Dag 46: Size-Zero och Illusionen om Skönhet

Äventyret inom de bisarra, och märkliga skönhetsideal som vi utvecklat här i västvärlden fortsätter, och idag ska vi titta närmare på ”size-zero” modeller – samt även seriemördaren Ted Bugny, eftersom båda dessa spelar en viktig roll i att förklara exakt hur märklig, och orealistisk vår uppfattning om skönhet, och attraktion är.

Låt oss börja med att titta på ”size-zero” modeller. Detta uttryck ”size-zero” symboliserar den minsta klädstorleken som finns, och har också namngett den typen av modeller som är kapabla att bära dessa kläder. Som namnet antyder är dessa modeller mycket smala, mycket smala, mycket smala, mycket smala – otroligt smala – så att man knappt ser dem – man måste leta upp dem på catwalken med mikroskop – eller ha en stjärnkikare med sig – ingen vet om dem finns eller egentligen existerar – eftersom ingen har sett dem då de är så himla små – nej – skämt åsido – de är skitsmala! Titta på bilden.

Sedan ett par av dessa ”size-zero” modellerna dött på grund av undernäring, så har modellindustrin tvingats att handla, och kräva viss mängd kroppsfett hos modellerna, men även om detta till viss del ändrat hur modellerna ser ut, kan man fortfarande se att den kroppstyp som presenteras i reklam, och media – inte är en normal, naturlig kroppshydda – utan en tvingad – genom träning och specifik mathållning.

Slutsatsen vi kan dra av att titta på den trenden om ”size-zero” är att vi människor blivit helt galna, och förlorat all kontakt med verkligheten, och våra kroppar. Istället för att ge våra kroppar näring, och stötta dem, och låta dem utvecklas till sin naturliga form, så tvingar vi dem att se ut på ett visst sätt eftersom vi har inbillat oss att det är ”snyggt” och ”attraktivt” – att vi i denna process skapar ätstörningar hos ungdomar, och ger människor en totalt felaktig bild, och förståelse om människokroppen, det är det ännu väldigt få som faktiskt tar hänsyn till.

Om vi då vänder oss till Ted Bugny istället, som alltså var en seriemördare – vad har då en seriemördare och ”size-zero” modeller gemensamt? Jo, båda dessa är drivna av en sjuklig, och morbid idé om sexualitet, och kroppsideal. Ted Bugny mördade unga kvinnor, och i en intervju strax innan han avrättades bekände han att pornografi var en av de största anledningarna till varför han blev en seriemördare. Han satt nämligen och tittade på pornografi, först på mjukporr, sedan grövre, och grövre, tills han bestämde sig för att leva ut sina brutala, och verklighetsfrånvarande idéer om sexualitet på riktigt. Och precis som med modeller, och ett ideal om skönhet som inte motsvarar verkligheten, så motsvarade Ted Bugnys idéer om sexualitet inte verkligheten. Han hade istället fått en idé inmatad i sitt huvud genom pornografi, av vad sex är, och hur denna sexualitet borde uttryckas, som till sin natur var våldsam, och inte menad att bli till verklighet; men självklart blev dessa bilder ändå genom Ted Bugny verklighet genom att han mördade och våldtog unga flickor, och på så sätt fulländande sina vanskapta fantasier.

Vad är det då som förenar ”zero-size” modeller, och Ted Bugnys våldtäktsfantasier som blev till verklighet? Jo, båda är mentala skapelser, båda är bilder och idéer om hur denna fysiska verklighet borde se ut, och borde fungera – men som inte är i samklang med hur denna verklighet faktiskt ser ut, och faktiskt fungerar. Det finns alltså en stor spricka mellan våra ideal, och verkligheten, och det är denna spricka som skapar massvis med onödigt lidande i världen.

För Ted Bugny tyckte ju naturligtvis att hans upplevelse och idé om sexualitet var bra, och givande – men när han levde ut denna idé i verkligheten – tyckte de kvinnor han mördade lika mycket om idén?

Det är likadant med bilden och idén om en ”size-zero” modell, vi tycker de ser snygga, och attraktiva ut – men när vi skapar en sådan bild till ett ideal, och små tjejer börjar försöka skapa sina kroppar efter en sådan bild, och de måsta tvinga sina kroppar att se ut på ett visst sätt, genom att svälta sig själva – är det då lika bra?

