Dag 44: Skönhetsideal

Efter att ha lyssnat på Anu intervjuerna, har jag insett att ens primära punkt alltid är synlig i full dager. Det är alltså inte en hemlighet mot sig själv vilken punkt som verkligen är som störst, och som influerat en själv som mest, och detta tyckte jag var intressant att höra.

Anu nämnde även någonting annat intressant, nämligen att dessa primära punkter, oftast är det dessa vi väntar till sist med att applicera förlåtelse på, som om vi inte vi låtsas om vad det är vi upplever inom oss själva. Jag kan helt klart relatera till detta som Anu sagt – mina primära punkter är mitt framför näsan på mig, och samtidigt är det dessa punkter jag arbetat med som minst. Så, detta får jag ta och ändra på.

En av mina primära punkter är skönhetsdemonen, och denna demon är tydlig inte bara i hur jag definierar mig själv, men även i hur jag definierar och ser på andra. Det finns konstant en röst i mitt bakhuvud som kommenterar på andras utseende, om det är normalt, eller onormalt, och detsamma i fråga om mitt eget utseende. Och fast jag inte gärna vill erkänna det för mig själv, är jag mycket noggrann med vilka kläder jag tar på, och inte tar på mig; det måste se ”bra” ut.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av skönhetsdemonen, genom att konstant jämföra, och fördöma mitt utseende i förhållande till andra, och i förhållande till vad jag definierat såsom att vara ”normalt”, och ”snyggt” – jag inser, ser och förstår att jag tagit över denna karaktärsegenskap från min mamma, och att jag oroar mig helt i onödan för hur jag ser ut, eftersom andra många gånger inte ens ser, eller lägger märke till vad jag ser, eller lägger märke till hos mig själv, därför tar jag ett djupt andetag, och jag stoppar mig själv när jag ser denna tendens komma upp inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli överdrivet petig, noggrann, och detaljerad med hur jag ser ut, och vara otroligt mån om att min bild av mig själv som jag förmedlar till verkligheten, ger precis ett sådant intryck som jag vill att den ska göra, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att stoppa denna rädsla och ångesten inom mig själv, och istället tillåta mig själv att lägga ned så pass mycket uppmärksamhet, och tid på mitt utseende, som är praktiskt nödvändigt för att jag ska kunna medverka effektivt i denna världen, och inte mer än så

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt med hur jag ser, genom att hålla kvar vid minnen inom mig själv där diverse person sagt till mig att jag ser ”söt” ut – och när detta sagts, gå in i en energiupplevelse av att känna mig speciell, nöjd, och unik – istället för att tillåta och acceptera mig själv att släppa dessa minnena av och som mig själv, och släppa idén om att det är värdefullt att jag blir sedd och betraktad som söt och snygg av andra – istället för att se, inse och förstå – att rent praktiskt, och fysiskt finns absolut inget värde i att bli betraktad av söt, och snygg av andra – därför stoppar jag mig själv från att sätta ett helt orealistiskt värde på denna upplevelsen, och jag stoppar upplevelsen, och jag för mig själv tillbaka hit till andetaget – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att varje gång jag ser mig själv i en spegel, påbörja en inre konversation, där jag börjar prata med mig själv om huruvida jag är tillräckligt lång, har en normal kroppsvikt, har ett fint ansikte, har bra hår, har tillräckligt bra kläder, och är i generella termer ”snygg” – och bli helt besatt av denna inre monolog med mig själv där jag försöker utröna om jag är nöjd med mig själv eller inte, istället för  att jag stoppar mig själv, tar ett djupt andetag och tittar in i spegeln såsom en praktisk punkt av och som mig själv här, en punkt som inte definierar eller skapar mig, utan jag tittar på mig själv i spegeln enbart för att se till att jag ser ”normal” ut, från en praktisk utgångspunkt av att säkra min position i systemet och står här ”presentabel”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tillåta mig själv att göra mitt utseende till en personlig punkt, till en punkt som antigen är bra, eller dålig, och som definierar mig, och som jag därför måste ha att se ut så perfekt som möjligt, i alla tillfällen – istället för att jag inte tillåter mig själv att se mitt utseende, som mitt utseende, och inte som något som personligen definierar och skapar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara nöjd med vissa av mina egoskapelser, såsom isolation, och att vara tillbakadragen, eftersom jag trots att jag ser, och förstår att jag begränsar mig själv, och lever mig själv såsom mindre än vad jag är kapabel som, att jag ändå kan se mig själv som ”snygg” som ”sexig” – och att jag därför inte behöver driva mig själv genom dessa punkter, för tydligen är jag redan tillräcklig för och som mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre definiera mig själv utifrån mitt utseende, utan att se mitt utseende, som inget annat än en praktiskt punkt – som jag tar hand om och vårdar från en utgångspunkt att detta gynnar mig i mitt praktiska liv

Jag åtar mig själv att inte ta mitt utseende, eller vad andra tycker om mitt utseende personligt – jag inser, ser och förstår att mitt utseende inte är mig själv, utan endast är en bild som jag ser i en spegel

Jag åtar mig själv att inte vänta med att korrigera och stoppa punkter av mig själv som självbegränsning genom att tänka att ”jag är snygg” – så det behövs därför inte – jag driver mig själv till att stoppa alla självbegränsande upplevelser, och applikationer av och som mig själv

Advertisements