Monthly Archives: September 2012

Dag 115: Min Kropp Och Jag

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att definiera mig själv utifrån hur jag ser ut – och tänka att allt jag är – är den bilden av min kropp jag ser i spegeln – och i detta tänka att för att jag ska kunna vara nöjd med mig själv måste denna kropp jag ser i spegeln se ut på ett speciellt sätt – och ha vissa muskler, och ha en viss typ av hud – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad av de normer, och idéer som existerar i samhället om hur den perfekta kroppen ska se; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att min kropp är perfekt och att jag inte behöver se ut på något speciellt sätt för att ha en perfekt kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att den kropp som visas i samhället såsom idealkroppen – faktiskt är en konsekvens av självmissbruk – där man missbrukat sin kropp genom träning för att producera vissa typer av muskler utan att ta hänsyn till hur kroppen upplever sig självt inom och som denna träningen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara villig, och överväga att missbruka min kropp – för att tillfredställa mitt begär av att uppnå ett kroppsideal – en bild av min kropp – såsom jag tror att kroppen bör se ut – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte blint följa de ideal och normer som marknadsförs i samhället utan istället fråga min kropp vad slags träning som gör nytta för min kropp – vad slags mat min kropp finner vara näringsrik och effektiv – och i detta inte basera mitt förhållande min kropp på en snedvriden ideal, utan på vad som är bäst för min kropp

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på min kropp och göra det som är bäst för min kropp – att ge min kropp mat som är bäst för min kropp – att sitta på ett sätt som är bäst för min kropp – att sova på ett sätt som är bäst för min kropp – och således tjäna min kropp istället för aktivt förstöra, och missbruka min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det finns ingenting sådant som en idealkropp – utan att idealkroppen är en idé som är skapad i samhället – som inte finns på riktigt, utan som endast finns i människors huvuden – och således åtar jag mig själv att sluta jaga en idé av hur den perfekta kroppen ska se ut – och jag åtar mig själv att istället lära känna och skapa ett intimt förhållande med min kropp här – där jag frågar min kropp hur jag bäst kan stötta den – genom att känna efter vad min kropp behöver

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att bli tjock, och för att bli sedd, och definierad av andra såsom att vara otränad, lat, och oattraktiv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och vilja att andra ska uppfatta och se mig som attraktiv, disciplinerad, och vältränad – och att andra ska få en positiv bild av mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja träna utifrån en utgångspunkt av att få muskler – så att andra människor ska se mig som snygg, och attraktiv eftersom jag har mycket muskler – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa mitt begär att bli accepterad, och erkänd av andra som attraktiv och snygg – och att jag istället fokuserar på att etablera ett intimt och nära förhållande med min kropp – och lära känna min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar mig an ett nytt projekt – att vilja göra det maximalt från en utgångspunkt av att bli bäst enligt de standarder samhället har placerat – såsom att vara bäst – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta mig an nya projekt, och intressen – från en utgångspunkt av att ha roligt, och att utforska mig själv inom och som projektet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att, och använda min kropp såsom en maskin att tjäna min egna intressen – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att lyssna på min kropp, och när jag tar beslut i förhållande till min kropp – att lyssna på min kropp och ta min kropp i beaktande – och behandla min kropp med respekt och värdighet i det att jag inte utsätter min kropp för någonting som inte på något sätt gynnar eller är bra för min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv såsom herren över min kropp – och att jag kan välja att göra vad jag vill oavsett om detta betyder att min kropp kommer att ta stryk – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med min kropp – och inte se mig själv såsom en herre – utan som en jämlik – och använda min kropp i beaktande av hur min kropp upplever sig självt

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte längre vara och bli hjärntvättad, och påverkad av de ideal och normer som presenteras i samhället rörande hur en kropp borde se ut, eller inte borde se ut – och jag åtar mig själv att istället lyssna på min kropp, och ta den fysiska upplevelsen av mig själv som min kropp i beaktande – istället för att bli besatt av en spegelbild av min kropp – och ta beslut i förhållande till hur denna spegelbild ser ut i jämförelse med bilder av kropp jag sett i tidningar, och i filmer – och dylikt

Jag åtar mig själv att inte genom träning – eller på något annat sätt – missbruka min kropp för att uppnå märkliga, och illusoriska ideal – och jag åtar mig själv att istället lära känna min kropp – och att ta beslut i förhållande till min kropp där jag verkligen lyssnar på min kropp – och hur min kropp svarar mot, och upplever sig själv i förhållande till vad jag gör med den

Jag åtar mig själv att inte ta någonting som marknadsförs i samhället såsom ”en sanning” för givet – t ex som att man måste ha en kropp med stora muskler och utan något fett – och istället åtar jag mig själv att själv undersöka vad som är sant och riktigt, och vad som endast är illusoriska idéer skapade i huvudet på människor utan att ta i beaktande den fysiska verkligheten här

Jag åtar mig själv att ge till min kropp – det som är bäst för min kropp på alla sätt och vis – och göra detta till min primära prioritet – att stötta och assistera min kropp en och jämlik

Jag åtar mig själv att inte bli lurad av tankar som kommer upp i mitt huvud om hur min kropp borde se ut – och jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det finns inte något sådant som en idealkropp – dock finns det ett idealt sätt att behandla min kropp på – vilket är att stötta min kropp en och jämlik genom fysiska handlingar

Jag åtar mig själv att inte begränsa, och förtrycka mig själv – i och som begäret av att jag vill att andra ska se mig som vältränad, attraktiv, och disciplinerad – genom att jag gör saker och ting – tränar, och äter – för att se ut på ett visst sätt så att andra människor ska känna på ett visst sätt om mig – och jag åtar mig själv att istället stötta och assistera min kropp utan några förhoppningar, eller begär om hur andra kommer att se eller uppfatta min kropp

Jag åtar mig själv att inte träna utifrån en utgångspunkt av att få muskler och bli ”snygg” – utan istället åtar jag mig själv att träna för att assistera och stötta min kropp – samt lära känna min kropp

Jag åtar mig själv att inte vilja vara bäst – och ta mig an projekt, och intressen från en utgångspunkt av att vilja bevisa mig själv inför andra – utan jag åtar mig själv att ta mig an projekt, och intressen från en utgångspunkt av att ha roligt och utforska mig själv inom och som projektet

Jag åtar mig själv att inte se, och använda min kropp såsom en maskin som jag kan göra vad jag vill med – utan jag åtar mig själv att respektera, och värdesätta min kropp – och leva på ett sådant sätt att jag stöttar och assisterar min kropp istället för att bryta ned och skada min kropp

Jag åtar mig själv att stå, och leva en och jämlik med min kropp – och istället för att se mig själv såsom herren över min kropp – att se mig själv såsom min kropps väktare – och att jag är här för att assistera och hjälpa min kropp – eftersom jag inser, ser och förstår – att om jag assisterar och hjälper min kropp att må bra, så hjälper jag även mig själv att må bra

Dag 114: Vem Snor Min Tid?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli irriterad och frustrerad på att det är svårt och tar tid att tjäna pengar – och därmed bli arg, och irriterad att jag inte kan köpa saker och ting som jag skulle vilja ha – nu direkt på en gång – eftersom jag måste vänta på att bygga upp en tillräcklig mängd pengar innan jag sedan kan köpa det jag vill

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad på hur mycket tid jag måste spendera under mina dager på antingen förbereda mig själv på att tjäna pengar – eller att arbeta för att tjäna pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att längta tillbaka till när jag var ett barn och inte behövde spendera min vakna tid till pengar på samma sätt, och inom mig själv tänka, och känna att jag borde använt min tid som barn på ett bättre sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad på hur pengasystemet fungerar, och på hur jag måste – och inte har något val – lägga ner många timmar av min tid varje dag på att tjäna pengar, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet, och inom mig själv fördöma systemet, och definiera systemet såsom att vara problemet som skapar denna upplevelsen av och som mig själv som ilska och frustration

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet för att ta den tid jag besitter under varje dag – istället för att se, inse och förstå att jag har faktiskt ganska mycket tid till mitt förfogande att göra de saker som behövs göras, men att jag faktiskt – väldigt ofta – istället för att göra det jag måste göra – istället ägnar min tid åt onödiga saker som inte har någon relevans eller värde – såsom att t ex titta på en film när det finns mycket viktigare saker att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet såsom att vara roten i det onda till varför jag upplever det som att jag inte har någon tid under mina dagar – och såsom varför jag känner det som att jag aldrig hinner med sådant jag skulle vilja hinna med – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta denna punkten tillbaka till mig själv – och se hur jag slösar min egen tid, och hur jag inte effektivt använder min tid – och hur jag inte tillåter och accepterar mig själv att gå med och som tid här såsom i andetaget en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda diverse ursäkter, och rättfärdiganden för att inte använda min tid effektivt – och istället för att göra det som jag ser behövs, och måste göras – istället göra onödiga saker som inte har någon relevans överhuvudtaget – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda ursäkten att: ”jag gjort så mycket seriösa saker under dagen, att nu måste jag få koppla av lite” – eller att ”jag kan inte koncentrera mig längre, jag måste få koppla av lite” – eller att ”nej, nu har jag lagt ner för mycket tid på detta, jag måste ju få koppla av lite också” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå i och som andetaget – och göra det som måste göras, och behövs göras först – och sedan när jag klar med det – om det finns tid över – att göra sådant jag vill, och känner för att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka undvika att möta mig själv såsom tidssabotage – där jag medvetet missbrukar min tid för att på så vis inte behöva möta mig själv inom och som handlingar som kräver tålamod, och disciplin – genom att projicera min ilska och frustration mot mig själv på systemet och tänka att ”systemet gör mig ineffektiv” – ”det är systemets fel att jag inte använder min tid tillräckligt bra” – ”det är systemets fel att jag inte vet hur jag ska planera min tid, och att jag inte hinner med att göra det jag vill göra varje dag” – istället för att föra allt detta tillbaka till mig själv, och se hur jag bidrar till att skapa i min värld och i mig själv exakt det jag anklagar och fördömer systemet för att skapa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra mig själv på en expert att använda tid effektivt – och således åta mig själv att använda min tid utifrån en praktisk utgångspunkt, vari jag inte behöver ha någon slags upplevelse av att ”det är roligt” – ”det är spännande” – ”det är stimulerande” – utan att jag istället går här i och som mitt andetag och gör det som måste göras utan någon slags reaktion

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet såsom att vara ansvarig för att skapa upplevelser inom och som mig själv – genom att tänka att systemet är så stort, och så pressande – och så stressande – att såklart är det inte konstigt att systemet inom mig skapar diverse upplevelser som jag inte kan göra någonting åt – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta allt tillbaka till mig, och fråga mig själv hur jag genom att medverka i och tänka vissa tankar – skapar upplevelser inom mig själv, och att hur detta faktiskt inte har någonting med systemet i sig självt att göra – utan med vem jag tillåter och accepterar mig själv att vara inom och som mig själv

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att leva tålamod – och således inte vilja stressa saker och ting – utan istället ge saker och ting den tid de behöver – och om jag måste vänta på att en viss sak ska manifesteras, och om jag måste gå en lång process med disciplin, och konsistents för att få vad jag vill ha – att detta inte är något problem

Jag åtar mig själv att sluta vara irriterad och frustrerad på hur mycket tid jag måste spendera på att överleva och tjäna pengar – och istället åtar jag mig själv att använda den tid jag spenderar i och som systemet med att tjäna pengar till att möta mig själv, och lära känna mig själv – och se i vilka situationer jag reagerar, och se hur jag hanterar diverse olika omständigheter och hur upplever mig själv inom mig själv – för att således kunna släppa taget om dessa punkter, och korrigera dem med självförlåtelse

Jag åtar mig själv att sluta längta tillbaka till när jag var ett barn, och sluta vilja att den tid ska återupprepa sig – eftersom jag inser, ser och förstår att detta bara är ett försök att inte möta mig själv, att inte se mig själv, och att inte lära känna mig själv såsom pengasystemet – och såsom hur jag skapat mig själv i tanke, handling och ord

Jag åtar mig själv att istället för att anklaga systemet för att jag inte har någon tid över till mig själv – att istället titta på hur jag lever och uttrycker mig själv i mitt dagliga liv, och hur jag därigenom slösar bort tid genom att göra saker och ting jag faktiskt inte behöver göra, och genom att skjuta upp att göra saker och ting som jag faktiskt måste göra

Jag åtar mig själv att när jag gör någonting som jag inte behöver göra – alltså en ren nöjesgrej – och jag faktiskt har saker och ting som behöver göras, och som är viktiga att jag får avklarade – att jag då stoppar mig själv, tar ett andetag – och tar mig själv tillbaka hit – och därefter gör det som måste göras först, och sedan efter jag är klar med det – gör det som jag tycker är roligt att göra

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag vill göra någonting ”roligt” med grunden i någon slags ursäkt såsom att ”jag har ju gjort så mycket seriösa saker idag!” – ”jag förtjänar att koppla av!” – då stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit till denna fysiska verklighet – och jag åtar mig själv att trycka mig själv igenom det motstånd jag upplever mot att vara ”seriös” – och helt enkelt göra det som måste göras

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att anledningen till att jag tycker att jag har för lite tid – och att jag aldrig hinner göra det jag vill göra – är inte på grund av systemet, och är inte på grund av någon annan än mig själv – eftersom det är jag som har planerat och beslutat hur jag ska använda min tid och ingen annan – och således åtar jag mig själv att sluta anklaga allt och alla andra för vem jag är inom och som mig själv, och hur jag upplever mig själv – och jag åtar mig själv att stå ansvarig inför vem jag är inom och som mig själv, och vilka beslut jag tar – och hur dessa besluten får konsekvenser i mitt liv

Jag åtar mig själv att bli en expert på att använda min tid effektivt – och att inte behöva någon slags motivation, eller upplevelse för att ta tag i och göra det som måste göras – och således åtar jag mig själv att röra mig själv fysiskt – en och jämlik här såsom min kropp – och i varje andetag ta ett beslut vad jag ska göra som inte är baserat på energi, eller en upplevelse – utan en insikt om vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att om jag har upplevelser inom mig själv så är det jag som har skapat dem – jag som har närt dem – och jag som tillåtit och accepterat att låta dessa upplevelser utgöra vem jag är inom och som mig själv – och således åtar jag mig själv att inte anklaga system såsom att skapa en upplevelse inom mig själv av att jag känner mig pressad, och ängslig – och stressad – utan jag tar upplevelse för mig själv såsom det jag upplever – och jag tar mig själv tillbaka hit till mitt andetag – och i varje ögonblick stoppar jag upp och ser till att jag inte medverkar i någon tanke, eller upplevelse – utan att jag är här – självdirektiv – och effektiv i varje ögonblick

Dag 113: Den Personliga Konflikten (Del 3)

Detta är en fortsättning på:
Dag 111: Den Personliga Konflikten (Del 1)
Dag 112: Den Personliga Konflikten (Del 2)

Och i denna bloggen fortsätter jag att göra åtaganden gentemot självförlåtelsen jag skrev i Del 1.