Nej – självklart inte. Därför är det enda acceptabla att skapa här i jämlikhet, och samklang med den fysiska kroppen, och denna fysiska verklighet – för att på så sätt inte skada oss själva, och andra – genom att försöka göra en fantasi – till verklighet.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en falsk idé om skönhet, och att vara attraktiv – och skapa en falsk idé om sexualitet, och vad det betyder att ha sex – genom att titta på bilder som presenteras av media i denna världen – och tro att de bilder som presenteras av media i denna världen är riktiga, och föreställer skönhet, och vad som är attraktivt – istället för att se, inse och förstå – att för det första är idén om skönhet och attraktionskraft endast upplevelser av som sinnet – såsom mentala energier och tankar – som i grund och botten inte är riktiga – och för det andra – är idéerna om skönhet och attraktivitet inte riktiga, i det att de ger uttrycka för en kroppstyp som inte existerar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp, genom att göra mig själv besatt av att titta på hur jag ser ut i en spegel, och forma idéer om hur jag borde, eller inte borde se ut i denna spegel – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte jämföra det jag ser i spegeln, med mina idéer och bilder i huvudet – eftersom jag inser, ser och förstår – att de bilder och idéer som dyker upp i mitt huvud INTE är riktiga, utan är just BILDER och IDÈER i mitt huvud och således inte kan vara någon slags karta, eller ideal ifråga om hur verkligheten ska se ut eller fungera

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ideal om hur verkligheten ska se ut, och fungera i mitt huvud – genom att tänka – genom att känna – och genom att helt enkelt befinna mig i mitt huvud, istället för här såsom mitt andetag – och sedan tro att dessa skapelser jag konstruerat i mitt huvud har någonting att göra med verkligheten, har någonting att göra med min fysiska kropp, har någonting att göra med och på något sätt relaterat till vad det betyder att leva – istället för att se, inse och förstå – att ingenting i mitt huvud är skapat i beaktande av denna fysiska i verkligheten, i beaktande av min fysiska kropp – i beaktande av mig själv såsom en fysisk varelse – och således kan jag inte lita på en enda bild, eller en enda idé som kommer upp i mitt huvud i förhållande till hur verkligheten bör, eller inte bör se ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa mig själv, min kropp, och min verklighet utifrån dessa idéer, och bilder i mitt huvud – i tron att dessa idéer och bilder ger en korrekt och distanserad bild av verklighetens optimala tillstånd – istället för att se, inse och förstå – att dessa bilder endast är en bild – endast är en idé – och tar inte på något sätt i beaktande den komplexitet som denna fysiska verklighet består av och existerar som – utan förestället endast en bild – färger – och former – och inte vad som faktiskt är här – såsom cellerna som bygger upp den mänskliga kroppen – och i och med detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp i beaktande när jag tar beslut om vad jag ska äta, eller hur jag ska se ut – att inte fråga min kropp hur den upplever sig själv, och vad min kropp skulle vilja göra – utan istället bara leva ut mina begär, drömmar, och försöka skapa min verklighet såsom bilder – istället för att leva här – en och jämlik med min kropp och denna fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att det är normalt, och acceptabelt att jaga efter skapa min verklighet såsom bilder, och idéer om hur min verklighet borde, eller inte borde se ut – istället för att se, inse och förstå – att bara för att alla andra jagar att skapa en verklighet utifrån bilder i sina huvuden – betyder inte det att ett sådant beteende är normalt, eller på något sätt stödjande, och hjälpande för den fysiska kroppen – i och med detta inser, ser och förstår jag att jag inte kan göra någonting bara för att alla andra gör eller tänker så – utan att jag måste skapa mig själv, och tillverka mig själv, och fråga mig själv vad som är sunt förnuft – och inte bara följa efter alla andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå – att när jag försöker skapa mig själv, eller min verklighet utifrån en idé eller en bild – så kommer jag att skada mig själv, eller min verklighet – eftersom jag inte i mitt beslut tar i beaktande den matematik som jag och min verklighet består av – vilket är fysisk matematik – därför hänger jag mig själv att när jag tar beslut om hur jag ska se ut, eller vad jag ska äta, eller vilken slags kroppsvikt jag ska ha – att jag gör detta i samråd med min kropp – i samråd med min fysiska verklighet – och att jag gör detta från en utgångspunkt av att stötta mig själv – och inte för att försöka efterlikna en mental idé eller fantasi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att mentala fantasier hör hemma i en mental verklighet – och ska aldrig ligga till grund för en fysisk livsstil, och fysiska levnadsbeslut – eftersom jag inser, ser och förstår – att denna fysiska verklighet inte på något sätt liknar, eller kan förstås genom en mental tankebild, eller tankeprocess – eftersom tankar, och känslor – och idéer – i förhållande till denna fysiska verklighet – är fullständigt underlägsna, och utan det djup, och den komplexitet som denna fysiska verklighet är beskaffad av

