Dag 118: Att Inbilla Mig Saker

Självskriverier

Idag när jag har varit på mitt arbete har jag upplevt en del rädsla, och ångest för att jag inte ska kunna behålla mitt arbete – och vad jag då skulle göra med mitt liv. Det är alltså en rädsla inför framtiden, och en rädsla inför att inte kunna kontrollera min framtid som kommer upp inom mig, vilket även visar mig att jag har begär, och förväntningar inför framtiden – eftersom annars hade jag inte haft någonting att vara rädd för.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att inte kunna kontrollera, och styra min framtid – och inte veta exakt vad som kommer att ske i min framtid, och hur jag kommer uppleva mig själv i min framtid – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv inför problem, och eventualiteter som inte är här – vilket är fullständigt onödigt och endast ett slöseri på mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förhoppningar, och förväntningar inför min framtid – såsom att jag ska kunna få ett arbete, och tjäna pengar – och att jag ska ha mat, och kläder – och uppleva mig själv i någorlunda stabil miljö – och i detta förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att uppleva mig själv i en miljö som inte uppgår till mina förväntningar – och där jag således kommer uppleva mig själv fysiskt obekväm; och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att uppleva mig själv fysiskt obekväm

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv inför att jag inte kommer kunna veta hur min framtid kommer se ut, och att jag därmed kommer råka ut för någonting i min framtid som är fysiskt obekvämt, och jobbigt; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förbli här, och lita på mig själv att jag kan dirigera mig själv oavsett i vilken miljö jag hamnar – och att visserligen finns möjligheten att jag hamnar i en helt skitmiljö – men jag inser, ser och förstår att det inte finns någon som helst praktiskt anledning att frukta hur min upplevelse i en sådan miljö skulle vara

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att jag inte kan förutspå hur framtiden kommer att se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att jag ska kunna förutspå min framtid, så att jag således har vetskap om allt som kommer hända mig i mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta sådant jag inte har någon kunskap om, och sådant jag inte kan förstå – eller förutse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna rädsla inför det okända – i tron att jag utan kunskap, och utan information inte är förmögen att lita på mig själv och hantera de situationer jag ställs inför – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att självtillit inte är beroende av kunskap, och inte är beroende av att jag ska ha en viss sorts emotionell upplevelse inom mig själv – utan jag kan leva självtillit här i varje andetag – en och jämlik oavsett

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta min tillit till pengar – och att tänka att utan pengar kan jag inte lita på mig själv, och utan pengar kan jag inte leva mig själv som stabilitet – och jag kan inte heller fungera på ett effektivt sätt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera självtillit från mig själv – genom att tänka och tro att jag måste ha pengar för att kunna lita på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé inom och som mig själv att jag måste vara rik, och ett stabilt arbete – och vara högt positionerad i systemet för att kunna lita på mig själv – och för att kunna uppleva mig själv stabilt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge till mig själv möjligheten att uppleva mig själv stabilt här – möjligheten att leva självtillit här – i insikten och förståelsen om att jag skapar min upplevelse av och som mig själv – och att om jag således bestämmer att jag måste ha pengar, eller ett fast arbete för att kunna uppleva, och leva mig själv i och som stabilitet – att detta då blir min faktiska upplevelse av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa mitt begär av att leva ett bekvämt, och normalt liv – och att få det fastslaget att mitt liv kommer att vara normalt, och utan några som helst finansiella problem – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp inom och som mig själv och sluta frukta att inte ha några pengar – att sluta frukta att inte ha någon finansiell makt i systemet – och istället leva här i varje ögonblick och inte vara kontrollerad, eller styrd av rädsla i mina beslut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag inte har något annat val än att frukta att inte ha pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idén, och tron att det är en universell sanning att man måste frukta att inte ha några pengar – och att man måste frukta att inte ha ett arbete – och tänka att så måste vara fallet eftersom alla andra människor upplever sig själva på samma sätt; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att stå upp inom och som mig själv och sluta frukta att inte ha pengar – och sluta rättfärdiga denna rädslan inom mig själv genom att tänka och tro att det är en universell sanning – jag inser, ser och förstår att det finns ingen universell sanning, utan endast den sanning som jag skapar inom mig själv – genom vad slags tankar, och upplevelser jag medverkar i