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag reagerar genom att ta någonting personligt – handlar detta aldrig om någon annan – och således är alla tankar som kommer upp inom mig om att jag vill ta hämnd, om att jag vill ge tillbaka – och fortsätta konflikten – helt irrationella – eftersom det finns rent faktiskt ingenting att hämnas på – och det finns ingenting att ge igen – eftersom allt jag upplever inom mig själv är min egen skapelse och har ingenting att göra med någon annan

Jag åtar mig själv att genom att disciplinerat, och dedikerat – och konsistent arbeta med mig själv – med självförlåtelse, och självskriverier – samt självkorrigering – att skapa mig själv till att leva och uttrycka mig själv såsom ett svart hål – i betydelsen att jag inte på något sätt blir påverkad av vad som pågår i min värld – om någon skriker eller är arg på mig – berör detta inte mig eftersom jag inte reagerar – jag inte tänker – och jag inte formulerar min upplevelse av mig själv i förhållande till någon annan

Jag åtar mig själv att när jag känner mig ledsen, eller personligen smädad när jag befinner mig i en konfliktsituation – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att istället för att reagera genom att ta konflikten personligt – att andas – och vara lugn inom och som mig själv – här såsom andetaget – och inte agera eller leva utifrån en reaktion – utan istället röra mig själv här såsom mitt andetag – en och jämlik med och som min kropp

Jag åtar mig själv att när jag känner mig personligen smädad, eller sårad i en konflikt – att inte projicera detta på personen jag befinner mig med i en konflikt – utan istället andas och föra reaktionen tillbaka till mig själv – och i detta förstå att detta är en punkt jag måste arbeta mer med eftersom jag ännu inte står fullständigt stabil och tyst inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att sluta använda min upplevelse av att känna mig personligen smädad, och sårad för att manipulera andra människor att tycka synd om mig – och istället åtar jag mig själv att andas, att stoppa min upplevelse – och om jag inte kan stoppa min upplevelse – att genast i ögonblicket – eller så fort jag får möjlighet till det – applicera självförlåtelse på upplevelsen och ta ansvar för mig själv såsom jag skapat mig själv inom mig själv

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att min upplevelse av att känna mig personligen smädad, och sårad inte är riktig – vilket jag enkelt kan bevisa för mig själv genom att – när denna upplevelsen dyker upp inom mig – att genast applicera självförlåtelse på denna upplevelsen och inte sluta förens det inte existerar en upplevelse inom mig själv längre – och således genom detta bevisa för mig själv att de upplevelser jag har inom mig endast är där eftersom jag tillåter dem att vara där och eftersom jag instruerat dem att vara där och att jag kan förändra detta med självförlåtelse

Jag åtar mig själv att inte göra en stor grej av det när jag upplever mig själv sårad, eller personligen smädad – utan att se, inse och förstå att det jag upplever är en reaktion av och som sinnet – och att det inte är någonting dåligt – och att det inte är någonting personligt – det är endast en energireaktion och någonting som jag inte behöver hålla kvar vid utan som jag kan förlåta och släppa taget om här genom att andas – och applicera självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns ingen anledning att bryta ihop – eftersom det jag upplever inom mig själv inte ens är riktigt till att börja med – utan endast existerar inom och som mig själv eftersom jag skapat punkten att existera inom mig – och eftersom jag gett den uppmärksamhet och ackumulerat den genom att se den som viktig och relevant för vem jag är

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag är i en konflikt – och upplever det som om jag måste ”rädda situationen” – att jag faktiskt i det ögonblicket går in i rädsla, ångest och nervositet – och att jag försöker ta bort konflikten för att inte möta min upplevelse av mig själv såsom rädsla – och således när jag märker att jag vill ”rädda situationen” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att interagera – och kommunicera – HÄR – såsom andetaget – en och jämlik

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att när jag känner att den andra människan har felat mig, och gjort något dåligt mot mig – att detta faktiskt inte stämmer – utan vad jag upplever inom mig själv i det ögonblicket är att jag försöker anklaga en annan för hur jag reagerat gentemot situationen inom mig själv – och således stoppar jag mig själv, tar ett andetag – och tar ansvar för mina reaktioner genom att applicera självförlåtelse tills jag är tyst – stabil – och klar inom mig själv

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det inte leder någonstans att anklaga en annan – att det inte leder någonstans att känna mig sårad, och smädad – och attackerad – eftersom det enda som hjälper är att jag tar ansvar för min upplevelse – att jag applicerar självförlåtelse och går djupt ned i existensen av hur jag skapat min upplevelse och släpper mig själv fri från att känna mig personligen attackerad och smädad

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att konflikter är inte farliga – och de är inte dåliga – och de är ingenting att undvika eller försöka fly bort ifrån – konflikter är helt enkelt fysiska situationer där den ena parter, eller båda – reagerar i någon slags emotion – vilket inte är farligt – och således åtar jag mig själv att inte vara rädd när jag möter konflikter – utan att andas igenom rädslan och förbli här tillsammans med min kropp – en och jämlik

Jag åtar mig själv att sluta vara beroende av att känna – uppleva – och leva mig själv som ett offer genom att jag känner det som om det är andras fel hur jag upplever mig själv – och som om jag inte kan göra någonting för att ändra min upplevelse av och som mig själv eftersom tydligen är det enbart alla andras fel – och jag har ingenting med hur jag upplever mig själv att göra; och i detta åtar jag mig själv att när jag har upplevt reaktioner inom mig själv mot en annan – att ta ansvar för min upplevelse av och som mig själv genom att applicera självförlåtelse på mina reaktioner och se till att jag inte håller kvar vid någon reaktion – och att jag inte existerar i någon slags upplevelse

Jag åtar mig själv att inte ta konflikter seriöst – i betydelsen av att vara rädd, och ögonblickligen då en konflikt börjar – att dra efter andan och ”förbereda mig själv på det värsta” – utan istället åtar jag mig själv att förbli stabil här såsom mitt andetag – och att uttrycka mig själv här såsom min kropp en och jämlik och inte göra en stor grej av det – utan att helt enkelt förbli här och lita på mig själv att jag hanterar situationen effektivt

Jag åtar mig själv att inte använda ursäkter inom mig själv till varför jag ska reagera genom att ta saker och ting personligt – såsom att ”det kommer hjälpa med att reagera” – eller – ”denna punkten är ju så allvarlig att jag inte kan hjälpa att reagera” – och istället för att reagera – att förbli stabil här i och som andetaget och oavsett hur gärna jag vill reagera – att inte göra det – utan att förbli här såsom mitt andetag en och jämlik

Jag åtar mig själv att sluta vara en fredsmäklare i konflikter – och sluta försöka ”få konflikten att sluta” – eftersom jag inser att detta faktiskt är en reaktion, och att jag i ögonblicket enbart när konflikten – eftersom jag uttrycker mig själv från utgångspunkt av och som att ”hantera en konflikt” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv här såsom min kropp – en och jämlik – och således inte definiera mig själv såsom en fredsmäklare – eller en soldat – utan att istället lita på mig själv här

Jag åtar mig själv att inte vänta med att applicera självförlåtelse på punkter som kommer upp inom mig – utan att göra det direkt – och om jag absolut inte har möjlighet till att göra det – att göra det så fort möjligheten bjuds och således transcendera upplevelsen och inte tillåta och acceptera mig själv att slösa bort min andetag och mig själv på att existera i och leva såsom en emotionell upplevelse

Jag åtar mig själv att inte kommunicera när jag inte är stabil och klar inom och som mig själv – utan att då sluta att kommunicera om den punkten – ta mig själv tillbaka hit – och avlägsna mig från situationen och applicera självförlåtelse på punkten tills jag är stabil och klar inom mig själv – och redo att diskutera punkten utan några reaktioner

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att en konflikt närs av att två personer passar fram och tillbaka en emotionell upplevelse och taggar varandra in i en emotionell upplevelse – och således åtar jag mig själv att när jag möter en konflikt – att inte passa den emotionella bollen tillbaka – utan att stoppa mig själv – och inte prata om jag märker att jag är emotionell och reagerar – utan istället gå och applicera självförlåtelse tills jag är stabil – och klar inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det aldrig finns någonting att hämta i en diskussion då jag pratar och uttrycker mig själv från en reaktion – eftersom jag faktiskt inte diskuterar utan endast validerar min upplevelse av och som mig själv som en reaktion – och således åtar jag mig själv att sluta diskutera när jag reagerar – och istället applicera självförlåtelse på punkten tills jag är tyst – stabil – och klar inom mig själv – och förmögen att i och som stabilitet diskutera punkten här

Jag åtar mig själv att när jag möter en konflikt – att förbli avslappnad och lugn – att andas och inte gå in stress – rädsla och ångest – utan att se, inse och förstå att det finns ingenting farligt som händer – och att det finns ingen anledning att reagera – och att jag kan dirigera mig själv effektivt i och som denna konflikten – om jag tillåter och accepterar mig själv att lita på mig själv och att uttrycka mig själv HÄR – en och jämlik såsom min mänskliga fysiska kropp

Dag 112: Den Personliga Konflikten (Del 2)

Temat den personliga konflikten fortsätter, och nu kommer självåtaganden för den förra bloggen jag skrev – som du kan läsa här.

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte använda min partners, eller någon annans ilska såsom en ursäkt till varför jag ska få gå in i och existera såsom en offerkaraktär – i vilken jag bedömer såsom andras fel att jag upplever mig själv emotionellt jagad, och underlägsen; och således åtar jag mig själv att ta ansvar för mig själv och hur jag existerar i varje ögonblick oavsett hur andra existerar och uttrycker sig själva

Jag åtar mig själv att sluta låta min partner, eller andras reaktioner influera och skapa min upplevelse av och som mig själv – och i detta slutar jag därmed att anklaga, och fördöma andra för vad slags emotionella, och känslomässiga upplevelser de går igenom – eftersom jag inser, ser och förstår – att det de upplever handlar inte om mig, utan om vilka de skapat sig själv att vara inuti sina sinnen – således tar jag mig själv tillbaka hit till denna fysiska verkligheten

Jag åtar mig själv att sluta använda sorg, och känslan/upplevelsen av att ta saker och ting personligt för att gömma mig själv i och som offerkaraktären – och i detta inbilla mig själv att tydligen kan jag inte göra någonting åt vad jag upplever inom mig själv, och tydligen är det någon annan som gör mot mig att jag känner mig ledsen, och underlägsen – och i detta åtar jag mig själv att stå upp i varje ögonblick och oavsett vad slags upplevelse jag har – att andas, och ta den tillbaka till mig själv och inte projicera den på någon annan

Jag åtar mig själv att när min partner, eller andra i min värld reagerar i och som ilska och frustration – att inte gå in i och som maktlöshet och hopplöshet – utan att bli kvar här såsom mitt andetag och hantera situationen som mitt andetag här – att se, inse och förstå att det är inte något svårt att dirigera en konfliktsituation – utan att jag har gjort det svårt genom att skapa diverse upplevelser inom mig själv i förhållande till en konflikt – och således tar mig själv tillbaka hit – stoppar mina upplevelser – och dirigerar mig själv i och som konflikten – en och jämlik

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – att oavsett om en annan är arg, och skriker på mig så skadar inte detta mig – och jag tar inte på något sett på mig skit, eller lagrar ”dåliga vibbar” inom mig själv – utan allt som händer är att någon är arg och frustrerad varefter jag antingen kan ta detta personligt, eller stå kvar här såsom mitt andetag – och se, inse och förstå att min upplevelse av mig själv är helt och fullt mitt eget ansvar och har inget som helst att göra med någon annan; och således åtar jag mig själv att inte ta konflikter personligt – att sluta tänka att det är någonting personligt mot mig när någon blir arg – och istället se, inse och förstå att personen som blir arg blir i grund och botten arga på sig själva

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det faktum att jag känner mig fullständigt maktlös och underlägsen när min partner eller någon annan blir arg inte har någonting att göra med det faktum att min partner, eller någon annan blir arg – eftersom det jag upplever inom och som mig själv är min egen skapelse såsom mitt eget sinne och hur jag skapat mig själv i förhållande till konflikter; och således åtar jag mig själv att i konflikter sluta projicera min skapelse av och som mig själv – såsom att uppleva mig maktlös, underlägsen, och rädd – på den person jag upplever mig själv att vara i en konflikt med – och istället leva och uttrycka mig själv här i stabiliteten av och som andetaget

Jag åtar mig själv att sluta – att genom att tänka tankar där jag definierar, och känner mot den person jag bråkar med att jag ogillar dem – att anklaga dem som jag upplever mig själv att vara i en konflikt med för det jag upplever inom och som mig själv, och istället åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka hit till och som andetag – och se att om jag saktar mig själv ned i konfliktögonblicket – så kan jag faktiskt se att det inte är min partner, eller personen som jag reagerar gentemot – utan att det är mina egna tankar jag reagerar gentemot – och således åtar jag mig själv att ta bort och transcendera dessa tankar – så att jag kan stå stabil i konflikt utan någon reaktion, eller upplevelse inom mig själv

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att oavsett vad slags tankar, upplevelser, eller fysiska reaktioner som kommer upp inom mig själv när jag interagerar med min partner eller andra personer i min värld – handlar det alltid om mig – det är alltid mig själv jag upplever – och således stoppar jag mig själv från att anklaga och projicera gentemot andra vad det är jag upplever inom och som mig själv – och jag åtar mig själv att ta tillbaka alla upplevelser jag har till mig själv – och fråga mig själv – hur skapade jag denna upplevelsen? Vad krävs av mig för att stoppa denna upplevelsen?

