Dag 110: Resultatet Är Allt, Eller?

Självskriverier

För ett tag sedan bestämde jag mig för att börja träna regelbundet, och det skulle då bestå i att jag då, och då gick ut och sprang en runda – eller att jag gjorde några armhävningar, och stretchövningar – alltså planen var att jag skulle göra lite idrott då, och då för att stötta min kropp – eftersom jag inte rör mig så ofta när jag studerar, vilket är det jag gör mest under mina dagar.

Vad som är intressant är att denna träningspunkt har öppnat upp en mängd andra punkter i mig – där jag nu kan se hur jag existerar i förhållande till projekt som jag tar mig själv an. Och det första jag har märkt med hur jag existerar i förhållande till träning är att jag vill göra det fullt ut, och jag vill ha resultat – i bemärkelsen att jag vill få bättre kondition, jag vill få muskler, och jag vill känna mig själv starkare. Men vad jag inte ser när jag existerar som denna ”fullt ut” och resultatkaraktären är att jag helt glömmer bort min kropp – och jag glömmer även bort att ha roligt – och göra det från en utgångspunkt av att stötta mig själv fysiskt HÄR – och alltså inte för att uppnå någon slags framtida superresultat.

Och detta är en tendens jag har – att när jag tar för mig någonting – då gör jag det fullt ut till en sådan grad att jag helt glömmer bort mig själv – alltså jag gör det fullt ut för att uppnå ett visst resultat som jag definierat inom mig själv såsom att vara ett ”bra” resultat. Det jag vill ändra med mig själv i förhållande till min träning är att jag inte tillåter och accepterar mig själv att bli besatt av det – utan att det är någonting jag gör då och då – i ögonblicket – för att stötta min mänskliga fysiska kropp – och inte för att nå någonstans där i framtiden som tydligen är mycket bättre än vad jag är här; tidigare i mitt liv har jag gått in i liknande besatthetskaraktär vad det gäller mina studier, vad det gäller att spela gitarr – ja – en mängd olika projekt som jag tagit mig an har jag under en kort tid blivit fullständigt besatt av – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta det lugnt – och att lyssna på mig själv – vad är det för slags träning jag skulle vilja göra? Vilken slags träning skulle min kropp må bra av? Behöver jag ens träna på det sättet som träning representeras i samhället, eller kanske det räcker med att jag då och då går ut och går en runda? Vad skulle jag helst vilja göra?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta saker och ting till extremer – och att när jag tar mig en ett nytt projekt, eller börjar göra någonting nytt – att göra detta med en utgångspunkt av att få ett visst framtida resultat – och i detta jaga detta framtida resultat där jag tydligen kan anse mig själv såsom att ha ”lyckats” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att lyssna på min kropp – att lyssna på mig själv – och fråga mig vad som är bäst för mig att göra just vid detta tillfälle – och fråga mig själv vad jag tycker är roligt att göra – och vad jag märker är effektivt och gynnande för min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av min projekt – genom att jag tillåter och accepterar mig själv att helt släppa min normala, och vardagliga rutin för att söka efter en kick – där jag kan pressa mig själv och ”utvecklas” och ”bli bättre” för att på så sätt – någon gång i framtiden – nå ett resultat – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att röra mig själv HÄR – att lyssna på mig själv, och min kropp HÄR – och således sluta jag och istället hitta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera såsom prestationskaraktären – där jag tydligen måste pressa mig själv igenom mina besvär – och mina åkommor – för att på så sätt någon gång i framtiden komma ut på andra sidan och nå ett resultat – och bli nöjd med mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv – genom att bortse från att göra saker som jag tycker är roliga, och givande – men som jag inte kan se leder till något värdigt resultat – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att resultatet inte alltid det viktiga – utan istället är det viktiga att vara här och helt enkelt leva mig själv i och som ögonblicket till fullo

