Dag 117: Älskad Av Alla

Självskriverier

Idag ska jag skriva om – återigen – popularitetspunkten – som definitivt är en återkommande punkt för mig.

Och hur spelar sig då denna punkten ut? Jo – i princip – när jag är med andra människor börjar jag jämföra mig med dem, och jag ser att de flesta står och pratar med någon – de skrattar – och de har sina kompisar, och sina vänner – och i detta börjar jag känna mig själv utanför, och som att jag måste nå in i en sådan där bekantskapskrets där jag kan känna mig inne. Det lustiga är att de gånger jag finner mig själv ha lyckats att ta mig själv in i en sådan där bekantskapskrets – då upplever jag mig lyckad, och som att jag nu ”gjort något bra” – för att sedan – redan nästa dag när jag återigen märker att jag inte befinner mig i centrum av allas uppmärksamhet – känner mig nedstämd och som att jag nu inte längre har kvar det där värdet jag lyckades skapa för mig själv.

Så, hela mitt problem kan man skära ner till det faktum att jag känner att jag måste ha andra människors aktiva erkännande för att jag inte ska känna mig utanför, och värdelös; och detta ska jag nu förändra.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva att jag måste ha människors aktiva erkännande för att inte känna mig själv värdelös och underlägsen andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, och hålla mig själv tillbaka för att vara säker på att andra människor tycker om mig – och erkänner mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att när jag accepterar mig själv som ensam – och tillåter och accepterar mig själv att vara fullständigt bekväm i min ensamhet – kommer jag att bli fri att interagera med andra utan rädsla – och leva utan rädsla – eftersom jag inte längre är beroende av att andra ska tycka om mig – och ge mig ett positivt erkännande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få ett positivt erkännande av andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att när jag kommunicerar och interagerar med andra människor – att gå in i – och existera såsom nervositet och rädsla – och vara hyperaktsam på hur andra reagerar, och upplever mig – så att jag ska genast kunna korrigera mitt beteende och få andra att uppleva mig positivt och bekvämt – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv, och röra mig själv ovillkorligt – här i och som mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag kommunicerar och interagerar med andra människor – att vara nervös och rädd för hur de ska uppfatta mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt värde är beroende av om andra människor lägger märke till mig – och interagerar, och kommunicerar med mig på ett sätt som jag uppfattar som positivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att andra människor ska definiera och erkänna mig såsom en positiv människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att underminera mig själv genom att frukta att leva – frukta att uttrycka mig själv – och frukta att acceptera mig själv – för om jag skulle göra detta skulle jag inte längre kunna känna att jag kontrollerar huruvida andra tycker om mig – eller inte tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vara säker på att andra människor tycker om mig – och inom sig själv definierar och ser mig som en ”schysst kille” – och när människor står tillsammans och pratar – att de då ska prata om mig såsom att vara snäll – och trevlig – och intelligent – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv, och hålla mig själv tillbaka – för att på så vis inte synas, och inte på något sätt väcka negativa reaktioner hos andra människor – så att alla ska tycka bra om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att vara bekväm med mig själv – i rädslan för att andra människor inte skulle acceptera mig, eller tycka om mig om jag var bekväm med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara konstant orolig för hur andra människor ska besvara mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att när jag talar och uttrycker mig själv med andra – att vara nervös, och rädd för att ingen ska lägga märke till mig – eller för att människor ska tycka att det jag sagt varit dumt, eller korkat – och inte värt att lägga märke till

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja – att när jag pratar – att andra ska skratta åt mig, och tycka att jag är trevlig och rolig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli och vara osäker på mig själv – i det att jag hela tiden oroar mig själv för att jag inte längre står i positiv dager i andras sinnen – utan att jag istället åkt ner i ranking – och att jag nu är sedd, och definierad som en utböling, som ingen tycker om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv – genom att inte tala med människor, inte kommunicera med människor, inte interagera och uttrycka mig själv – eftersom jag är rädd för att bli avvisad och ogillad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt när jag tycker mig själv se att andra människor ogillar mig – istället för att se, inse och förstå att en annans ogillande inte handlar om mig – utan att denna människa endast upplever sina egna tankar och upplevelser som de har skapat inom sig själva och definierat sig själv som – och således åtar jag mig själv att inte definiera, och skapa mig själv utifrån hur andra upplever sig själva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara densamma när jag får uppmärksamhet av andra, som när jag inte får någon uppmärksamhet av andra – och inte förändras inom och som mig själv när andra talar till mig – och då känna mig upplyft, och positiv, och lyckad – utan istället uttrycka mig själv här – i och som ögonblicket – och inte fästa något värde vid föregående ögonblick – och inte fästa värde vid att människor antingen tycker om, eller inte tycker om mig

