Dag 107: Att Vinna Eller Försvinna

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inbilla mig själv att andra har någonting emot mig, och att de i hemlighet ser mig som en fiende som de tävlar mot – istället för att se, inse och förstå att de jag tror mig själv se i andra faktiskt är mig själv – och att det jag ser är att jag tävlar mot andra i tron att jag måste bevisa inför andra att jag duger – och att jag är värd någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla mot andra genom att jaga efter uppmärksamhet – och så fort jag får uppmärksamhet – att känna mig själv överlycklig och inom mig själv definiera mig själv såsom ”en vinnare” – som är bättre än vad andra är; och sedan naturligtvis efter ett tag befinner jag mig själv i den negativa polariteten av tävlingskaraktären – vilket innebär att jag då upplever mig själv som en förlorare och underlägsen andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste visa att jag är värd någonting för andra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att tävla mot andra, och att bevisa inför mig själv och andra att jag är bättre än andra; och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta denna punkt av att tävla influera alla delar av mitt liv – till en sådan grad att jag inte längre kan interagera här bara för att jag tycker det är roligt, och för min egen skull – utan allt är istället en tävling

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte istället för att tävla – vara avslappnad och trygg i mig själv – i vetskapen om att jag inte måste bevisa mig själv inför andra för att duga – utan istället inse, se och förstå att jag duger fullständigt utmärkt som jag är – och att jag inte behöver visa att jag är bättre, och mer fullfjädrad och stark än vad andra är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att tävling faktiskt är en illusion – för hur kan jag på något sätt tävla mot andra när ingen kan tävla med en likvärdig utgångspunkt – eftersom alla har olika talanger, uppväxter, gener – och en massa andra omständigheter som influerar vilka de är inom och som sig själva – och därför inser, ser och förstår jag att all tävling faktiskt är en illusion – och endast någonting jag håller kvar vid för att generera en upplevelse inom mig själv av och som energi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara övertygad inom mig själv om att andra är bättre än vad jag är – och styrka denna övertygelsen inom och som mig själv genom att medverka, och röra mig själv som i min värld – en upplevelse av underlägsenhet – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa taget om min underlägsenhet och istället tillåta och acceptera mig själv att interagera och leva här såsom min mänskliga fysiska kropp – och helt tillåta och acceptera mig själv att omfamna mig själv såsom min fysiska kropp och slappna av i full tillit till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla med andra om att bli erkänd såsom attraktiv, och socialt populär – och tro att mitt värde är helt i händerna på hur andra ser mig – och att jag därför i varje ögonblick måste stå inom mig själv i full stridsmundering – redo att bekämpa varje sorts inbillad attack från andra människor – genom att konstant validera mig själv såsom att vara bättre än vad andra är; istället för att tillåta och acceptera mig själv att släppa mitt ego – att släppa all tävlan – och all den rädsla som jag tillåtit och accepterat att utgöra min ursäkt för att hålla kvar vid begäret att vinna – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge upp och förlora – och på så vis ta mig själv tillbaka hit till min kropp – och leva fysiskt här som mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det finns så mycket jag har missat tack vare att jag varit besatt av tävlan – och besatt av att vinna – jag har missat att kommunicera med andra ovillkorligt här – jag har missat att lära känna mig själv såsom mitt naturliga uttryck av vem jag är – jag har missat att slappna av och i varje ögonblick tillsammans med andra människor uppleva mig själv fullständigt lugn och trygg i och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idén inom mig själv av att andra människor är ute efter att besegra mig – och att förgöra mig – och visa sin överlägsenhet gentemot mig – som ett sätt att rättfärdiga varför jag håller kvar vid en upplevelse av och som mig själv såsom tävlan

