Dag 70: Håller Du Inte Med Mig?!

När jag pratar med människor brukar jag ibland säga att ”jag tycker såhär” – alltså jag uttalar en viss ståndpunkt för någonting. Personen som jag kommunicerar med kan då antingen hålla med mig, eller inte hålla med mig – och en intressant upplevelse som jag lagt märke till inom mig själv är när personen inte håller med mig; när detta händer går jag in i en sorts fysisk/kroppslig spänning, och jag i min solarplexus känner jag rädsla komma upp. Och i princip i existerar jag i det ögonblicket såsom att känna mig och min åsikt vara personligt påhoppade.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna mig, och bli stel när jag hör att någon inte håller med mig – och känna det som att jag blir personligt attackerad, och påhoppad – och att jag måste hitta något sätt att försvara mig själv på och visa att det är jag som har ”mest rätt” och att min åsikt är den korrekta åsikten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en idé av mig själv såsom att ha en ”korrekt åsikt” – och tänka att jag är ”intelligent och vet mycket” – och i detta skapa karaktären att ”jag alltid har rätt” – och samtidigt inom mig skapa fruktan för att människor inte ska validera och se mig som denna karaktären genom att hålla med mig, och tycka/anse att mina åsikter och tankar är korrekta och stämmer överens med deras egna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla så fort någon inte håller med mig – eller så fort jag tror, antar, och känner att någon kritiserar mig, eller tycker att jag gör någonting på ett dåligt sätt – och att jag gjort misstag, och att jag kunde varit bättre i fråga om hur jag hanterade, eller uttryckte mig själv gällande en viss punkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag kommunicerar med människor, eller umgås med människor – existera i och som en fruktan att jag kommer bli kritiserad, eller avvisad för hur jag är, och för vad jag tycker i förhållande till någonting – och därför kompromissa, och förtrycka mig själv – där jag skapar mig själv på ett sådant sätt att jag hela tiden försöker vara mån om att få människor i min omgivning att må känslomässigt bra, och att ha en positiv känslomässig relation med mig – så att jag inte under några omständigheter behöver uppleva den negativa polariteten inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta ett värde på vad människor tycker om hur jag agerar, rör och uttrycker mig själv i denna världen – samt om vad jag tycker, och vad säger om saker och ting i denna världen – och alltså – existera i fruktan och ångest när jag tar beslut, och när jag pratar – att jag inte ska bli erkänd och validerad av människor runtomkring såsom att ha sagt någonting, eller gjort någonting som de håller med om och/eller tycker är bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv såsom sårbar, och öppen för att bli attackerad när jag är runtomkring människor – och tro att om en människa kritiserar mig, eller det jag gör – att det är själva orden, och de andra människor som skapar en upplevelse inom mig själv av att känna mig sårad; istället för att se, inse och förstå att det är jag som skapar upplevelsen inom mig själv, och att jag skapar denna upplevelse genom att medverka i sinnet, såsom att tänka – och skapa definitioner, och idéer i förhållande till ord, och i förhållande till mig själv – där jag helt missar mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort att det är jag som skapar mina upplevelser av och inom mig själv – och att jag således skapat idén att