Dag 97: Desteni-Karaktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv som, och existera som en ”desteni-karaktär” genom att jag tänker, och ser mig själv såsom en människa som medverkar med, och går tillsammans med desteni – och därigenom tydligen är annorlunda, och bättre än andra ”normala” människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från världssystemet genom att se mig själv såsom bättre än världssystemet – mer insiktsfull – mer logisk och förnuftig – och inom mig själv tänka att ”jag vet, men de vet inte” – och i detta känna mig själv överlägsen; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå min process här – en och jämlik – och inte separera mig själv från andra människor, eller världssystemet – och inte tänka om mig själv såsom en människa som går med desteni – utan istället en människa som går här i och som denna fysiska verklighet tillsammans med alla andra som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att isolera och stänga av mig själv från medverkan tillsammans med ”normala” människor – och inte interagera, prata, eller skapa förhållanden med ”normala” människor – genom att tänka, och se mig själv såsom en ”desteni-person” – istället för att tillåta och acceptera mig själv att gå min process tillsammans med Desteni – men att inte därigenom se mig själv som någonting mer, eller annorlunda än alla andra människor som är här – och världssystemet som vi alla befinner oss i

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv såsom en speciell människa som är menad för stora, och speciella saker – och som har en speciell och unik väntande framtid – och tänka om mig själv att jag ska bli en ledare för alla – jag ska visa alla hur man ska leva, och hur man ska uttrycka sig själv – och att jag därigenom ska bli känd, och omtyckt av flera miljoner av människor – istället för att tillåta och acceptera mig själv att gå här – gå som andetaget – och inte projicera mig själv in i framtiden – och istället för att vilja vara en ledare för andra människor – att etablera mig själv såsom en ledare inom mig själv – och viljesätta mig själv att göra mig själv på alla sätt och vis helt självdirigerad – där alla mina beslut tas utifrån en utgångspunkt av tystnad och stabilitet inom mig själv – där jag ser vad som är bäst för alla och lever därutifrån

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en karaktär av att hoppas att jag kommer förändra mig – hoppas att jag kommer bli annorlunda, och uppleva mig själv annorlunda – bara för att jag går tillsammans med Desteni – istället för att se, inse och förstå att jag måste ändra mig själv – jag måste ta ansvar för mitt liv och förändra mig själv – och verkligen stoppa mig själv från att existera såsom en förprogrammerad organisk robot – och stå upp och leva självstyrd, självdirigerad och stabil i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera såsom en desteni-karaktär – varigenom jag tror att bara för att jag är med Desteni – att jag därigenom har förändrats, och att jag därigenom är en ny människa – och att mitt förflutna, och det jag en gång levt som och varit inte influerar mig såsom jag existerar och lever idag – istället för att se, inse och förstå – att jag inte kommer ändras automatiskt bara för att jag går med Desteni – och att jag inte kommer att uppleva mig själv annorlunda bara för att jag går med Desteni – eftersom jag måste ändra mig själv – och jag måste åta mig själv att i varje ögonblick stoppa min tendens att gå in i och förlora mig själv i tankar, upplevelser, idéer och inre emotionella berg och dalbanor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att överge min Desteni-karaktär – såsom idén av att jag går med en grupp, och att denna grupp definierar och skapar vem jag är – i rädslan för att stå upp inom och som mig själv – och stå självständig, och självansvarig i mitt åtagande att stå upp såsom LIV såsom vad som är bäst för alla – och göra en praktiskt och synbar skillnad i denna världen som har betydelse inte bara för mig – men för alla kommande generationer – och för alla varelser som finns i denna existens

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda gruppen Desteni för att gömma mig själv, och mitt ansvar gentemot mig själv – och mitt ansvar gentemot denna världen – genom att tänka att: ”Desteni-gruppen tar hand om detta – jag behöver inte göra någonting – allt löser sig” – istället för att se, inse och förstå att – jag är Desteni-gruppen – vilket betyder att huruvida det kommer bli en förändring i denna värld som är bäst för alla – huruvida jag kommer ändra mig själv – allt hänger på mitt engagemang för ett liv som är bäst för alla – och hur jag axlar mitt ansvar att gå i denna världen utifrån en utgångspunkt att skapa en värld som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, och förstå mitt ansvar jag har mot mig själv, och mot resten av denna existens – och se att om jag inte går min process till fullo – och om jag inte medverkar i desteni-gruppen till fullo – att detta inte bara kommer ha konsekvenser för mig – utan för alla andra som kanske skulle ha blivit påverkade av hur jag gick min process i desteni-gruppen disciplinerat, och effektivt, och utan att ge efter till hopp om att allt ska lösa sig utan att jag gör någonting

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp varje dag och leva utan hopp om en bättre verklighet – att leva utan hopp om att allting ska lösa sig magiskt och utan någon slags kraftansträngning från min sida – och jag åtar mig själv att varje dag stå upp från min säng i insikten och förståelsen att om jag vill en bättre värld – om jag vill ha en bättre själv – så måste jag skapa detta – jag måste gå detta – och jag måste ge såsom jag själv vill få

Jag åtar mig själv att gå tillsammans med världssystemet – och alla människor som är här – och inte separera mig själv från vad som är här genom att tänka att jag är bättre än vad som är här – och jag åtar mig själv att sluta se, och tänka om mig själv såsom en ”desteni-person” – och istället ser jag mig själv såsom en person som är en och jämlik med alla andra som är här – varken bättre, eller sämre; således – när jag märker att jag inom mig själv tänker att jag är bättre än andra, att jag vet, eller kan mer ändra – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå med och som alla här – en och jämlik

