Dag 47: Vad är Verkligt Egentligen?

Vad är vore för någonting? Jo, det är ytterligare en av avarterna av sexualitet, såsom vi kommit förstå, leva och definiera sexualitet i denna världen. Vore är alltså en typ av pornografi som har att göra med att äta, eller bli uppäten, och ofta i vore-pornografi är det en kvinna som blir uppäten av något slags monster.

Det är fascinerande att bilden, och idén om att bli uppäten, eller att äta någon får oss att bli sexuellt upphetsade, eftersom om vi tar och titta på den fysiska handlingen att bli uppäten, eller att äta någon, är ju detta inte alls någon speciellt sexuellt upphetsande, eller fysiskt bekväm upplevelse; faktiskt raka motsatsen, riktigt obekvämt. Och detta visar återigen på hur de fantasier, och idéer vi skapar inom oss själva i förhållande till sexualitet, och kroppsideal, inte är riktiga – de kan inte appliceras, och upplevas i verkligheten, utan endast i våra huvuden.

Misstaget som vi gjort är att vi förväxlat verkligheten med våra huvuden, precis som Ted Bugny gjorde, och precis som kvinnor gör som strävar efter att uppnå ”size-zero” storleken – vi tror att de bilder som dyker upp i våra huvuden, de tankar, och upplevelser, att de ger oss en objektiv och korrekt bild av denna fysiska verklighet, men så är det inte! För titta på det uppenbara, om du slutar äta för att uppnå ”size-zero” storleken – då dör du! Om du som Ted Bugny försöker uppleva dina vanskapta sexuella fantasier om mord, och våldtäkt – då dödar du andra, och du blir tillslut fängslad! Och om du går omkring och äter upp människor, ja då dödar du människor! Så ingen av dessa fantasier, eller upplevelser ska levas ut i verkligheten, eftersom konsekvensen blir massivt lidande – massiv förstörelse – ondska personifierat.