människors upplevelser av sig själva, och människors ord kan påverka mig, och kan styra mig – istället för att se, inse och förstå att denna idén egentligen enbart är en ursäkt för att jag inte ska ta ansvar för min inre verklighet inom mig själv, och rena, styra upp alla inre upplevelser och skapa mig själv inom mig själv till att vara effektiv – och tyst i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av andra människors samtycke, och erkännande av mig och vem jag är i ett ögonblick – i rädslan för konflikt, och i rädslan för att alla människor i min värld inte ska vara mina vänner, och se samt definiera mig inom sig själva i en positiv upplevelse av att känna sig själva upplyfta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli förknippad av människor med en positiv upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli glad, och känna mig upplyft och som om ”jag gjort en skillnad” – när människor ler och ser glada ut när jag pratar med dem, eller är hos dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt värde är beroende av att människor ska känna sig glada, och nöjda runt mig – och tro att om detta inte händer, att jag är ett misslyckande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för konflikter, rädd för att vara direkt och rakt på sak – i rädslan och ångesten att människor ska bli och uppleva sig själva negativa mot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att så fort någon människa i min närhet uttrycker kritik, eller ilska i förhållande till någonting jag gör – att genast känna mig själv påhoppad, ta det personligt, och uppleva mig själv i ångest, nervositet, och en emotionell upplevelse av att vara ledsen – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att fortsätta andas, och stå stabil här – och inse, se och förstå att ingenting kan påverka, och ha en effekt på mig om jag inte tillåter detta inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som värdelös – och skapa denna idén av mig själv som värdelös utifrån ett minne med mina föräldrar – där mina föräldrar pratade om hur jag inte var tillräckligt bra i skolan, och hur jag inte gjorde det jag skulle göra – och i det ögonblicket skapa idén att jag måste få andra människors erkännande för allt jag gör i min verklighet för att jag ska kunna vara stabil, och uppleva mig själv lugn – och kunna hantera, och leva i min verklighet effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fråga om råd, och hjälp från andra människor om saker och ting jag redan har full insikt om, och redan vet hur de fungerar – eller saker och ting som jag vet att jag lätt kan ta reda på hur de fungerar – enbart för att få erkännande, och erkännande av en annan människa – och bli sedd av en annan människa såsom att vara trevlig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera mig själv i förhållande till människor i en underlägsen och undergiven position, där jag låter andra styra och ställa över mig – i rädslan för att stå upp i min värld/verklighet som mig själv – i rädslan att detta kommer skapa konflikt, att människor inte kommer hålla med mig – och att människor kommer att fatta ogillande för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera/se och leva mig själv såsom underlägsen, och undergiven – och endast känna mig bekväm inom mig själv när jag får vara en annans slav, när jag får vara undergiven – och inte på något sätt stå upp och ha en egen mening om saker och ting, och ha en egen riktning i ögonblicket – där jag inte fruktar att ta konflikter om så behövs