Jag åtar mig själv att inte isolera, och stänga av mig själv från att medverka med människor som inte känner till processen, och som inte går tillsammans med desteni – utan istället medverka med dessa människor här – såsom mig själv som min fysiska kropp – och därigenom inte skapa separation inom mig själv genom att se mig som en ”desteni-person”, och andra människor som ”normala” – jag åtar mig själv att inse, se och förstå att alla är HÄR såsom fysiska kroppar i en fysisk värld – och att vi alla delar denna samma verklighet och att all separation därför i grund och botten är en illusion; således – när jag märker att jag stänger av mig själv från medverkan med andra – stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit till min kropp – och jag interagerar och lever här med vad som är här – utan att se mig själv som en separat personlighet som tydligen är bättre, och mer än vad som är här

Jag åtar mig själv att sluta projicera mig själv in i framtiden, och därigenom tänka om mig själv såsom en ledare – och människa som har en speciell framtid – och istället åtar jag mig själv att leva HÄR – att gå I VARJE ANDETAG och leva varje ögonblick till fullo utan att varken tänka bakåt eller framåt – och utan varken se mig som speciell eller normal – utan att istället LEVA HÄR utan att tänka; således – när jag märker att jag projicerar mig själv in i framtiden – och tänker på vad jag ska göra, och hur jag ska leva – stoppar jag mig själv genast, jag tar ett djupt andetag och jag för mig själv tillbaka hit till min mänskliga fysiska kropp – och jag lever här och andas effektivt – och tillåter och accepterar mig själv att bara interagera, och kommunicera HÄR – FYSISKT – med vad jag kan se med mina mänskliga fysiska ögon

Jag åtar mig själv att först och främst – innan jag på något sätt försöker leda andra människor – att jag leder mig själv, och göra mig själv till en stabil och tillitsvärd självledare – genom att jag bevisar för mig själv att jag i alla ögonblick dirigerar mig själv här som en fysisk varelse och stoppar min medverkar i sinnet; och således – när jag märker att jag drömmer om att bli en ledare för andra, stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag övar, och viljesätter mig själv på att istället leda mig själv i detta ögonblick genom att stoppa min medverkan i projektioner om hur framtiden kommer bli, eller inte kommer bli

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att ingenting kommer att förändras – att jag inte kommer förändras – om inte jag faktiskt medvetet viljesätter och agerar till att förändra mig själv – och skapa mig själv såsom en ny människa – såsom liv; således – när jag märker att jag tänker/tror att jag kommer förändras bara för att jag går med Desteni – stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag och jag för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå här och verkligen fysiskt förändra mig själv – MEDVETET – i varje ögonblick – genom att jag stoppar mig själv från att medverka i det automatiserade sinnet och istället går här medveten om min fysiska verklighet

Jag åtar mig själv att sluta använda Desteni såsom en krycka som jag kan hänga på – och känna mig säker på att alltid vara därför mig, och göra allt jobb som måste göras för att skapa mig själv – och denna världen – till en plats där alla är omhändertagna och lever till fullo; således – när jag märker att jag är rädd för att gå min process själv, och jag använder desteni om en krycka i rädslan för att stå upp inom och som mig själv, och min värld – och leva vad som är bäst för alla – stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och viljesätter mig själv att gå min process FYSISKT och PRAKTISKT HÄR – tills det är klart och en ny JAG och en ny VÄRLD är HÄR

Jag åtar mig själv att axla mitt ansvar att gå mitt liv – och i denna världen – utifrån en utgångspunkt att skapa en värld som är bäst för alla – oavsett vad som måste göras för att en sådan värld ska bli verklighet; således – när jag märker att jag avsäger mig mitt ansvar mot mig själv, och världen genom att tänka att ”desteni tar hand om det där” – stoppar jag mig själv genast, jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag disciplinerar mig själv till att ta mitt fulla ansvar – och varje dag viljesätta mig själv till att bidra att skapa en värld som är bäst för alla – och skapa mig själv till att vara bäst för mig själv

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att jag är hjärtat som driver Desteni – jag är den punkten som varje dag måste stå upp och slå ett slag för en värld som kommer gynna alla – och om jag inte tar detta ansvar utan istället isolerar och gömmer mig själv i mitt sinne – så kommer hjärtat inte att slå – och blodet kommer inte röra sig runt i kroppen som är denna världen – och konsekvensen av detta kommer bli att ingen förändring sker; således – när jag märker att jag vill isolera mig själv – gömma mig själv – och leva ”mitt liv” utan att beakta denna världen i sin helhet – stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag och jag för mig själv tillbaka hit – och jag lever mitt ansvar att vara en del av hjärtat – en cell – som pumpar blodet av jämlikhet runt i kroppen som är världssystemet – och därmed skapar en ny och mer effektiv kropp som står en och jämlik med principen om vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att anstränga mig själv att skapa en värld som är bäst för alla – och i detta inser jag att ingen människa någonsin faktiskt riktigt ansträngt sig – eftersom alla hittills enbart levt ut sina begär, och sin förprogrammeringar om att vara rädd för att inte överleva – och att riktig ansträngning – såsom att röra sig självt utan motivation om en belöning – utan motivation om överlevnad – utan motivation om pengar – ännu inte levts, och är det svåraste man någonsin kan ta sig för att göra; och således åtar jag mig själv att axla ansvaret att anstränga mig själv och leva/motivera mig själv – utan att förvänta mig någon sorts belöning – att skapa en värld som är bäst för alla

Advertisements

One thought on “Dag 97: Desteni-Karaktären

Comments are closed.