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en resultatjakt – där jag försöker planera mitt liv – planera mina projekt och åtaganden utifrån en utgångspunkt av att skapa så bra resultat för mig själv som möjligt – där mitt slutgiltiga mål är att nå en idé inom och som mig själv av vad jag definierat såsom att vara bättre än vad jag är här i detta ögonblick – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva ett ögonblick i sänder – och ta ett andetag i taget – och inte projicera mig själv in i framtiden i en alternativ drömverklighet där jag tydligen har nått mitt resultat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv an nya projekt utifrån en utgångspunkt av att jag ska bli bäst i det jag gör – och tänka att om jag inte kan bli bäst i det jag gör – och nå resultat – att då tänka och tycka att det är meningslöst att ta mig själv för att göra projektet eftersom det ändå inte kommer leda till någonting – istället för att se, inse och förstå att mina projekt inte behöver leda till någonting – jag behöver inte nå ett slutgiltigt resultat där jag tydligen är bäst – och då kan vara nöjd med mig själv – utan att jag kan gå mina projekt HÄR – en och jämlik – och ha roligt med mig själv och göra det till min utgångspunkt i mina projekt – alltså att fysiskt lära känna mig själv och dela med mig av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att smittas av prestationsångest – och idén om att man måste för att vara nöjd med sig själv ha vissa sorters projekt, och planer som man dedikerat försöker att skapa och göra till verklighet – och tro att om jag inte har någon dröm om ett framtida drömresultat – att mitt liv då är meningslöst och att jag inte rör mig själv framåt; istället för att se, inse och förstå att jag inte behöver känna det som om jag rör mig själv framåt – jag behöver inte skapa någon slags förmåga av och som mig själv som jag kan använda för att glänsa gentemot andra – det behövs helt enkelt – utan jag kan gå här som mig själv – som min fysiska kropp – och gå utan någon prestationsångest – eftersom det inte finns något resultatintresse inom och som mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att ett resultatintresse begränsar mig – eftersom när jag jagar efter ett resultat – när jag jagar efter att få uppnå någonting – och få uppleva någonting i framtiden – att jag då inte tar tillvara på detta ögonblick HÄR – och att jag i fråga om träning därför inte tillåter och accepterar mig själv att ta tillvara på detta ögonblick HÄR för att lära känna min kropp – för att lära mig själv att lyssna på min kropp – för att stötta min kropp genom fysisk rörelse – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i alla delar av och som mitt liv släppa taget om denna resultatintressekaraktär – och istället tillåta och acceptera mig själv att leva och uttrycka mig själv i varje ögonblick utan att söka efter någon slags mål

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv såsom en karaktär av att vara målorienterad – där jag känner det som att jag hela tiden måste ha ett mål som jag siktar mot – och att alla mina handlingar endast blir av värde när det adderas och tillslut leder till ett resultat som är jämlikt med det mål jag inbillat mig själv i mitt huvud; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se – inse och förstå hur detta begränsar mig i min applikation och rörelse av och som mig själv – och hur jag genom att söka efter dessa illusoriska mål helt glömmer bort att roligt med mig själv här – helt glömmer bort att leva för och som mig själv HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att vilja nå någonstans – och ägna hela mitt liv – eller i vart fall stora delar av mitt liv – till att försöka ägna mig åt intressen och projekt som jag kunde se skulle leda till en framtid där jag blev bra på någonting och jag uppnådde ett mål – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte i mitt liv tillåtit och accepterat mig själv att ta mig an en hobby, eller ett intresse – eller ett projekt utifrån en utgångspunkt av att ha roligt med mig själv här – av att upptäcka mig själv här – där således det inte finns något mål – och det finns inget resultatintresse – eftersom det jag vill uppnå är redan HÄR – jag är HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag kan använda mål för att planera, och dirigera mig själv i min verklighet – men om jag tillåter och accepterar målet att bli min ledstjärna – och målet att vara min anledning till att röra mig själv – så separerar jag mig själv ifrån mig själv och i detta glömmer jag bort att ha roligt – och att uppskatta vad det är jag gör – eftersom allt som betyder någonting är målet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte öva mig själv på att göra saker och ting – på att agera och leva utan ett resultatintresse – och således försätta mig själv i en position där jag oavsett resultat av min handling och mitt leverne förblir stabil – och oberörd – eftersom jag inte separerat mig själv genom att hoppas och önska mig själv att mitt inbillade mål ska bli verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära mig själv av djur – som aldrig tar sig an mål och resultatintressen – utan istället tillåter sig själva att utforska och leva här med vad som är här – och således går en katt aldrig ut och springer med målet att bli stark – eller att få en viss sorts kropp – utan en katt springer för att det är vad kroppen behöver HÄR – och för att katten tycker om att uttrycka sig själv såsom att springa här – och således tillåter och accepterar jag mig själv att uttrycka och leva mig själv HÄR i ögonblicket – och sluta separera mig själv in i en alternativ verklighet i mitt huvud där jag har nått ett mål och tydligen då – ”blivit någonting mer betydelsefullt”

