Dag 90: Jag Söker Efter Närhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter närhet, och förståelse utanför mig själv – och definiera alla interaktioner i min värld med andra människor utifrån hur ”nära” och ”förstådd” jag känner mig med den människan – istället för att se, inse och förstå att denna närhet, och förståelse jag upplever är mitt eget ackumulerade sinnesskvaller – och dessa upplevelser är någonting jag skapat inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i och bli en fullständig upplevelse av sorg, och underlägsenhet när jag känner det som om en annan inte förstår mig, och inte är omtänksam, utan istället är hård, och arg; och inom mig själv tänka att det är den andra personen som skapar denna upplevelse inom mig själv, och att det är på grund av att de inte är tillräckligt snälla mot mig; istället för att se, inse och förstå – att den upplevelse jag har inom och som mig själv – är jag själv och ingen annan – och således inser jag att den avgrund jag upplever inom och som mig själv såsom att jag känner mig underlägsen, och i fullständig sorg – är min egen skapelse och kreation och har ingenting att göra med en annan människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av andra människor att tycka om mig, och att acceptera mig – och att tala med mig i en långsam, och ljus röst – eftersom jag då känner mig själv accepterad, och jag känner mig som om jag är förstådd – och som att jag då är tillräckligt säker, och trygg för att uttrycka och röra mig själv; istället för att se, inse och förstå att jag gjort mig själv beroende till ett visst röstläge, och en viss bildpresentation – istället för att leva mig själv här såsom stabilitet – ovillkorligt i varje ögonblick – vari jag står som mig själv oavsett vad en annan känner, eller upplever som sig själva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig beroende av en annan människa för att uppleva, och leva mig själv såsom stabilitet – och vara beroende av att en annan ska uppskatta och hålla med mig, och ”hjälpa mig” att uttrycka mig själv genom att alltid och konstant vara en positiv kraft i min värld – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp inom och som mig själv ovillkorligt och utan att vara beroende av en annan människas ”positiva kraft” för att jag ska leva, och uttrycka mig själv i varje ögonblick här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fullständigt besatt av sorg, och underlägsenhet, när jag känner/upplever att en annan människa inte tar mig på allvar, och inte ger mig tillräckligt positiv feedback – och i detta förtrycka och hålla mig själv tillbaka eftersom jag är rädd, och nervös att någonting jag säger, eller uttrycker kanske kommer göra så att jag får negativ feedback, och att de andra människorna väljer att helt utesluta mig och avvisa mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva utan rädsla – att leva utan att konstant vara orolig för att inte få positiv feedback av andra människor i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli en positiv-feedback-junke – varigenom allt jag gör/säger/lever måste av andra människor uppfattas positivt för att jag inte ska gå in och uppleva mig själv fullständigt förstörd i och som en känsla av att jag är avvisad, och att jag inte är omtyckt; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp som stabilitet, som självständighet, som styrka och leva ovillkorligt här – där jag inte längre är rädd för vad andra tycker om mig – för vad andra har för upplevelse i förhållande till mig – och där jag inte känner mig sårad, och emotionellt överkörd så fort någonting inte känner sig positiv nära mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli förstådd av andra människor – och att när jag talar med en andra människor, att hoppas och önska att de ska öppna sina armar och säga att ”de vet exakt vad jag känner, och att de håller med mig fullständigt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig av andra människor att de ska göra min upplevelse av mig själv bättre än vad den är för närvarande – i tron att de är andra människor som skapar min upplevelse av mig själv, eftersom de inte förstår mig tillräckligt bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig själv från andra människor, och undvika att skapa relationer, och förhållanden med andra människor i och som tron och idén att ”ingen kommer förstå mig ändå – jag är unik – och jag är missförstådd” – och gömma mig själv i denna definition av andra och mig själv; istället för att se, inse och förstå att egentligen är jag bara rädd för att andra faktiskt ska förstå mig, och lära känna mig – men att de när de lär känna mig ska ogilla mig, och se mig som någonting de inte vill ha någonting att göra med; och i och med detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva och uttrycka mig själv ovillkorligt – att prata med människor som mig själv och utan en förhoppning att de ska tycka om mig, och utan en rädsla att de ska ogilla mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå till vilken grad jag har begränsat mig själv – genom att jag gjort mig själv fullständigt beroende av att andra människor ska förstå mig, ska ge mig en upplevelse av närhet, och ska vara ”snälla” mot mig när jag pratar med dem – eftersom jag i detta har helt tagit bort mig själv från ögonblick och konversationer med människor som inte existerat såsom denna ”jag är snäll” karaktären; i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utmana mina idéer och upplevelser och gå utöver vad jag trott hittills ett bra förhållande, bra kommunikation, bra förhållande – såsom att jag upplever och känner positiva känslor; och istället stå en och jämlik här såsom min kropp och leva/uppleva utan att tänka, eller känna – utan att definiera, och skapa idéer om vad som pågår här – utan leva direkt – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag kommunicerar och interagerar med andra människor – att hela tiden vara på min vakt att kanske jag kommer bli sårad – kanske jag kommer bli attackerad – kanske jag kommer få någon slags pik riktad mot mig som jag måste parera; i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slappna av, och inse att det inte spelar någon roll vad andra känner/upplever/lever inom och som sig själva – eftersom detta INTE KAN påverka mig; i detta inser jag att vad som jag upplever såsom att påverka mig är faktiskt min egen skapelse av och som definitioner/upplevelser/minnen inom mig själv som aktiveras i förhållande till det ögonblick i vilket jag medverkar

