Dag 124: Oantastbar

Självskriverier

Idag har jag varit i skolan, och där stötte jag på en intressant upplevelse. Jag gick i korridoren, och såg en person som jag kände igen – jag hann inte hälsa på personen eftersom jag inte direkt kände igen personen – och efter detta tyckte jag det var som om personen undvek mig, och inte ville ha någon kontakt med mig, eftersom jag inte hälsade första gången vi sågs.

Denna korta interaktion skapade en del mentalt skvaller inom mig, och jag märkte hur jag flera gånger tänkte på om jag ”förstört mina chanser” med denna person eftersom jag tydligen varit så ”ohövlig”. Jag märkte även att jag inom mig själv tänkte att ”denna person måste se mig som helt konstig”.

Av vad jag kan se härstammar hela denna upplevelse utifrån utgångspunkten av att vara rädd för att inte bli accepterad, och att söka att bli accepterad av andra människor – och när jag inte tror mig själv bli det – hur jag genast börjar fördöma mig själv, och fundera om jag gör någonting fel – och hur jag borde ändra mig själv – och vad jag borde säga nästa gång vi ses; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva självförtroende, och självkänsla och egenvärde, och vara säker och trygg i mig själv oavsett hur andra reagerar på mig.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd och känna ångest för att jag inte står på god fot med människor, och att människor bakom min rygg tycker illa om mig, och pratar om mig som att jag är en jobbig, och dålig människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att inte gör ett bra intryck på människor i min värld, i rädslan, och ångesten att människor då inte kommer tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig för att jag ska säga, eller göra någonting fel när jag är med människor, så att människor kommer att tycka illa om mig – och inte längre kommer vilja vara runtomkring mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, och hålla mig själv tillbaka för att på så sätt vara säker att jag står på god fot med alla människor i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se det som någonting fel, och dåligt om inte alla människor tycker om mig – och om jag tycker mig själv se att någon inte tycker om mig – att genast börja fundera på, och undra om det är jag som har gjort någonting fel – och om det är jag som har missat någonting – och om det är någonting som jag borde ha gjort, som jag inte har gjort – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att andas, att slappna av och att ta det lugnt runtomkring människor och inte oroa mig själv för vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att leva, och uttrycka mig själv såsom lättsam och bekymmersfri runtomkring människor – i rädslan för att jag då inte kommer vara tillräckligt vaksam, och kontrollerad – och därmed säga någonting som kommer göra att en annan människa tycker illa om mig, och inte vill vara med mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta definiera och uppleva mig själv utifrån hur jag tror att andra människor känner om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka erkännande, och trygghet hos andra människor – och så fort en annan människa erkänner min närvaro såsom positiv – genom att vinka till mig, eller le åt mig – att genast reagera inom och som mig själv och känna det som att jag är ”hemma” – och som att jag är ”trygg” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att uppleva, och leva mig själv såsom avslappnad och trygg oavsett vad jag tror att andra känner, eller tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att ta kontakt med människor, prata med människor, och göra mig själv sedd av andra människor – i rädslan, och ångesten för att jag ska säga eller göra något fel – och därigenom bli ogillad av andra människor – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka och leva mig själv här i och som andetaget – och inte oroa mig själv för vad andra tycker

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är med andra människor – att inom mig själv analysera situationen från en utgångspunkt av rädsla – och konstant tänka på huruvida andra människor på något sätt upplever sig själva störda, eller irriterade av mig – och i detta hela tiden vara aktsam på om det är någonting jag måste säga, eller göra för att på så vis korrigera andra människors upplevelse av mig och se till att de inte ogillar, eller tycker illa om mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte slappna av – andas – och röra mig här såsom min mänskliga fysiska kropp i enhet och jämlikhet – och således inte försöka lista ut vad andra människor kan tänkas känna eller uppleva om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte slappna av när jag är med andra människor, och därmed sluta definiera mig själv i enlighet med andra människor – och istället stå stabil, och trygg i mig själv utan att vara rädd och nervös för vad slags värde jag har i andra människors ögon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstant analysera, och värdesätta mig själv inom mig själv – utifrån hur mycket jag tror att andra människor tycker om mig, och gillar att vara i min närhet – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt, och röra mig själv här utan att söka efter stabilitet, och trygghet utanför mig själv genom att försöka få andra människor att tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte utveckla trygghet, och självkänsla här såsom mig själv – och således tillåta och acceptera mig själv att vara säker på mig själv, och säker på mitt värde av och som mig själv – och därmed inte fluktuera i min upplevelse av mig själv i förhållande till vad jag tror att andra människor tycker eller tänker om mig