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att sluta att jaga efter resultat – och mål – och istället åtar jag mig själv att leva HÄR i beaktande av vad som är fysiskt här i detta ögonblick – och således när jag rör mig själv, och när jag tar beslut – att jag gör så i beaktande av vad som är här – och inte i beaktande av ett mål i mitt huvud som enbart är en tanke och således inte är fysiskt och praktiskt här

Jag åtar mig själv att sluta uttrycka mig själv från en utgångspunkt av att jag ska utveckla mig själv – och bli bättre – och istället åtar jag mig själv att uttrycka mig själv HÄR – tillsammans med min mänskliga fysiska kropp – och om det råkar hända sig att jag av att jag under en tid utför en viss handling på ett sätt som gör att jag utvecklas och blir bättre – att det är helt okej – men att själva min utgångspunkt till varför jag gör någonting inte ska vara att bli bättre – utan istället ha roligt med mig själv här

Jag åtar mig själv att komma ihåg och återigen leva det uttryck av och som mig själv såsom prestigelöshet som jag levde som barn – då jag helt utan bekymmer kunde åta mig själv nya projekt – och göra nya saker och ting – utan att jag hade en enda fundering på att detta tvunget skulle leda någon vart – eller skulle mynna ut i någon slags resultat – eftersom jag hade så roligt här med mig själv i och som ögonblicket då jag levde

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att resultatet inte är det viktiga – utan vad som är viktigt är vem jag är i processen av att skapa resultatet – och att faktiskt – resultatet alltid blir en och jämlik till vem jag är i och som en viss handling; och således – om jag t ex i mina studier lever mig själv till fullo in i mina studier – och hänger mig själv till att studera i och som ögonblicket HÄR – så kommer resultatet vara en och jämlik till vem jag tillåtit och accepterat mig själv att vara under alla de samlade ögonblick under vilka jag studerade – och således utgöra ett utryck av och som fullkomlighet – eftersom jag var fullkomlig i varje ögonblick i mina studier

Jag åtar mig själv att göra saker som jag tycker är roliga – och som jag ser är givande – även om de enligt samhället standarder och idéer är fullständigt meningslösa – som tillexempel att gå ute i skogen och lyssna på hur löven låter när vinden rasslar dem mot varandra – eller titta på hur mina katter ser ut när de sover – och således tillåter jag och accepterar jag mig själv att sluta leva och existera i och som en resultatjakt där jag konstant måste nå någonting nytt

Jag åtar mig själv att sluta vilja vara bäst allt jag gör – och sluta jaga efter att utveckla, och bli bättre i vad det är jag tar för mig att göra – och istället leva här och ha roligt med mig själv i vad det är jag gör – och således låta utveckling vara en naturlig konsekvens av att jag hänger mig själv till en viss punkt och lever en viss punkt