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara konflikträdd, i rädslan för att bli ogillad av andra människor – och i rädslan för att andra människor inte längre ska tala med mig, eller bjuda in mig i deras vänskapsgrupper

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa, och manifestera stabilitet inom mig själv genom att göra min värld stabil – och försöka få människor att vara hela tiden konstanta och likadana mot mig – och försöka manifestera detta genom att aldrig gå in i konflikter med människor, och alltid se till att jag är omtyckt, och ansedd av andra såsom att vara vänlig, och anspråkslös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig i karaktären av att vara anspråkslös – och alltså aldrig göra några anspråk i min verklighet på hur jag vill att saker och ting ska vara – allt för undvika och försöka gömma mig själv från konflikter – istället för att se, inse och förstå – att denna världen är en konsekvens av att jag istället för att ha stått up i självuppriktighet och sagt vad jag tillåter och accepterar och vad jag inte tillåter och accepterar – har varit anspråkslös – och alltså alltid accepterat allt som kommit min väg, och inte gjort några anspråk

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se det som fult, och dåligt att fråga en annan människa om pengar – och uppleva pengar som någonting man inte får tala om, och som någonting man måste vara ärlig med, och visa att man inte riktigt bryr sig om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och skuld inför att ta betalt av någon – och känna och uppleva det som att jag hellre vill utföra min tjänster gratis, eftersom jag tydligen då hade varit en mer ”god” och ”barmhärtig” människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli uppfattad av andra som god, och barmhärtig – i rädslan för att andra människor ska ogilla mig, och att de istället för att se mig som snäll och vänlig – ska se mig som elak, och full av otyg – och bege sig in i en konflikt med mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera, och leva som karaktären ”snäll” som ett tillvägagångssätt att försvara mig själv mot konflikter, och skydda mig själv mot mina rädslor – så att jag aldrig behöver möta inom mig själv de emotionella system jag skapat i förhållande till konflikter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i förhållande till andra människor, se mig själv som den underlägsna, och den undergivna – och se mig själv såsom den som har minst respekt, och minst värde – och därför interagera med andra människor från en utgångspunkt av att vilja att andra människor ska erkänna mig, och ge mig värde – och se mig som en människa som de tycker – i tron att jag endast genom att få andra att tycka om mig, kan tycka om mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på min mamma, och min pappa – och utifrån att ha hört vad de sagt – skapa idén att det är dåligt att vara ensam, och att det är dåligt att inte ha en mängd vänner runtomkring konstant – och att meningen med att leva borde vara att skaffa ett så stort socialt skyddsnät som möjligt, med så många vänner och bekanta som det bara går

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att programmera in en idé i mig själv – såsom att tro och tänka att jag måste söka upp, och vara en del av vänskapsgrupper – och att jag måste ha någon i min värld som jag går med, pratar med, eller har något slags ”intimt och nära” förhållande med – i tron att om jag inte har detta så är jag helt ensam, och tydligen så betyder då detta att jag är helt och hållet värdelös, och utan någon slags mening eller syfte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa, och förtrycka mig själv för att kunna passa in i, och bli accepterad av vänskapsgrupper – och i grund och botten ge upp mitt liv – såsom mina intressen, mina passioner – vad jag tycker om att göra – vad jag tycker om att ägna min tid åt – för att få en plats i en vänskapsgrupp och för att få bli accepterad och få känna mig trygg i tron att jag har vänner som bryr sig om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se vänner såsom stabilitet – och säkerhet – och i och med detta separera mig själv från stabilitet och säkerhet – och tro att det enda sättet jag kan uppnå, och leva stabilitet och säkerhet – och trygghet i mig själv – är att jag skaffar så många vänner som möjligt – och får så många människor i min värld som möjligt att tycka om mig, och att ha en positiv energiupplevelse gentemot mig – istället för att se, inse och förstå att jag kan leva stabilitet, självsäkerhet och trygghet i mig själv – här som mig själv – utan att någon ger mig en sorts positiv upplevelse – och att jag kan skapa mig själv som dessa orden genom att andas effektivt här i varje ögonblick och inte under några omständigheter tillåta och acceptera mig själv att kompromissa mig själv inom mig själv i tanke eller upplevelse

Jag åtar mig själv att inte ha några åsikter, och några idéer om saker och ting som jag vill att andra ska hålla med om – utan jag åtar mig själv att göra alla mina idéer till praktiska levnadsmoment som jag lever i mitt dagliga liv – och har bevisat för mig själv – så att jag därför inte behöver få stöd och erkännande i vad jag lever inom och utom mig själv

Jag åtar mig själv att inte ha en idé och tro om jag själv såsom att ha ”korrekta åsikter” – och tro att jag är ”intelligent och vet mycket” – och tro att ”jag alltid har rätt” – utan istället tillåter och accepterar jag mig själv att leva här som andetaget, utan att definiera och skapa en idé inom mig själv om ”vem jag är” – och ”hur jag är”

Jag åtar mig själv att inte vilja att människor ska mig som korrekt – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att leva här – och inte ha någon form av idé om mig själv i förhållande till andra människor i fråga om ”vem jag är”

Jag åtar mig själv att inte känna ångest, och rädsla så fort någon inte håller med mig – eller när någon kritiserar vad jag gör/hur jag gör det – och jag åtar mig själv att istället i varje ögonblick vara stabil – och göra de sakerna jag gör ovillkorligt – och alltså utan att behöva en tredje parts erkännande – jag vet vem jag är – jag vet vad jag gör – jag vet hur jag gör det

Jag åtar mig själv att inte förtrycka och kompromissa mig själv i hur jag uttrycker – och rör mig själv i denna världen – och inte vara mån om att människor i min omgivning ska må känslomässigt bra och ha en positiv känslomässig relation till mig – eftersom jag inser, ser och förstår att jag måste kompromissa mig själv för att skapa detta i min värld

