora mig själv, och att jag inte kommer kunna leva effektivt eftersom en annan tydligen kommer att ha makt över mig, och vara överlägsen mig – istället för att se, inse och förstå – att jag tillåter mig själv att tolka fysiska händelser, och min fysiska verklighet i ljuset av energier, och upplevelser – och att jag genom att göra detta helt separerar mig själv från mig själv såsom min fysiska kropp – och såsom min fysiska verklighet – och att jag genom att göra detta tillåter mig själv att leva, och ta beslut som inte är bäst för alla – utan som endast är bäst för de energier jag upplever inom mig – som inte ens är riktiga – alltså lever jag på ett sådant sätt som inte är bäst för någonting överhuvudtaget – därför stoppar jag mig själv och jag för mig själv tillbaka till verkligheten och jag står upp och lever här såsom denna fysiska verklighet en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli irriterad och frustrerad när jag inte kan leva ut mina begär, och när jag inte kan materialisera mina fantasier, och drömmar – och tänka att: om jag inte kan materialisera mina drömmar, mina fantasier, och begär – att jag då har förlorat, och att jag då ”slösar bort” mitt liv – istället för att se, inse och förstå – att mina begär, drömmar och fantasier, inte är riktiga – och inte har någonting att göra med denna fysiska verklighet – mina begär, drömmar och fantasier finns endast i mitt huvud, och de är inte riktiga – jag ser därför det korkade i att bli irriterad och frustrerad när jag inte kan uppleva någonting som inte existerar – eftersom jag inser att det är omöjligt att uppleva någonting som inte existerar – därför stoppar jag mig själv och jag för mig själv tillbaka hit till verkligheten – och jag lever som mitt andetag – här i varje ögonblick – och jag rör mig själv till att färdigställa, och avsluta varje ögonblick här som andetaget – innan jag rör mig själv till nästa ögonblick – och jag rör mig själv i beaktande av vad som faktiskt är här som denna fysiska verklighet – och inte i beaktande av illusioner såsom drömmar, begär och fantasier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv otillfredsställd när jag inte kan uppfylla och uppleva mina begär, drömmar och fantasier – och tänka att – eftersom jag inte kan uppleva, och uppfylla mina begär, drömmar och fantasier – att jag därför ”missar någonting” – och inte lever mitt liv till fullo – istället för att se, inse och förstå – att när jag är i mitt huvud och tänker på vilka begär, drömmar och fantasier jag skulle vilja materialisera – att det faktiskt är då jag missar mitt liv – eftersom jag inte är här som liv – som min fysiska kropp – jag inser att allt är omvänt – och att följa min begär, drömmar och fantasier betyder att jag dödar mig själv – och att stå upp här i varje ögonblick och leva sunt förnuft – och leva vad som är bäst för alla – är att leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig trött på min verklighet, och tänka inom mig själv att ”ingenting nytt händer” – och inom denna tanken uppleva mig själv uttråkad, och såsom att min verklighet bara ”repeterar” sig själv – istället för att se, inse och förstå – att jag har skapat denna upplevelsen inom mig själv genom att jag jämfört mig själv, och min verklighet med drömmar, fantasier och begär i mitt huvud – och tagit beslutet att min verklighet inte är lika tillfredsställande som mina begär, drömmar och fantasier – istället för att se, inse och förstå – att mina begär, drömmar och fantasier inte är riktiga – de är illusioner skapade från filmer, reklam, och konversationer jag hört med andra människor – och jag inser därför att det enda sättet att leva tillfredsställande på är att jag stoppar mitt begär av att ta mig någon annanstans – och istället lever här i tillfullo i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig kvävd, och kontrollerad när en annan påpekar att jag glömt någonting, eller ber mig att göra någonting på ett sätt som de vill ha de – och tänka inom mig själv att: ”jag får ju aldrig välja hur jag vill ha det! Jag blir kvävd! Jag måste få välja hur jag vill ha det annars förlorar jag mig själv!” – istället för att se, inse och förstå att jag har skapat en idé av att jag blir kväd om jag inte får bestämma och total kontroll över min verklighet i varje ögonblick – istället för att se, inse och förstå – att jag blir inte kvävd – kvävd det blir man när man inte har någon luft, och inte kan andas – men jag kan ju andas – och jag är inte heller kontrollerad – eftersom jag kan se att jag rör mina armar, och att det är jag som talar och uttrycker mig själv – därför förstår jag att min upplevelse av mig själv är en illusion – och därför för jag mig själv tillbaka till mig själv såsom min fysiska kropp och jag lever och uttrycker mig själv här som mitt andetag – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en idé av mig själv av att jag är värdelös, och underlägsen – och därför tro att jag måste i varje ögonblick hävda mig själv och visa att ”jag bestämmer” och att ”jag har kontroll” och att ”ingen kan kontrollera mig!” – istället för att se, inse och förstå – att jag kan besluta att leva värde och jämlikhet här som mig själv i varje ögonblick – genom att varje gång en upplevelse kommer upp inom av att jag är värdelös, eller underlägsen – att jag genast stoppar mig själv och för mig själv tillbaka hit till mitt andetag – och istället lever här som min kropp – och därför inte längre känner ett behov att få erkännande av andra att jag är i kontroll, eller jag är värdefull – och att jag därför kan leva här utan att skapa några obekväma och obehagliga upplevelser av mig själv – utan att jag helt enkelt agerar som andetaget – lever som andetaget – och rör mig själv i självtillit och utan att skapa idéer om mig själv eller ögonblicket i vilket jag medverkar

Jag åtar mig själv att inte längre definiera ögonblick, och mig själv i förhållande till en upplevelse av mig själv såsom att känna mig värdelös och underlägsen – utan jag står istället upp här och stoppar dessa upplevelser av mig själv – och stadgar inom mig själv att jag är egenvärde – och jag är självkontroll – och jag behöver inte bevisa mig själv för någon annan – jag är här

Jag åtar mig själv att sluta söka efter att få andra att erkänna mig såsom stark, effektiv, och stabil – och i varje ögonblick då jag känner ett begär, och ett behov av att hävda mig själv – så stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag och jag för mig själv tillbaka hit till verkligheten – och jag inser, ser och förstår att jag behöver inte hävda mig själv – jag behöver inte visa att jag duger – jag är här

Jag åtar mig själv att inte definiera mig själv i förhållande till andra människor i min värld, och jag åtar mig själv att inte bli arg och frustrerad när jag märker att min verklighet inte motsvarar mina drömmar, begär och fantasier – istället stoppar jag att medverka i mina drömmar, begär och fantasier och jag för mig själv tillbaka hit till denna fysiska verklighet och jag lever här som andetaget en och jämlik

Jag åtar mig själv att inte känna mig uttråkad och som om min verklighet inte är tillräckligt stimulerande – och jag slutar söka efter stimulans, och efter att hela tiden att något slags äventyr, eller något nytt projekt, där jag kan uppfylla mitt begär av att få ny energi – istället för jag mig själv tillbaka hit till verklighet och jag står upp som min kropp – och står som ett träd – stabil i varje ögonblick – och utan att söka efter någonting mer och bättre

Advertisements