Dag 100: Konflikträdsla

I hundra dagar har jag nu skrivit självförlåtelse, och självkorrigerande åtaganden – och effekten av detta märker jag tydligt i hur jag upplever mig själv. Jag är mycket mer stabil, och tyst inom mig själv – jag har inte alls lika många tankar, och upplevelser som när jag började, och jag kan mycket ofta – då upplevelser eller tankar kommer upp inom mig – korrigera mig själv omedelbart.

Jag känner mig mycket mer avslappnad, och lugn – och jag märker att jag är mycket lugnare i hur jag går min process; jag går lite varje dag – en liten punkt korrigerar jag, och sedan nästa dag ytterligare en – jag går tålamod, och låter min process och självförändring ta den tid som behövs. Jag har insett att det inte är någon tävling, och att jag inte behöver bli klar så snabbt som möjligt, eftersom min process är någonting jag går för resten av mitt liv.

Till de som läser denna bloggen, och som ännu inte själva börjat skriva, kan jag bara rekommendera att börja så snart som möjligt – att var eller varannan dag sätta sig ned och gå igenom vad man upplever inom sig själv är någonting som skapar stabilitet, och lugn, och är en gåva som alla borde ge till sig själva.

Idag ska jag arbeta med konflikträdsla, och hur jag upplever mig själv inom och som konflikt, eftersom det är en punkt som kommit i mig själv idag:

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan människa är arg på mig, att gå in i ångest, och nervositet – och inom mig själv försöka hitta lösningar, och sätt jag kan vara på, och uttrycka mig själv på för att lugna ner den andra människan, och därmed försöka få bort konflikten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag reagerar i fruktan, och ångest då en annan människa är arg eller frustrerad – att vara rädd för att vad jag upplever inom och som mig själv ska synas utåt, i rädslan för att människan som är arg ska se detta, och anmärka på detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva mig själv underlägsen när någon är arg på mig – och uppleva mig själv såsom att jag måste skydda mig själv, och hitta lösningar så att jag ska kunna fly undan vad jag upplever att denna människa gör mot mig – såsom att attackera mig, och ”skada mig” – istället för att se, inse och förstå att ilska i sig självt inte är farligt, och kan inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar att ilskan påverkar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att människor ska bli arga, i fruktan, och ångesten inför att bli illa omtyckt – istället för att tillåta och acceptera mig själv att se, inse och förstå att det är inget farligt med att vara illa omtyckt, och det kan inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar mig själv att låta det påverka mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när någon blir arg eller frustrerad i min omgivning, att automatiskt reagera i ångest och rädsla – och automatiskt inom mig själv börja tänka hur jag kan ta mig ur denna situation, och vad jag borde göra, och hur jag borde agera – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att andas, att vara lugn, och att helt enkelt fortsätta att leva, och uttrycka mig själv här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en konflikt inträffar i min verklighet – och någon blir arg – att genast reagera och vilja vinna konflikten, och vilja få den andra människan att känna sig underlägsen mig; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att dirigera konflikten på ett sådant sätt som är bäst för alla parter – där alla tas i beaktande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att koppla ihop en upplevelse av obehag, och rädsla gentemot höga ljud – och därmed när någon skriker, eller beter sig oberäkneligt, och våldsamt i min värld, att genast uppleva mig själv rädd, och nervös – och inte riktigt veta vad jag ska göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och nervositet så fort jag inte vet exakt vad andra människor ska göra, och hur andra människor kommer att agera mot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att människor utan förvarning gör mig illa, eller försöker såra mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att lita på mig själv här, och stå stabil oavsett vad en annan säger, eller uttrycker – således inte vara rädd för vad som är oberäkneligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skämmas, och känna mig förödmjukad när någon tittar på mig och härmar på ett ironiskt sätt – och i detta visar genom sitt kroppsspråk att de inte tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och vara generad inför att uttrycka, och röra mig själv på ett sådant sätt i denna världen som kommer skapa uppmärksamhet hos andra människor – där andra människor tittar på mig, och frågar mig va fan det är jag egentligen håller på med; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka, och hålla mig själv tillbaka – i rädslan för att andra ska tycka jag är konstig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag upplever mig hotad av en människa – att i mitt huvud börja analysera, och prata om denna människan – för att på så vis försöka skapa en upplevelse av mig själv av att vara överlägsen den andra människan, och i kontroll över situationen – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inte känna mig själv hotad, och underlägsen – utan istället andas, och stå kvar här en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i mitt huvud försöka återuppbygga en energi av lugn, genom att prata inom mig själv om situationen jag befinner mig själv i – och därmed existera inom mig själv såsom en analytiker, och en sorts beteendeforskare – och göra detta för att skapa en upplevelse inom mig själv av att vara överlägsen, och bättre än andra människor, så att jag inte ska känna mig rädd och underlägsen – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här, och uttrycka mig själv här, och inte existera varken som överlägsen, eller underlägsen, utan istället leva, och uttrycka mig själv här en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv, att när någon härmar mig, retar mig, eller anmärker någonting om mig – att automatiskt gå in i självfördömande, i självkritik, och börja fundera, och undra om den där människan som sa detta faktiskt har rätt – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inte definiera mig själv utifrån vad andra känner och tycker, utan istället bli kvar här såsom min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik

Jag åtar mig själv att när en annan blir arg på mig, och jag går in i nervositet, ångest, och rädsla – att genast stoppa mig själv, att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och viljesätta mig själv att inte tänka, och inte hantera situationen från en utgångspunkt av och som energi – utan kvarbli här och helt enkelt se vad som är bäst för alla och leva utifrån detta