Jag åtar mig själv att sluta ta min upplevelse av mig själv såsom att vara ”nära” och ”förstådd” av en annan människa allvarligt – och inser att dessa endast är upplevelser av och som energi – och i och med detta åtar jag mig själv att stoppa min medverkan i dessa upplevelser då de kommer upp inom mig

Jag åtar mig själv att inte förvänta mig av andra människor att de ska vara ”snälla” – ”hövliga” – ”förstående” – mot mig – och jag åtar mig själv att inte gå in i och känna mig som en emotionell avgrund så fort jag tycker det känns som om någon inte gillar mig, eller tycker om mig; och således åtar jag mig själv att leva självständighet, och självsäkerhet – och inte vara helt beroende av vad andra människor tycker och känner om mig

Jag åtar mig själv att inte vara beroende av ett visst röstläge, och en viss bildpresentation för att jag ska känna mig/leva mig själv såsom stabilitet – och för att jag ska våga uttrycka mig själv – tala och leva här; istället åtar jag mig själv att leva stabilitet som mig själv – ovillkorligt – och oavsett vad någon annan känner eller tycker

Jag åtar mig själv att sluta vara beroende av en annan människas positiva feedback, och en annan människas känsla/upplevelse av och som mig – såsom att jag är en positiv och omtyckt människa; och således åtar jag mig själv att leva här – autentiskt och utan att göra mig själv till – och utan att söka efter erkännande, och hjälp – utan att leva här en och jämlik som stabilitet – och självständighet – och självsäkerhet i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att sluta vilja ha saker av andra människor – och sluta vara beroende av att andra människor ska vara mot mig – och ta emot mig på ett visst sätt – och istället åtar jag mig själv att stå upp en och jämlik – ovillkorligt – och leva mig själv utan att vara beroende av vad andra människor känner/tycker/säger/lever

Jag åtar mig själv att sluta vara och existera som en positiv-feedback-junkie – och istället leva mig själv här – och leva mig själv såsom den positivitet jag önskar att få från andra – genom att jag lyssnar på mig själv – jag förstår mig själv – jag är omtänksam gentemot mig själv – och att jag respekterar mig själv, och tar mig själv på allvar

Jag åtar mig själv att istället för att söka efter att få bli förstådd av andra – att istället förstå och lära känna mig själv – genom att skriva, applicera självförlåtelse – och gå min process av att andas och föra mig själv tillbaka hit till det fysiska i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att sluta vara rädd för att någon ska se mig, och lära känna mig – och faktiskt förstå mig – och i detta välja att ogilla mig – och istället åtar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv såsom vem jag är – som mitt andetag och min fysiska kropp här – utan att förbereda och utan att försöka vara någonting mer än – här

Jag åtar mig själv att sluta begränsa mig själv i fråga om hur jag pratar, och med vilka jag pratar – genom att sluta prata på ett sådant sätt att jag alltid låter vänlig, och snäll – och att jag istället talar/uttrycker mig själv här – en och jämlik såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inse att vad jag än upplever inom och som mig själv – så är det JAG – och ingenting annat

Advertisements