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att sluta oroa mig själv, och vara rädd för att jag inte står på god fot med andra människor – och när jag märker att sådan oro kommer upp inom mig – att genast stoppa mig själv, ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta tillåta och acceptera mig själv att slappna av, och att vara tillfreds med mig själv

Jag åtar mig själv att sluta oroa mig själv för att jag inte gör ett bra intryck på människor i min värld – och istället åtar jag mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt med andra människor – och inte förtrycka och hålla mig själv tillbaka för att jag tror att andra människor kommer tycka illa om mig om jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt

Jag åtar mig själv att inte definiera mig själv utifrån huruvida någon ser mig som sin vän eller inte – eller huruvida någon tycker, och upplever att det är roligt att vara med mig – och således åtar jag mig själv att stå stabil inom mig själv – trygg inom mig själv – lugn i vetskapen om att det inte gör någonting om en annan tycker illa om mig, eftersom det inte har någonting med mig att göra ändå

Jag åtar mig själv att sluta vara rädd, och nervös för att det är någonting som jag gör fel – eller säger fel – när jag tycker det verkar som om någon inte tycker om mig – och i detta åtar jag mig själv att sluta ta det personligt vad andra människor tycker, och upplever – och istället stå stabil inom och som mig själv i vetskapen av att alla människors upplevelsers alltid handlar om dem själva

Jag åtar mig själv att leva, och uttrycka mig själv i och som lättsamhet, och bekymmersfrihet – och tillåta mig själv att släppa mig själv fri – och inte konstant vara rädd för att jag ska göra ett negativt intryck på människor runtomkring mig, och på att människor ska bli irriterade på mig, och i tysthet tycka att jag är konstig, eller dum – och således åtar jag mig själv att leva självtillit, och självförtroende – och inte kompromissa mig själv i och som rädslan att jag ska bli ogillad

Jag åtar mig själv att sluta definiera, och uppleva mig själv utifrån huruvida andra vinkar, eller ler åt mig – och i detta åtar jag mig själv att sluta söka efter att få andra att gilla mig och tycka om mig – och se mig såsom en ”trevlig prick” – och således åtar jag mig själv att stå stabil inom och som mig själv och sluta kompromissa mig själv för att få känna mig älskad och uppmärksammad av andra

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag inte behöver ha att andra människor tycker om mig – och ser mig som sin vän – för att jag ska uppleva mig själv som stabil, och trygg inom och som mig själv – jag behöver inte ha en grupp med människor som erkänner min närvaro med igenkännande utan allt jag behöver är mig själv här såsom andetaget – en och jämlik – och i detta åtar jag mig själv att stå en och jämlik med och som min kropp som inte behöver någon slags interaktion för att fungera effektivt, och inte behöver bli sedd, eller erkänd för att varje dag fungera, och sköta sina uppgifter – outtröttligt och disciplinerat

Jag åtar mig själv att när jag är med andra människor – att stoppa det tankar som kommer upp inom mig som utlöses av hur andra människor rör sig runtomkring mig – och som fungerar som varningssignaler inom mig som säger till mig när jag kanske gör någonting som upprör eller irriterar en annan människa – och istället åtar jag mig själv att leva i och som självtillit – utan dessa tankarna – och röra mig själv här såsom andetaget och sluta att fundera, och tänka på vad andra möjligtvis känner, eller inte känner om mig

Jag åtar mig själv att träna på att vara fullständigt avslappnad i och som min kropp när jag är med andra människor – genom att andas effektivt, och i medvetenhet av hela min kropp här

Jag åtar mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt runt människor – och inse, se och förstå att den största begränsningen alltid är rädsla – eftersom rädsla håller mig tillbaka, och göra mig isolerad och oförmögen att uppskatta, och lära känna denna fysiska verklighet – eftersom jag i och som rädsla existerar i en sorts överlevnadsläge – där allt runtomkring mig är ett hot som jag måste avvika, och se till att det inte skadar mig

Jag åtar mig själv att utveckla självkänsla, och trygghet i och som mig själv som står oantastbar – i det att jag står fullständigt trygg, och stabil i mig själv oavsett i vilken situation jag befinner mig själv i – och oavsett vad andra säger, eller tycker – jag står tyst och stilla inom och som mig själv – här såsom mitt andetag en och jämlik

Advertisements