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att allt jag upplever i förhållande till andra är mig själv – och att jag därför har slösat bort ett helt liv med att bekämpa mina idéer av andra människor i tron att om jag inte gör det så kommer jag att förlora – och mitt egenvärde kommer att minska – istället för att se, inse och förstå hur jag begränsat mig själv såsom egenvärde – hur jag har tillåtit och accepterat mig själv att helt begränsa mitt uttryck, och min upplevelse av och som mig själv genom att kämpa låtsaskrig i mitt huvud; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv tillbaka hit till detta andetag – och leva, och uttrycka mig själv här – och en gång för alla sluta låtsaskriga gentemot andra människor – och istället verkligen lära känna andra människor, och leva såsom intimitet här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag ger upp min tävlingskaraktär – att jag då kommer förlora mig själv – istället för att se, inse och förstå – att jag är här – såsom min mänskliga fysiska kropp – och att jag alltså inte kan förlora mig själv om jag ger upp en psykisk illusion – eftersom den rent faktiskt inte finns – och således inser, ser och förstår jag att jag faktiskt förlorar mig själv såsom medvetenhet av och som mig själv här som min mänskliga fysiska kropp när jag medverkar i och som upplevelser av att tävla – eftersom jag då inte är här med och som min kropp – utan istället i en upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att tävlan – och upplevelse av att jag måste bevisa mig själv begränsar mig något fruktansvärt – eftersom jag när jag håller kvar vid detta självintresse – konstant befinner mig i och som en upplevelse av ångest och rädslan – och att jag konstant försöker avläsa andra människor för att se huruvida jag vinner, eller förlorar – och vad mitt nästa drag bör bli för att därigenom kunna vinna; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara här som min kropp – att istället för att hela tiden analysera min omgivning från en utgångspunkt av att försvara mig själv – att istället slappna av och observera vad som är här – och vara medveten om vad som är här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att det som begränsar mig som mest – är det jag tror att jag vill hålla kvar vid som mest – och således inser, ser och förstår jag – att det jag fruktar att uppleva – det jag fruktar att släppa taget om – det är precis vad jag måste släppa taget om – och således åtar jag mig själv att släppa taget om min rädsla, och mitt begär att vinna – och istället leva och uttrycka mig själv – HÄR – en och jämlik såsom min mänskliga fysiska kropp

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att riktig vinst – att vinna på riktigt – är när alla varelser vinner – när hela existensen vinner en och jämlik – när alla gynnas – när alla får precis det som de behöver för att uttrycka sig själva maximalt – och således åtar jag mig själv att göra det till mitt syfte i livet att se till att alla vinner

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att allt det jag ser i andra alltid är mig själv – och således åtar jag mig själv att ta tillbaka till mig själv hur jag känner att andra alltid är ute efter mig – och tävlar mot mig – för att på så vis se hur jag är ute efter andra – och hur jag konstant tävlar mot andra; och således – när denna upplevelse kommer upp inom mig av att jag tror att andra tävlar mot mig – och är ute efter mig – stoppar jag mig själv genast – jag andas och för mig själv tillbaka hit – och istället för att tävla lever och uttrycker mig själv här – i tillit till mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp – jag är här

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag aldrig kan vinna utan att förlora – eftersom alla upplevelser av och som sinnet existerar i och som polaritet – det finns aldrig en positiv sida, utan en negativ sida; således – när jag upplever mig själv såsom en vinnare – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och lever istället stabilitet här som mig själv – av att jag varken är vinnare, eller förlorare – men HÄR – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att i varje del av mitt liv där jag ser att jag tävlar med andra människor – att undersöka dessa delar genom att skriva – applicera självförlåtelse – och sedan korrigera dessa delarna genom självåtaganden – och att leva mina åtaganden här – och på så vis se till att jag inte tävlar på något sätt – med någon – utan att jag istället i varje ögonblick – och i varje andetag är till fullo här som min mänskliga fysiska kropp; och således – när jag märker att jag tävlar – och att jag befinner mig i en positiv energi av att känna mig upphetsad, och överlägsen – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att prata – interagera – uttrycka mig själv HÄR utan energi – och utan en idé av att jag vinner

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – och leva att jag duger, och är tillräcklig – jag behöver inte bevisa mig själv – jag behöver inte visa att jag är bra – duktig – smart – överlägsen – det enda jag behöver är mig själv här såsom mitt andetag; och således – när jag märker att jag vill bevisa mig själv – och att jag vill visa andra att jag kan, att jag är duktig – och att jag har någon slags förmåga som jag tror att inte andra har – stoppar jag mig själv genast – jag andas och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att sluta jaga efter segern och istället leva och uttrycka mig själv HÄR såsom min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att all tävling är en illusion – att ingen faktiskt kan vara bättre än en annan eftersom alla har olika förutsättningar – således slutar jag att medverka i och leva såsom en illusion – och när jag märker att jag befinner mig i och har gått in i denna illusionen – stoppar jag mig själv genast – jag andas och för mig själv tillbaka hit – och tar mig ut ur illusionen och tillbaka till min kropp här – såsom mitt andetag – en och jämlik

Jag åtar mig själv att släppa taget om underlägsenhet – och rädsla – och att istället för att leva ut mitt liv i obekväma upplevelser av och som att känna mig mindre värd än vad andra är – att istället leva, och uttrycka mig själv HÄR – som min kropp – som mitt andetag – i varje ögonblick ge mig själv möjligheten att utforska vad som här såsom denna fysiska världen – som jag faktiskt helt har glömt tack vare att jag i hela mitt liv befunnit mig i en kamp för att vinna en illusorisk tävling med andra