Jag åtar mig själv att på alla sätt och vis bli fullständigt ansvarig för mig själv, och därmed sluta att projicera min skapelse av och som mig själv på andra – genom att se att allt jag upplever i grund och botten är jag själv – och således åtar jag mig själv att när jag hamnar i en konfliktsituation – och jag märker hur diverse upplevelser börjar dyka upp inom mig av att jag känner mig underlägsen, maktlös, och hopplös – att jag genast stoppar mig själv, tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och andas istället för att medverka i och som reaktioner och tankar

Jag åtar mig själv att inte använda det faktum att andra människor reagerar, eller upplever sig själv arga för att inom och som mig själv skapa en upplevelse av att ”jag ger upp” – ”det finns ingenting jag kan göra” – och istället tar jag mig själv tillbaka hit till och som mitt andetag – och jag fortsätter att gå i självhängivelse, och självdisciplin – och tar hand om mina åtaganden – och ansvar utan att bli influerad, eller på något sätt ändrad av det faktum att en annan blivit arg, och frustrerad

Jag åtar mig själv att sluta att existera såsom ett offer inom och som mig själv – och istället inse, se och förstå att allt jag upplever är specifikt och exakt – att allt jag tänker är specifikt och exakt – och att det är MIN EGEN skapelse som jag ackumulerad under år av omedvetet levande – och således åtar jag mig själv att använda varje ögonblick såsom en möjlighet att möta mig själv och se mig själv såsom hur jag skapat mig själv inom och som mig själv – och således göra mig själv förmögen att ändra mig själv, och ta ansvar för mig själv – och styra, dirigera mig själv – och välja hur jag vill existera och uppleva mig själv inom mig själv – och detta oavsett hur andra upplever sig själva

Dag 111: Den Personliga Konflikten (Del 1)

De nästföljande bloggarna kommer behandla karaktären att “ta saker och ting personligt” – och framförallt vara inriktad på hur denna upplevelsen spelar ut sig själv i konflikter. Det kommer med största sannolikhet att bli en lång serie, med tanke på hur mycket denna upplevelsen ockuperar mitt medvetande under mitt dagliga leverne – och strukturen på serien kommer vara så att jag först i en blog går igenom alla punkter med självförlåtelse – för att i nästa blog skriva självåtaganden – och i denna blog börjar jag därför med självförlåtelse.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda min partners ilska, och inre konflikt som en ursäkt att gå in i och existera som offerkaraktären – och såsom en ursäkt att skapa och generera emotionella upplevelser inom och som mig själv där jag tycker synd om mig själv – och där jag känner det som att hela världen är emot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig maktlös, och hopplös inför situationen när min partner blir arg – eftersom jag känner och upplever det såsom att det inte finns någonting jag kan göra – för om min partner har beslutat sig för att hålla kvar vid sin upplevelse så finns ingenting jag kan göra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat att låta min partner upplevelse influera mig – och skapa reaktioner inom och som mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda sorg, och underlägsenhet som en metod att gömma mig själv ifrån mitt ansvar för mig själv – där jag använder denna typ av upplevelser för att skapa illusionen inom och som mig själv att det inte är fel på mig – utan att det är fel på någon annan – och att upplevelsen jag har inom och som mig själv inte handlar om mig, utan handlar om någon annan – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv hemmastad i denna offerkaraktär – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta min makt tillbaka – att korrigera mig själv och att stoppa mina upplevelser inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa upplevelser och reaktioner i förhållande till min partner av hopplöshet och maktlöshet – och när min partner blir arg och frustrerad – att genast gå in och existera såsom denna maktlöshet och hopplöshet – och tänka inom mig själv att det inte finns någon lösning, och att det inte finns någonting att göra – och att jag lika gärna kan ge upp eftersom jag inte kan dirigera denna punkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga min partner för att min partner inte stoppar sig själv – och vara arg och frustrerad gentemot min partner – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv influeras av och som min partners emotioner  – och att jag faktiskt tillåtit och accepterat mig själv att ta beslutet inom och som mig själv att ta mig själv an min partners och bli påverkad av min partners emotioner – och skapa mig själv i förhållande till min partners upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag – och att föra mig själv tillbaka hit – och att inte tillåta och acceptera mig själv att bli influerad av min partner

Jag förlåter mig själv mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli desperat – och att uppleva mig själv fullständigt maktlös och underlägsen gentemot min partner när min partner blir arg – och att känna det som att det enda sättet för mig att överkomma denna upplevelsen inom och som mig själv är genom att bekämpa min partner – och kväda min partner – och få bort min partners ilska – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att stå stabil här i och som ögonblicket – och att jag tillåter och accepterar mig själv att applicera mig själv HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda min partners tendens att gå in i ilska, och frustration för att generera en upplevelse inom och som mig själv av ogillande gentemot min partner – där jag inom mig själv medvetet går in i tankar, och upplevelser av att inte vilja vara med min partner – av att vilja undvika min partner – av att vilja inte prata med min partner – av att vilja bestraffa min partner – av att vilja få min partner att känna sig ledsen och skyldig, så att jag därigenom kan känna mig som en vinnare – och ställa mig själv såsom herre på täppan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla min partner – eller faktiskt – projicera mitt ogillande som jag skapat och genererat inom och som mig själv i offerkaraktären – gentemot min partner – där jag genom att skapa en upplevelse, och ide av mig själv såsom att vara maktlös, och hopplös – har tillåtit och accepterat mig själv att för att stötta och bygga min offerkaraktär – har genererat en upplevelse inom och som mig själv av ogillande – och ilska – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är min skapelse – och har ingenting med min partner att göra – utan min partner är enbart den punkten i min värld som jag använder för att generera och skapa en upplevelse inom och som mig själv av ogillande och frustration

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva mitt liv i och som karaktären av att ta saker och ting personligt – och sedan göra mig själv ett offer gentemot min karaktär, och upplevelse av att ta saker och ting personligt – och sedan använda min offerkaraktär för att anklaga andra för att jag existerar – lever och uttrycker mig själv såsom offerkaraktären – och för att jag har en upplevelse inom och som mig själv av att ta saker och ting personligt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda andra människors emotionella reaktioner för att sabotera för mig själv och för att generera emotionella upplevelser och känslomässiga upplevelser inom och som mig själv – som jag inte tar ansvar för – för tydligen kan jag inte hjälpa att de existerar inom och som mig själv eftersom jag är ett offer – och eftersom jag inte kan göra någonting åt att jag tar saker och ting personligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte sluta spela spelet – och att inte skicka tillbaka passningen utan istället förlåta att passningen existerar – och förlåta den andra spelaren såsom som mig själv för att vara besatt av spelet – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att existera, och leva såsom en svart hål – som inte kan bli berörd – som inte kan bli störd – som inte kan bli påverkad – som inte på något sätt kan rubbas på grund av vad som pågår i denna världen eftersom jag känner mig själv fullständigt – och jag vet vem jag är såsom mig själv – HÄR – denna fysiska kroppen är jag – såsom andetaget en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ledsen, och känna mig personligen smädad i konflikter – och känna och tycka – att om jag inte får säga någonting i en konflikt – om jag inte får skrika och vara arg – så betyder detta att jag har en rätt att vara arg, och frustrerad på personen som jag är i en konflikt med – och att jag har rätt att hålla fast vid min upplevelse av mig själv såsom att uppleva mig själv personligen smädad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att tycka synd om mig själv när jag varit i en konflikt – genom att i mitt sinne – konstant repetera och återspela scenen i vilken jag kände och upplevde det som om en annan person smädade mig och personligen attackerade mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att njuta av att kunna hålla kvar vid en upplevelse inom och som mig själv av att känna mig smädad och personligen attackerad – eftersom jag då inte behöver ta ansvar för mig själv – och eftersom jag kan manipulera andra människor att tycka synd om mig för den upplevelsen vilken jag befinner mig i – som jag tydligen inte skapat själv utan som någon annan skapat åt mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag befinner mig själv i en konflikt med en annan – att utnyttja detta tillfället för att gå in i och existera såsom en offerpersonlighet – där jag kommer hålla kvar vid detta konfliktögonblicket inom och som mig själv – och konstant återspela det – och använda det såsom ett vapen gentemot den person jag var i en konflikt med – som jag hela tiden kan ta upp inom mig och visa personen ifråga – här titta här, titta vad du gjorde mot mig! Fy skäms!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda vad jag uppfattar såsom ”orättvisa konflikter” för att sabotera för mig själv – genom att jag går in i en offerkaraktär – och sedan utifrån denna offerkaraktären anklagar personen som jag var i en konflikt med och säger att allting är denna personens fel – jag har inte gjort någonting – och på grund av denna personen upplever jag mig själv nu som skit – och på grund av denna personen kommer jag nu att överge alla mina punkter av ansvar i mitt liv, och helt sabotera för mig själv i alla mina åtaganden – eftersom jag upplever mig själv som skit – vilket tydligen inte är någonting som jag själv skapat – utan någonting som denna personen skapat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja känna mig ledsen, och nerstämd – så att jag ska kunna ”bryta ihop” – i tron att endast när jag ”bryter ihop” kan jag slappna av och släppa allting jag upplever inom mig själv – istället för att se, inse och förstå att applikationen av att ”bryta ihop” endast är ett försök av mig själv att manipulera mig själv till att tro att vad jag upplever såsom svårt, och jobbigt inom mig själv faktiskt finns på riktigt – och faktiskt existerar inom och som mig själv – istället för att se, inse och förstå – att denna ”tuffa upplevelsen” inom mig faktiskt inte är riktig – vilket jag kan bevisa för mig själv genom att applicera självförlåtelse på de tankar – och de inre monologer som jag använt för att ackumulera upplevelsen inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är i en konflikt – att ta det personligt, och känna mig skadad – och sårad när en annan person är arg – och uppleva mig själv som att jag ”måste rädda situationen” – för att i detta tydligen rädda mig själv – istället för att se, inse och förstå att konflikter är fullständigt harmlösa, och ofarliga – och att jag inte behöver ta det faktum att någon är arg personligt på något sätt och vis – eftersom jag kan släppa min upplevelse av och som mig själv här – och återvända till mitt andetag och applicera mig själv fysiskt här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja hålla kvar vid min upplevelse av mig själv att känna mig sårad, och smädad, och skadad – i tron att detta ger mig ett övertag mot människan som jag upplevde mig själv i en konflikt med – eftersom jag kan nu visa mot denna människan hur otroligt sårad jag blev, och hur otroligt besviken jag blev – och vilket stort brott mot mig denna människan gjort som försatt mig i en sådan kompromissande upplevelse inom och som mig själv; istället för att se, inse och förstå att jag har skapat denna upplevelsen av att känna mig sårad – jag har skapat upplevelsen av att känna mig skadad – jag har skapat upplevelsen av att ta det hela personligt – och att allt jag upplever är enbart en idé av hur jag borde uppleva konflikter – som jag kopierat från mina föräldrar när jag sett dem bråka och skrika på varandra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det är irrelevant huruvida någon annan ändrar sig själv – och slutar vara arg på mig – för vad som är relevant är att jag tar tag i min upplevelse av att känna mig sårad, och smädad – och skadad – och att jag släpper mig själv fri från att existera i och som en besatthet av att känna mig själv skadad – och istället tillåter och accepterar mig själv att leva, och uttrycka mig själv här i varje ögonblick – för min egen skull – eftersom det är självklart så pass mycket roligare att uppleva mig själv här – stabil och tyst inom mig själv – än att gå omkring i en begränsad energiupplevelse av att känna mig skadad, sårad, och smädad, och personligen attackerad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid en upplevelse av och som mig själv att känna mig personligen förnärmad och attackerad när någon blir arg på mig – och genast i ögonblicket då någon blir arg på mig – att dra efter andan och liksom förbereda mig på att: ”helvete, nu kommer det” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå att konflikter är fullständigt ofarliga – och att jag inte kan förlora mig själv – att jag inte kan uppleva mig själv sårad, eller förnärmad – om jag inte tillåter och accepterar mig själv att gå in i en sådan personlighet – utan istället att jag står kvar här såsom mitt andetag – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta tillbaka min upplevelse av mig själv i konflikter till mig själv – utan istället vilja och inom mig själv förespråka att min upplevelse av mig själv – såsom att jag känner mig sårad och illa tilltufsad – är riktig, och den är en fysisk upplevelse som den andra människan har skapat inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att vara ett offer som reagerar och som går in i upplevelser – och att hålla kvar vid reaktioner när jag varit i en konflikt – och att istället för att ta ansvar för mina reaktioner – att istället vilja ändra på en annan så att de aldrig ska gå in i en reaktion mer – så att jag inte ska behöva skapa mig själv såsom offerkaraktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan person talar i ilska och frustration – att inom mig själv genast reagera i rädsla – och uppleva situationen såsom ”seriös” – och såsom att ”jag måste vakta min tung, och verkligen vara på bettet nu” – i tron att nu jävlar börjar en konflikt, och då hänger mitt liv på en tråd – istället för att se, inse och förstå att en konflikt är inte farlig – en konflikt behöver inte vara någonting annat än hur jag upplever mig själv här i och som andetaget – där jag andas ut och in – och litar på mig själv – att jag är stabil och tyst inom och som mig själv och att jag inte går in i någon slags karaktär av att försöka undvika konflikten – tona ner konflikten – och att få konflikten att försvinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är i en konflikt – att agera och uttrycka mig själv från en utgångspunkt av och som rädsla – såsom rädslan för att konflikten ska fortsätta – och därigenom förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uttrycka mig själv från en utgångspunkt av att vilja kväda konflikten – där jag försöker tala ”resonabelt” och vara ”tillmötesgående” – och jag försöker vara det sunda förnuftets ledstjärna – men där allting faktiskt har att göra med att jag är skiträdd och vill helst av allt bara att allt ska bli lugnt och förutsägbart återigen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta det gå ut över min partner att jag ännu inte effektivt lyckats transcendera och stoppa reaktioner i konflikter – och p g a jag inte genast applicerar självförlåtelse på dessa punkter utan spenderar en stor del av min tid med att ljuga för mig själv – och säga att jag inte har någon inre upplevelse – att därmed skapa ett motstånd mot att vara med, och kommunicera med min partner – och på så vis assistera att försätta min partner i en upplevelse av och som skuld – som inte på något sett tjänar till assistera och stötta min partner att ta sig själv ut ur sitt sinne – att stoppa energi, och tankar och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är i en konflikt – och jag märker att jag reagerar – att då inte andas – och inte kommunicera förens jag är tyst och stabil inom och som mig själv – och inte försöka dirigera punkten, utan istället använda ögonblicket till att observera inom mig själv huruvida jag fortfarande har reaktioner eller upplevelser – och när konflikten är med min partner – att helt enkelt säga att detta har inget att göra med mig och att självförlåtelse är den enda lösningen – och sedan inte mer kommunicera med min partner från en utgångspunkt av och som ilska – såsom anklagelse – vilket resulterar i och som en konflikt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte dirigera mig själv då jag möter en konflikt med min partner – genom att helt enkelt stadga – och säga inom mig själv att jag vill inte medverka i denna diskussionen – och sedan helt enkelt inte tala – och inte passa bollen tillbaka – utan vänta på att min partner lugnar ner sig och sedan tala med min partner – eller helt enkelt gå därifrån

