Dag 106: Snyggis

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att spana in mig själv – och när jag ser mig själv – att tänka att jag ser snygg, och sexuellt attraktiv ut – och inom detta jämföra mig själv med andra killar i min verklighet, och tänka att jag definitivt är mer lyckad, och populär – och att mitt liv måste vara mer viktigt än vad andra människors liv är – för se så snygg jag är; istället för att se, inse och förstå att skönheten bedrar – eftersom den efter ett tag försvinner och sedan inte har något värde alls

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja träna och springa för att få en kropp som ser snygg ut – så att jag kan få kvinnor att titta på min kropp i avund, och önska att de kunde ha sexuell och intim närkontakt med mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna för att utveckla, och skapa praktiskt, och fysisk intimitet med och som min mänskliga fysiska kropp – och alltså sluta att försöka göra mig själv accepterad av andra genom att visa upp mig själv som ett slags utställningsobjekt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att missbruka min kropp genom att använda den till att få uppmärksamhet av andra människor – och att få andra människor att känna, och tänka att jag är snygg och vacker – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här i enhet och jämlikhet med min kropp – och inte använda min kropp för att få andra att uppleva mig såsom snygg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skämmas för och känna mig generad inför min narcissism i förhållande till hur jag ser ut – och förtrycka min utseendefixering, och istället skapa en idé av och som mig själv såsom att ”jag inte bryr mig om hur jag ser” – när det står väldigt klart att jag bryr mig en hel del – en mycket stor hel del – om hur jag ser ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med andra män i fråga om hur jag ser ut i förhållande till dem – och antingen tänka, och uppleva att jag är snyggare, eller fulare än dem – och utifrån detta antagande skapa en upplevelse av mig själv såsom antingen att vara överlägsen, eller underlägsen – där om jag tycker mig själv vara vackrare än mannen som delar mitt ögonblick – att jag då känner mig överlägsen, och det motsatta när jag inte ser mig själv såsom den vackrare personen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av idén av skönhet – och definiera mig själv såsom vacker, och göra det till vad jag inom mig själv anser vara mitt ”bästa karaktärsdrag” – att jag är vacker – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid och som minnen inom mig själv när andra människor sagt till mig att jag är vacker, eller snygg – och skapa en upplevelse utifrån dessa minnen där jag känner mig själv speciell, och överlägsen – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här såsom min kropp – en och jämlik – och alltså precis som min kropp inte definiera mig själv utifrån ett utseende – utan istället gå här med min kropp – där det således inte finns några idéer – inga upplevelser – inga förväntningar – jag är varken snygg eller ful – utan jag är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i och som mitt uttryck av mig själv genom att definiera och se mig själv såsom vacker – och snygg – och därmed tänka att på grund av att jag innehar denna egenskap av att vara snygg – att jag därför måste ha en partner som innehar samma egenskap och som får samma typ av respons från sin omgivning när hon interagerar med denna – istället för att tillåta och acceptera mig själv att släppa denna idé och upplevelsen inom och som mig själv av att jag är vacker, och snygg – och istället tillåta och acceptera mig själv att vara en kropp – odefinierbar – och därmed tillåta och acceptera mig själv att skapa förhållanden med vilken partner som helst – eftersom det inte finns någon slags heder som jag försvarar genom att vara med en specifik sorts partner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja skapa ett förhållande, och en partner gentemot vilken andra skulle uppleva att jag har det perfekta förhållandet – jag har den perfekta partnern – jag har det perfekta livet – och därmed – varje gång mitt förhållande, och min partner inte ser ut som och liknar det som definierats såsom ”det perfekta förhållandet” och ”en snygg flickvän” – att då uppleva mig själv såsom misslyckad, och underlägsen – och bli arg och frustrerad – eftersom det känns som att jag är en förlorare när jag vill vara en vinnare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja genom mitt förhållande med min partner annonsera mig själv till andra såsom att jag är en vinnare – såsom att jag är speciell – att jag har speciella färdigheter, och egenskaper som absolut inte alla personer har – och att jag på grund av detta förtjänar att bli ansedd, och respekterad såsom en vinnare – och såsom någon som i sin natur är överlägsen andra; istället för att tillåta och acceptera mig själv att slappna av – och att ge upp denna tävling på alla sätt och vis – och istället för att tävla – att istället lära känna mig själv här såsom en kropp – en enkel kropp som är precis likadan som alla andra kroppar – och att det därför inte finns någonting som skiljer mig från andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att det enda som skiljer mig själv från andra är det faktum att jag tänker att jag är annorlunda än andra – och att jag definierar mig själv såsom annorlunda i mitt huvudet, och om jag tar bort detta finns det ingenting som längre skiljer mig från andra – då är jag precis likadan – en kropp här – som andas – som skiter – som har sex och som sover