Jag åtar mig själv att stå självständig i mina beslut – och i mina insikter, och i min förståelse om denna världen – och alltså därför inte behöva någon som håller med mig, och som tycker som jag – eftersom jag utforskat, och bevisat för mig själv – kommit till en självständig och självstyrd insikt om hur saker och ting rent faktiskt fungerar

Jag åtar mig själv att inte anklaga människor i min värld, eller de ord människor använder såsom att vara ansvariga för att skapa upplevelser inom mig – och jag tar istället tillbaka alla upplevelser till mig själv – och ser på hur jag inom mig själv skapat mig själv och på så vis skapat upplevelsen jag har inom mig

Jag åtar mig själv att ta ansvar för hela min inre verklighet – varje liten bit – och styra min inre verklighet på ett sådant sätt att jag tar bort allt som inte är riktigt – och allt som är skadligt för mig själv och övriga existensen – och skapar/utvecklar således liv inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att se mig själv som en planta/växt som jag genom att skriva, och applicera självförlåtelse – och leva korrigerande beteenden – måste vattna varje dag – för att jag som denna växten ska kunna växa upp och blomma fullt ut

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att människor inte ska hålla med mig – eller ogilla mig och tycka att jag inte är rolig, och trivsam att vara med

Jag åtar mig själv att inte vilja bli förknippad av människor med en positiv upplevelse – eftersom jag inser att jag måste förändra/kompromissa/förtrycka mig själv såsom mitt naturliga uttryck av och som mig själv för att kunna skapa och manifestera en sådan punkt

Jag åtar mig själv att inte skapa en positiv upplevelse inom mig själv – av att känna mig speciell, och som att ”jag gjort en skillnad” – när människor ler och verkar upprymda och glada när jag uttrycker och rör mig själv

Jag åtar mig själv att vara mitt eget värde – och inte definiera mitt värde i förhållande till saker och ting som förändras konstant – utan istället baserar jag mitt värde på det som är evigt – och alltid här – och har varit här i hela mitt liv – nämligen den fysiska verkligheten här – och min fysiska kropp

Jag åtar mig själv att utveckla min förmåga att tala direkt, och gå rakt på sak – och inte existera, och leva utifrån ångest och rädsla för konflikter – och att människor ska ogilla mig, och bli arga/frustrerade

Jag åtar mig själv att stå stabil här såsom andetag när andra människor går in i en emotionell upplevelse av ilska/frustration – eller är missnöjda med någonting jag gör – och jag åtar därmed mig själv att inte ta kritik personligt – och att inte göra konflikter personliga – utan att hantera ögonblicket här från en objektiv utgångs där jag ser situationen i sin helhet – och tar ett beslut utifrån allas bästa

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att stabilitet är inte någonting jag får genom att göra min verklighet stabil i separation från mig själv – utan någonting jag odlar, och utvecklar som mig själv – i varje andetag – genom att stoppa emotionella upplevelser – och utveckla mig själv här – och utveckla mitt förhållande till min mänskliga fysiska kropp så att jag står fysiskt grundad i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte fråga om råd – och försöka få andra människors hjälp/stöd – utifrån en utgångspunkt av att vilja ha erkännande av andra – utan jag ger istället mig själv råd/hjälp och stöd – och frågar andra människor när jag redan uttömt inom mig själv alla resurser och jag står stabil i min utgångspunkt av att fråga andra människor om råd/hjälp

