Dag 127: Att Göra Eller Inte Göra – Det Är Frågan

Självskriverier

Idag ska jag skriva om min tendens att skjuta upp saker och ting. Jag har märkt att jag ofta använder ursäkten att ”jag har inte tillräckligt med tid” – och utifrån denna ursäkt skiter jag i att göra viktiga saker och ting som måste göras nu på en gång. Utifrån denna tanken ”jag har inte tillräckligt med tid” – tillåter jag också mig själv att ackumulera en upplevelse av stress, och nervositet – och som i sin tur leder till att jag blir arg, och frustrerad när jag känner det som att jag inte hinner med allting jag vill göra.

Idag har jag övat mig på att göra saker på en gång, och det som är fascinerande är att när jag gör saker på en gång, utan att skjuta upp – utan att vänta – och tänka ”jag gör det sen, eftersom jag inte har tillräckligt med tid” – det är att det helt plötsligt verkar finnas ett överflöd med tid, och allt som jag behöver ha gjort. Det har jag redan gjort.

Sedan har jag också en ytterligare punkt som hör ihop med denna, och det handlar om självdisciplin – för jag har märkt att när jag måste göra vissa saker som kräver koncentration, och en insats – då gör jag dessa på ett sätt så att jag inte behöver vara så koncentrerad, och så att det inte behöver vara så jobbigt.

Ett praktexempel på detta är att när jag ska studera – så föredrar jag att göra det i min soffa i en liggande position, eftersom jag inte tycker det är lika obekvämt som att sitta upp – vilket kräver en insats – och när jag sitter upp märker jag också att jag naturligt har lättare för att koncentrera mig själv – och detta är ju vad jag vill undvika, och därför dras jag bort till min soffa där utrymme finns att bara ligga, och vara bekväm.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skjuta upp saker och ting som är viktiga genom att använda ursäkten att jag inte har tid, och att jag har viktigare saker att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa upp mig själv, och bli nervös, och frustrerad genom att tänka att ”jag inte har tillräckligt med tid” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att strukturera min tid, och sedan göra det som jag bestämt i tur och ordning tills det att jag är klar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera mig själv med hur jag använder min tid, och när något kräver en insats av mig – att då göra det med en gång och inte skjuta upp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ett motstånd mot att leva självdisciplin och att placera mig själv i situationer där jag måste koncentrera mig, och göra något genom vilket jag inte kan få någon stimulans – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att känna mig själv bekväm, och av att få stimulans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att studera sittandes i min stol, och använda min säng, och soffan för aktiviteter som är avkopplande – som tillexempel att titta på en film, att vila, eller sova – och således inte kompromissa mig själv i mina studier genom att hellre vilja uppleva mig själv bekväm, än att effektivt göra, och slutföra mina studier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara ärlig mot mig själv och se att när jag känner en lust, och ett behov inför att gå och lägga mig i min säng när jag ska skriva, eller ta tag i något projekt, eller ansvar – att detta begär alltid har sin grund i att jag känner ett motstånd mot det jag ska göra, och att jag vet om att om jag lägger mig i sängen så behöver jag inte koncentrera mig själv lika mycket, och jag kan lika gärna somna bort och bara skita i vad jag gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag har en tendens att somna så fort jag lägger mig ner i någon bekväm position vilket inte gör en sådan bekväm position till en ideal position för att t.ex. göra min studier, eller skriva, eller ta tag i andra sorters ansvar som görs mycket mer effektivt i en sittandes position

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av en upplevelse av att ligga ner – av att koppla av – och av att inte anstränga mig fysiskt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera fysisk ansträngning såsom obekvämt, jobbigt, och någonting som jag tycker illa om – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte se, inse och förstå att det är inte den fysiska upplevelsen jag känner ett motstånd gentemot, utan att det är mot att leva koncentration, och självdisciplin – och att göra saker och ting som behövs göras utan att skjuta upp på obestämd tid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skjuta upp viktiga saker som måste göras på obestämd tid, och att ursäkta mig själv att jag gör det genom att tänka att ”jag är så stressad, eftersom jag har så mycket andra saker att göra, att jag omöjligt kan hinna att göra det där nu” – istället för att se, inse, och förstå att detta enbart är en ursäkt för mig att fly undan en uppgift som jag inte tycker är rolig eller givande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv bli motiverad i min rörelse, och i mina beslut av hur jag upplever det jag gör – och därmed känna det som att jag måste bli stimulerad, och motiverad av det jag tar mig själv för – istället för att jag motiverar, och stimulerar, och rör mig själv såsom ett beslut jag tar utan någon slags energi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av diverse olika upplevelser för att röra mig själv framåt – såsom upplevelsen av att ”jag tycker detta är roligt” – eller ”jag tycker detta är givande – eller ”jag tycker detta är stimulerande” – eller ”jag tycker detta är intressant” – istället för att jag rör mig själv en och jämlik såsom ett beslut jag tar här utan någon slags energi eller behov för en upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag gör saker HÄR – utan att tänka på om jag ska göra dem, eller hur jag ska göra dem – eller varför jag ska göra dem – eller om det finns andra saker jag borde göra istället – att jag då får mycket mer gjort, och att jag faktiskt har tillräckligt med tid för att få allting som jag behöver ha gjort – gjort

