Dag 51: Mobbad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig obekväm, och rädd när jag ser att en annan, hackar på, eller sätter sig över en annan genom att visa sig själv ”på styva linan” – och inom detta känna det som om jag ”måste göra någonting” – ”måste rädda” den personen som blir hackad på – istället för att se, inse och förstå att de reaktioner jag upplever i förhållande till att bli ”hackad på” är minnen från min skoltid, där jag upplevde mig själv osäker och utanför – och där jag kände mig själv ”hackad på” – och att jag genom att försöka rädda undan andra från samma upplevelser försöker korrigera och rätta till min upplevelse av mig själv i skolan – istället för att se, inse och förstå – att det finns inget att rätta till, utan det jag måste göra är att förlåta, och släppa taget om dessa minnen av mig själv i skolan såsom att vara underlägsen, och hackad på

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva mig själv mobbad, och förnedrad i skolan, och känna det som om jag var utanför de ”riktiga, och cool kompisgängen” – och inom mig själv önska och vilja att jag kan gå tillbaka till den tiden, och leva ut mitt liv i egenskapen av att vara ”cool och häftig” – och därmed försöka ändra på min upplevelse, och mina minnen av mig själv såsom att vara mobbad, utanför och underlägsen – istället för att se, inse och förstå – att det faktum att jag upplevde mig själv såsom mobbad, utanför och underlägsen i skolan har inget att göra med själva skolan, eller människorna som jag gick i skolan med – utan det har allt att göra med mig själv – och i och med detta så inser jag att var jag som skapade min upplevelse av mig själv såsom att känna mig mobbad, underlägsen och utanför – och att det är således jag som har förmågan att släppa denna upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som om jag är underlägsen ”coola killar” – såsom killar som är stora, och har självförtroende, och som inte drar sig för att trycka ner andra, för att höja sin egen självinbillade status – istället för att se, inse och förstå – att det jag fruktar är att känna mig själv nedtryckt, och förnedrad – och jag inser, ser och förstår att det är alltså en upplevelse av mig själv som jag fruktar och inte de faktiska ”coola killarna” – därför ser jag att det enda sättet att sluta frukta, och leva ångest inför att uppleva mig själv såsom nedtryckt, och förnedrad, är att göra förlåtelse, och släppa taget om min idé om vad som är coolt, om vad som är acceptabelt, och vem jag borde vara för att kunna acceptera mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka höja mitt självförtroende genom att bli bäst på saker, och genom att bli erkänd såsom att vara speciell, unik, och i jämförelse med andra, bättre – och göra detta genom att lära mig själv vissa färdigheter, genom att försöka göra mig själv snygg genom träning, genom att lära mig själv spela gitarr – och på så sätt försöka blåsa upp mitt egenvärde av mig själv för att andra ska se mig som värd någonting, och inte hacka på mig – istället för att se, inse och förstå att jag inte kan bygga upp något riktigt självförtroende på det sättet, eftersom ett sådant självförtroende kommer försvinna så snart jag inte är sedd av andra såsom att vara bäst – därför tillåter och accepterar jag mig själv att leva och stå som självförtroende här, för och som mig själv – och göra detta genom att inte tillåta och acceptera mig själv att isolera och hålla mig själv tillbaka i ångest, nervositet, rädsla och fruktan – utan istället uttrycka mig själv, och utforska mig själv i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka hitta stabilitet inom mig själv genom att få andra att tycka om mig, och se upp till mig, och vara avundsjuka på mig – och få andra att se mig, och det sättet jag lever på såsom att vara speciellt, unikt, och bättre än hur andra lever – istället för att se, inse och förstå – att jag inte kan ge mig själv självförtroende, och självacceptans genom att manipulera andra att känna på ett visst sätt om mig, eftersom sådant självacceptans, och sådant självförtroende kommer i slutändan att gå om intet – därför slutar jag jaga efter andras erkännande, och jag tillåter och accepterar mig själv att istället lära känna mig själv, och leva i min värld för och som mig själv, och inte för andra – jag slutar att jaga efter att få ge mig själv en identitet genom att andra ska reagera på mig på ett visst sätt – och jag lär istället känna mig själv såsom vem jag är, som min riktiga identitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jag efter andras erkännande, och bekräftelse, i rädslan för att bli utfryst, utmobbad, och hamna utanför, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att skita i vad andra tycker, och att skita i vad andra känner, och se, inse och förstå att om jag lever för andra – så lever jag faktiskt inte, utan jag är en död zombie som bara existerar för att inte hamna utanför en viss grupp – i tron att jag inte klarar av stå själv, och att jag inte är lika värdefull själv – därför stoppar jag mig själv, och jag tillåter och accepterar mig själv att lära känna mig själv – och gå denna process utan att försöka bli bekräftad och erkänd av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda min kropp, och mitt utseende, för att få erkännande och bekräftelse av andra, och genom att försöka få andra att se mig som charmerande, snygg, och söt, att skapa en upplevelse av värde inom mig själv – istället för att se, inse och förstå att den upplevelse av värde inom mig själv är värdelös, eftersom den är fullständigt beroende av vad andra tänker, och tycker – och jag därmed är en slav till andra för att jag ska vara nöjd med mig själv – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att skita i vad andra tycker om mig, att skita i om andra tycker jag är snygg, ful, charmerande, eller söt – och istället bara uttrycka mig själv här – och ge mig själv värde här – oavsett vad andra tycker om mig – och leva detta värdet som mig själv genom att jag inte tillåter och accepterar mig själv att kompromissa, och hålla mig själv tillbaka från att uttrycka mig själv, och medverka, och interagera med andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli någonting i andras ögon, för att jag ska känna det som om ”jag är någonting” – och tro att om jag inte är någonting i andras ögon, om andra inte har en viss reaktion eller upplevelse i förhållande till min personlighet, eller min kropp, att tro att jag då är värdelös – istället för att se, inse och förstå – att jag definierat värde i förhållande till vilka slags upplevelser och reaktioner jag har inom mig, och att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva värde som ett uttryck av och som mig själv, såsom ett praktiskt och fysiskt uttryck av och som mig själv – varigenom jag inte är beroende av en känsla, en upplevelse, eller att bli sedd av en annan på ett visst sätt för att jag ska leva och uttrycka mig själv såsom egenvärde här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att andra människor kan hacka på mig, och kan säga någonting sårande till mig, istället för att se, inse och förstå – att om jag reagerar på en annans ord genom att känna mig sårad, eller attackerad – att det är jag som skapar denna upplevelse inom och som mig själv, och att det inte har någonting att göra med vad andra säger eller gör – därför slutar jag att frukta att bli hackad på, eller att någonting säger någonting sårande till mig – för jag inser att jag faktiskt fruktar mig själv, och jag inser att det är korkat att frukta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att fråga mig själv vem jag är, och vad jag tycker om, och vad jag vill göra i denna verklighet, att leva, uttrycka, och ta beslut utifrån att få andra att se mig som acceptabel, och tycka om mig – och göra saker för att tillfredställa andra människor – i tron att jag inte har ett tillräckligt värde som mig själv, om jag inte skulle hänge mitt liv åt att tillfredställa andra, utan istället leva för mig själv – och i och med detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att leva för mig själv, i rädslan att andra människor då skulle glömma bort mig, och inte längre tycka om mig, och att jag därmed skulle bli helt ensam i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva för att få bli erkänd, och sedd av andra människor, i tron att jag inte kan erkänna, eller se mig själv – i tron att jag själv är mindre värd än om jag har andra människor runtomkring mig som säger att de ser mig, att de känner mig, och att de tycker om mig – och genom detta förlåter jag mig själv för att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva ”jag tycker om dig” som mig själv, och för mig själv – genom att sluta missbruka mig själv, genom att sluta söka efter att ett erkännande ska komma utifrån – och att jag istället ger mig själv det erkännande jag väntat på så länge

