Dag 92: Fan, Vilken Liten Lägenhet Du Har!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna mig, och känna mig rädd/nervös att någon tycker att jag är ”dålig” och ”mindre lyckad” än vad andra människor är – när någon nämner att jag har en dåligt placerad lägenhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i tysthet önska, och vilja bli definierad, och sedd av andra människor såsom att vara grädden på moset – såsom att ha det som andra vill ha, och inte ha det som andra inte vill ha – och alltså vara sedd av andra människor såsom ”lyckad”; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv och de beslut jag tar genom att alltid vara orolig för vad andra tycker, och inte tycker om mig – istället för att leva, och ta beslut i förhållande till vad jag ser är sunt förnuft, och vad som fungerar bäst för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara nervös och rädd för att andra ska se ner på mig i tysthet, och tycka att jag inte lyckats med någonting i livet, eller gjort någonting beundransvärt av mig själv och mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag velat, och önskat att andra människor ska se mig som lyckad, och såsom speciell, och önska, vilja vara som mig, och leva mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga efter att få erhålla en positiv plats i människors ögon – eftersom jag är rädd för att bli sedd som misslyckad, och underlägsen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att då jag inte är sedd av andra såsom lyckad – att genast känna, och definiera mig själv som misslyckad och underlägsen – och gå in i en upplevelse av stress, ångest och nervositet – där jag inte vet vad jag ska göra, och hur jag ska leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det är någonting som saknas i och som mig själv, som jag måste erhålla och kämpa mig själv till i detta livet – och då göra detta genom att försöka få andra att se mig som fullständig, och som perfekt – och få andra att definiera mina beslut, och mitt leverne som att vara avundsvärt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att göra och skapa mig själv till att vara, och uppleva mig själv såsom fullständig – och alltså sluta att jaga andra människors erkännande, utan istället erkänna mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig tom inom mig själv, och tänka att jag måste fylla detta tomrum inom och som mig själv genom att få andra att tycka om mig, och definiera vad jag gör i mitt liv, och hur jag lever – såsom att vara avundsvärt och positivt; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uttrycka mig själv, och leva från en utgångspunkt av att få andra att se mig, och lägga märke till mig – istället för att jag lever, och uttrycker mig själv här i varje ögonblick – utan att vilja någonstans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i saknad av kärlek, och tänka att kärlek är någonting jag måste få från andra människor – och att jag därmed måste skapa en grupp med människor i mitt liv som ger mig kärlek – tycker om mig, och bryr sig om mig – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva självkärlek – och bry mig om mig själv – och ta hand om mig själv och verkligen tillåta och acceptera mig själv att respektera mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag är värdelös, och så fort någon människa inte tycker om mig – eller ger någon slags vink om att hon/honom inte gillar att vara i min närhet – att genast gå in i en upplevelse av rädsla/ångest/självfördömande – där jag känner mig själv skit – eller obekväm och som att jag måste hitta något sätt att andra mig själv så att denna andra människa återigen kan tycka om mig, och se mig som värdefull; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva, och uttrycka mig själv såsom värdefull – och se att jag inte behöver någon annans kärlek – erkännande – validering – utan att jag kan ge detta till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att veta att andra människor ”godkänner” mig och ser mig såsom ”normal” och ”vänlig” och ”tillfredställande” – och så fort jag misstänker att någon inte tycker om mig, eller tycker att jag är en negativ/dålig människa – att gå in i rädsla, ångest, och nervositet – och tänka att jag har misslyckats, och att jag är misslyckad – och att jag inte uttryckt mig själv tillräckligt rätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig lyckad, och tillfreds när jag uttrycker mig själv runt andra människor – och de skrattar, eller känner sig positivt laddade i förhållande till hur jag uttrycker mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fullständigt beroende av att andra ska älska mig, och se mig som sin närmaste man – och som den finaste människan de någonsin träffat; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa detta begär – att släppa hoppet om att få bli omtyckt, och älskad – och istället ge detta till mig själv, och låta mig koppla av och ta det lugnt runt andra människor – eftersom jag inte längre är rädd för att bli avvisad, och inte längre önskar att få bli omfamnad och älskad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva för att få bli älskad och omtyckt av andra – och i detta glömma bort mig själv – i detta avvisa mig själv, och inte spendera någon tid med mig själv – genom att skriva, eller genom att bara sitta och andas med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det är någon slags fulländad lycka att få vara omtyckt av andra, och att jag måste nå denna upplevelsen – och tro att så länge jag inte lyckats skapa denna upplevelsen i mig själv, och i min värld – att då tro att någonting saknas, och att jag absolut inte kan vara nöjd, eller tillfredställd med mig själv – utan att jag måste fortsätta söka efter någonting där ute – mitt ”break-through”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter mitt genombrott, när plötsligt mitt liv ska ändras, och jag ska få uppleva alla de där drömmarna, och fantasierna jag skapat som barn – om att jag ska bli känd, och jag bli sedd av andra människor som speciell och annorlunda – och tro att denna framtiden väntar på mig där ute någonstans, och endast när denna framtiden står vid min dörr kan jag börja leva, och faktiskt känna mig tillfreds, och fullständig inom och som mig själv – istället för att se, inse och förstå att denna önskade framtiden inte är riktig, den finns inte – det är en illusion och som inte kommer förändra min upplevelse av mig själv överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att min förväntade framtid ska ändra min upplevelse av mig själv, och tänka att min förväntade framtid kommer erbjuda mig en möjlighet att bli känd, och älskad av alla – och tro att då äntligen kommer jag att känna mig själv ”hemma” här – och veta vem jag är, och vad jag gör; istället för att se, inse och förstå att jag måste skapa mig själv som hemma här – och se till att jag upplever, och står som mig själv i varje ögonblick – stabil och effektiv här och som mig själv – där jag inte längre söker efter en önskad framtid, och någonting som jag känner att jag är värd – långt där framme i en avlägsen idé av hur min framtid ska bli