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv, och vilja att min partner – och förhållandet som jag är i ska få mig att känna mig upplyft – att få mig att känna det som om att jag lyckats, och skapat ett bra förhållande – som att min partner är snygg, och intelligent – och alltså därför mer än en normal kvinna – och att jag därför förtjänar att se, och definiera mig själv såsom en vinnare som är bäst och utan några skrupler eller negativa spår

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara HÄR och lära känna mig själv HÄR såsom en kropp – såsom enkelheten av att andas – och att släppa exakt all kunskap om vad jag borde vara – om vad jag borde göra – om hur jag borde leva – om vad jag borde klara – och istället leva varje andetag till fullo – här – att andas in, och att andas ut – och att göra det till mitt syfte att på alla sätt och vis lära känna min mänskliga fysiska kropp och ta mig själv tillbaka hit till det fysiska

Jag åtar mig själv att – när jag ser att jag jämför mig själv med andra killar – att jag inom mig själv håller på att definiera mig själv såsom snygg, eller ful – attraktiv eller äcklig – att jag genast stoppar mig själv, och för mig själv tillbaka hit – att jag andas – och korrigerar mig själv till att gå och uttrycka mig själv här som min kropp – och alltså inte skapa en idé och en tanke om mig själv i förhållande till hur min kropp ser ut

Jag åtar mig själv – att när jag märker att tränar – genom att springa, eller styrketräna – eller vad det nu är jag gör – och att jag märker att jag gör detta för att jag vill se ut på ett visst sätt och imponera på tjejer; att jag då genast stoppar mig själv, och för mig själv tillbaka hit –och istället åtar jag mig själv att träna i beaktande av och som min mänskliga fysiska kropp HÄR – för att stötta och assistera min mänskliga fysiska kropp, och för att genom min träning skapa ett intimt och nära förhållande tillsammans med min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte använda min kropp såsom ett redskap för att få uppmärksamhet från andra människor – och bli sedd av andra människor – utan istället åtar jag mig själv att i varje ögonblick lära känna min kropp – genom att spendera varje andetag som jag tar till att stå här med och som min kropp en och jämlik – att uppleva mig själv i och som fingertopparna – i och som mina tår – i och som mina inre organ – i och som mina ben – och alltså verkligen lära känna mig själv; och således – när jag märker att jag använder min kropp såsom ett redskap för att bli sedd, och erkänd av andra – att jag genast stoppar mig själv – tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit; och att jag istället går här en och jämlik som min kropp – och rör mig med och som min kropp – och inte gör detta för att få någonting utan eftersom det är vem jag är

Jag åtar mig själv att inte skämmas för de punkter jag möter inom och som mig själv, och inte försöka gömma mig själv från sanningen från mig själv genom att tänka upp en bättre sanning inom och som mig själv; och således – när jag märker att jag inte villa se mig själv, och möta mig själv – eftersom jag skäms för vem jag är, och hur jag har existerat – att jag genast stoppar mig själv och för mig själv tillbaka hit – att jag andas – och att jag sedan ser mig själv såsom jag är utan någon upplevelse kopplat till vad jag ser – och därifrån arbetar med att korrigera mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre definiera människor utifrån deras kroppsbild – att inte längre så fort en antingen kvinna eller man kommer in i mitt ögonblick – att tänka att personen i fråga antingen är snygg eller ful – att fundera på huruvida jag har en chans på kvinnan, om det är en kvinna – eller om tjejer ser mig som snyggare om det var en man som kom in; och således – när jag märker att jag jämför mitt utseende med andras – och jag funderar på huruvida andra är snygga eller fula – att jag då genast stoppar mig själv, andas och för mig själv tillbaka hit – och istället gör som min kropp – och ser på en annan människas kropp utan att inne i mitt huvud prata om denna andra människas kropp – utan bara se den utan att jämföra – utan att tänka att den är snygg eller ful