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att det spelar ingen roll vad jag gör, utan det viktiga är vem jag är i vad jag gör, och därför är det viktigt att jag etablerar principer, och riktningar för mig själv, och jag skriver med mig själv, och frågar mig själv varför jag gör saker, och hur jag kan ändra utgångspunkten i de sakerna jag gör, från att vara för andra, till att vara för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fast i förhållanden med andra människor, genom att jag definierar mig själv i förhållande till andra människor, istället för att jag lever här, och istället för att definiera mig själv i förhållande till andra, att jag istället sluta tänka, sluta projicera, och slutar att jämföra mig själv med andra, och ta vad andra säger, och tycker personligt – och jag istället tillåter och accepterar mig själv att lära känna mig själv på riktigt, och att jag sedan lever denna kännedom om vem och vad jag är i min värld

Jag åtar mig själv att sluta söka efter andras erkännande och bekräftelse genom att varje gång ett sådant sug kommer upp inom mig, varje gång en tanke kommer upp inom mig som är av en sådan natur, att jag genast stoppar mig själv, tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit till denna fysiska verklighet, och istället lever för mig

Jag åtar mig själv att inte ta beslut för att få andra att tycka om mig, och acceptera mig – och jag åtar mig själv att istället tycka om mig själv, och acceptera mig själv – genom att jag inte tillåter och acceptera mig själv att fördöma mig själv, att tänka att jag är värdelös, och ett misslyckande, utan att jag istället driver mig själv till att verkligen leva

Jag åtar mig själv att upptäcka mig själv såsom vem jag är utan rädsla, och ångest – såsom vem jag är om jag varit helt själv på jorden

Advertisements