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv lockas in i konflikter – när någon efter att jag sagt någonting – sedan säger ”det sista ordet” – gentemot vilket jag känner att jag nu måste retaliera för att återta min pondus och för att visa att jag har det bästa perspektivet – jag har rätt och jag vet exakt vad detta handlar om – istället för att se, inse och förstå – att när reaktioner är i görningen så är det man pratar om aldrig relevant – utan bara en sorts ursäkt för att man ska få uppleva sig själv i en reaktion och ha något tillsynes substantiellt att prata om – men rent faktiskt så har diskussionen ingenting att göra med praktiska åtaganden och insikter och lösningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att försätta mig själv i en underlägsen offerposition i konflikter – genom att tänka, och uppleva mig själv såsom att ”någonting farligt händer mig” – och att jag därför måste hålla mig själv tillbaka och absolut inte visa någon som helst svaghet – och jag måste spänna mig och vara fullständigt beredd på att kasta av mig själv alla slags anklagelser och inunsiationer – istället för att se, inse och förstå – att en konflikt är inte farlig, och det finns ingenting som jag kan förlora i en konflikt – det finns således ingenting att skydda mig själv mot och därav är hela min persona som jag skapat i förhållande till konflikter fullständigt irrationell och utan all slags verklighetsförankring – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förankra mig själv i verkligheten – genom att tala och uttrycka mig själv HÄR – utan att förbereda mig själv – utan att tänka – och utan att uttrycka mig själv såsom en reaktion, och upplevelse i förhållande till konflikten – utan istället uttrycka mig själv här – en och jämlik

Dag 110: Resultatet Är Allt, Eller?

Självskriverier

För ett tag sedan bestämde jag mig för att börja träna regelbundet, och det skulle då bestå i att jag då, och då gick ut och sprang en runda – eller att jag gjorde några armhävningar, och stretchövningar – alltså planen var att jag skulle göra lite idrott då, och då för att stötta min kropp – eftersom jag inte rör mig så ofta när jag studerar, vilket är det jag gör mest under mina dagar.

Vad som är intressant är att denna träningspunkt har öppnat upp en mängd andra punkter i mig – där jag nu kan se hur jag existerar i förhållande till projekt som jag tar mig själv an. Och det första jag har märkt med hur jag existerar i förhållande till träning är att jag vill göra det fullt ut, och jag vill ha resultat – i bemärkelsen att jag vill få bättre kondition, jag vill få muskler, och jag vill känna mig själv starkare. Men vad jag inte ser när jag existerar som denna ”fullt ut” och resultatkaraktären är att jag helt glömmer bort min kropp – och jag glömmer även bort att ha roligt – och göra det från en utgångspunkt av att stötta mig själv fysiskt HÄR – och alltså inte för att uppnå någon slags framtida superresultat.

Och detta är en tendens jag har – att när jag tar för mig någonting – då gör jag det fullt ut till en sådan grad att jag helt glömmer bort mig själv – alltså jag gör det fullt ut för att uppnå ett visst resultat som jag definierat inom mig själv såsom att vara ett ”bra” resultat. Det jag vill ändra med mig själv i förhållande till min träning är att jag inte tillåter och accepterar mig själv att bli besatt av det – utan att det är någonting jag gör då och då – i ögonblicket – för att stötta min mänskliga fysiska kropp – och inte för att nå någonstans där i framtiden som tydligen är mycket bättre än vad jag är här; tidigare i mitt liv har jag gått in i liknande besatthetskaraktär vad det gäller mina studier, vad det gäller att spela gitarr – ja – en mängd olika projekt som jag tagit mig an har jag under en kort tid blivit fullständigt besatt av – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta det lugnt – och att lyssna på mig själv – vad är det för slags träning jag skulle vilja göra? Vilken slags träning skulle min kropp må bra av? Behöver jag ens träna på det sättet som träning representeras i samhället, eller kanske det räcker med att jag då och då går ut och går en runda? Vad skulle jag helst vilja göra?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta saker och ting till extremer – och att när jag tar mig en ett nytt projekt, eller börjar göra någonting nytt – att göra detta med en utgångspunkt av att få ett visst framtida resultat – och i detta jaga detta framtida resultat där jag tydligen kan anse mig själv såsom att ha ”lyckats” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att lyssna på min kropp – att lyssna på mig själv – och fråga mig vad som är bäst för mig att göra just vid detta tillfälle – och fråga mig själv vad jag tycker är roligt att göra – och vad jag märker är effektivt och gynnande för min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av min projekt – genom att jag tillåter och accepterar mig själv att helt släppa min normala, och vardagliga rutin för att söka efter en kick – där jag kan pressa mig själv och ”utvecklas” och ”bli bättre” för att på så sätt – någon gång i framtiden – nå ett resultat – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att röra mig själv HÄR – att lyssna på mig själv, och min kropp HÄR – och således sluta jag och istället hitta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera såsom prestationskaraktären – där jag tydligen måste pressa mig själv igenom mina besvär – och mina åkommor – för att på så sätt någon gång i framtiden komma ut på andra sidan och nå ett resultat – och bli nöjd med mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv – genom att bortse från att göra saker som jag tycker är roliga, och givande – men som jag inte kan se leder till något värdigt resultat – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att resultatet inte alltid det viktiga – utan istället är det viktiga att vara här och helt enkelt leva mig själv i och som ögonblicket till fullo

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en resultatjakt – där jag försöker planera mitt liv – planera mina projekt och åtaganden utifrån en utgångspunkt av att skapa så bra resultat för mig själv som möjligt – där mitt slutgiltiga mål är att nå en idé inom och som mig själv av vad jag definierat såsom att vara bättre än vad jag är här i detta ögonblick – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva ett ögonblick i sänder – och ta ett andetag i taget – och inte projicera mig själv in i framtiden i en alternativ drömverklighet där jag tydligen har nått mitt resultat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv an nya projekt utifrån en utgångspunkt av att jag ska bli bäst i det jag gör – och tänka att om jag inte kan bli bäst i det jag gör – och nå resultat – att då tänka och tycka att det är meningslöst att ta mig själv för att göra projektet eftersom det ändå inte kommer leda till någonting – istället för att se, inse och förstå att mina projekt inte behöver leda till någonting – jag behöver inte nå ett slutgiltigt resultat där jag tydligen är bäst – och då kan vara nöjd med mig själv – utan att jag kan gå mina projekt HÄR – en och jämlik – och ha roligt med mig själv och göra det till min utgångspunkt i mina projekt – alltså att fysiskt lära känna mig själv och dela med mig av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att smittas av prestationsångest – och idén om att man måste för att vara nöjd med sig själv ha vissa sorters projekt, och planer som man dedikerat försöker att skapa och göra till verklighet – och tro att om jag inte har någon dröm om ett framtida drömresultat – att mitt liv då är meningslöst och att jag inte rör mig själv framåt; istället för att se, inse och förstå att jag inte behöver känna det som om jag rör mig själv framåt – jag behöver inte skapa någon slags förmåga av och som mig själv som jag kan använda för att glänsa gentemot andra – det behövs helt enkelt – utan jag kan gå här som mig själv – som min fysiska kropp – och gå utan någon prestationsångest – eftersom det inte finns något resultatintresse inom och som mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att ett resultatintresse begränsar mig – eftersom när jag jagar efter ett resultat – när jag jagar efter att få uppnå någonting – och få uppleva någonting i framtiden – att jag då inte tar tillvara på detta ögonblick HÄR – och att jag i fråga om träning därför inte tillåter och accepterar mig själv att ta tillvara på detta ögonblick HÄR för att lära känna min kropp – för att lära mig själv att lyssna på min kropp – för att stötta min kropp genom fysisk rörelse – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i alla delar av och som mitt liv släppa taget om denna resultatintressekaraktär – och istället tillåta och acceptera mig själv att leva och uttrycka mig själv i varje ögonblick utan att söka efter någon slags mål

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv såsom en karaktär av att vara målorienterad – där jag känner det som att jag hela tiden måste ha ett mål som jag siktar mot – och att alla mina handlingar endast blir av värde när det adderas och tillslut leder till ett resultat som är jämlikt med det mål jag inbillat mig själv i mitt huvud; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se – inse och förstå hur detta begränsar mig i min applikation och rörelse av och som mig själv – och hur jag genom att söka efter dessa illusoriska mål helt glömmer bort att roligt med mig själv här – helt glömmer bort att leva för och som mig själv HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att vilja nå någonstans – och ägna hela mitt liv – eller i vart fall stora delar av mitt liv – till att försöka ägna mig åt intressen och projekt som jag kunde se skulle leda till en framtid där jag blev bra på någonting och jag uppnådde ett mål – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte i mitt liv tillåtit och accepterat mig själv att ta mig an en hobby, eller ett intresse – eller ett projekt utifrån en utgångspunkt av att ha roligt med mig själv här – av att upptäcka mig själv här – där således det inte finns något mål – och det finns inget resultatintresse – eftersom det jag vill uppnå är redan HÄR – jag är HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag kan använda mål för att planera, och dirigera mig själv i min verklighet – men om jag tillåter och accepterar målet att bli min ledstjärna – och målet att vara min anledning till att röra mig själv – så separerar jag mig själv ifrån mig själv och i detta glömmer jag bort att ha roligt – och att uppskatta vad det är jag gör – eftersom allt som betyder någonting är målet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte öva mig själv på att göra saker och ting – på att agera och leva utan ett resultatintresse – och således försätta mig själv i en position där jag oavsett resultat av min handling och mitt leverne förblir stabil – och oberörd – eftersom jag inte separerat mig själv genom att hoppas och önska mig själv att mitt inbillade mål ska bli verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära mig själv av djur – som aldrig tar sig an mål och resultatintressen – utan istället tillåter sig själva att utforska och leva här med vad som är här – och således går en katt aldrig ut och springer med målet att bli stark – eller att få en viss sorts kropp – utan en katt springer för att det är vad kroppen behöver HÄR – och för att katten tycker om att uttrycka sig själv såsom att springa här – och således tillåter och accepterar jag mig själv att uttrycka och leva mig själv HÄR i ögonblicket – och sluta separera mig själv in i en alternativ verklighet i mitt huvud där jag har nått ett mål och tydligen då – ”blivit någonting mer betydelsefullt”

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att sluta att jaga efter resultat – och mål – och istället åtar jag mig själv att leva HÄR i beaktande av vad som är fysiskt här i detta ögonblick – och således när jag rör mig själv, och när jag tar beslut – att jag gör så i beaktande av vad som är här – och inte i beaktande av ett mål i mitt huvud som enbart är en tanke och således inte är fysiskt och praktiskt här

Jag åtar mig själv att sluta uttrycka mig själv från en utgångspunkt av att jag ska utveckla mig själv – och bli bättre – och istället åtar jag mig själv att uttrycka mig själv HÄR – tillsammans med min mänskliga fysiska kropp – och om det råkar hända sig att jag av att jag under en tid utför en viss handling på ett sätt som gör att jag utvecklas och blir bättre – att det är helt okej – men att själva min utgångspunkt till varför jag gör någonting inte ska vara att bli bättre – utan istället ha roligt med mig själv här

Jag åtar mig själv att komma ihåg och återigen leva det uttryck av och som mig själv såsom prestigelöshet som jag levde som barn – då jag helt utan bekymmer kunde åta mig själv nya projekt – och göra nya saker och ting – utan att jag hade en enda fundering på att detta tvunget skulle leda någon vart – eller skulle mynna ut i någon slags resultat – eftersom jag hade så roligt här med mig själv i och som ögonblicket då jag levde

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att resultatet inte är det viktiga – utan vad som är viktigt är vem jag är i processen av att skapa resultatet – och att faktiskt – resultatet alltid blir en och jämlik till vem jag är i och som en viss handling; och således – om jag t ex i mina studier lever mig själv till fullo in i mina studier – och hänger mig själv till att studera i och som ögonblicket HÄR – så kommer resultatet vara en och jämlik till vem jag tillåtit och accepterat mig själv att vara under alla de samlade ögonblick under vilka jag studerade – och således utgöra ett utryck av och som fullkomlighet – eftersom jag var fullkomlig i varje ögonblick i mina studier

