Dag 52: Att Skratta Obekvämt

Idag träffade jag en gammal vän, och en primär upplevelse inom mig själv var nervositet, och ångest – en upplevelse som jag märker kommer upp inom mig ofta med människor jag har ett förhållandevis långvarigt förhållande med, och som efter ett tag kommer tillbaka in i mitt liv efter en tids bortavaro.

Frågan är varför jag blir så nervös, och upplever mig själv ångestfylld; det enkla svaret är att jag vill vara omtyckt, och älskad, och jag vill göra ett intryck på andra såsom att vara charmerande, socialt effektiv, och ha en ”rolig personlighet”. Jag märker inom mig i dessa ögonblick att tankar kommer upp inom mig där jag fruktar att min presentation av mig själv ska få en annan att känna sig själv obekväm inom sig själv, eller ska se mig som ”onormalt sällskap”; så det begär inom mig som skapar denna ångest och nervositet är definitivt en önskan om att få bli accepterad, och omfamnad.

Vad är det då jag inte gett till mig själv? Jo, det är just självacceptans, och självkärlek. För om jag står och lever som dessa orden finns det naturligtvis ingen fruktan för att andra inte ska acceptera mig eller tycka om mitt sällskap, eftersom jag är fullständigt nöjd, och tillfreds med mitt eget sällskap, och jag behöver inte bli accepterad av en annan eftersom jag accepterar mig själv.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vara ett trevligt sällskap för andra, i en önskan av att få bli accepterad av andra, och sedd av andra såsom att vara trevlig, och omtyckt – och i detta kompromissa mig själv, eftersom jag gör mig själv till för att få andra att acceptera och tycka om mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att tycka om mig själv, och acceptera mig själv – och stå ovillkorligt som denna punkt inom mig, och därmed inte söka efter den utanför mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli accepterad, omtyckt, och älskad utanför mig själv – och kompromissa med mig själv, och gå igenom helvete inom mig själv, bara för att få känna mig själv accepterad av en annan – istället för att se, inse och förstå – att jag behöver inte gå igenom all denna skiten – eftersom som jag kan ge acceptans, kärlek, och närhet till mig själv – jag kan vara det för mig själv som jag söker hos andra – därför stoppar jag mig själv, och jag slutar att söka – och jag står istället upp här i varje ögonblick – och andas effektivt och stoppar mig själv från att söka efter mig själv utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara trygg i mig själv, och säga, och göra saker som får andra människor att ogilla mig, och tycka att jag är ohövlig, eller att jag inte har ett tillräckligt nära förhållande med dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i rädsla, ångest och nervositet inför att bli illa omtyckt, och ogillad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att fråga vad människor heter som jag redan har träffat, i rädslan att de ska känna sig sårade, och tycka att jag borde komma ihåg vad det är de heter – istället för att tillåta och acceptera mig själv att skita i vad andra tycker, och istället uttrycka mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att andra ska uppleva mig som ohövlig, och inte se mig som sin vän – och i och med detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa och hålla mig själv tillbaka nära människor i rädslan för att de inte ska se mig som sin vän – istället för att jag tillåter mig själv att uttrycka mig själv här, ha roligt – och inte ta allting så jäkla seriöst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa stabilitet inom mig själv genom att göra alla människor i min värld till mina vänner, som tycker om mig – istället för att se, inse och förstå att en sådan stabilitet är inte riktig – utan endast påhittad stabilitet – och att riktig stabilitet är att stå stabil, och tyst inom mig själv oavsett vad andra tycker, eller inte tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inbilla inom mig själv att andra tycker bra om mig, och att andra gillar att vara runtomkring mig, och i denna fantasi, och inbillningen känna mig bra inom mig själv – istället för att se, inse och förstå – att detta är den positiva polariteten på min tendens att kompromissa mig själv för att bli älskad och omtyckt av andra – och därför slutar jag att medverka i, och definiera mig själv i enlighet med denna positiva känsla, och jag inser, ser och förstår att denna positiva känsla rent faktiskt är slaveri