Jag åtar mig själv att inte längre definiera, och identifiera mig själv såsom snygg – attraktiv eller vacker – och inte skapa upplevelser, tankar, och idéer i förhållande till mig själv såsom en sådan definition – utan istället åtar jag mig själv att gå här såsom min kropp – såsom ett fysiskt uttryck här – och alltså inte definiera och se mig själv såsom antingen snygg, eller ful; och således – när jag märker att jag tänker på huruvida jag är snygg eller ful – att jag genast stoppar mig själv, andas och för mig själv tillbaka hit – och istället ger fokus på min mänskliga fysiska kropp – såsom mina fingertoppar, mina tår – mitt andetag – och för mig själv tillbaka hit

Jag åtar mig själv att inte längre söka att vinna – och skapa ett rykta om mig själv i förhållande till andra genom hur jag ser ut – att istället för att vara besatt av att vilja bli ansedd som snygg, och attraktiv – att leva här och uttrycka mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp – och att inte på något sätt ge uppmärksamhet till tankar, och upplevelser inom och som mig själv som på något sätt definierar mig som vacker – eller ful; och således – när jag märker att jag begränsar mig själv genom att se mig själv såsom antingen vacker eller ful – att jag då genast stoppar mig själv, andas och för mig själv tillbaka hit – och istället tillåter och accepterar mig själv att gå och uttrycka mig själv här som min kropp – varken vacker eller ful utan HÄR

Jag åtar mig själv att sluta vilja imponera på andra med vilka människor jag umgås med – att sluta vilja imponera på andra genom att visa vilka slags fritidsintressen jag sysslar med – och istället för att vara besatt inom och som mig själv med att på något sätt försöka visa gentemot andra att jag duger, att jag är tillräcklig – och att jag är förmer än vad andra – att istället acceptera mig själv här, och tillåta mig själv att slappna av in i och som min mänskliga fysiska kropp – och således sluta att jaga; således – när jag upplever det här såsom att mitt liv inte är perfekt eftersom jag saknar diverse ateraljer som jag tydligen behöver för att kunna ”vinna” och vad den mest eftertraktade, och eftersökta människan – att jag då genast stoppar mig själv – tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och slutar söka utan istället tillåter och accepterar mig själv att acceptera, och vara tillfreds med mig själv här – såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta vilja uppnå en status hos andra människor genom att visa hur pass många av mina individualiserade begär jag lyckats manifestera in i min verklighet – och istället för att leva i och som en tävling med andra människor där jag känner att jag måste bevisa mig själv – och få andra att se mig som att vara bäst – att istället leva, och uttrycka mig själv här i varje ögonblick – ovillkorligt – och utan att bekymra mig själv om vad andra tycker, eller inte tycker; och således – när jag märker att jag tävlar med andra människor genom att jag försöker visa upp mitt liv, och mig själv såsom något speciellt, och bättre än det normala – att jag genast stoppar mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och sedan talar, applicerar, rör mig själv HÄR som MIG SJÄLV – naturligt och avslappnat och utan att försöka formulera en lögn av mig själv såsom att jag tydligen är förmer än vad andra är

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag slutar att tänka så finns det ingenting som skiljer mig från andra människor – jag är precis likadan – jag är en kropp här; således – när jag märker att jag tänker – när jag märker att jag tycker, och känner mig själv annorlunda än vad andra är – att jag genast stoppar mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och därefter att jag går här som min kropp – här

Jag åtar mig själv att sluta vilja, och önska att min partner ska ge mig en slags positiv upplevelse – en slags känsla av att jag har lyckats, och att jag nu är en vinnare – och i detta åtar jag mig själv att se till att mitt liv inte består av att söka efter positiva känslor – utan att jag faktiskt lever i beaktande av denna fysiska verklighet HÄR – och tar beslut som är i samklang och enighet med denna fysiska verklighet HÄR; och således – när jag märker att jag tycker att min partner inte ger mig en tillräckligt stor upplevelse av att vara en vinnare – speciell – förmer än – att jag genast stoppar mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och istället tillåter och accepterar mig själv att uppskatta min partner såsom ett fysiskt uttryck av och som liv – en och jämlik med mig här

Jag åtar mig själv att lära känna min kropp – och att leva en och jämlikhet såsom den enkelhet min kropp visar mig är möjlig – såsom ett andetag in, och ett andetag ut – och att leva så i varje ögonblick och aldrig projicera mig själv antingen framåt i tiden – eller bakåt i tiden; och således – när jag märker att jag inte lever såsom den enkelhet som min kropp visar mig – att jag då stoppar mig själv, tar ett andetag – och för mig själv tillbaka hit – och återför mig själv till att leva en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp – här – såsom enkelhet som andetaget här

Advertisements