Jag åtar mig själv att göra saker som jag tycker är roliga – och som jag ser är givande – även om de enligt samhället standarder och idéer är fullständigt meningslösa – som tillexempel att gå ute i skogen och lyssna på hur löven låter när vinden rasslar dem mot varandra – eller titta på hur mina katter ser ut när de sover – och således tillåter jag och accepterar jag mig själv att sluta leva och existera i och som en resultatjakt där jag konstant måste nå någonting nytt

Jag åtar mig själv att sluta vilja vara bäst allt jag gör – och sluta jaga efter att utveckla, och bli bättre i vad det är jag tar för mig att göra – och istället leva här och ha roligt med mig själv i vad det är jag gör – och således låta utveckling vara en naturlig konsekvens av att jag hänger mig själv till en viss punkt och lever en viss punkt

Jag åtar mig själv att sluta existera i och som prestationsångest – och sluta existera i och som känslan och upplevelsen av att jag måste bli någonting – vara någonting – nå någonting – fullgöra något slags syfte, eller hitta något syfte i och som mitt liv – och jag åtar mig själv att istället göra mitt syfte till att vara här i varje ögonblick – och leva varje ögonblick till fullo – genom att jag är fullt medveten om mig själv såsom min fysiska kropp och den verklighet som omger mig i varje ögonblick – och således åtar jag mig själv att sluta försöka kontrollera mig själv genom att endast göra saker och ting som jag definierat inom mig själv såsom att ”leda någonstans” – och istället åtar jag mig själv att lyssna på mig själv och fråga mig själv vad är jag vill göra – vad det är jag tycker om att göra – utan att fundera på vad det kan leda till i framtiden

Jag åtar mig själv att släppa taget om min resultatintressekaraktär – genom att varje gång tankar kommer upp inom mig i form av projektioner in i framtiden – där jag inbillar mig själv att jag klarar av vissa slags mål – och uppnår vissa slags resultat – att genast stoppa mig själv – att andas och föra mig själv tillbaka hit – och återgå till denna fysiska verklighet här – och göra HÄR min utgångspunkt för allting jag tar mig själv för att göra – HÄR såsom mitt andetag – där jag varken letar efter ett framtida mål – eller ett framtida resultat

Jag åtar mig själv att träna HÄR utan någon slags intentioner om vad jag måste uppnå med min träning – och således – om jag beslutar mig för att gå ut och springa – men sedan att jag märker att jag hellre vill gå – att jag då går istället – och inte känner att jag då ”förlorar mitt mål av att få bra kondition” – eftersom jag inser, ser och förstår att alla mål, och idéer om ett framtida resultat är begränsade – eftersom jag genom att jaga dessa mål helt glömmer bort att uppskatta och lära känna mig själv HÄR såsom min mänskliga fysiska kropp – och såsom hur jag är som en fysisk och individuell varelse i detta ögonblick

Jag åtar mig själv ta förändra min utgångspunkt i de projekt jag går – och i de intressen jag har – från att vara mål och resultatdrivna – till att vara självdrivna – där jag gör saken såsom mig själv HÄR – inte för att nå någonstans – utan för att jag är HÄR och för att jag uttrycker mig själv här – en och jämlik i ögonblicket

Jag åtar mig själv att uppskatta mig själv – och ha roligt – och se till att när jag tar mig själv an att göra någonting – att jag inte glömmer bort mig själv och kompromissar mig själv för att uppnå ett mål som inte ens är riktigt – eftersom det enbart existerar i mitt huvud såsom en idé av vad jag borde uppnå – och inte som en fysiskt verklig punkt som jag kan ta på och röra vid

Jag åtar mig själv att i varje ögonblick öva mig själv att röra mig själv – och att leva och uttrycka mig själv utan något slags resultatintresse – och utan att eftersträva och försöka nå ett mål – utan istället göra varje ögonblick till ett uttryck av och som mig själv – där jag inte längre försöker kontrollera, och styra mig själv för att uppnå min idé av vad det innebär att lyckas – utan att jag istället lever och uttrycker mig själv här – och går med och som ögonblicket i vad som öppnas upp – och vad som presenteras här

Jag åtar mig själv att leva och uttrycka mig själv såsom en katt – genom att jag lever ögonblick för ögonblick – andetag till andetag – och lver och uttrycker mig själv såsom vad som är HÄR just i detta andetaget – och inte lever och uttrycker mig själv för att uppnå ett framtida mål – som faktiskt inte ens existerar annat än i mitt huvud såsom en idé – och således åtar jag mig själv att sluta kompromissa mitt faktiska och fysiska leverne HÄR till förmån för en idé som inte ens existerar på riktigt

Dag 109: Jag Är En Tvivelaktig Figur

Självskriverier

Idag har min primära upplevelse av mig själv varit depression och ilska – och om jag ska lokalisera den exakta punkten till varför dessa upplevelser existerar inom och som mig så är det i fråga om depressionen att: jag känner att mitt liv borde erbjudare mer variation – det borde vara roligare och mer fartfyllt – och i fråga om min ilska: att jag tvivlar på mig själv i förhållande till hur jag ska dirigera mig själv i min värld i förhållande till att träna, samt även att jag tillåtit och accepterat mig själv att till en viss grad låta mig själv bli besatt av idén av att träna – istället för att träna här såsom min kropp – en och jämlik

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv i förhållande till hur jag ska träna – och vad jag ska träna – utan istället gå in i mitt sinne och prata till mig själv om vad jag ska träna – och hur jag ska träna – och i detta aldrig tillåta och acceptera mig själv att bestämma mig själv eftersom jag existerar i och som rädslan att jag kommer ta fel beslut och att jag i slutändan kommer att ångra mig själv för att jag känner det som att jag bestämt mig för att göra fel saker

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera, och leva såsom tvivelkaraktären – vilken tillkännages av att jag fruktar att ta ett beslut, och jag fruktar att röra mig själv och agera – när jag märker att det är någonting jag vill göra, och när jag märker att det jag vill göra är någonting som jag faktiskt skulle tycka om – och som skulle stötta mig själv i och som min process – och att jag istället för att agera – tillåter och accepterar mig själv att göra endast ett fantasifoster av min plan – där det jag vill göra endast är en dröm i mitt huvud som jag när jag genom att jag tänker på drömmer – och att jag någon gång ”borde göra det” – istället för att göra det här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli rädd för att ta fel beslut – bli rädd för att ta beslut där jag inte tar alla punkter i beaktande och vid ett senare skede att jag märker att jag kunde tagit ett bättre beslut – istället för jag tillåter och accepterar mig själv att helt enkelt ta ett beslut – och om jag märker att jag inte tagit alla punkter i beaktande när jag väl gått mitt beslut – att jag då ger mig själv möjlighet att korrigera mig själv och lära mig av mina misstag – istället för att jag tillåter accepterar mig själv att stagnera och helt stanna upp min applikation av mig själv i min värld eftersom jag är rädd för att misslyckas

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte agera när jag ser att någonting skulle gynna mig – utan istället internalisera punkten – och börja tänka, och fundera inom och som mig själv huruvida jag faktiskt borde gå vidare med denna punkt – är detta verkligen bäst? Och i detta fundera, och tänka i en evighet istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att agera – att titta på punkten en gång och sedan ta ett beslut – och inte gör det till en vana inom och som mig själv att repetitivt och om och om igen titta på en punkt i mitt huvud och fundera huruvida punkten är bästa att gå igenom eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en vana inom och som mig själv av att ifrågasätta allt jag vill göra – eller tycker är kul att göra – och göra detta till en sådan grad att jag tillslut inte gör någonting eftersom jag undrar varför jag gör det – jag undrar om det är bra att gör det – jag undrar om det är rätt att jag gör det – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå här i varje ögonblick och faktiskt agera – att ifrågasätta en punkt en gång – och sedan ta ett beslut i ögonblicket här och inte skjuta upp mitt beslut genom att säga att ”jag måste tänka på det”

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att min upplevelse av mig själv såsom depression faktiskt är kopplad till det faktum att jag inte tillåter och accepterar mig själv att agera – leva och ta beslut när jag ser att det är någonting jag vill göra – eftersom jag konsekvensen av att jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta beslut i ögonblicket när jag ser att det är någonting jag vill göra – är att mitt liv kommer stagnera och stå stilla – och att ingenting kommer att hända – eftersom jag inte vågar göra någonting nytt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta med att göra saker och ting som jag tycker om – och vet kommer att assistera och stödja mig i min process – genom att tillåta och acceptera mig själv att tänka på huruvida det är rätt – huruvida det är bra – huruvida jag borde, eller inte borde göra vad jag vill göra – och således separera mig själv in i en karaktär av tvivel – uppbyggd av en vriden idé av moral – som består av idén att jag alltid har fel, och att jag måste vaka över mina impulser – för tydligen är allting som jag upplever, och vill göra av djävulen självt och måste förtryckas

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in en dvala där jag väntar med att göra saker och ting som jag vill göra – i fruktan att det jag vill göra kommer leda till konsekvenser, och att jag kommer utifrån mitt beslut att uppleva mig själv i en sämre position i min värld – och inom mig själv – och att jag längre fram i tiden kommer titta tillbaka på mig själv och mitt beslut och tänka – ”nej, det där skulle jag aldrig gjort – tusan också att jag gjorde det där” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta att oroa mig själv för hur jag möjligen kommer uppleva mig själv i framtiden och istället lever HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid minnen där jag känt det som att jag gjort fel beslut – och således satt mig själv i knipa – och skapa en idé av mig själv utifrån dessa minnen av att jag inte kan ta beslut – och att jag inte vet hur jag ska leva – eftersom allt jag gör i slutändan bara rinner ut i sanden och blir fel – istället för att se, inse och förstå att om jag tillåter och accepterar mig själv att hålla kvar vid en sådan idé så blir den självklara konsekvensen att jag stagnerar och blir en stillasittande grönsak som inte vågar göra någonting överhuvudtaget – för tänk om det blir fel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att ta ett beslut direkt – göra en handlingsplan – och hålla mig själv till handlingsplanen – att istället börja fundera på om det är rätt, eller fel – har jag gjort en korrekt handlingsplan? Har jag gjort en felaktig handlingsplan? Har jag glömt någonting? Kommer jag att ångra mig? Och istället för att fråga mig själv alla dessa onödiga frågor – sluta att tänka – och således sluta att existera inom och som problem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att mala planer och idéer och eventuella beslut i mitt huvud – istället för att jag skriver ner dem – kartlägger dem – och sedan tar ett beslut och gör det – och därefter sluta tänka på det – och inte fundera på huruvida jag gjort rätt, eller fel beslut – utan helt enkelt gå mitt beslut här en och jämlik

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att sluta att vara rädd för att ta fel beslut – att sluta att fundera på om jag tagit rätt, eller fel beslut – och att sluta att titta tillbaka på mitt förflutna för att ångra mig själv för dåliga beslut – och istället åtar jag mig själv att leva fysiskt HÄR – praktiskt HÄR – och att ta beslut i ögonblicket – ta beslut när jag ser att någonting skulle vara bra för mig och inte oroa mig för om beslutet är rätt eller fel – för jag ser att ett sådant beteende inte leder någon vart överhuvudtaget – och sålunda – när jag ser att jag oroar mig själv för att ta ett felaktigt beslut – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och tar mig själv tillbaka hit – och tar ett beslut

Jag åtar mig själv att inte längre skapa fantasifoster i mitt huvudet utan att istället leva praktiskt och fysiskt HÄR – att ta beslut praktiskt och fysiskt HÄR – och att inte skapa planer, och fundera på hur jag borde leva – på hur jag inte borde leva – på vad jag borde göra – på vad jag inte borde göra – utan istället leva och uttrycka mig själv praktiskt och fysiskt här som min kropp – och när jag ser att det är någonting jag vill göra som jag ser kommer stötta mig – att jag då gör det och inte håller mig själv tillbaka i fruktan och ångest inför att ta fel beslut

Jag åtar mig själv att sluta leta i mig själv – och i mitt förflutna efter dåliga beslut som jag kunde gjort bättre – och att därigenom sluta misstänka, och vara rädd för att framtida beslut jag kommer ta – kanske också kommer vara dåliga – och kanske också kommer att leda mig ner i en upplevelse där jag kompromissar mig själv; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa det förflutna – att släppa mina misslyckade beslut – och lita på mig själv att jag kan ta effektiva beslut här

Jag åtar mig själv att sluta internalisera punkter innan jag tar dem till handling – utan istället agera HÄR – och ta dem i fysisk och praktisk applikation här – och göra dem verkliga – och således inte tillåta och acceptera mig själv att på något sätt leva och skapa en alternativ verklighet uppe i mitt huvud

Jag åtar mig själv att sluta ifrågasätta och analysera allt jag vill göra – allt jag tycker är kul att göra – och sluta konstant fråga mig själv om det är bra – om det är dåligt – om det är positivt – om det är negativt – och istället tillåta och acceptera mig själv att lita på mig själv här

Jag åtar mig själv att sluta leva i och som fruktan och misstänksamhet – såsom en konstant rädsla för att någonting ska gå fel – för att någonting oväntat ska dyka upp och att jag inom detta kommer att inse att jag gjort fel och att jag inte tagit i beaktande de punkter jag borde beaktat – och istället åtar jag mig själv att lita på mig själv

Jag åtar mig själv att inte stagnera i min applikation av och som mig själv – och i detta ser och förstår jag att stagnation alltid är baserat på rädsla och ångest – såsom rädslan för att göra fel – och i detta tillåter och accepterar jag mig själv att släppa hela konceptet om rätt och fel eftersom jag ser hur oerhört begränsat – och dumt det är att hålla kvar vid en sådan idé och ett sådant koncept som faktiskt inte hjälper mig överhuvudtaget

Jag åtar mig själv att sluta vaka över mig själv i en slags förvriden moral – där jag existerar som en polis i mitt eget medvetande och konstant ifrågasätter allt jag säger och gör huruvida det är rätt eller fel – och istället åtar jag mig själv att lita på mig själv och att leva HÄR såsom min mänskliga fysiska kropp – och uttrycka mig själv HÄR såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att anledningen till att jag inte vågar ta beslut – och att jag inte vågar leva HÄR – DIREKT – utan att planera och tänka – är för att jag fördömer mig själv, och ser mig själv som i grund och botten ond – och därigenom förtrycker mig själv för att hålla den ondskan tillbaka – således åtar jag mig själv att istället leva HÄR – att tillåta och acceptera mig själv att uttrycka mig själv, och att lyssna på mig själv i fråga om vad det är jag skulle vilja göra – vad det är jag skulle vilja prova på – och således tysta den där konstant analyserande och övervakande rösten jag skapat inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att sluta hålla kvar vid förflutna minnen av beslut jag taget – och istället leva och uttrycka mig själv HÄR – och ta beslut i och som ögonblicket i tillit till mig själv – och således sluta att tvivla på mig själv – sluta att tro att jag på något sätt är felande och att jag därmed är förhäxad att alltid göra saker och ting som går åt skogen

Jag åtar mig själv att sluta tänka – och istället leva HÄR

Jag åtar mig själv att ta beslut – och att leva dessa besluten HÄR – och sluta mala planer, fantasier och drömmar i mitt huvud – antingen gör jag det – eller gör jag det inte – men jag slutar i vart fall att tänka på det och lever istället HÄR såsom min kropp – en och jämlik

Dag 108: Det Behöver Inte Vara Tråkigt!

