Dag 73: Men Jag Har Ju Semester!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar på morgonen, att uppleva mig själv deprimerad, och inte vilja ta tag i mina dagliga ansvar – och istället för att inse, se och förstå att detta enbart är en tanke i mitt huvud – och inte någonting jag behöver acceptera såsom mig själv – att agera i enlighet med denna tanken, och ge upp på mig själv – istället för att när jag vaknar – ta ett djupt andetag – resa mig upp ur sängen och ta tag i mina dagliga rutiner/ansvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i ursäkter och rättfärdiganden inom mig själv angående varför jag inte behöver ta tag i mina dagliga rutiner, och varför det är försvarbart att existera i och som en upplevelse av depression – genom att tänka att: ”denna upplevelsen av och som depression och apati är för stark, och för svår för mig att bryta igenom och ta mig ur, och jag därför lika gärna kan ge upp och inte ens försöka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i tankar/upplevelser om att mitt liv är för tråkigt, och att det inte händer tillräckligt med saker i mitt liv – och att jag därför måste ha mer energi i mitt liv, mer händelser, att jag måste ha någon slags förändring för att jag ska orka ta mig igenom mina dagliga aktiviteter – istället för att se/inse/förstå att detta endast är en ursäkt jag använder så att jag inte ska behöva stiga upp direkt på morgonen och ta tag i mina dagliga aktiviteter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skjuta upp att ta tag i mina dagliga aktiviteter, och stiga upp från min säng direkt när jag vaknar på morgonen – genom att tänka att min kropp inte klarar det – eftersom jag känner mig själv alldeles för trött – istället för att se, inse och förstå – att min kropp klarar med lätthet att ta sig upp direkt när jag vaknar på morgonen, och att jag faktiskt inte rent kroppsligt är trött – utan att det endast är en upplevelse jag skapat inom mig själv för att rättfärdiga varför jag inte stiger upp direkt, och varför jag inte tar tag i mina dagliga rutiner/ansvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en upplevelse inom mig själv i förhållande till ansvar, och i förhållande till mina dagliga rutiner – genom att tänka att jag är fast/stillastående när jag har ansvar/rutiner att se till varje dag – och tro att jag genom att ha sådana rutiner/ansvar inte kan leva tillräckligt fritt, och uppleva mig själv tillräckligt fullt ut – istället för att se/inse/förstå att detta är en ursäkt för att det jag upplever är enbart en skapelse av och som mitt sinne, och är inte riktigt på något sätt – vilket jag kan bevisa för mig själv genom att faktiskt ta mig upp ur sängen direkt jag vaknar och inte komma med ursäkter inom mig själv till varför min upplevelse är riktig, och varför det är försvarbart att agera i enlighet med min upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av en idé och tro om frihet – där jag definierat frihet såsom att inte ha några ansvar/rutiner – eller några som helst åtaganden i min värld – och därför fly undan åtaganden och ansvar eftersom jag tror att jag då kommer förlora min frihet – istället för att se/inse/förstå att min definition och idé av frihet inte är riktig frihet – utan endast en idé av frihet som jag skapat/definierat i förhållande till en positiv energiupplevelse inom mig själv; därför tillåter jag och accepterar mig själv att omdefiniera frihet – och leva frihet som ett fysiskt uttryck av mig själv i varje andetag – och inse/se/förstå att jag inte är begränsad som frihet – att jag inte behöver en viss omgivning och en viss sorts liv för att leva frihet – utan att jag kan leva och uttrycka mig själv som frihet här i varje ögonblick – frihet att uttrycka/uppleva mig själv här såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha svårt att starta min dag – och ligga kvar i sängen innan jag går – och känna/uppleva det som att mitt sängliggande är rättfärdigat eftersom jag har ”semester” – och att det tydligen då är acceptabelt för mig att kompromissa mig själv, och mina ansvar gentemot mig själv och min värld – eftersom jag aldrig annars får koppla av – istället för att se/inse/förstå att såsom samhället definierat koppla av/semester är en begräsning – eftersom det implicit innebär att man måste av någon annan omständighet bli placerad i en upplevelse av att koppla – istället för att koppla/vara avslappnad/lugn – såsom mig själv här i varje ögonblick – genom att stoppa tankar och upplevelser inom mig själv – och leva fysiskt här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att när jag vaknar – att direkt stiga upp ur sängen och ta tag i mina dagliga ansvar – och stoppa alla upplevelser av depression och apati – genom att fysiskt röra mig själv att agera/leva och medverka här i denna fysiska verkligheten

Jag åtar mig själv att inte rättfärdiga min upplevelse/leverne av och som depression genom att tänka att min upplevelse är för stark, och svår att bryta igenom” – utan istället tar jag mig själv upp ur sängen – och verkligen gör det – och om jag märker att jag ändå inte agerar på min ord – att jag då sätter mig ner och skriver mer om punkten/applicerar självförlåtelse – och ser till att jag verkligen ger mig själv en tillräckligt stabil plattform för mig att förändra mig själv utifrån

Jag åtar mig själv att stoppa tankar/reflektioner inom mig själv i förhållande till mitt liv – såsom att tänka att mitt liv är för tråkigt, och att det händer för lite – och istället tar jag mig själv tillbaka hit till andetaget och min mänskliga fysiska kropp – och jag disciplinerar mig själv till att leva/agera fysiskt här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte skjuta upp att ta tag i mina dagliga aktiviteter – utan genast när jag vaknar stiga upp ur min säng och påbörja min dag – oavsett om jag känner mig apatisk eller deprimerad – jag åtar mig själv att inte ge efter till upplevelser av energi – utan istället live principen om vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte skapa/medverka i upplevelser inom mig själv i förhållande till mina dagliga rutiner/ansvar – utan istället helt fysiskt/praktiskt ta tag i och slutföra mina dagliga rutiner/ansvar

Jag åtar mig själv att omdefiniera frihet – och se att frihet är någonting jag kan leva och uttrycka som mig själv i varje ögonblick här – genom att fritt uttrycka mig själv utan att vara kontrollerad/styrd av upplevelser/minnen/tankar inom mig själv – utan stå fri att agera/leva/uttrycka mig själv fysiskt här en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte göra mig själv beroende av någon utomstående händelse för att jag ska kunna koppla av/vara lugn/stabil i varje ögonblick – och därmed inser/ser och förstår jag att jag inte behöver gå in i depression eller apati och undvika mina ansvar för att kunna koppla av och ”ha semester” – utan jag inser/ser/förstår att jag kan leva och uttrycka mig själv såsom att slappna av/ta det lugnt – utan att jag för den sakens skulle behöver ge upp på alla mina ansvar/dagliga rutiner – genom att andas effektivt här – och stoppa alla inre sinnesupplevelser

Advertisements

One thought on “Dag 73: Men Jag Har Ju Semester!

Comments are closed.