Dag 131: Självacceptans

Självskriverier

Idag ska jag arbeta med punkten om att vilja bli accepterad av andra, eftersom jag märker att jag fortfarande är rädd för vad andra tycker och tänker om mig – och att jag fortfarande upplever mig själv generad, och obekväm när jag tror att jag sagt eller gjort någonting som får andra att tycka att jag är löjlig, töntig, eller på något sätt underlägsen.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att skämma ut mig själv inför andra, och att andra ska skratta åt mig – tycka att jag ser svag, löjlig, eller dum ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv för vad andra tänker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett hemligt begär om att ha en massa kompisar, och att vara omtyckt – populär – älskad – och att känna en mängd olika människor som alla anser att jag är en ”riktigt schysst kille” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv i hela mitt liv söka efter acceptans och erkännande av andra – istället för att ge detta till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i min skola ha bra dagar, och dåliga dagar – där mina dåliga dagar är dagar då jag inte anser mig själv ha varit tillräckligt populär, omtyckt, och älskad av andra – eftersom jag inte pratat med tillräckligt många, varit tillräckligt rolig – eller trevlig – och där mina bra dagar är då jag tycker att jag varit rolig, populär, och jag fått prata med många nya människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte koppla av och vara mig själv runt, och tillsammans med andra människor – och sluta försöka bli känd, och omtyckt av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv, utan istället ogilla mig själv och tycka att jag saknar någonting – eftersom jag inte tycker, eller anser mig själv vara populär, måste det ju vara något fel på mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället för att söka efter att få vara omtyckt, och populär – att istället tillåta och acceptera mig själv att vara mig själv – att ta det lugnt, och att helt enkelt vara nöjd med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd när jag är med andra människor att göra bort mig själv – och att om jag söker kontakt med andra människor, eller visar mig inför andra människor – att jag ska bli retad, och avvisad – och sedd såsom värdelös och underlägsen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta känna ångest, och nervositet inför att bli retad – skrattad åt – och avvisad – och inse att det betyder ingenting vad andra tycker om mig och det kan inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar mig själv att låta det påverka mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte tillåta och acceptera mig själv att vara helt oberoende av vad andra tycker om mig – och sluta att konstant söka efter att få ta del av andras uppmärksamhet – i tron att när jag är ensam med mig själv suger jag – och att jag måste för att ha något slags värde – lyckas skaffa mig en massa människor, och vara runt folk som tycker det är roligt att vara med mig och som rangordnar mig såsom sin vän

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig värdesätta, eller erkänna mitt eget sällskap – och att se att – jag menar – jag behöver inte ha någon annan att ge till mig sällskap, närvaro, och kärlek – eftersom detta är någonting jag kan ge till mig själv, och vara som mig själv – och således sluta frukta, och känna ångest inför alla dessa idéer om vad jag borde vara, och istället börja leva här som mig själv

Självåtaganden

När jag märker att jag är rädd för att skämma ut mig själv, att andra ska skratta åt mig och tycka jag är svag, löjlig, eller dum – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att det betyder inget vad andra tycker om mig – utan det är jag som ger det betydelse; således åtar jag mig själv att sluta ge tankar om vad andra kan tänkas tänka om mig någon betydelse och jag åtar mig själv att istället leva här med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag tänker på att ha kompisar, att vara omtyckt, populär, och älskad ­– då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att det är fullständigt irrelevant hur andra ser på mig, och hur jag ser på mig själv i förhållande till andra – eftersom all denna synen är baserad på idéer om rätt, och fel – som inte är riktiga – men som endast existerar i och som huvudet på mig själv; således åtar jag mig själv att skita i vad andra tycker och istället tillåta och acceptera mig själv att leva ohämmat, och utan skam, eller att känna mig generad

När jag märker att jag tänker att jag ogillar mig själv, eller känner att jag ogillar mig själv och att jag saknar någonting – eftersom jag tydligen inte är tillräckligt populär, och omtyckt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit till verkligheten – och jag inser, ser och förstår denna idén om popularitet jag har skapat inte är riktig – utan endast är en energi som jag upplever när vissa sorts bilder i min fysiska verklighet, liknar den idén jag skapat inom mig själv om popularitet – således åtar jag mig själv att sluta söka efter att försöka få min verklighet att efterlikna bilder som jag skapat i mitt huvud, och istället åtar jag mig själv att leva här i och som varje andetag

När jag märker att jag är rädd för att bli avvisad, retad, eller utpekad av andra människor – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag inser, ser och förstår att denna rädslan, och ångesten är en fullständig lögn – eftersom andra människor i grund och botten inte kan påverka hur jag upplever mig själv, och att min upplevelse av och som mig själv således är upp till mig att avgöra – således åtar jag mig själv att avgöra min upplevelse av mig själv såsom att jag är stabil, och trygg i mig själv – och att jag inte upplever mig själv ostabil, och nervös bara för att det verkar som om någon annan inte tycker om mig – eller å andra sidan, tycker om mig

När jag märker att jag söker efter erkännande, och söker efter någon människa som kan definiera mig som sin vän – och tycka att jag är rolig, och omtyckt – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att jag inte behöver någon som tycker om mig, jag behöver inte bli accepterad – jag behöver inte bli erkänd – jag kan sluta jaga och istället koppla av – och således åtar jag mig själv att sluta jaga och istället leva mig själv som stabilitet och fullkomlighet här – och alltså sluta söka och istället uppskatta vad som är här som mig själv i och som detta ögonblick

När jag märker att jag tänker att jag borde prata med den där killen, eller tjejen, jag borde vara mer social, jag borde vara mer rolig, jag borde vara mer öppen, och trevlig – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit till verkligheten – och jag ser, inser och förstår att jag inte behöver uppnå någon slags social toppnivå – jag behöver inte göra någonting för att bli erkänd och omtyckt – och således åtar jag mig själv att acceptera mig själv, koppla av och ta det lugnt – och vara tillfredställd och nöjd med mig själv här – och inte tänka på vad jag borde, eller inte borde vara

Advertisements