Självskriverier

Idag har jag återigen varit arg, och jag vet varför – det är därför att jag känner mig stressad med allt som jag måste läsa i skolan, och eftersom att jag oroar mig för vilket betyg jag ska få i slutändan av kursen. På grund av detta känner jag en stress inför alla vardagliga ting som jag tar mig för varje dag, och så fort jag ser att jag har ett visst ansvar som jag måste ta itu med – då tänker jag genast – ”men shit! Jag kommer ju inte kunna läsa mina skolböcker – jag kommer inte kunna använda all min tid till att studera – herregud! Hur ska detta gå?

Så den ilska och frustration jag upplever är egentligen en slags konsekvens av att jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta det lugnt och göra en sak i taget – och när jag gör den saken som jag gör – att då göra den fullt ut och utan att tänka på diverse andra grejor jag känner att jag borde, eller inte borde göra.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hetsa upp mig själv inför mina studier genom att tänka på hur mycket jag har att göra – på vad jag måste göra – på vad jag inte har gjort – och i detta tänka/uppleva att jag har för lite tid att göra allting på – och genom detta skapa en konsekvens inom och som mig själv av att vara arg och frustrerad; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva i varje ögonblick – och när jag studerar – att då studera – och när jag tar itu med mina vardagliga ansvar – att då göra detta fullt ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig stressad, och nervös inför att jag inte ska få de högsta betygen i den kurs jag läser – eftersom jag definierat att inte få de högsta betygen såsom ett misslyckande – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta vilka slags betyg jag får i skolan att definiera mig och skapa min upplevelse av mig själv – istället för att jag står här såsom mitt andetag – ovillkorlig i varje ögonblick – och inte tillåter och accepterar mig själv att fästa värde vid någonting som är separat från mig själv – såsom t ex mina betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att släppa taget av min ”betygskaraktär” eller också kallat ”intelligenskaraktär” – där jag för att kunna känna mig värdefull och betydelsefull måste hävda mig själv gentemot andra genom att få de bästa betygen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte måste på något sätt visa att jag är intelligent – eller visa att jag kan – eller att jag på något sätt måste placera mig själv i en topposition i systemet för att kunna vara nöjd, och tillfredställd med mig själv – således tillåter och accepterar jag mig själv att slappna av och att gå min utbildning från en utgångspunkt av att vara effektiv, och disciplinerad – och inte fästa något värde vid vad slags utflöde detta får i form av betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé inom och som mig själv av att jag måste lyckas i systemet och skapa mig själv en karriär som andra kan se upp till – och definiera såsom en bra karriär – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå HÄR såsom mitt andetag – och röra mig själv i och som systemet prestigelöst och utan att jag placerar något värde i vad slags position jag har i systemet – i vad slags lön jag har i systemet – utan att jag går HÄR – i denna världen men inte av denna världen

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den stress jag utsätter mig själv för när jag känner/tänker/upplever att jag måste ha de bästa betyg – absolut inte – på något sätt – är värt att faktiskt få de bästa betygen – eftersom jag förstör min upplevelse av mig själv i detta andetag här – ett andetag som aldrig kommer tillbaka och som jag offrat för att jag skulle kunna medverka i en rädsla/ångest att jag inte kommer få de bästa betygen; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – denna rädsla och ångest inte på något sätt kommer assistera och hjälpa mig att få de bästa betygen – utan vad som faktiskt kommer ge mig möjlighet att få de bästa betygen är att jag planerar min tid effektivt – att jag är disciplinerad och konsistent med mina studier – och att jag hänger mig själv till fullo till mina studier och inte till inre konflikter av rädsla och ångest

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag faktiskt lägger ner tillräckligt med tid på mina studier – och att detta visar sig genom att jag vet de flesta av svaren på föreläsningar – och seminarium – men att jag inte tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå detta eftersom jag är besatt av rädsla – och ångest – såsom självfördömande – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv i förhållande till mina studier – och varje dag planera och strukturera min tid – och göra det som behövs – och sedan sluta när jag ser att det inte behövs mer – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag oftast faktiskt lägger ner för mycket tid på mina studier – och ”överstuderar” – eftersom jag inte tillåter och accepterar mig själv att släppa taget om min rädsla att jag ska misslyckas, och inte få de bästa betygen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga att hålla kvar vid denna rädslan och ångesten – genom att tänka att det kommer att ta slut när jag slutar skolan – istället för att se, inse och förstå – att det inte kommer ta slut när jag slutar skolan utan endast byta form – och då istället handla om att jag måste prestera för min chef – och gå uppåt och framåt i min karriär – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ärlig mot mig själv i förhållande till mina studier – att strukturera min tid – att göra det som behövs – och att förhålla mig praktiskt till mina studier – och att lita på mig själv när jag ser att jag studerat tillräckligt och att jag kan det som jag måste kunna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig stressad, och ångestfylld inför att ha många ansvar och åtaganden som jag måste ta tag i och röra mig själv inom – och slutföra på en dag – och tro att en sådan upplevelse är normal; istället för att se, inse och förstå att jag kan ha många åtaganden, och ansvar under en dag – men att jag går dessa ansvar, och åtaganden – HÄR – en efter en i och som mitt andetag – och jag gör det som måste göras tills det att jag är klar; och sålunda att jag lever PRAKTISKT och FYSISKT här i och som mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv framåt med och som rädslan att misslyckas – i tron att denna rädslan hjälper mig att prestera bättre – och få bättre resultat – istället för att se, inse och förstå – att när jag existerar och lever såsom rädsla så är jag inte HÄR – utan jag är i istället i mitt sinne – och därför kan jag ju inte studera effektivt – och jag kan inte utföra mitt arbete effektivt – eftersom jag rent fysiskt, och faktiskt inte gör arbetet här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag redan bevisat för mig själv flertalet gånger – att jag presterar som bäst – och får bäst resultat – när jag är fullständigt prestigelöst – och tillåter och accepterar mig själv att ha roligt med mina studier – och gå fullt upp i mitt arbete här – och således tillåter och accepterar jag mig själv att sluta stressa, och känna ångest inför att jag ska uppnå något slags framtida resultat där jag tydligen lyckats – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att ha roligt här – att glädjas med mig själv när jag gör mina studier – och när jag går mina åtaganden och ansvar – och således ha roligt med mig själv istället för att oroa mig

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att sluta hetsa upp mig själv inför mina studier, och istället – helt enkelt – göra mina studier – gå mina studier HÄR – och i processen – ha roligt med mig själv och utforska mina studier utöver vad som ingår i kurskriteriet – och alltså gå mina studier med och som mig själv HÄR – istället för att gå mina studier för att nå någonstans i framtiden till en upplevelse av mig själv som jag tydligen är oförmögen att ge mig själv här; och således – när jag märker att jag hetsar upp mig själv och tänker på vad inte har gjort – vad jag borde göra – och vad jag inte borde göra – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och tar mig själv tillbaka hit – och jag litar på mig själv i hur jag går mina studier

Jag åtar mig själv att sluta jaga de högsta betygen – och således inte göra betygen i sig själva mitt slutmål – utan istället tillåta och acceptera mig själv att låta min studier utgöra ett medium för mig att uttrycka mig själv såsom självdisciplin, konsistens, effektivitet – och genom mina studier lära känna mig själv bättre – och således – när jag märker att jag oroar mig själv för att jag inte kommer få de högsta betygen, och att det är ett misslyckande att inte få de bästa betygen – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå mina studier HÄR för och som mig själv – och göra mina studier till ett uttryck av och som mig själv HÄR – genom att jag tillåter och accepterar mig själv att ha roligt när jag studerar – och göra det prestigelöst

Jag åtar mig själv att inte längre vilja hävda mig gentemot andra – att inte längre hävda mig själv gentemot andra – att inte längre vilja bevisa och känna att jag behöver bevisa mig själv gentemot andra – genom att visa att ”jag kan” – att ”jag är duktig” – att ”jag vet” – att ”jag har den nödvändiga kunskapen” – och istället åtar jag mig själv att gå HÄR – prestigelöst och utan att definiera mig själv såsom smart, eller dum – utan att se mig själv som duktig eller dålig – utan istället gå såsom andetaget HÄR – ovillkorligt i varje ögonblick; och således – när jag märker att jag vill hävda mig själv mot andra, och visa att ”jag kan” – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att sluta söka efter värde genom att andra ska se mig som intelligent – och istället se att jag kan leva värde här som mig själv – genom att jag går mina studier – och mitt liv såsom ett uttryck av och som mig själv – såsom självtillit HÄR

Jag åtar mig själv att röra mig själv – att leva, och uttrycka mig själv prestigelöst och utan att hålla kvar vid något slags begär av att vilja få en karriär – av att vilja ”nå någonstans” – och jag åtar mig själv att när jag gör planer inför var jag ska placera mig själv i systemet i framtiden – att se till att jag inte fäster något värde vid dessa planer överhuvudtaget – utan att jag går dessa planer ovillkorligt – och när jag märker att planen inte går planenligt – att då utan reaktion, eller upplevelse helt enkelt ändra min plan; och således – när jag märker att jag känner/upplever att jag måste få en ”bra karriär” och att jag måste ”lyckas” i mitt liv – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag viljesätter mig själv att gå HÄR såsom min kropp – en och jämlik – prestigelöst och utan att definiera mig själv gentemot någon punkt i systemet

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag genom att medverka i rädsla och ångest saboterar min effektivitet av och som mig själv i mina studier – samt i andra punkter i mitt liv – och att jag faktiskt endast förstör för mig själv när jag stressar eftersom jag inte tillåter och accepterar mig själv att ge mig den nödvändiga tiden att sakta, och detaljerat gå DETTA ögonblick HÄR – eftersom jag redan befinner mig i ett nytt ögonblick som rent faktiskt inte existerar; och således – när jag märker att jag går in i rädsla, och ångest i förhållande till en upplevelse av att jag inte kommer hinna med att göra allt som jag planerat att göra under min dag – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva varje ögonblick HÄR – specifikt – till fullo – och i sin helhet – och i detta tillåta och acceptera mig själv att gå sakta framåt i min verklighet – och göra det som måste göras – och det som måste göras den tid som behövs – och alltså inte kontrollera mitt uttryck av och som mig själv i rädslan och ångesten i att ”jag inte kommer hinna”

Jag åtar mig själv att faktiskt tillåta mig själv att se att jag lyckas bra med mina studier – och att jag allt som oftast lyckas över mina egna förväntningar – och således borde detta vara tillräckligt för att jag ska inse att det inte är något fel med sättet jag studerar på – det är inget fel med sättet jag läser på – utan att allt detta pågår inom och som mitt huvud – och är bara inbillade hjärnspöken som enbart faktiskt tjänar att störa mig i mina studier – och i mitt leverne av övriga ansvar och åtaganden i och som min värld; och således – när jag märker att jag går in i en upplevelse av och som stress – och att jag inte litar på mig själv – och tydligen inte vet ”vad jag ska göra – hur länge jag ska studera – om jag kommer hinna klart i tid” – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att lita på mig själv och faktiskt se att jag är effektiv, och har talang för studier

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att den rädsla, och ångest jag upplever inte av sig själv kommer att ta slut – utan att jag själv – genom att i varje ögonblick föra mig själv tillbaka hit och stoppa mina inre upplevelser – måste stoppa denna rädslan – och att jag medvetet och avsiktligt måste sluta att inte lita på mig själv; och således – när jag märker att jag använder tanken att ”denna rädslan kommer ta slut av sig själv när jag slutar skolan” för att rättfärdiga min upplevelse av mig själv som rädsla – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att stoppa mig själv HÄR – för egen motor – i insikten om att om inte jag stoppar mig själv HÄR – kommer det aldrig mina inre upplevelser att sluta existera

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att rädsla, och ångest inte är en normal upplevelse – det är ingen naturlig och fysisk upplevelse – utan en upplevelse som skapas genom att jag pratar med mig själv till mig själv i mitt huvud – och därigenom skapar självmisstroende – där jag saboterar för mig själv och tror mig själv inte ”klara av någonting” och att ”jag bara gör allting fel”; och således – när jag märker att jag tänker att min rädsla är naturlig – och att den borde finnas inom och som mig eftersom alla andra upplever liknande rädsla – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå, och leva mina åtaganden – och ansvar – och mitt liv i sin helhet – HÄR – praktiskt – och fysiskt – och inse att den normala upplevelsen av och som mig själv är att ANDAS HÄR såsom min fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta använda energier, och upplevelser för att driva mig själv framåt och för att slutföra projekt – och ta tag i och leva min åtaganden – och istället åtar jag mig själv att gå mina projekt HÄR – fysiskt och praktiskt – i insikt om att om jag förbereder mig väl – om jag lägger ner det nödvändiga arbetet i vad jag företar mig själv – så kommer resultatet att bli bra – och det därför inte finns någonting att frukta eller känna sig ängslig över – eftersom det enbart är en fråga om praktisk matematik applicerad här; och således – när jag märker att jag är i mitt sinne såsom rädsla – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och påminner mig själv om att det inte är något svårt att praktiskt leva här – det handlar enbart om att effektivt strukturera min tid – och att effektivt applicera praktisk matematik i mitt dagliga leverne

