Dag 64: Forcerings-Karaktären

Idag ska jag dissekera två punkter – 1) ”Jag vet inte vem jag är” och 2) “Jag gör musiken för dig!” – båda dessa punkter är baserade på en och samma vana, och mentala beteende – nämligen det beteendet att jag istället för att lära känna mig själv och vem jag är inom mig själv, att jag istället beger mig själv utåt, och försöker leta upp mig själv genom att jämföra människors respons gentemot hur jag uttrycker mig själv; konsekvensen av detta bli naturligtvis självkompromiss, eftersom jag skapar och formar mig själv helt utifrån vad andra tycker, känner och upplever, eller säger till mig.

Vad jag sätt som en lösning på detta är att jag sätter mig ner och skriver innan jag agerar på punkter, och att jag verkligen undersöker för mig själv genom att skriva, vart någonstans jag står inom mig själv i förhållande till en viss punkt. Och detsamma gäller för min musik, och här ska jag när jag gör musik fråga mig själv om ”detta verkligen är musik som jag vill göra, och uttrycka, och som jag tycker det är roligt att uttrycka – och som kommer/uppstår som ett uttryck av mig själv här, naturligt, eller om jag försöker forcera fram någonting som inte är jag” – man skulle kunna kalla detta beteende att forceringsbeteendet, för i grund och botten går beteendet ut på att jag uttrycker, och göra mig själv till något mer än vad jag är – jag försöker hoppa flera steg i förväg, eller så försöker jag uttrycka mig själv på ett sätt som jag tror är bra – men som inte är JAG.

Vad jag kan se då jag skriver om detta är att detta beteende indikerar en avsaknad inom mig själv av att leva självacceptans, och självkärlek, och att jag därigenom inte tillåter/har tillåtit mig själv att vara autentisk, och sårbar. När jag är autentisk och sårbar då uttrycker jag mig själv som JAG – och inte som någonting jag VILL vara – alltså skapar jag ingen falsk KARAKTÄR, och persona som jag gömmer mig bakom utan jag uttrycker mig själv naturligt, ledigt, och avkopplat.

