Dag 72: Jag Kan Själv!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vägra höra vad andra säger eftersom jag håller kvar vid en stolthet, och en tro att om jag tillåter och accepterar mig själv att lyssna på vad andra säger – och faktiskt höra att de som de säger är sunt förnuft och kommer att assistera mig själv i mitt dagliga leverne – att jag då kommer förlora värde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv när andra ger mig råd, och perspektiv på punkter jag möter i min verklighet – genom helt kallt vägra höra, och ta till mig vad det är som sägs – fast om jag är ärlig och uppriktig mot mig själv så vet jag att det som sägs är sunt förnuft – och om jag skulle applicera det som sägs i mitt liv så skulle jag bli mer effektiv i mig själv och i mitt leverne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och acceptera mig själv att existera/leva som karaktären – ”jag vet och jag kan bäst själv” – och därmed isolera mig själv från andra människors insikter och livserfarenheter – som jag hade kunnat ta till mig och applicera i mitt dagliga leverne, och som faktiskt hade gjort mig till en mer hänsynsfull och effektiv varelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid stolthet – såsom tanken att: ”jag har skapat mig själv” och ”jag vet bäst själv” – och därmed begränsa mig själv, och försvåra min process av expansion – eftersom jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta till mig när andra ger mig råd och perspektiv som faktiskt hade varit bra för mig att applicera i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa all stolthet – och släppa allt begär av att vilja vara speciell – och vilja ha ”skapat mig själv för egen hand” – och inse, se och förstå – att om jag tillåter och accepterar mig själv att lyssna på andra och ta hjälp utifrån så kommer jag kunna expandera och gå min process mycket snabbare – eftersom andra har insikter/perspektiv/livserfarenheter som inte jag har – men som jag genom att lyssna på andra, och ta till mig – kan applicera i mitt eget liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vara speciell – och vilja kunna tänka/känna att ”jag gjort allting själv” – och ”jag har kommit på allting själv” – och ”ingen annan har hjälpt mig, jag har bara hjälpt mig själv” – i tron att detta på något sätt skulle göra mig bättre/starkare än vad andra är – istället för att se/inse/förstå att jag bara begränsar mig själv genom att leva en sådan karaktär – och att jag faktiskt förminskar mig själv, och ger mig själv mindre effektiv än vad jag kunde ha varit om jag bara lyssnat på andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se på andras liv/livserfarenheter – och ta till mig av vad slags misstag/lösningar andra upplevt och använt sig av – och därmed med snabba upp min egen process – eftersom jag expanderar mig själv till att inte bara hämta inspiration till förändring inom mig själv – men också i andra människor i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att det finns inget positivt att hämta i att ha klarat allt själv – det är bara en idé om falsk stolthet som promulgerats och spridits i vårt samhälle som faktiskt inte gynnar riktig tillväxt och expansion – därför tillåter och accepterar jag mig själv att lyssna ovillkorligt när andra talar till mig, och faktiskt höra vad andra säger – och se på om vad de säger skulle vara bra för mig att applicera/leva i mitt liv – utan att jag för den sakens skulle känner/upplever att jag kommer förlora någonting av mig själv

Jag åtar mig själv att släppa taget om all inbillad stolthet, och överlägsenhet inom mig själv – och istället vara ödmjuk inom mig själv mot vad andra säger till mig, och visar genom sitt praktiska leverne av sig själva – och inse/se/förstå att det finns inget dåligt/svaghet i att faktiskt vara mindre insiktsfull en annan – utan det är bara ett tillfälle att låta mig själv expandera mig själv och applicera det en annan lever i mitt eget liv

Jag åtar mig själv att ta till mig det andra säger – när jag tydligt ser att vad som sägs är sunt förnuft och skulle assistera/stödja mig i mitt dagliga leverne – och jag inser/ser/förstår det dumma i att vägra höra – bara för jag tror att jag därför på något sätt skulle förlora mitt värde av mig själv

Jag åtar mig själv att inte definiera och skapa mig själv som värde utifrån en energi av falsk stolthet, och en känsla av överlägsenhet – utan istället tillåta och acceptera mig själv att basera värde som mig själv här – av och som min applikation av mig själv som självuppriktighet i varje ögonblick – där jag inte söker efter att få visa mig på styva linan – eller vara bättre en andra – utan där jag uttrycker mig själv i ödmjukhet – och hänsynsfullhet i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte existera och leva som karaktären ”jag vet bäst själv” – ”jag kan bäst själv” – och ”jag har skapat mig själv” – utan istället tillåter och accepterar jag mig själv att vara ödmjuk och lära mig själv av andra människor/djur/insikter/växter i min värld – och sluta hålla fast vid en idé av mig själv som överlägsen

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att överlägsenhet faktiskt skapar mig som underlägsen – eftersom jag missar möjligheter och ögonblick att expandera mig själv – och se hur andra är effektiva/starka i vissa delar i sina liv – där jag ännu inte är stark, och där jag kan expandera och förbättra mig själv

Jag åtar mig själv att inte vilja vara speciell – utan istället acceptera mig själv som helt vanlig – och därför göra mig själv fri att inspireras av allt/alla som är här – i min skapelseprocess av mig själv som liv

Jag åtar mig själv att snabba upp min egen process genom att ge akt på hur andra levt, och vad slags insikter/perspektiv de fått genom sina liv – och sedan applicera dessa i mitt eget liv

Advertisements

One thought on “Dag 72: Jag Kan Själv!

Comments are closed.