Jag åtar mig själv att sluta existera i och som prestationsångest – och sluta existera i och som känslan och upplevelsen av att jag måste bli någonting – vara någonting – nå någonting – fullgöra något slags syfte, eller hitta något syfte i och som mitt liv – och jag åtar mig själv att istället göra mitt syfte till att vara här i varje ögonblick – och leva varje ögonblick till fullo – genom att jag är fullt medveten om mig själv såsom min fysiska kropp och den verklighet som omger mig i varje ögonblick – och således åtar jag mig själv att sluta försöka kontrollera mig själv genom att endast göra saker och ting som jag definierat inom mig själv såsom att ”leda någonstans” – och istället åtar jag mig själv att lyssna på mig själv och fråga mig själv vad är jag vill göra – vad det är jag tycker om att göra – utan att fundera på vad det kan leda till i framtiden

Jag åtar mig själv att släppa taget om min resultatintressekaraktär – genom att varje gång tankar kommer upp inom mig i form av projektioner in i framtiden – där jag inbillar mig själv att jag klarar av vissa slags mål – och uppnår vissa slags resultat – att genast stoppa mig själv – att andas och föra mig själv tillbaka hit – och återgå till denna fysiska verklighet här – och göra HÄR min utgångspunkt för allting jag tar mig själv för att göra – HÄR såsom mitt andetag – där jag varken letar efter ett framtida mål – eller ett framtida resultat

Jag åtar mig själv att träna HÄR utan någon slags intentioner om vad jag måste uppnå med min träning – och således – om jag beslutar mig för att gå ut och springa – men sedan att jag märker att jag hellre vill gå – att jag då går istället – och inte känner att jag då ”förlorar mitt mål av att få bra kondition” – eftersom jag inser, ser och förstår att alla mål, och idéer om ett framtida resultat är begränsade – eftersom jag genom att jaga dessa mål helt glömmer bort att uppskatta och lära känna mig själv HÄR såsom min mänskliga fysiska kropp – och såsom hur jag är som en fysisk och individuell varelse i detta ögonblick

Jag åtar mig själv ta förändra min utgångspunkt i de projekt jag går – och i de intressen jag har – från att vara mål och resultatdrivna – till att vara självdrivna – där jag gör saken såsom mig själv HÄR – inte för att nå någonstans – utan för att jag är HÄR och för att jag uttrycker mig själv här – en och jämlik i ögonblicket

Jag åtar mig själv att uppskatta mig själv – och ha roligt – och se till att när jag tar mig själv an att göra någonting – att jag inte glömmer bort mig själv och kompromissar mig själv för att uppnå ett mål som inte ens är riktigt – eftersom det enbart existerar i mitt huvud såsom en idé av vad jag borde uppnå – och inte som en fysiskt verklig punkt som jag kan ta på och röra vid

Jag åtar mig själv att i varje ögonblick öva mig själv att röra mig själv – och att leva och uttrycka mig själv utan något slags resultatintresse – och utan att eftersträva och försöka nå ett mål – utan istället göra varje ögonblick till ett uttryck av och som mig själv – där jag inte längre försöker kontrollera, och styra mig själv för att uppnå min idé av vad det innebär att lyckas – utan att jag istället lever och uttrycker mig själv här – och går med och som ögonblicket i vad som öppnas upp – och vad som presenteras här

Jag åtar mig själv att leva och uttrycka mig själv såsom en katt – genom att jag lever ögonblick för ögonblick – andetag till andetag – och lver och uttrycker mig själv såsom vad som är HÄR just i detta andetaget – och inte lever och uttrycker mig själv för att uppnå ett framtida mål – som faktiskt inte ens existerar annat än i mitt huvud såsom en idé – och således åtar jag mig själv att sluta kompromissa mitt faktiska och fysiska leverne HÄR till förmån för en idé som inte ens existerar på riktigt

Advertisements