Därför, vad är det som vi har missat? Vi har missat denna fysiska verklighet, vi har missat att andas, vi har missat att fråga oss själva hur vi fysiskt skulle vilja uppleva sexualitet, eller hur vi fysiskt skulle vilja uppleva våra kroppar (alltså viktmässigt) – och då istället för att försöka följa känslor, tankar, bilder, och idéer, istället följa och skapa oss själva utifrån den återkoppling vår fysiska kropp ger oss. Och denna återkoppling kunde då bestå i att vi känner oss själva mer effektiva i vårt dagliga liv, då vet vi att det vi äter, och vi kroppsvikt är optimal för vår kropp. Eller ifråga om sex, att vi känner oss bekväma, och att vi kan slappna av och uttrycka oss själva – och att vi känner att vår kropp mår bra. Om vi hade tagit beslut och levt utifrån en sådan utgångspunkt hade vi aldrig någonsin haft de problemen vi står inför idag, såsom anorexi, och våldtäkt – dessa problem är en produkt av en felaktig utgångspunkt ifråga om hur vi tar våra beslut om vad vi ska leva, eller inte leva.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utifrån mina tankar, utifrån bilder som dyker upp i mitt huvud, utifrån hur jag känner mig, och utifrån vad jag tycker, istället för att se, inse och förstå – att om jag lever utifrån mitt huvud – så lever jag inte här i verkligheten med min kropp – och detta kommer leda till att jag tar beslut som inte är bra för min kropp, och bra för min verklighet – eftersom jag helt enkelt inte är på plats i verkligheten – därför stoppar jag mig själv från att flyga omkring i mitt huvud i en fiktiv verklighet, och jag tar mig själv tillbaka här till den riktiga verkligheten i varje andetag – genom att vara medveten om mitt andetag – medveten om min kropp – medveten om mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka återskapa fantasier, och upplevelser i mitt huvud, i min verklighet – i tron att dessa fantasier och upplevelserna i mitt huvud är verkliga, och kan upplevas i verkligheten – istället för att se, inse och förstå – att om jag tar ett beslut att leva en upplevelse, eller en fantasi som dykt upp i mitt huvud i verkligheten, kan jag inte göra det utan att först verkligen titta på – och undersöka vad konsekvenserna är av ett sådant beslut – eftersom jag inser, ser och förstår – att i mitt huvud finns inga konsekvenser, finns ingen substans – och allt verkar funka – men i verkligheten finns konsekvenser, och det finns substans – och saker och ting kan gå åt helvete om jag inte är medveten och informerad om vad det är jag gör i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa fantasier, och upplevelser som dyker upp inom mig själv – i insikten och förståelsen att dessa fantasier och upplevelser INTE är RIKTIGA – utan är just – fantasier och upplevelser – och därför inser, ser och förstår jag – att det enda sättet att leva på riktigt – och lära känna vad som faktiskt är på riktigt, och vad som är en idé och endast ett antagande – är att i varje ögonblick ta mig själv tillbaka till verkligheten, är att i varje ögonblick leva här som min fysiska kropp genom att andas, genom att vara medveten om mina fingertoppar och tåspetsar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att fulländning är någonting som jag kommer att uppnå genom att återskapa, och förverkliga de drömmar, idéer och begär som dyker upp i mitt huvud – istället för att se, inse och förstå – att det är just genom att medverka i, och definiera mig själv i enlighet med dessa drömmar, begär, och idéer som jag har separerat mig själv från fulländning – genom att tänka att fulländning finns genom att ge mig själv mer, genom att ta mer, genom att uppnå mer – genom att få mer – istället för att se, inse och förstå – att fulländning är här som mig själv i varje ögonblick – genom att leva varje ögonblick till sin fulla ände – alltså fullt här från början till slut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag genom att jaga begär, fantasier, och drömmar i mitt huvud har separerat mig själv från min kropp, har separerat mig själv från mitt andetag, och har separerat mig själv från att leva fulländning, och att vara tillfreds och bekväm med mig själv – eftersom jag trott att jag måste dit, jag måste förflytta mig, jag måste klara det, jag måste uppnå det där – jag måste HELA TIDEN NÅGON ANNANSTANS – istället för att se, inse förstå – att jag genom att hela tiden vilja någon annanstans inte tillåtit och accepterat mig själv att vara bekväm här med mig själv, och inse att jag behöver ingenting mer, jag saknar faktiskt ingenting – jag är nöjd här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag fullgör, och skapar min identitet genom att fullfölja, och uppfylla mina begär, drömmar, fantasier, och idéer – och tro att om jag inte tar och följer efter, utvecklar, och försöker uppnå mina begär, drömmar och fantasier – att tro att jag då inte är någon, och mitt liv är värdelöst, tråkigt, och att det saknas någonting – istället för att se, inse och förstå – att jag behöver ingen identitet, såsom en känsla av mig själv för att leva här – och jag behöver inte ha uppnått någonting, jag behöver inte ha lyckats materialisera bilder, drömmar, och fantasier i mitt huvud för att jag ska kunna vara nöjd med mig själv här – och leva i varje ögonblick effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva mitt liv i en jakt på en positiv upplevelse, och vara rädd för att stanna, rädd för att sluta jaga och istället börja leva här – i rädslan att jag kommer försvinna, och att jag inte längre kommer vara någon, om jag inte har en positiv upplevelse att jaga, och försöka bli – istället för att se, inse och förstå – att jag behöver ingenting för att hitta mig själv, eller definiera mig själv – jag behöver ingen känsla för att stabilisera mig och ge mig en upplevelse av mening i livet – jag inser, ser och förstår att jag är kapabel att stå här såsom mitt andetag, utan att jaga – utan att ha en framtid, och utan att ha en dåtid – och i varje ögonblick – agera, leva och uttrycka mig själv såsom vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förväxla verkligheten, såsom denna fysiska och substantiella verklighet, med vad jag upplever, tänker, tycker, och känner i mitt huvud – och tänka och tro att dessa verkligheter på något sätt hör ihop, och densamma – istället för att inse, se och förstå – att det som pågår i mitt huvud inte har någonting att göra med denna fysiska verklighet, och att inget beslut jag tar utifrån att tänka i mitt huvud kan någonsin vara bra för mig, eller andra, eftersom dess utgångspunkt är inte verkligheten, utan endast mitt huvud