1) Jag vet inte vem jag är, vet du? – karaktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska säga till mig vem jag är, och ge mig råd, och göra beslut åt mig – eftersom jag är för lat för att sätta mig ner och skriva ut mig själv, ge mig själv råd och riktning i mitt liv – och verkligen fråga mig själv – vem är jag?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att prata, och agera ut punkter i mitt liv som jag ännu inte är säker, och trygg inom – och i detta söka efter en annans bekräftelse, och försöka få en annan att säga att – ja men detta stämmer ju! Jamen visst du har rätt! Eftersom jag ännu inte är säker inom mig själv på vad det är jag säger eller gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv att skapa klarhet inom och som mig själv genom att skriva, innan jag agerar, och tar handling i min värld – så att jag på så vis är säker på vad det är jag gör, och hur det är jag gör det – och att jag är säker på mig själv inom mig själv, eftersom jag har suttit och skrivit ner punkten för mig själv och vet exakt vad det är jag gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att integritet, och autenticitet, är någonting som jag utvecklar genom att skriva, och i mina skriverier, undersöka och ifrågasätta mig själv, mina värderingar, hur jag lever, och hur denna världen fungerar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att följa efter mina tankar, och tänka ihop en riktning som jag ska följa, och leva i mitt huvud, istället för att inse, se och förstå – att jag kan inte lita på de beslut jag tar i mitt huvud, eftersom jag inte kan se alla olika punkter som jag måste ta i beaktande vid ett beslut, och att jag dessutom inte kan se MIG SJÄLV såsom huruvida jag har en upplevelse mot punkten som jag tänker om, och gentemot beslutet som jag vill göra – därför disciplinerar jag mig själv till att göra det till en vana att sätta mig ner och skriva om alla punkter i min värld som jag vill dirigera, och ta ett beslut inom – så att jag är fullständigt trygg i mig själv, och säker i min riktning och applikation av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att andra vet bättre än jag, och att det därför är av vikt att jag söker mig utåt, och frågar andra människor, och försöker få genmäle i vad jag tänker och upplever inom mig själv – istället för att inse, se och förstå – att jag genom att sätta mig ner och skriva ut punkten kan skapa klarhet för mig själv i mitt beslut – och sedan kan jag rådfråga en annan, utifrån en utgångspunkt av att bli mer effektiv i min klarhet, och i mitt beslut – men inte utifrån att söka stöd och genmäle eftersom jag känner mig själv osäker och rädd inför hur jag ska leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att agera förhastat, och för snabbt, innan jag hunnit hitta mig själv i mitt beslut, och se vad den bästa möjliga handlingen är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa konsekvenser i min verklighet, eftersom jag inte är klar, och utan reaktioner inom mig själv i förhållande till beslut som jag tar och lever i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lita på tankarna som kommer upp inom och tro att de är jag, och att de är tillitsfulla manifestationer, eftersom de kommer upp hela tiden, och är i mitt huvud nästan konstant – istället för att se, inse och förstå – att denna världen såsom den ser ut är ett bevis på att de tankarna som kommer upp i mitt huvud inte är något jag kan lita på – och att ta beslut utifrån dessa tankarna kommer skapa separation i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att utveckla självförtroende, och självtillit genom att varje dag skriva, och applicera självförlåtelse, att istället tro att ”jag är klar” och sedan tro att alla mina tankar som kommer upp i mitt huvud stämmer, och att de är korrekta avbildningar av verkligheten – istället för att se, inse och förstå – att så länge jag har en enda tanke som kommer upp i mitt huvud så är jag inte klar – och jag kan inte lita på dessa tankarna de minsta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara disciplinerad med mig själv i att stoppa mig själv varje gång en tanke kommer upp inom mig själv, och inte agera och leva utifrån denna tanken – utan istället ta och skriva om denna tanken, och se vem jag är i förhållande till denna tanken – och sedan i mina skriverier ta ett beslut i förhållande till hur jag ska dirigera mig själv i min värld, som tar alla parter i beaktande, och som är objektivt och inte förpestat med självintresse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för upptäcka mig själv genom att skriva, och applicera självförlåtelse, att istället vilja att andra ska säga till mig vem jag är, och hur jag är – så att jag inte ska behöva lägga ner den kraften, och energin, som behövs för att jag ska kunna lära känna mig själv på riktigt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa mig själv fri från beroende gentemot andra människor, och stå ansvarig inom mig själv helt och fullt ut, och leva detta ansvar gentemot mig själv, genom att göra mig själv stabil, och effektiv i alla de beslut jag tar och lever i min verklighet – eftersom jag har undersökt dessa punkter för mig själv i mina skriverier, och sett vad som är den mest effektiva handlingen/riktingen att leva

Jag åtar mig själv att inte uppskjuta mina skriverier, och inte ta förhastade beslut utan att ha skrivit om dessa beslut i förväg, och inte agera på mina tankar – utan då jag har tankar och upplevelser inom mig – att ”spara dessa” – tills då jag har tid att sätta mig ner och skriva ut dem och se vem jag är i förhållande till dessa upplevelser/tankar

Jag åtar mig själv att inte vara lat, och söka efter mig själv i andra människor – utan istället genom mina skriverier, och genom självförlåtelse, upptäcka mig själv, utveckla mig själv, och lära känna mig själv – så att jag på så sätt aldrig behöver fråga någon annan vem jag är, eftersom jag vet fullt ut vem jag är

Jag åtar mig själv att inte söka medhåll hos andra människor, utan istället skriva ut de punkter jag möter inom mig, och komma till klarhet inom mig själv, innan jag frågar andra vad de har för perspektiv på den punkten jag möter inom mig själv