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå – att mina tankar inte bör användas till någonting – de bör faktiskt inte finnas överhuvudtaget – om jag vill förändra mig själv, min kropp, min verklighet – så ska så göras en och jämlik med denna fysiska verklighet – och inte med utgångspunkt från en tanke – eftersom jag inser, ser och förstår att tankar är små och fjuttiga antaganden om verkligheten, och mig själv – och har i grund och botten ingenting att göra med vad som faktiskt är här som denna fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att envisas med att hålla fast vid en idé, och en bild inom mig själv om hur jag borde se ut – om vad min idealvikt är – om hur en kvinna borde se ut – om vad som är vackert, och vad som är fult – istället för att se, inse och förstå – att dessa idéer och bilder inom mig är på alla sätt och vis – fullständigt illusoriska och har ingenting att göra med min kropp – har ingenting att göra med min fysiska verklighet – och har absolut ingen plats i mitt liv överhuvudtaget – och i och med detta inser, ser och förstår jag – att om jag vill ta beslut som är riktiga, och om jag vill se den riktiga verkligheten – så måste jag börja se att verkligheten är en matematisk formel, som är komplex till sin natur – och inte en bild eller känsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utan att rådfråga min fysiska kropp, att ta beslut eftersom jag känner för det, eftersom det känns bra, eller det känns dåligt, eftersom jag har hört någon annan som tagit ett sådant beslut – och således ta mitt beslut bara sådär – i ett ögonblick – utan att först undersöka vad mitt beslut kan leda till, vilka konsekvenser det kan ha, och det kan influera min kropp, och min fysiska verklighet – därför slutar jag att ta beslut med utgångspunkt från mitt huvud, såsom mitt sinne – och jag disciplinerar mig själv till att endast att ta beslut som är matematiskt sunda och i samklang med denna fysiska verklighet – och som leder till ett slutresultat som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta beslut som leder till ett slutresultat som är bäst för alla, utan istället ta beslut som känns bra, och som känns rätt, utan att faktiskt göra matematiken, och så på hur mitt beslut kommer upplevas, och influera andra och denna fysiska verklighet – och i och med detta inser, ser och förstår jag att – så länga jag tar min fysiska kropp, och min fysiska verklighet för given, kommer jag att ta beslut som skadar mig, och andra – och denna fysiska verklighet – därför slutar jag att ta beslut utifrån mitt huvud – utifrån tankar, emotioner, och känslor – och jag disciplinerar mig själv att ta beslut med utgångspunkt av min fysiska verklighet – här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tillåta mig själv att bli besatt av drömmar, fantasier, bilder, och idéer om vad som är skönhet, om vad som är vackert, om vad som är sexualitet – genom att kopiera information som jag sett i media – istället för att ifrågasätta denna information, ifrågasätta denna definition och idé om skönhet, vad som är vackert, och vad som är sexualitet – och istället för att bara följa efter, och tro på allt som sägs, att istället definiera och skapa mina egna – fysiska och verkliga – definitioner och levande ord av och som skönhet, sexualitet och vad som är vackert

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lita på media, lita på reklam, lita på filmer, lita på internet, lita på det jag ser, och det andra säger till mig om vad jag ser, och på grund av detta – skapa missbildade och skeva idéer om min verklighet och mig själv – istället för att jag för mig själv tillbaka hit till min kropp och ifrågasätter all min förståelse om denna verklighet, alla mina antaganden, alla mina idéer och allting som jag någonsin tänkt om mig själv och denna verklighet – och istället för att bara kopiera vad andra har sagt till mig – att jag själv skapar min förståelse, min insikt, och min definition av de orden som jag använder för att leva och uttrycka mig själv här

Jag åtar mig själv att sluta se, uppleva, och definiera mig själv och min verklighet utifrån mitt huvud, utifrån tankar, upplevelser, idéer, vad andra sagt till mig, vad jag hört, och vad jag sett – och jag för mig själv istället tillbaka till min kropp – och lever i min verklighet som min kropp – lär känna mig själv som min kropp – lär känna andra människor i min verklighet såsom kroppar – och slutar att försöka leva utifrån en idé – eftersom jag inser och förstår – att verkligheten inte är en idé – utan verklighet

Jag åtar mig själv att förgöra och stoppa alla upplevelser, och idéer jag har om skönhet, om vad som är vackert, om attraktion, om kärlek, och om sexualitet – eftersom jag inser, ser och förstår – att de idéer och definitioner jag har inom mig av dessa orden är bedrägliga – och att jag inte kan lita på dem – eftersom de skapats i separation från verkligheten – i mitt huvud – genom att tänka, känna och uppleva – och inte genom att faktiskt leva här i denna verklighet – därför för jag mig själv tillbaka tillverkligheten – och jag lever här – står här – och driver således mig själv omdefiniera skönhet – attraktion – vad som är vackert och sexualitet – genom att faktiskt leva och lära känna mig själv i denna fysiska verklighet

Jag åtar mig själv att inte längre följa efter vad andra har sagt till mig, utan istället börja om från början – och utforska vad som är här för första gången – utan några antaganden – utan några tankar – utan någon information – utan bara se vad som är här – utan att fördöma – utan att tro att jag vet – utan istället leva här såsom mitt andetag – för första gången i varje andetag

Advertisements