Dag 89: Den Goda Människan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en karaktär av att vilja se mig själv såsom god – och försöka uppnå denna definition av godhet genom att placera mig själv i situationer, och agera på sätt i ögonblick så att andra människor ska känna sig upplyfta, och som att jag är en stark positiv kraft i deras liv – och alltså i princip ge upp mig själv och inte leva utifrån sunt förnuft eftersom allt jag gör – säger – och lever är för att få andra människor att se mig som god

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en karaktär av att tro att jag måste få andra att tycka om mig, och se mig som en positiv kraft – och närande/god människa för att jag ska kunna vara stabil inom och som mig själv; och tro att så fort någon människa tycker att jag är ond, eller elak, eller dålig – att det är något fel på mig och att jag fort som fan måste ändra på mig och genast få den andra människan att återigen tycka om mig och se mig som en god och närande människa i deras liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa denna karaktär av och som mig själv såsom den snälla karaktären – i rädslan för att vara utlämnad till mig själv, och inte ha någon i min värld som jag kan söka mig själv till och försöka hitta stabilitet och närhet hos; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utveckla en sådan stabilitet och närhet i och som mig själv – så att jag tar hand om mig själv – och när jag upplever mig själv osäker, eller ostabil – och jag inte vad jag ska göra, eller hur jag ska leva – eller hantera en viss punkt inom mig själv eller i min värld – att jag tar itu med punkten – och att jag skriver, och gör den nödvändiga självförlåtelsen – och inte väntar med att genast och aktivt ta handling inom mig själv och min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inbilla mig själv, och skapa idén av och som mig själv av att jag är en god människa – istället för att inse, se och förstå att detta endast är en karaktär jag skapat i mitt sinne, som är baserad på rädsla – nämligen rädslan för att bli avvisad, och missförstådd – och rädslan för att om jag uttrycker mig själv ovillkorligt och utan att försöka göra mig själv till – att människor då kommer ogilla mig, och se på mig med oblida ögon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte utveckla, och skapa stabilitet som mig själv här – genom att i varje ögonblick andas, och föra mig själv tillbaka hit – och inte medverka i tankar som är baserade på rädslan att människor inte ska tycka om mig, eller att människor ska bli arga på mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig själv, och mina rädslor i ”jag är en god människa”-karaktären – och verkligen lura mig själv till att tro att jag är en god människa, när allt jag gör – säger och uttrycker i och som denna karaktär är rädsla, ångest, och nervositet för att bli ogillad, och illa omtyckt; och således åtar jag mig själv att öva, och vilja mig själv till att leva självuppriktighet, och leva autentiskt här i varje ögonblick – där jag inte gör mig till och inte försöker visa upp en bild av mig själv som inte är jag – för att blidka människor i min omgivning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när människor blir arga, och frustrerade på mig – att genast gå in i rädsla, och ångest – och röra mig själv från en utgångspunkt av att så fort som möjligt ta bort detta hot i min yttre verklighet – genom att jag genast försöker blidka, och göra människan som är arg, eller frustrerad, tillfreds och nöjd med mig; och således åtar jag mig själv att andas när en annan blir arg eller frustrerad på mig – och inte ta förhastade beslut i rädsla – utan se vad som är praktiskt bäst för alla – och se vad som är praktiskt funktionellt för mig – och inte röra mig i ångest, och rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara självuppriktig i varje ögonblick – och ge mig själv modet, och styrkan att möta mina rädslor – och gå igenom mina rädslor – och inte kompromissa mig själv, och ge efter så fort jag möter konflikt i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppfatta och se konflikt såsom någonting negativt som jag måste undvika – i tron att en konflikt i min verklighet alltid innebär att jag har gjort fel, att jag har misslyckats, och att jag är dålig och måste rätta mig själv omedelbart – och istället åtar jag mig själv att andas och istället för att uppleva konflikten personligt – se på situationen och konflikten objektivt och agera på ett sätt som är bäst för alla i situationen och inte låta min beslut bli besudlade och styrda av ångest, rädsla och självfördömande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ha is i magen – alltså tillåta och acceptera mig själv att vara lugn och koncentrerad även fast min omgivning är explosiv och oberäknelig – och alltså tillåta och acceptera mig själv att inte bli meddragen i andra människors inre tumult utan istället stå som stabilitet och självuppriktighet i varje ögonblick – och såsom ett exempel på att man kan vara stabil och lugn även fast saker och ting inte går som planerat, och även fast man inte håller med varandra ifråga om hur en viss punkt ska dirigeras och styras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå som ett exempel på det faktum att då man hanterar situationer och ögonblick lugnt, metodiskt, och objektivt får man alltid ett resultat som är bättre för alla – och som är praktiskt och funktionellt – än då man istället hetsar upp sig och rör sig utifrån någon slags emotion, eller känsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå som ett exempel på att lugn, stabilitet och självuppriktighet är nyckeln till ett liv på jorden där det bara finns lösningar och inte några problem