Jag åtar mig själv att istället för att fokusera på en inbillad framtid där jag tydligen kommer vara ”lyckad” och ha ”lyckats” – att istället leva, och applicera mig själv HÄR – en och jämlik som mitt andetag – och ha roligt med det jag gör – att hänge mig till det jag tar mig för och gå in i projekt och åtaganden prestigelöst – och göra det för att jag tycker det är roligt, fascinerande – och stimulerande; och således – när jag märker att jag projicerar mig själv in i en inbillad framtid – där jag tydligen ”lyckas” – och har ”allt jag vill ha” – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att LEVA här – och att föra lycka hit – genom att leva självglädje som mig själv i varje ögonblick HÄR

Dag 107: Att Vinna Eller Försvinna

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inbilla mig själv att andra har någonting emot mig, och att de i hemlighet ser mig som en fiende som de tävlar mot – istället för att se, inse och förstå att de jag tror mig själv se i andra faktiskt är mig själv – och att det jag ser är att jag tävlar mot andra i tron att jag måste bevisa inför andra att jag duger – och att jag är värd någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla mot andra genom att jaga efter uppmärksamhet – och så fort jag får uppmärksamhet – att känna mig själv överlycklig och inom mig själv definiera mig själv såsom ”en vinnare” – som är bättre än vad andra är; och sedan naturligtvis efter ett tag befinner jag mig själv i den negativa polariteten av tävlingskaraktären – vilket innebär att jag då upplever mig själv som en förlorare och underlägsen andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste visa att jag är värd någonting för andra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att tävla mot andra, och att bevisa inför mig själv och andra att jag är bättre än andra; och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta denna punkt av att tävla influera alla delar av mitt liv – till en sådan grad att jag inte längre kan interagera här bara för att jag tycker det är roligt, och för min egen skull – utan allt är istället en tävling

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte istället för att tävla – vara avslappnad och trygg i mig själv – i vetskapen om att jag inte måste bevisa mig själv inför andra för att duga – utan istället inse, se och förstå att jag duger fullständigt utmärkt som jag är – och att jag inte behöver visa att jag är bättre, och mer fullfjädrad och stark än vad andra är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att tävling faktiskt är en illusion – för hur kan jag på något sätt tävla mot andra när ingen kan tävla med en likvärdig utgångspunkt – eftersom alla har olika talanger, uppväxter, gener – och en massa andra omständigheter som influerar vilka de är inom och som sig själva – och därför inser, ser och förstår jag att all tävling faktiskt är en illusion – och endast någonting jag håller kvar vid för att generera en upplevelse inom mig själv av och som energi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara övertygad inom mig själv om att andra är bättre än vad jag är – och styrka denna övertygelsen inom och som mig själv genom att medverka, och röra mig själv som i min värld – en upplevelse av underlägsenhet – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa taget om min underlägsenhet och istället tillåta och acceptera mig själv att interagera och leva här såsom min mänskliga fysiska kropp – och helt tillåta och acceptera mig själv att omfamna mig själv såsom min fysiska kropp och slappna av i full tillit till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla med andra om att bli erkänd såsom attraktiv, och socialt populär – och tro att mitt värde är helt i händerna på hur andra ser mig – och att jag därför i varje ögonblick måste stå inom mig själv i full stridsmundering – redo att bekämpa varje sorts inbillad attack från andra människor – genom att konstant validera mig själv såsom att vara bättre än vad andra är; istället för att tillåta och acceptera mig själv att släppa mitt ego – att släppa all tävlan – och all den rädsla som jag tillåtit och accepterat att utgöra min ursäkt för att hålla kvar vid begäret att vinna – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge upp och förlora – och på så vis ta mig själv tillbaka hit till min kropp – och leva fysiskt här som mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det finns så mycket jag har missat tack vare att jag varit besatt av tävlan – och besatt av att vinna – jag har missat att kommunicera med andra ovillkorligt här – jag har missat att lära känna mig själv såsom mitt naturliga uttryck av vem jag är – jag har missat att slappna av och i varje ögonblick tillsammans med andra människor uppleva mig själv fullständigt lugn och trygg i och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idén inom mig själv av att andra människor är ute efter att besegra mig – och att förgöra mig – och visa sin överlägsenhet gentemot mig – som ett sätt att rättfärdiga varför jag håller kvar vid en upplevelse av och som mig själv såsom tävlan

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att allt jag upplever i förhållande till andra är mig själv – och att jag därför har slösat bort ett helt liv med att bekämpa mina idéer av andra människor i tron att om jag inte gör det så kommer jag att förlora – och mitt egenvärde kommer att minska – istället för att se, inse och förstå hur jag begränsat mig själv såsom egenvärde – hur jag har tillåtit och accepterat mig själv att helt begränsa mitt uttryck, och min upplevelse av och som mig själv genom att kämpa låtsaskrig i mitt huvud; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv tillbaka hit till detta andetag – och leva, och uttrycka mig själv här – och en gång för alla sluta låtsaskriga gentemot andra människor – och istället verkligen lära känna andra människor, och leva såsom intimitet här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag ger upp min tävlingskaraktär – att jag då kommer förlora mig själv – istället för att se, inse och förstå – att jag är här – såsom min mänskliga fysiska kropp – och att jag alltså inte kan förlora mig själv om jag ger upp en psykisk illusion – eftersom den rent faktiskt inte finns – och således inser, ser och förstår jag att jag faktiskt förlorar mig själv såsom medvetenhet av och som mig själv här som min mänskliga fysiska kropp när jag medverkar i och som upplevelser av att tävla – eftersom jag då inte är här med och som min kropp – utan istället i en upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att tävlan – och upplevelse av att jag måste bevisa mig själv begränsar mig något fruktansvärt – eftersom jag när jag håller kvar vid detta självintresse – konstant befinner mig i och som en upplevelse av ångest och rädslan – och att jag konstant försöker avläsa andra människor för att se huruvida jag vinner, eller förlorar – och vad mitt nästa drag bör bli för att därigenom kunna vinna; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara här som min kropp – att istället för att hela tiden analysera min omgivning från en utgångspunkt av att försvara mig själv – att istället slappna av och observera vad som är här – och vara medveten om vad som är här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att det som begränsar mig som mest – är det jag tror att jag vill hålla kvar vid som mest – och således inser, ser och förstår jag – att det jag fruktar att uppleva – det jag fruktar att släppa taget om – det är precis vad jag måste släppa taget om – och således åtar jag mig själv att släppa taget om min rädsla, och mitt begär att vinna – och istället leva och uttrycka mig själv – HÄR – en och jämlik såsom min mänskliga fysiska kropp

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att riktig vinst – att vinna på riktigt – är när alla varelser vinner – när hela existensen vinner en och jämlik – när alla gynnas – när alla får precis det som de behöver för att uttrycka sig själva maximalt – och således åtar jag mig själv att göra det till mitt syfte i livet att se till att alla vinner

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att allt det jag ser i andra alltid är mig själv – och således åtar jag mig själv att ta tillbaka till mig själv hur jag känner att andra alltid är ute efter mig – och tävlar mot mig – för att på så vis se hur jag är ute efter andra – och hur jag konstant tävlar mot andra; och således – när denna upplevelse kommer upp inom mig av att jag tror att andra tävlar mot mig – och är ute efter mig – stoppar jag mig själv genast – jag andas och för mig själv tillbaka hit – och istället för att tävla lever och uttrycker mig själv här – i tillit till mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp – jag är här

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag aldrig kan vinna utan att förlora – eftersom alla upplevelser av och som sinnet existerar i och som polaritet – det finns aldrig en positiv sida, utan en negativ sida; således – när jag upplever mig själv såsom en vinnare – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och lever istället stabilitet här som mig själv – av att jag varken är vinnare, eller förlorare – men HÄR – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att i varje del av mitt liv där jag ser att jag tävlar med andra människor – att undersöka dessa delar genom att skriva – applicera självförlåtelse – och sedan korrigera dessa delarna genom självåtaganden – och att leva mina åtaganden här – och på så vis se till att jag inte tävlar på något sätt – med någon – utan att jag istället i varje ögonblick – och i varje andetag är till fullo här som min mänskliga fysiska kropp; och således – när jag märker att jag tävlar – och att jag befinner mig i en positiv energi av att känna mig upphetsad, och överlägsen – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att prata – interagera – uttrycka mig själv HÄR utan energi – och utan en idé av att jag vinner

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – och leva att jag duger, och är tillräcklig – jag behöver inte bevisa mig själv – jag behöver inte visa att jag är bra – duktig – smart – överlägsen – det enda jag behöver är mig själv här såsom mitt andetag; och således – när jag märker att jag vill bevisa mig själv – och att jag vill visa andra att jag kan, att jag är duktig – och att jag har någon slags förmåga som jag tror att inte andra har – stoppar jag mig själv genast – jag andas och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att sluta jaga efter segern och istället leva och uttrycka mig själv HÄR såsom min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att all tävling är en illusion – att ingen faktiskt kan vara bättre än en annan eftersom alla har olika förutsättningar – således slutar jag att medverka i och leva såsom en illusion – och när jag märker att jag befinner mig i och har gått in i denna illusionen – stoppar jag mig själv genast – jag andas och för mig själv tillbaka hit – och tar mig ut ur illusionen och tillbaka till min kropp här – såsom mitt andetag – en och jämlik

Jag åtar mig själv att släppa taget om underlägsenhet – och rädsla – och att istället för att leva ut mitt liv i obekväma upplevelser av och som att känna mig mindre värd än vad andra är – att istället leva, och uttrycka mig själv HÄR – som min kropp – som mitt andetag – i varje ögonblick ge mig själv möjligheten att utforska vad som här såsom denna fysiska världen – som jag faktiskt helt har glömt tack vare att jag i hela mitt liv befunnit mig i en kamp för att vinna en illusorisk tävling med andra

Jag åtar mig själv att ge upp och förlora när jag ser att jag befinner mig i en karaktär av att tävla – och istället för att vara rädd för att jag kommer förlora mig själv – se, inse och förstå att jag inte kan förlora mig själv eftersom jag är HÄR – såsom min mänskliga fysiska kropp – såsom mitt andetag – såsom mina fötter, och fingrar – jag är HÄR; således – när jag märker att jag går in en upplevelse av att kämpa för att vinna – stoppar jag mig själv genast – jag andas och för mig själv tillbaka hit – och åtar mig själv att leva här – i enhet och jämlikhet med andra – utan att tro om mig själv att jag är förmer eller mindre – utan istället att jag helt enkelt är här

Jag åtar mig själv att ta igen allt det jag missat i mitt liv av denna fysiska verkligheten – och av att lära känna mig själv – genom att se varje ögonblick som en möjlighet för mig att återskapa kontakten med mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp – och denna fysiska världen – och leva denna möjligheten till fullo i varje andetag genom att inte ge någon uppmärksamhet till de tankar – upplevelser – och inre mentalt prat som förekommer mellan mina öron; och således – när jag märker att jag inte är här – och att jag inte är medveten om min kropp – och mitt andetag – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och jag för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva som min kropp i varje ögonblick – utan att planera – tänka – fundera – drömma – utan istället leva HÄR – en och jämlik

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att allt jag tror att andra gör mot mig – är sådant jag gör mot andra – och även mot mig själv – således slutar jag använda anklagelser för att hålla kvar vid mina begränsande upplevelser och idéer om hur andra är – och vad jag är – och vad denna världen är – och istället åtar jag mig själv att i varje ögonblick ta mig själv tillbaka hit till min fysiska kropp – och förstå att så länge jag inte skapar en upplevelse inom och som mig själv – så finns det ingen möjlighet att skapa en idé av att andra kan skapa en upplevelse inom mig; och således – när jag märker att jag tänker om andra – att de skapar upplevelser inom mig – att de är ute efter mig – och att jag använder detta för att rättfärdiga min tävlingskaraktär – stoppar jag mig själv genast – jag andas och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva tävlingsfri – genom att inte ge någon uppmärksamhet åt tankar som antingen säger att jag vinner eller förlorar – och åt upplevelser såsom positiva, eller negativa – i förhållande till att vinna eller förlora

Jag åtar mig själv att sluta låtsaskriga inom och som mig själv med andra människor – eftersom jag ser, inser och förstår att allt jag upplever alltid är om mig själv – det finns inga, eller ingen annan som skapar upplevelser inom mig – jag är skaparen – och således åtar jag mig själv att sluta slösa bort mitt liv genom att leva i rädsla för att andra tydligen ska skapa en upplevelse inom mig av att jag är en förlorare – och när jag ändå märker att jag går in i sådana tankar – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att sluta tävla – genom att istället andas – in och ut – in och ut – lugnt och tyst här såsom min kropp

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag medverkar i och som en inre upplevelse så förlorar jag mig själv – och att jag därför inte kan förlora mig själv genom att släppa taget om en inre upplevelse, utan snarare istället hitta mig själv – eftersom jag är HÄR – som min kropp – här är jag – jag finns inte där ute att hitta någonstans, eller där inne bland tankarna – det är så enkelt som att jag är HÄR; och således – när jag märker att jag håller på att tänka på vem jag är i förhållande till andra – och hur jag borde bete mig för att vara en social vinnare – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka HIT – och lever mig själv såsom enkelhet – ett andetag i taget – ett ögonblick i taget