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli accepterad, älskad, och omtyckt – och tro att jag lyckats, och kommit någon vart, när jag tror mig själv vara älskad, omtyckt och accepterad av andra – istället för att se, inse och förstå att den enda som verkligen kan älska, acceptera och tycka om mig själv är mig själv – endast då är det på riktigt – om jag måste ha det från andra är det inte jag, och då är jag en slav till andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att behovet av att få vara populär för andra är slaveri, om jag är populär, och definierar mig själv i enlighet med denna popularitet är jag en slav, eftersom jag är beroende av att andra ger till mig sin uppmärksamhet för att jag ska känna mig värd någonting – därför slutar jag att söka efter att få bli någonting för andra, och jag tillåter och accepterar istället mig själv att bli någonting för mig själv, och att vara någonting för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag ensam är för värdelös för att vara värd någonting, och tro att det enda riktiga värdet som finns, den enda riktiga mening som finns är när jag får uppmärksamhet av andra, är när jag blir sedd och omtyckt av andra – istället för att se, inse och förstå att detta är fel – och jag inser, ser och förstår att den enda anledningen till att jag tror detta är för att jag aldrig någonsin sett en människa i min närhet leva självvärde som sig själv – men jag inser, ser och förstår att jag kan skapa mig själv som självvärde helt och fullt ut – och därför gör jag det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli sedd, och definierad av andra människor såsom att vara trevlig, eftersom jag känner mig tryggare, och säkrare när människor definierar mig som trevlig – i tron att om människor tycker jag är otrevlig, måste detta betyda att det är något fel på mig – eftersom tydligen har majoriteten, och vad andra tycker alltid högre prioritet än mig själv, och är alltid viktigare att se till och begrunda än min upplevelse av mig själv här – men jag inser att detta är en lögn – och att majoriteten inte alltid vet vad de snackar om – och att vad andra känner om mig inte handlar om mig – och därför slutar jag oroa mig själv för vad andra tycker, eftersom jag inser, ser och förstår att det i slutändan aldrig är om mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva mod, genom att gå igenom min rädsla, och ångest inför att bli illa omtyckt, bortschasad, och hunsad av andra – utan istället leva självkompromiss, och vänta med att stoppa min rädsla, vänta med att förändra mig själv, i hoppet om att jag ska förändras någon dag – istället för att inse, se och förstå att jag måste ta steget – och jag måste stå upp inom mig själv och faktiskt leva mod – och jag inser, ser och förstår att ingen annan kommer gör det för mig och till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att stå själv inom och som mig själv utan att definiera, och relatera mig själv i förhållande till andra – i fruktan att om jag står inom mig själv här, att jag då inte kommer att veta om jag är rätt, eller om jag är fel – eftersom det inte finns någonting att jämföra mig själv med – istället för att se, inse och förstå – att denna rädslan är löjlig – för om jag står här kommer jag i varje andetag kunna avgöra vilken som är den bästa riktningen för mig att leva – och det kommer inte finnas något fel, eller rätt – utan endast vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att det finns ett socialt korrekt sätt att leva på som jag måste leva upp till – och tänka och tro att detta socialt korrekta sätt är någonting jag uppnår genom att andra ser mig som trevlig, och tycker om mig – istället för att se, inse och förstå att det finns ingenting sådant som ”socialt korrekt” – ”socialt korrekt” är en idé och tankeskapelse – som enbart existerar i mitt huvud, och här rent fysiskt finns ingenting sådant som korrekt, eller inkorrekt – därför stoppar jag mig själv från att begränsa mig själv till en idé och tankeskapelse inom mig själv av vad som är socialt korrekt och jag för mig själv tillbaka till andetaget, och lever här – står upp här – och uttrycker mig själv här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka om mig själv att jag har dåligt självförtroende, och använda detta som ett sätt för mig själv att rättfärdiga varför jag inte ändrar min upplevelse av mig själv runt människor från ångest, och nervositet, till stabilitet och självsäkerhet här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse att vetskapen om mig själv såsom att ha dåligt självförtroende är rent faktiskt självmanipulation, vari jag manipulerar mig själv att inte behöva ändra mig själv, och inte behöva ta ansvar för mig själv – eftersom jag tydligen är för svag, och helt enkelt inte tillräckligt stark – istället för att se, inse och förstå att om jag beslutar mig för att ändra mig själv – då kommer jag också ändra på mig själv – därför finns det ingen ursäkt att inte ändra på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ursäkta min rädsla inför att människor ska bli arga på mig, och ogilla mig, genom att tänka att – denna rädsla skyddar mig, och att denna världen faktiskt är farlig, och därför är det bra att vara vaksam, och nervös, eftersom det kan rädda mig från en obehaglig situation – istället för att se, inse och förstå att denna rädsla inte ger mig någonting utan håller mig bara kvarhållen i en begränsad personlighet av att vara nervös inför vad andra tycker och känner om mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara i min kropp, och låta mig själv vila i min kropp, vara avslappnad i mina kropp, andas lugnt och effektivt – och inte tillåta och acceptera mig själv att stressa upp mig själv, och min kropp börja jaga efter något annat, någonting mer, någonting bättre – utan istället står jag upp här inom och som mig själv och lever i min kropp, lever genom att andas luft in min kropp, och andas luft ut – och jag tillåter och accepterar mig själv att bli en fysisk varelse på alla sätt och vis

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte säga fuck-you till tankelandet uppe i mitt huvud, och inse, se och förstå, att inget gott någonsin har kommit från att tänka, och använda mina känslor, och emotioner för att ta riktning, och beslut i min värld – därför slutar jag att använda mig av dessa saker inom mig själv och jag står istället upp här i och som min kropp – och dirigerar mig själv enligt sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inte kompromissa mig själv, utan leva självacceptans, och självvärde och inte jaga det utanför mig själv

Jag åtar mig själv att inte leva, och existera utifrån idéer om vad som är socialt korrekt, och vad som är socialt inkorrekt, utan jag uttrycker mig själv här – utan några tankar om vad som är rätt och fel

Jag åtar mig själv att inte längre bli nervös, och känna ångest inför människor i min värld, utan när jag träffar människor, att jag andas, tar det lugnt och att jag slappnar av

Jag åtar mig själv att slappna av och lära känna mig själv som min kropp, och verkligen vara här med min kropp och inte mitt huvud och stressa runt däruppe och tänka över hur jag ska vara, eller inte ska vara

Advertisements