Dag 57: Omdefiniera Ord I

Idag ska jag titta närmare på attraktion, vad/vem jag är attraherad till och varför jag är attraherad av just dem/det. Jag föreslår att du läser denna blogg för ett perspektiv, och för att få förståelse om hur vi skapar upplevelsen av att vara attraherade mot någon, eller någonting.

Vad som står klart är att upplevelsen av att vara attraherad i princip är mitt sökande efter positiv energi, och att känna mig ”uppladdad” vilket symboliseras inom mig själv såsom ett begär efter sex. Detta begär är riktat och upplevs gentemot specifika människor, och anledningen till detta är att dessa människor lever, och uttrycker något ord uttryck på ett mer effektivt, och bättre sätt än vad jag gör. Som ett exempel: om jag är attraherad av en kvinna som uttrycker sig själv väldigt obehindrat, och bekvämt, betyder detta att dessa egenskaper är sådana som jag inte har gett mig själv, utan istället saknar, och därför letar och försöker att uppnå utifrån.

Om jag så tittar på vilka egenskaper i kvinnor som får mig att uppleva denna känsla av attraktion så är det självförtroende, och förmågan att uttrycka sig själv fritt. Det är dessa två karaktärsegenskaper som jag oftast reagerar på och tänker ”men oj vad hon är unik!” – ”hon är verkligen speciell!” – istället för att förstå att det jag ser är faktiskt mig själv; fast förstås en del av mig själv som jag ännu inte rent praktiskt utvecklat och levt.

Frågan är då, hur lever jag rent praktiskt självförtroende, och frihet att utrycka sig själv? Först och främst är det läge att omdefiniera orden och hitta deras faktiska betydelse. Se denna bloggen för att förstå och lära dig hur du omdefinierar ord.

Självförtroende

Informationsinsamling

Nuvarande förståelse

Hittills har jag sett och definierat självförtroende i mitt liv såsom förmågan att gå med rak rygg in i de mest oberäkneliga situationer, där man kanske stöter på människor som absolut inte tycker om än; men man låter sig inte kuvas och man fortsätter att uttrycka sig själv som förut. Man låter sig helt enkelt inte känna sig underlägsen, och mindre än.

Ordbokens definition

Stark tilltro till den egna förmågan.

Hur ordet låter

Själv-för-troende

Själv-förtro

Skapande fasen

Kreativt skrivande

Att förtro betyder att lita på någon, och ge någon ett ansvar som man sedan förväntar sig att de ska uppfylla. Ordet innebär att man redan har ett visst förtroende för någon, och att man litar på att de ska göra det som de verkligen säger. Men i grund och botten innebär förtro, att man ger någon ett ansvar. Om vi då tittar på självförtroende – går det att se orden själv och förtro hopsatta till ett ord, vilket innebär att självförtroende är när man förtror någonting till sig själv; man tar ansvar över sig själv.

Att leva självförtroende är alltså förmågan att ge en själv ansvar för ens liv, där man inte längre hoppas på att saker och ting ska hända, eller där andra ska göra saker och ting åt en, utan man tar tag i det som måste göras, i de situationer man befinner sig i, med de människor man umgås, och man dirigerar sig själv; eftersom man inser, ser och förstår att det är enbart själv som är förtrodd med ansvaret att skapa och dirigera denna situation, och om inte själv gör någonting, då händer inte heller någonting.

Här passar också ordbokens definition in, att man har en ”stark tilltro till den egna förmågan” innebär att man litar till sig själv, och skapar saker och ting själv utan att vänta, hoppas, eller önska – man tar helt enkelt för sig.

Slutlig definition

Förmågan att ta ansvar för vad man vill ska hända i sitt liv, och hur man vill att det ska hända, och se till så att detta händer.

Kontrollfrågor

Representerar min definition det ordet verkligen betyder?

Ja

Är min definition fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid denna definition in i evighet?

Ja

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för mig själv i mitt liv, och sluta hoppas, eller vänta på att saker och ting ska hända, eller förändras i mitt liv utan att jag gör någonting – jag inser, ser och förstår att jag måste agera, jag måste leva, jag måste styra, jag måste ta beslut för att saker och ting ska hända