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att när jag märker att det finns någonting jag behöver göra – och att jag då tänker att ”jag inte har tid, eftersom jag har viktigare saker att göra” – att då genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och sedan göra det som behövs göras utan att skjuta upp

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag stressar upp mig själv, blir nervös, och frustrerad genom att jag tänker att ”jag inte har tillräckligt med tid” – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och sedan göra det som behövs göras – lugnt och metodiskt – var sak för sig – tills det att jag är klar – UTAN ATT STRESSA – och i detta åtar jag mig själv att se, inse och förstå att stress är fullkomligt onödigt och endast tjänar till ett kompromissa mig själv

Jag åtar mig själv att öva mig själv på att leva självdisciplin – genom att forcera upplevelser av motstånd, och motvilja – när det är någonting jag behöver göra – som jag inte riktigt känner för att göra – och således göra det som jag inte känner för att göra, oavsett hur jag känner

Jag åtar mig själv att disciplinera mig själv till att bli effektiv med min tid, och se till att de beslut jag tar i förhållande till tid är självdirigerade och gjorda utifrån sunt förnuft – och inte utifrån begär, och lust – såsom att ”jag vill” – ”jag känner för” – ”det där hade varit skönt”

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag gärna vill gå till min säng, eller till soffan och ligga där – eftersom jag tänker, och upplever att ”det där hade varit så himla skönt” – ”jag hade verkligen kunnat koppla av där” – att då genast stoppa mig själv – att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och sedan slutföra vad det är jag gör, och forcera den obekväma upplevelsen och känslan jag har – det motstånd jag känner gentemot att göra det jag gör

Jag åtar mig själv att disciplinera mig själv till att göra aktiviteter som bäst görs sittandes – sittandes – och att göra aktiviteter som bäst görs liggandes – liggandes – och således inte röra mig själv utifrån ett begär av att uppleva mig själv avkopplad, och bekväm

Jag åtar mig själv att när jag känner en lust, och ett begär gentemot att gå och lägga mig i soffan – eftersom det är någonting jag gör som jag tycker är ansträngande, och jobbigt – att då inte gå och lägga mig i soffan, eller sängen – utan istället slutföra vad det är jag håller på med

Jag åtar mig själv att vara ärlig mot mig själv och se, inse och förstå att när jag lägger mig i soffan, eller sängen för att göra någonting – att jag då oftast somnar och inte får gjort det jag faktiskt vill göra – och således åtar jag mig själv att göra det som krävs och att göra det på ett sätt så att jag inte somnar – vilket innebär att jag måste sitta upp i en stol för att göra det som krävs

Jag åtar mig själv att sluta vara beroende av att sova, av att ligga ner, och av att uppleva mig själv bekväm – och istället disciplinera mig själv till att orka vara fysiskt aktiv under en hel dag utan att känna det som att det är för jobbigt, och att jag inte klarar av det – och således åtar jag mig själv att steg, för steg ta och forcera min motvilja gentemot att sitta upp i min stol sent på kvällen – och göra aktiviteter som kräver ansträngning, och koncentration i min stol – och inte liggandes

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag skjuter upp någonting genom att tänka att ”jag är så stressad, eftersom jag har så mycket andra saker att göra, att jag omöjligt kan hinna att göra det där nu” – att då genast stoppa mig själv, att ta ett andetag, och sedan göra det jag vill skjuta upp – och sluta jäkta, och vara stressad

Jag åtar mig själv att träna på, och öva mig själv på att ta beslut utan att vara känslomässigt, eller emotionellt motiverad – och således ta beslut som är sunt förnuft utan att jag känner att jag vill, eller inte vill ta dessa beslut

Jag åtar mig själv att när jag känner att jag inte vill göra någonting – eftersom jag upplever att det inte finns någon upplevelse att hämta i det eftersom jag inte känner att ”jag tycker detta är roligt” – eller ”jag tycker detta är intressant” – eller ”jag tycker detta är stimulerande” – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och sedan göra det som måste göras utan att behöva någon slags energi, eller upplevelse som ett drivmedel – och således åtar jag mig själv att vara och leva såsom mitt eget drivmedel

Jag åtar mig själv att göra saker och ting HÄR i detta andetaget – i detta ögonblick – då de öppnar upp sig framför mig – och således hantera ögonblick, för ögonblick med den tid som är här till mitt förfogande – och i detta åtar jag mig själv att se, inse och förstå att tidsbrist manifesterar sig när jag inte är disciplinerad att ta tag i och hantera de punkter som öppnar upp sig i min värld – på en gång och utan att vänta – således åtar jag mig själv att sluta att vänta och istället agera

Advertisements