Jag åtar mig själv att ge upp och förlora när jag ser att jag befinner mig i en karaktär av att tävla – och istället för att vara rädd för att jag kommer förlora mig själv – se, inse och förstå att jag inte kan förlora mig själv eftersom jag är HÄR – såsom min mänskliga fysiska kropp – såsom mitt andetag – såsom mina fötter, och fingrar – jag är HÄR; således – när jag märker att jag går in en upplevelse av att kämpa för att vinna – stoppar jag mig själv genast – jag andas och för mig själv tillbaka hit – och åtar mig själv att leva här – i enhet och jämlikhet med andra – utan att tro om mig själv att jag är förmer eller mindre – utan istället att jag helt enkelt är här

Jag åtar mig själv att ta igen allt det jag missat i mitt liv av denna fysiska verkligheten – och av att lära känna mig själv – genom att se varje ögonblick som en möjlighet för mig att återskapa kontakten med mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp – och denna fysiska världen – och leva denna möjligheten till fullo i varje andetag genom att inte ge någon uppmärksamhet till de tankar – upplevelser – och inre mentalt prat som förekommer mellan mina öron; och således – när jag märker att jag inte är här – och att jag inte är medveten om min kropp – och mitt andetag – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och jag för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva som min kropp i varje ögonblick – utan att planera – tänka – fundera – drömma – utan istället leva HÄR – en och jämlik

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att allt jag tror att andra gör mot mig – är sådant jag gör mot andra – och även mot mig själv – således slutar jag använda anklagelser för att hålla kvar vid mina begränsande upplevelser och idéer om hur andra är – och vad jag är – och vad denna världen är – och istället åtar jag mig själv att i varje ögonblick ta mig själv tillbaka hit till min fysiska kropp – och förstå att så länge jag inte skapar en upplevelse inom och som mig själv – så finns det ingen möjlighet att skapa en idé av att andra kan skapa en upplevelse inom mig; och således – när jag märker att jag tänker om andra – att de skapar upplevelser inom mig – att de är ute efter mig – och att jag använder detta för att rättfärdiga min tävlingskaraktär – stoppar jag mig själv genast – jag andas och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva tävlingsfri – genom att inte ge någon uppmärksamhet åt tankar som antingen säger att jag vinner eller förlorar – och åt upplevelser såsom positiva, eller negativa – i förhållande till att vinna eller förlora

Jag åtar mig själv att sluta låtsaskriga inom och som mig själv med andra människor – eftersom jag ser, inser och förstår att allt jag upplever alltid är om mig själv – det finns inga, eller ingen annan som skapar upplevelser inom mig – jag är skaparen – och således åtar jag mig själv att sluta slösa bort mitt liv genom att leva i rädsla för att andra tydligen ska skapa en upplevelse inom mig av att jag är en förlorare – och när jag ändå märker att jag går in i sådana tankar – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att sluta tävla – genom att istället andas – in och ut – in och ut – lugnt och tyst här såsom min kropp

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag medverkar i och som en inre upplevelse så förlorar jag mig själv – och att jag därför inte kan förlora mig själv genom att släppa taget om en inre upplevelse, utan snarare istället hitta mig själv – eftersom jag är HÄR – som min kropp – här är jag – jag finns inte där ute att hitta någonstans, eller där inne bland tankarna – det är så enkelt som att jag är HÄR; och således – när jag märker att jag håller på att tänka på vem jag är i förhållande till andra – och hur jag borde bete mig för att vara en social vinnare – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka HIT – och lever mig själv såsom enkelhet – ett andetag i taget – ett ögonblick i taget

Jag åtar mig själv att sluta att konsant analysera min omgivning och söka efter potentiella hot, och konkurrenter – och istället för att uppleva och se min direkta omgivning såsom ett slagfält där jag måste bevisa mig själv såsom en stark och vinnande människa – att istället leva och uttrycka mig själv här tillsammans med och i samklang med min omgivning – och att se att ingenting är farligt med min omgivning – det finns inget slagfält, det finns ingen konkurrens, och det finns inga fiender – allt det där existerar enbart i mitt huvud; och således – när jag märker att jag känner det som att jag befinner mig i ett slagfält där alla som är runt mig är mina fiender som jag måste skydda mig mot – stoppar jag mig själv genast – jag andas och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva här som min kropp – här som mitt andetag – där bara andetaget finns och alltså inget slagfält – och inga fiender

Jag åtar mig själv att släppa taget om det jag fruktar som mest att släppa taget om – för att därmed inse, se och förstå att min rädsla att släppa taget om min tävlingskaraktär är fullständigt obefogad; och således – när jag upplever mig själv rädd, och obekväm inför att släppa taget om min tävlingskaraktär – andas igenom reaktioner – och tankar – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag slutar tävla

Jag åtar mig själv att leva på ett sådant sätt att alla vinner – och inse, se och förstå att det finns bara en riktig vinst – och det är när alla vinner och ingen förlorar

Advertisements