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte känna det som att jag behöver ha andra människors erkännande, och inte göra mitt uttryck av och som mig själv beroende av hur andra människor svarar och uttrycker sig själva mot mig – och i detta åtar jag mig själv att istället för att reagera på hur jag tror att andra människor upplever sig själva – att istället uttrycka mig själv ovillkorligt här – en och jämlik som mig själv

Jag åtar mig själv att acceptera mig själv som ensam – och inte längre söka efter att få vänner, och kompisar – och inte längre söka efter att hitta någon som kan definiera mig som en nära vän – och således göra mig själv oberoende och stark – eftersom jag förblir densamma oavsett vilket stimulus jag hamnar – alltså oavsett vilken miljö eller omständighet jag hamnar i

Jag åtar mig själv att inte längre vara hyperaktsam, och medveten om hur andra människor reagerar på mig – och inte ta det personligt och tro att det är jag som orsakar hur en annan människa upplever sig självt – och i detta tro att om en annan människa inte upplever och ser mig som positiv – att jag då är värdelös – och således åtar jag mig själv att uttrycka mig själv här i och som ögonblicket som stabilitet och tystnad

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att mitt värde inte är beroende av att en annan ser och definierar mig som omtyckt, och vänlig – och positiv – utan att jag inte behöver en annans erkännande för att vara stabil inom och som mig själv; och således åtar jag mig själv att leva självsäkerhet, och självförtroende – i det att jag inte längre låter mig själv påverkas, och styras av andra människors respons, och uttryck

Jag åtar mig själv att vara bekväm med mig själv – och att vara bekväm med min kropp – och leva denna bekvämligheten som mig själv genom att jag i varje ögonblick andas, och tillåter och accepterar mig själv att slappna av – och låta mig själv vara här utan att känna det som att jag måste uppnå något slags erkännande hos andra människor

Jag åtar mig själv att sluta vara rädd för att andra inte ska tycka om mig – och istället åtar jag mig själv att uttrycka mig själv här i varje ögonblick utan att hålla mig själv tillbaka – utan att vakta mig själv så att jag inte ska göra, eller säga någonting som andra kanske reagerar negativt på – och jag åtar mig själv att således leva självsäkerhet, och självförtroende, och mod

Jag åtar mig själv att inte bekymra mig själv för huruvida andra människor ser mig som populär, eller inte populär – och jag åtar mig själv att inte oroa mig själv för huruvida andra människor inom sig själva definierar och ser mig som en positiv, och omtyckt människa – eller en ogillad och konstig människa – jag inser, ser och förstår att mitt liv är alldeles för kort för att slösas bort på dessa onödiga upplevelserna och således tar jag mig själv tillbaka här till andetaget

Jag åtar mig själv att sluta vilja prata, och uttrycka mig själv så att jag får andra att skratta – från en utgångspunkt av att vilja att andra ska tycka om mig, och känna sig bekväma runt mig – och istället åtar jag mig själv att prata, och uttrycka mig själv som mig själv – och därmed acceptera mig själv – och erkänna mig själv som en likvärdig individ – som är värdefull och fulländad oavsett vad andra tycker, eller känner om mig

Jag åtar mig själv att inte ta det personligt när andra upplever ogillande i förhållande till mig, eller när andra inte pratar med mig, eller ger mig någon uppmärksamhet – och således åtar jag mig själv att vara bekväm i mig själv – bekväm i att vara ensam – bekväm i att inte ha någon att sätta min tillit till förutom mig själv – och att således leva styrka – i det att jag står ovillkorligt här utan att luta mig själv på någon annan – stabil och trygg i mig själv i varje andetag

Jag åtar mig själv att inte fästa värde vid huruvida andra känner sig positiva i närheten av mig eller inte – huruvida andra tycker det är roligt att vara med mig eller inte – och jag åtar mig själv att istället vara här i varje ögonblick och inte försöka emulera mig själv utifrån ett begär av att andra ska tycka om mig – utan jag åtar mig själv att vara mig själv – och att inte kompromissa mig själv för att få andra att tycka det är roligt att vara när mig

Advertisements