Dag 93: Herregud, Jag Får Inte Göra Ett Misstag!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en rädsla att göra misstag när jag är runt andra människor – eftersom jag är rädd för att om jag skulle göra ett misstag, att människor då skulle skratta åt mig, och kritisera mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag upplever det som om jag får kritik, att genast gå in i en självförsvarskaraktär – där jag försöker ta tillbaka min ”styrka” som tydligen denna andra människa tog från mig genom att kritisera mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli stel – och obekväm inom och som mig själv – och låsa mig själv fast i självförsvar såsom att vara vaksam på hur andra upplever mig, och inte säga, eller röra mig spontant – utan planerat, och i konstant beaktande av hur andra upplever mina rörelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag upplever det som om en annan kritiserar mig – att gå in i och uppleva mig själv såsom en tyst ilska, och frustration – där jag känner det som om det är en annan människa som gjort någonting dumt mot mig, och skapat denna obekväma upplevelse inom mig genom att kritisera mig – och att jag därför förtjänar att hålla fast vid denna ilska, och i tysthet visa denna människa att jag nu avskyr denna människa, och att ingen förlåtelse på något sätt är möjlig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i ångest, nervositet och rädsla så fort jag upplever, och tror att en annan människa kritiserar mig – och genast bli på högspänn och inom mig själv leta efter ett försvar – såsom saker och ting jag kan kasta tillbaka i den andra människans ansikte, och visa att jag banne mig inte är det där du sa att jag var – utan jag är inte någon som har något negativt i och som mig som kan kritiserar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig pressad och arg när jag känner/upplever det som om någon kritiserar mig – och gå in i en karaktär där jag försöker låtsas, och få det att se ut som om jag inte bryr mig och inte känner någonting inom mig själv – och därmed skapa ytterligare en konflikt – och göra så att jag både måste hantera min första konflikt som består av att jag känner mig arg och pressad, och samtidigt den andra konflikten som består av att jag försöker visa mig utåt som om jag inte känner, eller upplever någonting; således förlåter jag mig själv för att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa rädslan för att visa vad jag upplever – och istället bara fokusera på att stoppa, och andas igenom min första och ursprungliga upplevelse av att känna mig arg och pressad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt när jag känner det som om någon kritiserar mig – och inom mig själv börja tänka på, och fundera på hur jag kan förbättra mig själv – och hur jag kan ändra mig själv så att jag aldrig igen behöver känna det som om någon inte är nöjd med mig, och som om någon kritiserar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i skräck, och fasa över att någon ska se mig göra ett misstag, och skratta åt mig, eller fördöma mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här och inte vara rädd för att en annan ska vara missnöjd med vad jag gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara, och existera såsom känslighet – där jag upplever mig själv som ytterst känslig för att någon ska indirekt, eller direkt tycka att jag är dålig – och inte lever mig själv på ett socialt acceptabelt sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv såsom att vara känslig för kritik, och känslig för att känna mig själv konfronterad – och därmed förtrycka mig själv runt andra människor – och gå på glas runt andra människor i skräck och nervositet att jag ska göra någonting som kommer utlösa en oberäknelig reaktion hos människor, och därmed att jag i detta känner och upplever mig själv sårad, och attackerad

Jag åtar mig själv att sluta vara rädd för andra människor – och sluta vara rädd för att göra misstag runt andra människor, och att andra människor i detta ska – såsom jag upplever det – kritisera mig och ogilla mig

Jag åtar mig själv att inte längre ta det personligt när människor är missnöjda med mig, och inte skapa ett helt drama av en situation där någon är arg, eller frustrerad – utan istället andas och hantera situationen i lugn och stabilitet – och leva på sådant sätt att alla gynnas och det bästa för alla kommer av situationen

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det är en svaghet att ta saker och ting personligt – som gör mig mindre effektiv i att dirigera situationer och ögonblick som öppnar upp sig – och därmed åtar jag mig själv att aldrig ta saker och ting personligt – och aldrig göra situationer, och ögonblick personliga – utan se på de praktiska konsekvenserna, och handlingarna – och agera/leva praktiskt här utan känslor och emotioner

Jag åtar mig själv att inte gå in en självförsvarskaraktär när jag upplever det som om andra kritiserar mig – utan istället förbli här – lätt och ledig – och avslappnad i min kropp – och hantera situationen i och som sunt förnuft – och leva det som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte anklaga en annan människa för att jag tar den kritik jag upplever att de ger mig personligt – utan jag åtar mig själv att se att det är mitt eget beslut att uppleva ögonblick såsom en personlig attack mot mig – och att jag därmed kan ändra min upplevelse av mig själv – och således åtar jag mig själv att ändra min upplevelse av mig själv i ögonblick där jag känner mig kritiserad – och inte ta det personligt – utan objektivt lyssna och se om det i vad jag upplever som kritik faktiskt finns viktiga praktiska punkter att ta i beaktande

Jag åtar mig själv att inte försöka försvara mig själv när jag upplever det som om en annan människa kritiserar mig – utan istället förbli här – lugn – stabil – och klar inom mig själv – och hantera situationen lugnt, och metodiskt till gagn för alla inblandande

Jag åtar mig själv att inte försöka gömma vad jag upplever för andra – utan istället fokusera på att andas, och transcendera det jag upplever – genom att ta mig själv tillbaka hit här till min kropp, och mitt andetag

Jag åtar mig själv att inte börja tänka på hur jag kan förbättra, och ändra på mig själv när jag upplever det som om en annan kritiserar mig – utan istället förbli här – en och jämlik såsom min fysiska kropp och hantera situationen i och som sunt förnuft – här

Jag åtar mig själv att inte längre vara känslig för vad jag upplever såsom kritik – och inte vara känslig överhuvudtaget – utan istället leva, och uttrycka mig själv såsom stabilitet här – i varje andetag, och i varje ögonblick – och inte ta någonting personligt

Jag åtar mig själv att sluta gå på glas runt andra människor – och sluta frukta inbillad kritik, och inbillade attacker – och istället uttrycka, och röra mig själv här i varje ögonblick autentiskt och utan ångest – och hantera konflikter som kommer upp i och som sunt förnuft

Advertisements