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att ilska inte är någonting farligt – det är inte någonting jag måste gömma mig ifrån, det är inte någonting jag måste bekämpa, och det är inte någonting jag måste kväsa – ilska kan helt enkelt inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar att ilska kan påverka mig; således – när jag upplever mig själv underlägsen när någon är arg på mig – stoppar jag mig själv genast, jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva och uttrycka mig själv HÄR en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte frukta att vara illa omtyckt, och att se, inse och förstå att om jag hela tiden strävar efter, och på olika sätt försöker få andra människor att tycka om mig, att det är självbegränsande och håller mig tillbaka – eftersom jag aldrig är riktig, jag är aldrig här som mig själv – och kommer alltså aldrig skapa några riktiga relationer med människor eftersom jag hela tiden låtsas vara någon som jag inte är – och således åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv här utan att kompromissa mig själv, eller försöka göra mig själv till

Jag åtar mig själv att när jag finner mig själv i en konflikt – att inte använda mitt huvud för att hantera konflikten, att inte tänka, och skapa idéer och tankar i mitt huvud om hur jag borde hantera konflikten – och istället åtar jag mig själv att lita på mig själv när en konflikt uppstår, och hantera konflikten här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att när en annan människa reagerar på mig i ilska, och frustration – och det uppstår en konflikt – att då inte själv gå in i ilska, och frustration, och uppleva det som att jag måste vinna konflikten och få mitt perspektiv framfört, och istället åtar jag mig själv att inte reagera – att kvarstå här som mitt andetag, och röra mig själv i enhet och jämlikhet, och fokusera på att skapa en lösning som gynnar båda parter – som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte längre frukta oberäknelighet, och frukta att jag inte vet exakt vad som kommer hända i framtiden, eller hur andra människor kommer vara gentemot – och istället åtar jag mig själv att leva och lita på mig själv i här i varje ögonblick – och alltså inte vara rädd för att en människa utan att jag är förberedd ska bli arg på mig – eftersom jag vet att jag kommer stå stabil, och direktiv även i en sådan situation; således – när jag märker att jag blir rädd och känner ångest för att jag inte kan beräkna hur någon kommer agera – så stoppar jag mig själv, jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att lita på mig själv oavsett vilken situation jag befinner mig

Jag åtar mig själv att inte känna och uppleva ångest och nervositet så fort jag inte vet exakt vad andra människor ska göra, eller hur andra människa ska agera mot mig – jag åtar mig själv att lita på mig själv oavsett hur människor är, och förbli stabil och lugn här i och som mitt andetag – och hantera alla situationer oavsett hur människor uttrycker, och upplever sig själv – här i och som mitt andetag – i enhet och jämlikhet där jag ser vad som är bäst för alla och agerar därutifrån

Jag åtar mig själv att inte känna mig generad och förödmjukad när någon härmar mig, eller retar, eller på ett retsamt, och konfronterade sätt påpekar någonting om mig; och istället åtar jag mig själv att inse, se och förstå att ingenting som andra gör, eller säger kan påverka eller styra mig – om jag inte tillåter och accepterar mig själv att bli styrd, och påverkad inom och som mig själv; och således – när någon påpekar, eller säger någonting om mig – och jag känner mig konfronterad, och förödmjukad – att genast stoppa mig själv – att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit till andetaget och leva, och uttrycka mig själv här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta förtrycka och hålla mig själv tillbaka runt andra människor, och därmed åtar jag mig själv att inte vilja och önska att andra människor ska tycka om, och hålla med mig om vad jag säger, och gör – eftersom jag uttrycker och rör mig själv för och som mig själv, och inte för att andra ska tycka om mig, och acceptera mig; således – när jag märker att jag tvekar, är rädd och generad inför att uttrycka mig själv – stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag och jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv här – avslappnat, och lugnt – i insikten om att det inte är något farligt när andra människor ser mig som konstig

Jag åtar mig själv att sluta mentalt prata i mitt huvud om hur andra människor är sämre än mig, och lägre stående än mig, och inte lika insiktsfulla och klara över vad som är viktigt i livet, när jag känner mig förödmjukad, och förnedrad av en annan – och jag åtar mig själv att istället se, inse och förstå att anledningen till att jag vill tänka och existera i och som denna typen av tankar är för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta saker och ting personligt; och således åtar jag mig själv att inte längre ta saker och ting personligt – och när jag reagerar i att känna mig förnedrad, och förödmjukad – att genast stoppa mig själv, ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och andas – och inte uppleva situationen på något sätt såsom personlig

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att så fort jag har tankar i mitt huvud där jag försöker höja upp mig över andra, så betyder detta att jag upplever mig själv som underlägsen och försöker kompensera mig själv genom att tänka tankar där jag analyserar, och försöker hitta brister, och fel hos andra; således åtar jag mig själv att stoppa min upplevelse av mig själv såsom underlägsen – och när jag märker att jag går in i denna upplevelse såsom att vara underlägsen – att genast stoppa mig själv – att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och istället uttrycka mig själv här – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp i full självtillit

Jag åtar mig själv att inte definiera mig själv utifrån, och tänka om mig själv utifrån vad andra säger om mig, vad andra tycker om mig, utan jag åtar mig själv att förbli HÄR – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp; och således när någon säger någonting om mig, och jag börjar tänka på det – att genast stoppa mig själv – ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och att istället leva mig själv här såsom självtillit – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Advertisements