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att generera oro, och rädsla inför framtiden – och inför huruvida jag kommer förlora mitt jobb eller inte – genom att diskutera denna saken i mitt huvud, och genom att fundera på om det finns för lite pengar i den näringen vilken jag befinner mig i, och att därför mitt företag måste läggas ned – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte oroa mig själv, och känna mig nervös och rädd för sådant som inte ens är här – och således tillåter och accepterar jag mig själv att leva här, och agera här – och om finansiella problem dyker upp i min verklighet – att ta tag i dem här såsom andetag och inte göra en emotionell upplevelse av situationen vilken jag befinner mig i

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att leva här, och att sluta oroa mig själv inför framtiden – och sluta tänka, och fundera på sådant som inte är här – utan som endast existerar i mitt huvud

Jag åtar mig själv att inte ha förhoppningar, och begär i förhållande till min framtid – och att således inte ha någon situation som jag vill undvika – och således att jag inte existerar i och som rädsla ångest för att jag ska få uppleva en situation som jag helst vill undvika – utan jag åtar mig själv att istället dirigera mig själv här med och som sunt förnuft – i varje andetag – och göra det som måste göras och inte skapa en emotionell upplevelse av att dirigera mig själv i och som min värld

Jag åtar mig själv att oavsett vilken miljö, eller situation jag hamnar i – att andas och stå stabil här såsom min mänskliga fysiska kropp – och inte ge någon uppmärksamhet till tankar, och upplevelser – utan att hantera situationen som den är här just i detta ögonblicket

Jag åtar mig själv att sluta frukta att inte veta hur min framtid kommer att se ut – och sluta att vilja veta hur min framtid kommer att se ut – och i detta åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv här i detta ögonblicket, och inte projicera mig själv in i en alternativ verklighet i mitt huvud – som inte är på riktigt – och tänka att denna drömmen inom mig är en riktig version av en framtid – jag inser, ser och förstår att jag faktiskt inte kan förutspå framtiden

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för det okända, och att inte vara rädd för nya situationer – och miljöer – och att inte vara rädd för att inte ha någon kunskap, eller förståelse om hur jag ska vara eller bete mig i en viss situation – och jag åtar mig själv att således lita på mig själv här i och som andetaget – och inte separera mig själv från självtillit genom att tänka att jag måste ha någonting utöver mig själv

Jag åtar mig själv att inte separera mig själv från självtillit genom att placera tillit i pengar – utan istället använder jag pengar som ett redskap men jag tillåter inte mig själv att definiera och skapa min upplevelse av mig själv utifrån pengar

Jag åtar mig själv att inte separera mig själv från stabilitet och självtillit genom att tänka att jag måste ha en viss mängd pengar, ett visst sorts yrke, en viss sorts levnadsstandard för att kunna leva och uttrycka dessa orden som mig själv – och således åtar jag mig själv att öva på att leva ordet stabilitet och självtillit i varje andetag oavsett i vilken miljö jag befinner mig

Jag åtar mig själv att sluta frukta pengasystemet – och att sluta att frukta och känna ångest inför att vara en av de som är utstötta, och utkastade av pengasystemet – och således åtar jag mig själv att stå en och jämlik med pengasystemet och använda pengar som ett redskap och inte som någonting jag behöver för att uppleva mig själv såsom stabil inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att sluta rättfärdiga min rädsla för pengar genom att tänka att det är en universell sanning att jag måste frukta att bli fattig – och i detta åtar jag mig själv att skapa min egen sanning – såsom vad som är bäst för alla – och inte hålla kvar vid någon förlegad idé om vad som måste vara den mänskliga naturen

Jag åtar mig själv att inte prata i mitt huvud om huruvida jag kommer förlora pengar eller inte – och hur det kommer för mig med pengar i framtiden – och jag åtar mig själv att istället leva här i varje ögonblick – och ta ett ögonblick i taget – och röra min fot en fot framför den andra – och inte försöka lista ut vad som kommer hända längre fram i tiden

Advertisements