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå – att min största frihet finns i att ge upp min framtid, och att tillåta och acceptera mig själv att leva fullständigt HÄR i varje ögonblick – och släppa alla slags hopp, och drömmar – släppa alla idéer om att min lycka finns där ute att hämta någonstans, och endast när jag lyckats få tag i min lycka därute någonstans kommer jag att kunna koppla av här

Jag åtar mig själv att vara nöjd med mig själv här – och LEVA HÄR – och inte söka efter få bli någonting mer, och någonting bättre – någon som i andras ögon är lyckad och speciell – och istället åtar jag mig själv att respektera, bry mig om, och se mig själv

Jag åtar mig själv att sluta tro att jag måste vara älskad och omtyckt av andra människor för att känna mig själv hel, och fullständig – och tro att jag måste bli känd, och sedd av andra för att mitt liv, och jag ska ha något värde; och i detta åtar jag mig själv att leva självvärde här i varje ögonblick som mig själv

Jag åtar mig själv att släppa mig själv fri från begäret av att bli älskad av andra – och istället åtar jag mig själv att älska mig själv – och leva denna kärlek till mig själv genom att aldrig fördöma mig själv, aldrig vara hård mot mig själv – utan behandla mig själv, såsom jag skulle vilja att andra behandlade mig – omtänksamt och med ömhet och varsamhet

Jag åtar mig själv att inte vilja att alla ska älska och tycka om mig – och att inte vara rädd för att någon ska ogilla mig, eller tycka att jag lever ett misslyckat liv – och att jag är misslyckad överhuvudtaget – och jag åtar mig själv att vara här – avslappnad, och bekväm med mig själv oavsett vad andra känner – upplever – eller tycker

Jag åtar mig själv att sluta söka erkännande av andra, att sluta att vilja få bli en del av andra människors vardag – och få andra människor att tänka då de träffar mig att: ”det där var en trevlig kille” – och istället åtar jag mig själv att respektera mig själv genom att inte leva en charad och försöka få andra att fatta tycke för mig

Jag åtar mig själv att sluta kompromissa mig själv, och mig själv i de beslut jag tar – genom att hela tiden i mina beslut ta i beaktande vad andra kan tänkas tycka/känna om mig – och jag åtar mig själv att inte reagera, och uppleva mig själv pressad, nervös när jag märker att människor runtomkring mig – inte håller med mig, inte tycker som jag – eller tycker att jag inte är trevlig, och socialt korrekt

Advertisements