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt, och kontrollerad av pornografi, och av vilseledande föreställningarna av den kvinnliga, och manliga kroppen – och försöka leva ut min besatthet, och mina idéer i verkligheten, i tron att min besatt och mina idéer härstammar från verkligheten, och att min besatthet och mina idéer är verkliga begär, alltså någonting som jag verkligen vill göra rent fysiskt – istället för att se, inse och förstå – att om jag tar och för över mina begär, och idéer på denna fysiska verklighet, och försöker leva ut mina idéer och begär – kommer jag att skada mig själv och andra, eftersom mina begär, och mina idéer inte är verkliga, och är inte skapade i beaktande av vad som verkligen är här som denna fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad av media, pornografi, reklam, vänner och familj – och genom denna hjärntvätten skapa idéer inom mig om hur mitt liv borde se ut – och hur jag borde se ut – och vad jag borde göra, eller inte göra i mitt liv – istället för att se, inse och förstå – att de bilder kommer upp inom mig, och de bilder jag ser på tv, har sett i pornografi, och som jag hört vänner och familj tala om – inte är riktiga – de är inte en fysisk verklighet utan endast en idé – i och med detta ser, och förstår jag att denna enda godkända utgångspunkt ifråga om att skapa mig själv, och min verklighet – är här som mitt andetag – här utan idéer, utan tankar, utan att vilja ha det si eller så – utan att vilja ha det bättre eller sämre – utan istället här – och således lever jag här – och jag slutar att projicera mig själv framåt, eller bakåt i tiden – jag slutar att existera i mitt huvud och jag tar mig själv tillbaka hit till verkligheten

Jag åtar mig själv att låta bilder, fantasier, idéer och tankar i mitt huvud utgöra mitt underlag för beslut jag tar i mitt liv – utan jag ser att dessa bilder, fantasier, idéer och tankar har skapats i separation från vad som är RIKTIGT och VERKLIGT och att de därför i sig själva inte är RIKTIGA och VERKLIGA – därför slutar jag att leva, och ta beslut utifrån en illusion och jag för mig själv tillbaka till verkligheten – och jag lever, och uttrycker mig själv här – en och jämlik

Jag åtar mig själv att inte längre sträva efter att uppfylla de bilder som pumpas ut i denna verklighet och försöker skapa en idé av det innebär att vara fulländad, perfekt, och lycklig – jag inser, ser och förstår – att alla bilder som syns i reklam, filmer, tidningar är till för en enda sak – att få mig att köpa mer, och att acceptera detta system av konsumerism helt och hållet – därför slutar jag att följa, lita på, och sätta något som helst värde på de bilder, tankar, fantasier och idéer som kommer upp inom mig – eftersom jag vet att jag inte skapat dem, och att de inte är baserade på verkligheten

Jag åtar mig själv att sluta tro – att om jag ser en bild i mitt huvud, och känner en positiv energi i mitt bröst – att tro att jag då vill att denna bilden ska bli riktig, och börja ta beslut, och leva för att få denna bild, och fantasi i mitt huvud till att bli riktig och verklig – och jag inser, ser och förstår – att bara för att en bild dyker upp i mitt huvud, och en positiv energi i mitt bröst – att detta inte betyder att JAG vill att den bilden ska bli verklighet, eller att den bilden överhuvudtaget KAN BLI verklighet – därför stoppar jag mig själv, och jag skapar här som min kropp – en och jämlik

Advertisements