2) Jag gör musiken för dig! – karaktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra musik för någon annan än mig själv, och genom detta kompromissa mig själv i mitt utövande av musik, och inte fråga mig själv om den låten, eller texten jag skriver verkligen är jag, och är autentisk – och är någonting som jag tycker, och ser är ett uttryck av mig själv – utan istället göra musik/texter som jag hoppas att andra ska uppskatta och tycka om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte fråga mig själv vem jag är inom min musik, och fråga mig själv när jag gör en låt, när jag komponerar en låt, när jag sätter mig ner och spelar – om jag verkligen uttrycker mig själv i musiken, eller om jag bara gör musiken för att få ett erkännande, och bli omtyckt av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra musiken som ett uttryck av och som mig själv i ögonblicket, och därav inte vara oroad, eller nervös för vad andra ska tycka om min musik – och om min musik är bra, eller dålig – eftersom jag vet att min musik är jag – ett uttryck av och som mig själv i ögonblicket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara autentisk och ärlig mot mig själv när jag gör min musik – och göra sådan musik som jag tycker om, som jag är passionerad för, och som jag känner är en musikstil, eller musiktyp som jag tycker om att utöva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra musik från utgångspunkt av att ”detta låter bra, så såhär måste jag göra musiken” – istället för att göra musiken från utgångspunkten av mig själv här såsom min kropp – där jag tar ett andetag, och där jag placerar min uppmärksamhet här på mig själv såsom min kropp, och att jag sedan uttrycker mig själv såsom hela min kropp här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte uttrycka mig själv såsom hela min kropp här när jag gör musik, utan istället separera mig själv in i tankar, och känslor i mitt huvud – där jag definierar, och analyserar min musik såsom antingen bra, eller dålig – i förhållande till vad jag tror att andra ska tycka om min musik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att mitt sätt att uttrycka mig själv på inom och som musik är fel, och dåligt – och att jag måste tänka när jag gör musik för att det ska låta ”rätt” – istället för att se, inse och förstå att det finns inget rätt eller fel, bra eller dåligt – utan dessa är definitioner/idéer som sprungit ur ett samhälle som inte förstår vad det innebär att uttrycka sig själv ovillkorligt, och utan begränsningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att all kunskap om rätt och fel begränsar i mig uttryck av mig själv – och härigenom förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv tro att min kunskap om rätt och fel är korrekt, och faktiskt ”finns på riktigt” – istället för att se, inse och förstå att min kunskap om rätt och fel är lika ”riktig” som jag tillåter och accepterar den att vara, eftersom det är jag som tänker dessa tankar, och har integrerat denna kunskapen inom mig själv om rätt och fel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta det uttryck av och som mig själv jag upptäckt i musiken, såsom att vara spontan, och i full självtillit – utan någon rädsla, ångest och nervositet – och applicera detta uttrycket av mig själv i hela i min värld, och i hela min verklighet – och alltså tillåta och acceptera mig själv att lita på mig själv, och uttrycka mig själv utan skam, eller genans i varje ögonblick, oavsett vem jag är med, eller var jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta den glädjen jag upplever som mig själv inom och som musiken, och applicera denna glädjen av och som mig själv överallt i min värld, och alltså integrera denna glädjen såsom ett uttryck av mig själv i varje ögonblick – och inte begränsa denna glädjen som mig själv till att enbart vara i förhållande till musik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte uppleva glädje när jag uttrycker mig själv med min mänskliga fysiska kropp utan att göra musik – genom att tro, tänka, och tycka att jag är mer begränsad när jag gör rör mig själv utan musik, än när jag rör mig själv med musik

Jag åtar mig själv att uttrycka mig själv utan begränsningar och utan några tankar, upplevelser, och kunskap om rätt och fel när jag gör musik – utan istället uttrycka mig själv här i varje ögonblick – ovillkorligt och som hela min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att göra musik till ett uttryck av och som mig själv i enhet och jämlikhet – där den musik jag gör är jag – och inte ett försök av mig, att forcera mig själv till att bli någonting jag tror är bra, och korrekt

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att all kunskap om vad som är rätt och fel begränsar mig, och håller mig tillbaka – och att om jag uttrycker mig själv från en utgångspunkt av att jag ”kan göra fel” – att jag då kommer att uttrycka mig själv i fruktan, och ångest – istället för uttrycka mig själv här såsom min kropp, och inse att ingenting som jag uttrycker här som mig själv i ögonblicket kan vara fel – eftersom det är jag

Advertisements