Dag 88: Att Vara En Snäll Person-Karaktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i mitt uttryck av mig själv, och begränsa mig själv i min förmåga att handla, och se situationer objektivt, och för vad de är – genom att konstant existera i och som en rädsla att inte vara snäll, och tillfredsställa människor – och inom detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag försöker vara snäll – så jag faktiskt absolut inte snäll – eftersom det enda jag bryr mig om är att försvara mig själv, och bevaka mina rädslor – därför åtar jag mig själv att verkligen vara och leva snällhet genom att existera, och leva här i denna praktiska verklighet tillsammans med och som alla andra som är här i denna verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig bry mig om andra, att aldrig faktiskt se andra människor – eftersom de har inom mig endast existerat som dockor, och upplevelser – som jag måste manipulera och styra på ett visst sätt genom hur jag pratar och uttrycker mig själv – så att de endast är positiva mot mig, och aldrig någonsin höjer rösten, och uttrycker sig själv i ilska och frustration; och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra så här eftersom jag är så jäkla rädd för att andra ska bli arga på mig, frustrerade på mig – och ogilla mig; därför åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att bli ogillad – att sluta vara rädd för att bli hatad – att sluta helt enkelt att vara rädd och istället leva här i varje ögonblick som en praktiskt lagd människa på alla sätt och vis

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte tillverka mig själv i varje ögonblick såsom en praktisk människa – genom att leva praktiskt här – och i mina beslut, mitt leverne, och hur jag ser på världen – endast se på praktiska detaljer och absolut inte blanda in irrationella känslor/upplevelser/idéer utan verkligen existera som en forskare – där jag endast godkänner sådant som jag praktiskt kan validera och styrka för mig själv och därmed inte lever utifrån upplevelser; således åtar jag mig själv att bli en livsforskare – och forska/förstå vad som faktiskt är riktigt och fysiskt – och vad som bara existerar i och som mitt huvud och inte har någon relevans för verkligheten överhuvudtaget

Jag åtar mig själv att lära känna verkligheten – och lära känna andra människor – och bli en praktisk människa på alla sätt och vis – och när jag hjälper en annan – när jag är med en annan – när jag talar med annan – att vara praktisk – att vara fysisk – att vara som en sådan där neandertalare-apa och bara uttrycka mig själv rent fysiskt här såsom enkelheten i att se lösningar här

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det är fruktansvärt enkelt att leva här – när jag inte längre går omkring och försöker tillfredsställa alla, och vara en snäll människa – eftersom allt jag gör då endast är praktiskt, och jag då bara behöver titta i varje ögonblick vad som måste göras praktiskt – hur jag måste röra mig själv praktiskt – och därefter agera

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att livet blir svårt när jag lever utifrån en upplevelse, och idé om hur jag borde vara – om hur andra borde vara – om hur jag borde uppleva mig själv, och om hur jag tycker att andra borde uppleva mig – eftersom jag då hela tiden måste koncentrera mig på att leva, och uttrycka mig själv såsom någonting som inte är naturligt, utan är någonting jag måste anstränga mig för att skapa; och i detta åtar jag mig själv att inse, se och förstå att livet är mycket enkelt när jag lever här som min kropp – och uttrycker mig själv en och jämlik såsom mitt andetag i varje ögonblick – och varken försöker göra någonting mer eller mindre av vad som är här i varje ögonblick

Advertisements