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att jag tar beslut, jag dirigerar mig själv, jag styr, och lever – att istället vilja att andra ska leva för mig, och säga till mig vad jag ska göra i mitt liv, hur jag ska göra det – och när jag ska göra det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att erkänna att jag har full kontroll mitt liv, att allt hänger på mig och hur jag lever, och att det inte finns någon som rent faktiskt har makt över mig – i rädslan för att jag då kommer att ta beslut som är dålig, som är korkade, och som kommer försätta mig i en situation där jag inte äger, eller ha möjlighet att styra mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tycka att jag är inkapabel att leva, styra, och fatta beslut i mitt liv, och tänka att jag inte är tillräckligt mogen, utbildad, eller stark inom och som mig själv – och istället för att lära mig att leva självförtroende, att istället hoppas att allt löser sig, hoppas att saker och ting kommer gå såsom jag vill, och att allt ska bli bra tillslut – istället för att se, inse och förstå att det är fullständigt psykotiskt att hoppas på någonting ska hända, när jag inte gör någonting för att det ska hända; jag inser, ser och förstår att jag måste agera – jag måste styra mitt liv – jag måste stå som ansvarig inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta med att styra, och dirigera mitt liv, i hoppet om att jag inte ska behöva göra det, och att saker och ting ska bra i slutändan, utan att jag behöver göra någonting för att de ska gå bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se och definiera mig själv alldeles för svag för att ha fullt ansvar, full kontroll, och full makt i mitt liv, och tänka att det är någonting jag inte kan leva, och stå som – och att jag istället får vänta med att leva dessa orden tills jag blivit äldre – istället för att se, inse och förstå att jag kommer att få vänta i en evighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå upp inom och som mig själv och inse, se och förstå att om jag vill att någonting ska hända i min värld, om jag t ex vill träffa nya människor, om jag vill utöka mina kontakter, vad som helst – så måste jag se till att det händer, eftersom ingen annan kommer, eller kan göra det för mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förtro mig själv med ansvaret för mitt eget liv, och inse, se och förstå att det är roligt att ha fullt ansvar för mitt liv, det är roligt att sluta vänta och istället börja skapa, styra, och dirigera, och det är roligt att sluta hoppas och istället skapa det jag vill ska bli en verklighet

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att hoppet alltid bedrar, att känslan av att ”jag kan göra det imorgon istället” – och ”det kommer alltid nya tillfällen” – inte är riktig, och sann – eftersom imorgon kommer inte erbjuda samma tillfälle, och det kommer inte komma hur många möjligheter som helst – därför måste jag disciplinera mig själv till att ta de möjligheter som öppnar sig här – och sluta vänta, hoppas och önska att mitt liv ska levas av sig självt

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att om jag har någonting jag skulle vilja göra, att det ända sättet att verkligen göra detta, är att faktiskt och rent fysiskt göra det – det finns inget annat sätt – och alla tankar i mig som säger att det finns ett annat sätt är enbart ursäkter och rättfärdiganden för att jag inte ska stå upp inom och som mig själv och ändra mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ändra mig själv till att ta ansvar över alla delar av mitt liv, och inte längre förskjuta mitt ansvar gentemot mig själv, och min makt över och som mig själv på andra människor, genom att tänka och tro att jag är för svag, jag är för underlägsen, och jag är för dålig – jag inser att detta bara är ursäkter och rättfärdiganden för att jag inte ska ändra på mig själv, trycka mig själv igenom min rädsla och ångest, och faktiskt skapa mig själv här såsom liv – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat att känna, och tänka mig själv såsom att vara underlägsen, sämre än, mindre värd än vad andra är – och använda denna upplevelse av mig själv såsom en ursäkt, och ett rättfärdigande till varför jag inte ska stå upp inom och som mig själv som självförtroende, och förtro mig själv med ansvaret över mitt eget liv, och över mig själv

Jag åtar mig själv att ta ansvar över mig själv och mitt liv, och ta saker och ting i egna händer, och agera – när det är någonting jag vill skapa, uttrycka, eller manifestera här

Jag åtar mig själv att sluta vänta, sluta hoppas, och sluta önska och istället agera, och skapa här, vad jag vill se manifesteras här

Jag åtar mig själv att ta beslut, och vara självständig i mina beslut, och inse, se och förstå att det inte handlar om vad andra tycker, eller känner – utan mitt liv handlar om mig själv, såsom vad jag ska acceptera och tillåta av mig själv och vad jag inte ska acceptera och tillåta av mig själv

Jag åtar mig själv att förtro mig själv till min egen förmåga – genom att inse att jag är inte svag, jag är inte underlägsen, eller sämre än – och att det är upp till mig att skapa, formulera, och dirigera mig själv och min verklighet i den riktning jag vill att den/vi ska gå

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att ingenting någonsin händer genom att vänta, hoppas, önska, och drömma – utan att jag måste rent faktiskt skapa för att saker och ting ska hända

Imorgon kommer jag att omdefiniera ordet, eller meningen, frihet att uttrycka själv.

Advertisements