Jag åtar mig själv att sluta att konsant analysera min omgivning och söka efter potentiella hot, och konkurrenter – och istället för att uppleva och se min direkta omgivning såsom ett slagfält där jag måste bevisa mig själv såsom en stark och vinnande människa – att istället leva och uttrycka mig själv här tillsammans med och i samklang med min omgivning – och att se att ingenting är farligt med min omgivning – det finns inget slagfält, det finns ingen konkurrens, och det finns inga fiender – allt det där existerar enbart i mitt huvud; och således – när jag märker att jag känner det som att jag befinner mig i ett slagfält där alla som är runt mig är mina fiender som jag måste skydda mig mot – stoppar jag mig själv genast – jag andas och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva här som min kropp – här som mitt andetag – där bara andetaget finns och alltså inget slagfält – och inga fiender

Jag åtar mig själv att släppa taget om det jag fruktar som mest att släppa taget om – för att därmed inse, se och förstå att min rädsla att släppa taget om min tävlingskaraktär är fullständigt obefogad; och således – när jag upplever mig själv rädd, och obekväm inför att släppa taget om min tävlingskaraktär – andas igenom reaktioner – och tankar – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag slutar tävla

Jag åtar mig själv att leva på ett sådant sätt att alla vinner – och inse, se och förstå att det finns bara en riktig vinst – och det är när alla vinner och ingen förlorar

Dag 106: Snyggis

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att spana in mig själv – och när jag ser mig själv – att tänka att jag ser snygg, och sexuellt attraktiv ut – och inom detta jämföra mig själv med andra killar i min verklighet, och tänka att jag definitivt är mer lyckad, och populär – och att mitt liv måste vara mer viktigt än vad andra människors liv är – för se så snygg jag är; istället för att se, inse och förstå att skönheten bedrar – eftersom den efter ett tag försvinner och sedan inte har något värde alls

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja träna och springa för att få en kropp som ser snygg ut – så att jag kan få kvinnor att titta på min kropp i avund, och önska att de kunde ha sexuell och intim närkontakt med mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna för att utveckla, och skapa praktiskt, och fysisk intimitet med och som min mänskliga fysiska kropp – och alltså sluta att försöka göra mig själv accepterad av andra genom att visa upp mig själv som ett slags utställningsobjekt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att missbruka min kropp genom att använda den till att få uppmärksamhet av andra människor – och att få andra människor att känna, och tänka att jag är snygg och vacker – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här i enhet och jämlikhet med min kropp – och inte använda min kropp för att få andra att uppleva mig såsom snygg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skämmas för och känna mig generad inför min narcissism i förhållande till hur jag ser ut – och förtrycka min utseendefixering, och istället skapa en idé av och som mig själv såsom att ”jag inte bryr mig om hur jag ser” – när det står väldigt klart att jag bryr mig en hel del – en mycket stor hel del – om hur jag ser ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med andra män i fråga om hur jag ser ut i förhållande till dem – och antingen tänka, och uppleva att jag är snyggare, eller fulare än dem – och utifrån detta antagande skapa en upplevelse av mig själv såsom antingen att vara överlägsen, eller underlägsen – där om jag tycker mig själv vara vackrare än mannen som delar mitt ögonblick – att jag då känner mig överlägsen, och det motsatta när jag inte ser mig själv såsom den vackrare personen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av idén av skönhet – och definiera mig själv såsom vacker, och göra det till vad jag inom mig själv anser vara mitt ”bästa karaktärsdrag” – att jag är vacker – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid och som minnen inom mig själv när andra människor sagt till mig att jag är vacker, eller snygg – och skapa en upplevelse utifrån dessa minnen där jag känner mig själv speciell, och överlägsen – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här såsom min kropp – en och jämlik – och alltså precis som min kropp inte definiera mig själv utifrån ett utseende – utan istället gå här med min kropp – där det således inte finns några idéer – inga upplevelser – inga förväntningar – jag är varken snygg eller ful – utan jag är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i och som mitt uttryck av mig själv genom att definiera och se mig själv såsom vacker – och snygg – och därmed tänka att på grund av att jag innehar denna egenskap av att vara snygg – att jag därför måste ha en partner som innehar samma egenskap och som får samma typ av respons från sin omgivning när hon interagerar med denna – istället för att tillåta och acceptera mig själv att släppa denna idé och upplevelsen inom och som mig själv av att jag är vacker, och snygg – och istället tillåta och acceptera mig själv att vara en kropp – odefinierbar – och därmed tillåta och acceptera mig själv att skapa förhållanden med vilken partner som helst – eftersom det inte finns någon slags heder som jag försvarar genom att vara med en specifik sorts partner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja skapa ett förhållande, och en partner gentemot vilken andra skulle uppleva att jag har det perfekta förhållandet – jag har den perfekta partnern – jag har det perfekta livet – och därmed – varje gång mitt förhållande, och min partner inte ser ut som och liknar det som definierats såsom ”det perfekta förhållandet” och ”en snygg flickvän” – att då uppleva mig själv såsom misslyckad, och underlägsen – och bli arg och frustrerad – eftersom det känns som att jag är en förlorare när jag vill vara en vinnare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja genom mitt förhållande med min partner annonsera mig själv till andra såsom att jag är en vinnare – såsom att jag är speciell – att jag har speciella färdigheter, och egenskaper som absolut inte alla personer har – och att jag på grund av detta förtjänar att bli ansedd, och respekterad såsom en vinnare – och såsom någon som i sin natur är överlägsen andra; istället för att tillåta och acceptera mig själv att slappna av – och att ge upp denna tävling på alla sätt och vis – och istället för att tävla – att istället lära känna mig själv här såsom en kropp – en enkel kropp som är precis likadan som alla andra kroppar – och att det därför inte finns någonting som skiljer mig från andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att det enda som skiljer mig själv från andra är det faktum att jag tänker att jag är annorlunda än andra – och att jag definierar mig själv såsom annorlunda i mitt huvudet, och om jag tar bort detta finns det ingenting som längre skiljer mig från andra – då är jag precis likadan – en kropp här – som andas – som skiter – som har sex och som sover

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv, och vilja att min partner – och förhållandet som jag är i ska få mig att känna mig upplyft – att få mig att känna det som om att jag lyckats, och skapat ett bra förhållande – som att min partner är snygg, och intelligent – och alltså därför mer än en normal kvinna – och att jag därför förtjänar att se, och definiera mig själv såsom en vinnare som är bäst och utan några skrupler eller negativa spår

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara HÄR och lära känna mig själv HÄR såsom en kropp – såsom enkelheten av att andas – och att släppa exakt all kunskap om vad jag borde vara – om vad jag borde göra – om hur jag borde leva – om vad jag borde klara – och istället leva varje andetag till fullo – här – att andas in, och att andas ut – och att göra det till mitt syfte att på alla sätt och vis lära känna min mänskliga fysiska kropp och ta mig själv tillbaka hit till det fysiska

Jag åtar mig själv att – när jag ser att jag jämför mig själv med andra killar – att jag inom mig själv håller på att definiera mig själv såsom snygg, eller ful – attraktiv eller äcklig – att jag genast stoppar mig själv, och för mig själv tillbaka hit – att jag andas – och korrigerar mig själv till att gå och uttrycka mig själv här som min kropp – och alltså inte skapa en idé och en tanke om mig själv i förhållande till hur min kropp ser ut

Jag åtar mig själv – att när jag märker att tränar – genom att springa, eller styrketräna – eller vad det nu är jag gör – och att jag märker att jag gör detta för att jag vill se ut på ett visst sätt och imponera på tjejer; att jag då genast stoppar mig själv, och för mig själv tillbaka hit –och istället åtar jag mig själv att träna i beaktande av och som min mänskliga fysiska kropp HÄR – för att stötta och assistera min mänskliga fysiska kropp, och för att genom min träning skapa ett intimt och nära förhållande tillsammans med min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte använda min kropp såsom ett redskap för att få uppmärksamhet från andra människor – och bli sedd av andra människor – utan istället åtar jag mig själv att i varje ögonblick lära känna min kropp – genom att spendera varje andetag som jag tar till att stå här med och som min kropp en och jämlik – att uppleva mig själv i och som fingertopparna – i och som mina tår – i och som mina inre organ – i och som mina ben – och alltså verkligen lära känna mig själv; och således – när jag märker att jag använder min kropp såsom ett redskap för att bli sedd, och erkänd av andra – att jag genast stoppar mig själv – tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit; och att jag istället går här en och jämlik som min kropp – och rör mig med och som min kropp – och inte gör detta för att få någonting utan eftersom det är vem jag är

Jag åtar mig själv att inte skämmas för de punkter jag möter inom och som mig själv, och inte försöka gömma mig själv från sanningen från mig själv genom att tänka upp en bättre sanning inom och som mig själv; och således – när jag märker att jag inte villa se mig själv, och möta mig själv – eftersom jag skäms för vem jag är, och hur jag har existerat – att jag genast stoppar mig själv och för mig själv tillbaka hit – att jag andas – och att jag sedan ser mig själv såsom jag är utan någon upplevelse kopplat till vad jag ser – och därifrån arbetar med att korrigera mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre definiera människor utifrån deras kroppsbild – att inte längre så fort en antingen kvinna eller man kommer in i mitt ögonblick – att tänka att personen i fråga antingen är snygg eller ful – att fundera på huruvida jag har en chans på kvinnan, om det är en kvinna – eller om tjejer ser mig som snyggare om det var en man som kom in; och således – när jag märker att jag jämför mitt utseende med andras – och jag funderar på huruvida andra är snygga eller fula – att jag då genast stoppar mig själv, andas och för mig själv tillbaka hit – och istället gör som min kropp – och ser på en annan människas kropp utan att inne i mitt huvud prata om denna andra människas kropp – utan bara se den utan att jämföra – utan att tänka att den är snygg eller ful

Jag åtar mig själv att inte längre definiera, och identifiera mig själv såsom snygg – attraktiv eller vacker – och inte skapa upplevelser, tankar, och idéer i förhållande till mig själv såsom en sådan definition – utan istället åtar jag mig själv att gå här såsom min kropp – såsom ett fysiskt uttryck här – och alltså inte definiera och se mig själv såsom antingen snygg, eller ful; och således – när jag märker att jag tänker på huruvida jag är snygg eller ful – att jag genast stoppar mig själv, andas och för mig själv tillbaka hit – och istället ger fokus på min mänskliga fysiska kropp – såsom mina fingertoppar, mina tår – mitt andetag – och för mig själv tillbaka hit

Jag åtar mig själv att inte längre söka att vinna – och skapa ett rykta om mig själv i förhållande till andra genom hur jag ser ut – att istället för att vara besatt av att vilja bli ansedd som snygg, och attraktiv – att leva här och uttrycka mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp – och att inte på något sätt ge uppmärksamhet till tankar, och upplevelser inom och som mig själv som på något sätt definierar mig som vacker – eller ful; och således – när jag märker att jag begränsar mig själv genom att se mig själv såsom antingen vacker eller ful – att jag då genast stoppar mig själv, andas och för mig själv tillbaka hit – och istället tillåter och accepterar mig själv att gå och uttrycka mig själv här som min kropp – varken vacker eller ful utan HÄR

Jag åtar mig själv att sluta vilja imponera på andra med vilka människor jag umgås med – att sluta vilja imponera på andra genom att visa vilka slags fritidsintressen jag sysslar med – och istället för att vara besatt inom och som mig själv med att på något sätt försöka visa gentemot andra att jag duger, att jag är tillräcklig – och att jag är förmer än vad andra – att istället acceptera mig själv här, och tillåta mig själv att slappna av in i och som min mänskliga fysiska kropp – och således sluta att jaga; således – när jag upplever det här såsom att mitt liv inte är perfekt eftersom jag saknar diverse ateraljer som jag tydligen behöver för att kunna ”vinna” och vad den mest eftertraktade, och eftersökta människan – att jag då genast stoppar mig själv – tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och slutar söka utan istället tillåter och accepterar mig själv att acceptera, och vara tillfreds med mig själv här – såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta vilja uppnå en status hos andra människor genom att visa hur pass många av mina individualiserade begär jag lyckats manifestera in i min verklighet – och istället för att leva i och som en tävling med andra människor där jag känner att jag måste bevisa mig själv – och få andra att se mig som att vara bäst – att istället leva, och uttrycka mig själv här i varje ögonblick – ovillkorligt – och utan att bekymra mig själv om vad andra tycker, eller inte tycker; och således – när jag märker att jag tävlar med andra människor genom att jag försöker visa upp mitt liv, och mig själv såsom något speciellt, och bättre än det normala – att jag genast stoppar mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och sedan talar, applicerar, rör mig själv HÄR som MIG SJÄLV – naturligt och avslappnat och utan att försöka formulera en lögn av mig själv såsom att jag tydligen är förmer än vad andra är

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag slutar att tänka så finns det ingenting som skiljer mig från andra människor – jag är precis likadan – jag är en kropp här; således – när jag märker att jag tänker – när jag märker att jag tycker, och känner mig själv annorlunda än vad andra är – att jag genast stoppar mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och därefter att jag går här som min kropp – här

Jag åtar mig själv att sluta vilja, och önska att min partner ska ge mig en slags positiv upplevelse – en slags känsla av att jag har lyckats, och att jag nu är en vinnare – och i detta åtar jag mig själv att se till att mitt liv inte består av att söka efter positiva känslor – utan att jag faktiskt lever i beaktande av denna fysiska verklighet HÄR – och tar beslut som är i samklang och enighet med denna fysiska verklighet HÄR; och således – när jag märker att jag tycker att min partner inte ger mig en tillräckligt stor upplevelse av att vara en vinnare – speciell – förmer än – att jag genast stoppar mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och istället tillåter och accepterar mig själv att uppskatta min partner såsom ett fysiskt uttryck av och som liv – en och jämlik med mig här

Jag åtar mig själv att lära känna min kropp – och att leva en och jämlikhet såsom den enkelhet min kropp visar mig är möjlig – såsom ett andetag in, och ett andetag ut – och att leva så i varje ögonblick och aldrig projicera mig själv antingen framåt i tiden – eller bakåt i tiden; och således – när jag märker att jag inte lever såsom den enkelhet som min kropp visar mig – att jag då stoppar mig själv, tar ett andetag – och för mig själv tillbaka hit – och återför mig själv till att leva en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp – här – såsom enkelhet som andetaget här