Jag åtar mig själv att inte leva karaktären av att vara undergiven/underlägsen – i rädslan för konflikt – utan istället stå upp inom mig själv i varje andetag – och leva utifrån och som sunt förnuft – och således inte agera utifrån en utgångspunkt av att vilja att andra ska tycka om mig – utan agera från en utgångspunkt av att skapa en verklighet som på alla sätt är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte gömma mitt ansvar gentemot mig själv, och min verklighet i en upplevelse/karaktär av att vara undergiven/underlägsen – utan istället står jag upp i varje ögonblick och dirigerar mig själv och min omgivning utifrån en princip av vad som är bäst för alla – såsom sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inte begränsa mitt uttryck genom att medverka i, och definiera mig själv i enlighet med konflikträdsla – utan istället ta de konflikter som behövs – och dirigera mig själv effektivt i konflikter för att uppnå en lösning som gynnar och är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte definiera stabilitet såsom hur andra människor är mot mig – utan istället leva/definiera stabilitet såsom hur jag är inom och som mig själv mot mig själv – och därmed leva och stå som stabilitet ovillkorligt oavsett hur min verklighet ser ut

Jag åtar mig själv att våga att inte leva anspråkslöshet – utan istället leva anspråket att manifestera denna världen såsom vad som är bäst för alla – och inte längre gömma mig själv bakom konflikträdsla – utan inse, se och förstå – att världen som den ser ut idag är en konsekvens av att jag undvikit och inte vågat dirigera mig själv effektivt i konflikter – därför åtar jag mig själv att leva modet att dirigera mig själv i självuppriktighet här – oavsett vad slags reaktioner jag möter från min omvärld

Jag åtar mig själv att ta bort alla idéer/upplevelser/reaktioner gentemot pengar – och istället hantera pengar utifrån en utgångspunkt av vad som är praktiskt – och investera min pengar i en lösning som är bäst för alla – och i en värld som kommer ge alla människor trygghet och en möjlighet att utveckla och uppnå sin absoluta potential

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att det finns inget dåligt med att tjäna pengar, och ha pengar – utan att det är mitt förhållande med pengar inom mig själv som jag måste korrigera och ändra – så att jag kan använda och hantera pengar utan några reaktioner/upplevelser – och alltså använda mina pengar på ett effektivt sätt för att uppnå en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte försöka få andra människor att tro att jag är god/barmhärtig – i rädslan för att hamna i konflikter med andra människor – utan jag åtar mig själv att istället göra och leva vad som är nödvändigt i ögonblicket för att skapa/manifestera en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte existera såsom karaktären ”jag är snäll” – utan istället vara direkt, och rakt på sak – och inte frukta andra människors reaktioner – eftersom jag inser/ser och förstår hur mycket detta begränsar och håller mig tillbaka i mitt liv och leverne

Jag åtar mig själv att interagera med andra människor från en utgångspunkt av enhet och jämlikhet – och varken gå in i en positiv reaktion av att jag är överlägsen, eller en negativ reaktion av att jag är underlägsen – utan istället interagera effektivt här i varje ögonblick – från en praktisk, fysisk och substantiell utgångspunkt som mig själv – som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det inte finns något negativt med att vara ensam – eftersom jag alltid är en och samma person oavsett om jag är med andra eller om jag är med mig själv – nämligen här som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att istället för att söka efter ett intimt/nära förhållande utanför mig själv – att istället manifestera/skapa ett sådant förhållande med mig själv – genom att varje dag pusha mig själv till att skriva självförlåtelse, och att andas, och effektivt lära känna och interagera med min kropp här i varje andetag

Jag åtar mig själv att inte kompromissa/förtrycka/ändra mig själv för att passa in i vänskapsgrupper – utan istället följa de punkter i mitt liv som jag brinner och har ett intresse för – och om jag träffar människor som går samma punkt – att naturligt utveckla ett förhållande med dessa människor – eftersom vi är intresserade av och lever samma principer

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att vänner inte ger mig stabilitet – eller trygghet – utan att enbart jag kan ge mig själv stabilitet och trygghet – och jag kan enbart göra detta genom att utveckla ett nära/intimt förhållande med mig själv genom att skriva varje dag – genom att applicera självförlåtelse varje dag – och genom att varje dag gå min självkorrigerande stadganden här som min mänskliga fysiska kropp

Advertisements