Dag 62: Att Bli Någonting Mer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på saker och ting jag ska göra, och existera i rädsla och ångest att jag inte kommer hinna med att göra det jag tänker på – istället för att helt enkelt se vad som behövs göras i detta ögonblick, och göra det jag hinner med – och om det är saker jag inte hinner med att göra, att helt enkelt inte göra dem

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att jag inte kan hinna med att göra mer saker, än vad jag hinner med att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på min framtid, och stressa upp mig själv inom mig själv – eftersom jag tänker på hur mycket saker jag måste göra, och hur många ansvar jag har att ta hand om, och i detta stressa upp mig själv och uppleva mig själv jagad – istället för att vara här i varje ögonblick och sluta jaga ett annat ögonblick som inte är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga en upplevelse av mer, att jaga en ”mig själv” som är mer än vad jag är här – och när jag rör mig och uttrycker mig själv här – att ha framför näthinnan en ide av att jag rör mig mot någonting mer – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att bli mer här – genom att vara här helt och fullt i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag kommer bli någonting mer i framtiden, och inom själv stressa, och vara rädd för att jag inte kommer bli någonting mer i framtiden utan bara vara samma, istället för att se, inse och förstå att det finns inget ”mer” att uppnå – det finns inget högre, och bättre, och viktigare att uppnå längre fram i tiden – och min upplevelse av mig själv kommer inte att bli någonting bättre än vad jag tillåter och accepterar av mig själv här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som ett begär av att få göra, och vara någonting mer – och tänka att jag måste uppnå någonting mer med mig själv, och mitt liv – i tron att jag inte är tillräcklig, och om jag inte konstant känner att jag blir mer, och får mer energi – att tro, och tänka att någonting då måste vara fel – och att jag måste ha ett sorts problem inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag har ett osynligt problem med mig själv som jag inte vet hur jag ska hantera, och tänka att det finns saker om mig som jag vet, och som jag inte har kontroll över – och i denna tanken därför ge upp och säga att jag inte är tillräckligt effektiv, och stark för att leva självuppriktighet här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv och vara rädd för att jag missar mer av mig själv, för att jag missar en framtid där jag kan uppleva mig själv såsom ”mer än” – och bättre än” – istället för att se, inse och förstå att det finns endast mig själv här, och att allt annat ”mer” är en idé och en energi upplevelse som inte är riktig utan en illusion

Jag åtar mig själv att leva här och inte försöka nå dit – och bli mer än – och bättre än

Jag åtar mig själv att leva i varje ögonblick och inte tänka på min framtid i mitt huvud, på vad jag ska, och inte ska göra, utan istället lever och uttrycker jag mig själv här

Jag åtar mig själv att åtar mig själv att inte frukta att jag kommer missa någonting i framtiden, utan jag inser att jag är här – och att allt som är jag är här – och att när jag är här – missar jag ingenting eftersom allt är och finns här såsom jag

Advertisements