Jag åtar mig själv att inte leva för att andra ska se mig som god, och snäll – så att jag på så vis ska få positiva reaktioner tillbaka mot mig när jag talar, och uttrycker mig själv; och istället åtar jag mig själv att leva sunt förnuft – och stå vid sunt förnuft även om andra blir upprörda, och arga och inte håller med mig; eftersom jag ser, förstår och inser att då man dirigerar ett ögonblick i och som sunt förnuft får man ett utflöde som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte existera såsom en karaktär av att få andra att se mig som en positiv, och närande människa – utan istället åtar jag mig själv att uttrycka och röra mig själv här – autentiskt och utan att planera mig själv – och försöka manipulera andra att få en viss känsla och upplevelse i förhållande till mig

Jag åtar mig själv att utveckla stabilitet och närhet som mig själv – genom att skapa ett intimt och nära förhållande med mig själv genom att skriva, applicera självförlåtelse – och leva som mitt andetag här – och alltså vara/bli den person jag söker utanför mig själv såsom den perfekta partnern – och således sluta mitt sökande eftersom jag hittat mig själv här

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att människor ska ogilla mig, och se på mig på oblida ögon; och i detta åtar jag mig själv att inte längre gömma och förtrycka mig själv i och som idén av mig själv att jag är en god människa

Jag åtar mig själv att utveckla och skapa stabilitet som mig själv här – genom att i varje ögonblick andas och för mig själv tillbaka hit till min kropp och denna fysiska verklighet – och inte längre existera i mitt huvud där jag tänker på mig själv, och på min omgivning – utan att jag istället är här – klar, tyst och stabil i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att sluta försöka visa upp en bild av mig själv till andra människor som jag hoppas att de ska acceptera och tycka om – och istället uttrycker mig själv här autentiskt och utan att förbereda mig själv

Jag åtar mig själv att ge mig själv modet, och styrkan att möta mina rädslor – och när reaktioner kommer upp inom mig – att jag andas, och att jag står här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp och inte tillåter och accepterar mig själv att ge efter till reaktionen

Jag åtar mig själv att inte ta konflikter personligt – utan i en konfliktsituation – andas och se på situationen objektivt – och se hur jag kan uttrycka, och röra mig själv på ett sätt som skapar vad som är bäst för alla – där jag tar alla medverkande i beaktande

Jag åtar mig själv att inte bli – så att säga – indragen i tumultartade situationer vari människor upplever mycket emotioner, och känslor – utan istället stå stabil här – andas och vara medveten om min fysiska kropp som mig själv – och tala/uttrycka mig själv från en utgångspunkt av vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att hantera alla situationer i min värld lugnt, metodiskt och objektivt – och inte tillåta och acceptera mig själv att brusa upp, och se på min värld utifrån linser som är färgade med personliga emotionella/känslomässiga upplevelser

Jag åtar mig själv att stå som ett exempel på att lugn, objektivitet och stabilitet är nyckeln på att hantera alla situationer – och skapa lösningar av problem

Advertisements